Agriturismo Ramusè – Julia Eriksson

Resan till Marche, Italien – del III

Det blev tyst ett tag. Livet hände, döden hände och var börjar man efter det? Jag gjorde det enkelt för mig och öppnade ett påbörjat utkast till ett blogginlägg med bilder från Italien. Lite verklighetsflykt och tillbakablickar på semestern är kanske precis vad som behövs just nu.

Dag fem i Italien fick bli en utflyktsdag. Vi tog hyrbilen och styrde mot Lago di Fiastra som är en sjö i Monti Sibillinis nationalpark. På vägen dit stannade vi i en liten by för att köpa matsäck på marknaden.

Vår ursprungliga tanke var att vi skulle hyra kajaker och paddla i vattnet, men det visade sig att uthyrningen bara hade öppet på helger. Typiskt! Så istället gick vi på en liten hike längs sjön i den tryckande hettan innan vi bestämde oss för att hitta en egen badplats att hänga på.

Där hängde vi i några timmar och läste böcker, åt matsäck, spelade spel och tog svalkande dopp i sjön som på grund av bergsvattnet faktiskt var kallare än havet.

Framåt eftermiddagen packade vi ihop våra saker och åkte upp i en av de närliggande byarna där vi sett att det skulle ligga en kyrka och ett gammalt fort. Efter lite irrande lyckades vi hitta rätt och vandrade sedan omkring bland tusen år gamla ruiner, så mäktigt ändå.

På vägen hem stannade vi till i byn Amandola för att få vårt dagliga behov av gelato samt köpa tryfflar i en liten butik.

Dagen avslutades sedan traditionsenligt med fyrarättersmiddag på gården hemma hos Paolo.

Nästa morgon vaknade jag först igen och smög ut och satte mig med utsikt över hela dalen och en bok som sällskap. Denna gång en samling dikter av Karin Boye. Jag läste dikten ovan av en slump och kände att den passade så fint till semesterlivet.

Sedan gick vi för att äta frukost. På min stol låg katten Puma och sov men jag hade inte hjärta att väcka henne så jag tog fram en extra pall istället…

Efter frukosten gjorde vi en repris på en av våra första dagar och åkte till strandstaden Pedaso för att bada och äta musslor. Men eftersom jag redan hade dokumenterat det valde jag att fota en gullig papperskorg istället. Rimligt.

På eftermiddagen hamnade vi på äventyr! För två år sedan drabbades nämligen regionen Marche av en allvarlig jordbävning som förstörde flera byar rejält. Efter det har man kämpat hårt för att återställa så mycket som möjligt, men området är ganska fattigt och det är ett stort jobb att göra. För att samla regionen och hämta kraft samt tacka alla som hjälpt till i arbetet ordnar man konserter runt om i de olika byarna under sommaren och denna kväll skulle det hållas en spelning i Force, vår närmsta stad. Vi ville såklart supporta detta och åkte dit, men vad vi inte riktigt förstått var att spelningen var högst uppe på en bergstopp dit man var tvungen att gå. Så det var bara att traska fem kilometer uppför i den gassande solen… Att sjunka ned i gräset och ta en iskall öl efter det var mer än okej.

Och ja, det var ändå värt en slitig promenad med tanke på den här utsikten. Aristen som spelade hade vi aldrig hört talas om men hon påminde lite om en italiensk Marie Fredriksson. Och just den här typen av äventyr som man bara hamnar på och aldrig hade kunnat planera innan är ju bland det bästa med semestrar.

Dessutom bjöds vi på en helt magisk utsikt när vi promenerade nedåt sedan.

Som en himla tavla…

…och det slutade aldrig. Italien och Marche! ♥

Vår sista heldag i Italien tillbringade vi på vår favoritstrand i Sirolo. Här får ni ett boktips förresten. Läs Här är jag av Jonathan Safran Foer! Jag hade missat att han släppt nytt men har gillat hans tidigare grejer så jag köpte denna på chansning och insåg att han fortfarande är en mycket skicklig författare. Jag gillar verkligen hans språk och sätt att bygga historier på.

Vår sista gelato åt vi i staden Numana. Sedan åkte vi och tvättade hyrbilen skinande ren, köpte frukost till nästa morgons tidiga avfärd och åkte hem till gården för en sista middag. Dagen efter steg vi upp i gryningen och åkte mot Rom, vinkade av Anna som skulle hem till New York medan jag och Julia klev på planet mot Stockholm och därmed var Italiensemestern slut. Men fler resor får det bli! Jag älskade Marche och framför allt hela agriturismo-upplevelsen, så det vill jag gärna göra om.

Resan till Marche, Italien – del II

”Berätta mer om Italien!”, ropar ni. Nej, det gör ni kanske inte, men jag tänker göra det ändå. Om musslorna och havet och de trånga gränderna i Sirolo. Om fikonen och solnedgången och fotbollsmatchen mitt ute i ingenstans. Nu börjar vi.

Italien-tisdagen startar här. Jag har vaknat före de andra, ovan att sova mer än åtta timmar, så jag smyger upp, tar med anteckningsbok och penna ut och sätter mig på en av uteplatserna. Där och då skriver jag vad som sedan kommer att bli det här inlägget.

Hunden Trilly kommer och sätter sig vid mina fötter som sällskap. Hon ska ha valpar vilken dag som helst och vi går spänt omkring och väntar på att den rätta tidpunkten ska infinna sig…

Runt hörnet är åsnan Piccola i full fart med att tugga i sig en buske, envis som få… Vid halv nio vaknar mina rumskamrater och vi äter frukost och lägger oss sedan vid saltvattenpoolen på gården med varsin bok.

Vid lunchtid åker vi till den närmsta kuststaden, Pedaso. Där går vi till en av strandrestaurangerna och beställer in två stora kastruller med musslor som är så goda att vi är tvungna att åka tillbaka ett par dagar senare.

I Pedaso hittar vi också en lite avskiljd stenstrand där vi tillbringar eftermiddagen med salta dopp, bokläsning, korsord och sommarprat.

Framåt kvällen åker vi hemåt igen och stannar till vid ett av de enorma solrosfälten som finns längs vägen. Det går knappt att fånga på bild, men det är helt gult och fullt av solrosor som står med sina blomsterhuvuden vända mot solen.

När solen gått ned serveras vi i vanlig ordning en fyrarättersmiddag tillagad på lokala råvaror. Vid det här laget har vi börjat lära oss att komma riktigt hungriga till bordet för att orka all god mat. Denna kväll bjuds vi bland annat på bruschetta med griskind och helt makalösa fikon som smälter i munnen samt en pasta pesto som får mig att ifrågasätta all tråkig pesto jag ätit genom åren. Efter det är det inte svårt att somna mätt och belåten.

Nästa dag packar vi in oss i bilen hyfsat tidigt och ger oss av på en längre utflykt längs kusten, nämligen upp till Portonovo. Där ska det finnas en fin kyrka som vi vill besöka men dessvärre är den stängd för dagen, så vi inspekterar stranden istället och tar ett, två, tre perfekt svalkande dopp.

Sedan jobbar vi oss vidare mot nästa mål på kartan: Sirolo. En liten kuststad som jag fått tips om av min kollega Victor och det förstår jag för det här turkosblå vattnet skojar man inte bort.

Inte heller skämtar man om den här finfina skaldjurspastan med havskräftor och musslor som jag åt på strandrestaurangen Da Silvio.

Efter det var det bara att lägga sig raklång på stranden och smälta allt ända tills tidvattnet steg och de började fälla ihop parasollen.

Då passade vi på att besöka Sirolos lilla stadskärna och köpa den dagliga struten med gelato.

Helt okej glassätar-vy.

Sedan strosade vi omkring bland pastellfärgade hus och smala gränder en stund innan det var dags att hoppa in i bilen igen. Och i takt med att solen sjönk rullade vi längs Adriatiska havets kustvägar med Adeles bästa låtar i högtalarna som vi ylade med i för fulla muggar och där och då kände jag ett så genuint ögonblick av ren och skär lycka som man bara kan göra ibland. :’)

Lyckan höll i sig, om än kanske inte fullt så intensivt, när vi sent på kvällen stannade på en pizzeria och gick loss på menyn. Det här var nämligen Paolos lediga kväll då han inte skulle laga mat till oss och de andra gästerna, så då passade vi på att ha pizzafest i Ortezzano.

Och när vi gick ut från pizzerian pågick någon slags amatörmässig fotbollsmatch med femmanna-lag och bristande passningsspel. Men trots detta och att klockan var halv elva var det fullt av publik som hejade på, så då stannade vi också och gjorde det en stund. En fin liten avslutning på en ännu finare dag.

Resan till Marche, Italien – del I

Vårt första stopp på semestern gör vi i den lilla staden Tivoli som ligger strax utanför Rom. Det är söndag och vi har tagit ett tidigt flyg från Stockholm, hämtat upp vår hyrbil och rullat ut på vägarna med regionen Marche som mål.

En snabb googling pekar oss åt den rosa restaurangen Sibilla med anor från 1700-talet och vi bestämmer oss för att äta söndagslunch där.

Således intar vi resans första pasta (för min del en carbonara med sparris) på deras uteservering under trädkronorna, alldeles intill antika monument med tusen år på nacken.

Sedan spanar vi in Wes Anderson-aktiga hotell i fjärran innan vi packar in oss i vår lilla Seat och fortsätter längs autostraderna med berg och dalar som en mäktig landskapskuliss.

Framåt kvällen når vi vårt mål för resan: Agriturismo Ramusè. Den lilla gården i dalen där vi ska bo och äta middag och njuta av det italienska livet i en hel vecka.

Vi möts av ett friskt sommarregn som snart övergår i solsken och bildar en enorm regnbåge över hela gården. Vi bor i ett av två stenhus och runt om oss finns stora grönsaksland, fruktträd och olivodlingar.

Ägaren Paolo och hans tryffelhund Trilly kommer och hälsar oss välkomna och charmar oss direkt. Kanske Anna lite extra mycket…?

Vi blir placerade i den druvbevuxna pergolan med en flaska prosecco och Paolos egenodlade oliver. Tryfflarna i skålen är Trillys fångst för dagen. Juli månad är nämligen perfekt säsong för svart sommartryffel.

Senare på kvällen serveras vi en fyrarättersmiddag där en av måltiderna är denna ljuvliga tryffelpasta. Efter en gastronomisk helkväll återvänder vi till vårt rum och somnar snabbt efter en härlig första dag.

När vi vaknar nästa morgon står åsnan Poccola utanför vår sovrumsdörr och vill gärna komma in, men till hennes stora förtret lyckas vi lura bort henne. Eftersom vädret är lite mulet och lovar regn senare på eftermiddagen beslutar vi oss för att ta en tur in till närmsta större stad, Ascoli Piceno.

Här gör vi ett besök i stadens stora kyrka och köper sen den lokala specialitén: friterade oliver med fyllning.

Vi gör också en promenad till Sant’Emidio alle Grotte som är en kyrka inbyggd i en grotta i berget men som dessvärre är stängd när vi är där.

Så istället återvänder vi till stadens torg och det anrika caféet Anisetta Meletti för varsin gelato.

Nästa plan för dagen är att besöka ett par vackra blomsterfält som ligger i en nationalparkerna i Marche. Så vi packar in oss i bilen igen och slingrar upp i bergen längs serpentinvägar.

Och vi åker och åker med en svindlande utsikt utanför bilfönstret ända tills vi kommer fram till en stor avspärrning. Plötsligt tar vägen slut och det finns inget att göra förutom att vända. För två år sedan drabbades nämligen den här regionen av en ganska stor och allvarlig jordbävning vilket förstörde flera byar och en del vägar som ännu inte har hunnit återställas.

Istället för att påbörja en två timmar lång omväg känns det som en klokare idé att åka hemåt till gården istället. Så vi gör det och passar på att kolla runt på alla odlingar i dagsljus eftersom vi inte hann det dagen innan.

Och så hälsar vi på Trilly och hennes kattkompis, hönsen i hönsgården och den dräktiga åsnan Melissa som väntas föda vilken dag som helst.

Sedan sätter vi oss vid det stora bordet för några omgångar yatzy och lite prosecco innan det är dags för ännu en fyrarättersmiddag i takt med att kvällen sänker sig över Marche. Och därmed är de två första dagarna på vår italiensemester slut, fortsättning följer!