Resor – Sida 10 – Julia Eriksson

Japan del 8 – bokläsning i Shinjuku Gyoen-parken, rullbandssushi och en svindlande utsikt

Det viner utanför mitt fönster och stormen Urd rör sig hitåt. Trots att jag har det rätt mysigt här med raggsockor på fötterna och en skål knäck bredvid mig så tänkte jag att vi skulle drömma oss bort lite till varmare stunder i främmande länder. Nämligen en av dagarna under min Tokyoresa, som snart börjar bli färdigrapporterad (puh!).

När vi vaknade den här dagen var vi alla ganska trötta på intensivt turistande och kände för en lugn förmiddag. Så vi packade ner varsin bok, köpte svalkande iskaffe och tog sikte på Shinjuku Gyoen National Garden.

Där strosade vi omkring och kollade på traditionella trädgårdar, små broar över porlande vattendrag och gapande fiskar.

Det här är ändå det bästa med att vara på semester lite längre i en stad – att varje dag inte behöver vara full av måsten. Att man kan tillåta sig en lugn torsdag och bara strosa omkring och göra sådana saker man hade gjort en ledig, solig dag om man varit hemma.

Världens bästa ressällskap: Karin, Linn & Anna. <3

Efter några timmar bland mjuka gröna kullar och perfekt formade träd, började vi bli hungriga. En snabb kik på vår Google maps-karta visade att vi hade stjärnmärkt ett sushiställe i närheten, så vi tog sikte på det.

Som bonus var det rullbandssushi vilket är extra kul! Man plockar helt enkelt bara åt sig de tallrikar med sushibitar som man vill ha och äter så mycket man orkar. När man är färdig räknar de ens tallrikar och beroende på färg och mönster på porslinet så kostar bitarna olika mycket.

Eftersom vi ändå var i Shinjuku-området bestämde vi oss för att åka upp i Tokyo Metropolitan Government Building. Det är en 243 meter hög regeringsbyggnad där man som turist får åka högst upp och kika på utsikten, helt gratis.

Det är först här uppe som jag får en känsla för hur stort Tokyo egentligen är. De gröna träden i mitten på bilden är Yoyogi-parken.

En fin Karin.

Sedan avslutade vi dagen med att fixa bord på en izakaya i Shibuya med kryp-ingång, tog en lång shoppingrunda på Loft och Muji, åt massor av god mat och bestämde oss efter lite velande för att dra på karaoke. Ett beslut som visade sig vara väldigt rätt. Vad vi tänkte skulle vara 1,5 timme med lite låtar blev snart 3 timmar ylande till Taylor Swift, obegränsat med gin & tonics som vi beställde upp till vårt egna lilla rum och väldigt mycket stök. Ett värdigt avslut på en i övrigt lugn Tokyo-dag.

Japan del 7 – rullbandssushi, arkadhallar & övergångsställen (eller: Tokyo i gif-format)

Här kommer kanske det tyngsta inlägget i denna bloggs historia. Alltså tyngsta som i att det innehåller stora filer, innehållet i sig är faktiskt ganska lättsamt. När jag var i Tokyo kom jag nämligen på att jag ville göra små gif:ar med ögonblick från staden. Sådant som kändes typiskt Tokyo eller bara saker jag ville komma ihåg. Så här följer en liten gif-kavalkad med bland annat myllrande övergångsställen, blinkande läskautomater, rullande sushi och sojamarinerad tofu… Vilken är er favorit?

Japan del 6 – hundspaning i Yoyogiparken, tempelbesök och världens bästa dumplings

Häng med till Japan igen! Nu är det onsdag, vi har kommit tillbaka från vår mini-weekend i Hakone och är redo att göra Tokyo på nytt.

Vi vaknade upp till 25-gradig värme och strålande sol. En perfekt dag för att köpa iskaffe och strosa omkring i Yoyogiparken. Det är den största parken i Tokyo och om helgerna är den fylld av folk som picknickar och gör olika aktiviteter. Nu var det ju mitt i veckan så det var mest föräldrar med små barn och vi där.

Ett gäng hundägare var också på plats och rastade sina hundar i hundgårdarna. Eftersom det här är Japan, land av ordning och reda, så har de sorterat hundgårdarna efter storlek och vikt på hundarna.

Vi hängde lite vid gården för mellanstora hundar och försökte charma så många som möjligt att komma och hälsa på oss.

Sedan strosade team tygpåse vidare genom parken och mot nästa destination.

Nämligen Meiji jingū-templet som ligger i anslutning till parken. Här är entrén till vägen mot själva byggnaden, ganska mäktigt!

Tunnor med sake som skänkts till kejsaren och kejsarinnan.

Anna skrev en skylt med önskningar om välmående och världsfred, bra grejer ändå. Vi får se om det hjälper med tanke på åt vilket håll världen är på väg just nu.

Det perfekta trädet och en liten flicka i högtidskläder som verkade vara där med sin familj för någon slags ritual.

När vi kände oss klara i Meiji jingū var vi ganska hungriga. Som tur var hade vi stjärnmärkt ett superbra dumplingsställe alldeles i närheten, i Harajuku. Där åt vi de godaste dumplings som vi någonsin smakat och det var dessutom väldigt billigt. Vi beställde in säkert 12-14 var och ville aldrig sluta äta trots att vi snart blev extremt mätta.

Till slut nästan rullade vi ut därifrån och tog sikte på Cat Street, en lång och mysig shoppinggata med massor av bra butiker. Där gick vi i ett par timmar och köpte fina saker att ta med hem till Sverige. När vi var klara hade det blivit mörkt och middagsdags men då lämnade jag kameran hemma. Det var vår onsdag i Tokyo!

Japan del 5 – meterhöga fält av susuki-gräs och skulpturer på utomhusmuseum

Jag känner att presidentångest och snökaos behöver vägas upp av lite fint innehåll, så nu har jag gått igenom och redigerat en hel hög med Japan-bilder till er (och mig). Jag älskar förresten färgskalan som blev i dessa bilder med gråmulen himmel, grönt gräs, blåa berg och disiga toner. Skulle nog vilja inreda mitt hem helt efter den när jag tänker efter, så skönt att vila ögonen på.

Vår sista dag i Hakone började med att vi tog bussen ett par hållplatser från vårt hotell och hamnade vid ett stort fält tillsammans med en massa japanska pensionärer.

Men det var inte vilket fält som helst utan ett så kallat silver grass-fält med ett speciellt, jättehögt gräs som liksom skimrar i silver, särskilt när solen ligger på. Det kallas även susuki-gräs fick vi lära oss.

Kolla vad högt det är! De hade byggt gångar så man inte skulle trampa ned det och tydligen kunde det finnas vildsvin därinne. Ehm, rätt in i kategorin: saker man inte vill springa på i tre meter högt gräs.

Den här vyn alltså. Holy moly. Kolla trädstammarna också! Så perfekt raka och kala upp till exakt samma nivå.

Några extra gulliga turister…

Anna och Linn

Sedan sa vi hejdå till susuki-gräset, pensionärerna och vildsvinen för att åka på vår sista utflykt i Hakone.

Den gick till Hakone Open Air Museum. Ett utomhusmuseum med en massa skulpturer och konst, det tycker man ju om.

Vi började här, vid ett grönskande huvud i en pool.

Och promenerade sedan omkring i den stora parken. Kolla omgivningarna med bergen i bakgrunden och de rykande källorna. Så fint! Tacksam natur att placera sin konst i, helt klart. De där glasbubblorna var förresten en kombinerad lekplats och konstverk, synd bara att man var tvungen att vara under tolv för att få leka där.

Jag älskar den här typen av konst. Så kravlös att titta på, man bara går omkring i sitt eget tempo. Känner inte heller att det är så noga att läsa skyltar och sånt för att behöva förstå.

Picknickplatserna var utformade som stekta ägg – hur snyggt?! De hade också ett stort fotbad där man kunde tvätta sina fötter i vatten från en varm källa. Typiskt bra grej på museum.

Två kvinnokroppar jag blev inspirerad av. Känner mig ungefär som den vänstra när jag går på yoga om måndagarna.

Det började duggregna lite men vi tänkte att det var lugnt. Vips så hade en kvinna som jobbade där fått syn på oss och gestikulerat att vi skulle följa med henne för att låna varsitt paraply. De är verkligen serviceminded på en helt annan nivå och alltid så himla snälla och artiga.

Det visste vi ju inte då, men den undre statyn är verkligen en perfekt visualisering av känslan när du vaknar upp och inser att Donald Trump vunnit presidentvalet.

De hade ett Picasso-museum också i ett av de snyggaste husen jag sett. Älskar typsnittet! Därinne fick man dock inte fota, tur för er för annars hade det här inlägget blivit ännu längre. Jag tycker dock utställningen var sådär, kanske mest för att det blev ännu tydligare vilken douche Picasso var. Otrogen med en massa älskarinnor, gjorde unga kvinnor gravida och hade tjurfäktning som största hobby typ. Nu kan man ju göra bra konst och vara en douche ändå, men det tar liksom lite udden av hans storhet tycker jag.

Den här tjejen är dock ingen douche, inte det minsta.

Efter några timmar bland skulpturer åkte vi till tågstationen, åt ramen på ett litet ställe med utsikt över floden, köpte upp halva snackshyllan på 7-eleven och hoppade på tåget mot Tokyo.

Hakone var verkligen otroligt vackert och ett perfekt utflyktsmål. Jag rekommenderar alla som åker till Tokyo i mer än en vecka att göra en utflykt dit!

Japan del 4 – vandring på branta stigar, långa linbanor & svavelosande källor

Vår andra dag i den japanska bergsbyn Hakone valde vi att viga åt natur och frisk luft. Själva byn är en del av en nationalpark med heta källor, en stor sjö och berg omkring – perfekt för friluftsliv med andra ord. Vi började med att ge oss av på en 10 kilometer lång hike längs Lake Ashis långsida. Stigen var ganska bred till en början men smalande sedan av för att bli snårig och fylld av rötter. På vår vänstersida hade vi en brant sluttning ned till vattnet och ovan oss ett tak av gröna blad. Väldigt vackert och rofyllt.

Efter några timmar var vi framme på andra sidan sjön och där stannade vi för en kort lunch. Sedan hoppade vi på en av båtarna som gick tvärsöver sjön för att komma tillbaka. Men det var inte vilken båt som helst utan ett skepp som snabbt fylldes av oss och en massa japanska pensionärer (som var vårt huvudsakliga sällskap i Hakone, förståeligt eftersom vi var där under några vardagar). Himlen mulnade och vi seglade förbi tempel och skogar.

Vår sista del av utflykten blev en tur med linbana upp i bergen. Därifrån kunde vi skymta Mt. Fuji genom molnen och spana på svavelosande heta källor. Jag fastnade verkligen för färgskalan där uppe. Så fint med det grå-brun-gröna i kontrast med den blå himlen och den vita röken. Efter en hel dag utomhus var det sedan extra skönt att sjunka ned i ett hett bad, ta på sin yukata och äta en långsam middag tillsammans igen. Helt klart en måndag värd att minnas.

Japan del 3 – oändliga Tokyonätter på hemliga platser

Den lilla technoklubben ligger gömd bakom en dörr som smälter perfekt in i husväggen. Någon hyschar åt oss att vi ska dämpa rösterna, så vi viskar ett uppfostrat ”arigato” till killen i entrén när vi i utbyte mot 1500 yen får varsin stämpel på handleden och ett pastelligt samlarkort som drinkbiljett. I det lilla, lilla rummet dunkar basen. Inredningen är mörk och väggarna grottlika. En dj står i hörnet och runt honom; blått snurrande ljus. Vi byter det tecknade kortet mot gin tonics och ber att få dem ”extra strong”. Bartendern skrattar åt oss men det är det enda sättet att få drinkarna att smaka något överhuvudtaget här.

En trappa leder upp till en övervåning och i ett rum ligger folk på golvet och sover. För en kort sekund tänker vi att de måste tagit något innan vi kommer på att det här är Japan. Här dricker man mest whiskey och plommonvin och när man inte orkar festa längre så sover man på klubben tills första tunnelbanan börjar gå. Vi går ner igen och dansar, dansar, dansar. Ikväll gör jag inte det minsta försök att få det att se snyggt ut.

En kille med långt mörkt hår och skägg sträcker fram en maracas till mig. Jag slår den i takt med musiken, skakar så det rasslar och tänker att något ska man väl ha lärt sig på rytmiklektionerna på musikgymnasiet. Linn kommer fram till mig, trycker sin mun mot mitt öra, säger med ett fniss: ”Jag sa till killarna att du var ”a kind of famous dj in Sweden”, de blev sjukt imponerade”. Vi skrattar högt åt den tillfälliga lögnen, jag ser mig omkring och nog står det ett litet gäng omkring mig med obefogat beundrande blickar.

Någon räcker fram en bongo-trumma och jag sänder ett stilla förlåt till alla mina lärare när jag inser att det är detta som tio år av musikstudier ledde fram till. Det här är min primetime, min stora show. Sen trummar jag intensivt i två minuter, tänker att det passar förvånansvärt bra till techno ändå. När mitt solo är slut skrattar jag högt, söker mina vänners blickar i det lilla rummet och ropar ”vi drar va?”. Ute ur den gömda dörren orkar vi inte dämpa rösterna lika noga som tidigare. Vi har historier att berätta, stunder att dela, nya äventyr att upptäcka. Vidare i Tokyonatten, ut i oändligheten. Adjö.

Japan del 2 – tågresan till Hakone, en 14-rättersmiddag & att bo på ett ryokan

Häng med till Japan igen! Jag tänker att jag delar upp min reseberättelse på lite olika sätt, snarare än att bara säga ”det här gjorde vi dag 1, det här gjorde vi dag 2” osv. Jag tror det kan bli kul! Dock fortsätter vi lite på klassiskt berättar-tema just idag när jag ska visa vår resa utanför Tokyo, men efter det blir det andra upplägg. *hint hint*

Nog för att Tokyo är en fantastisk stad och i princip omöjlig att tröttna på, men vi kände att vi ville se lite mer av Japan när vi ändå var där. Därför hade vi bokat en mini-resa till byn Hakone som ligger ca två timmar utanför Tokyo och på söndagen slog vi oss ner i en tågvagn, lika peppade som barn på skolutflykt. Observera också att vi vänt sätena mellan första och andra bilden – hur smart är inte det?! Innan tågets avgång gick de och vände alla stolar så de stod i färdriktningen och sedan kunde man själv snurra tillbaka sitt säte om man var fyra som ville sitta i en grupp. SJ, inför detta tack, det skulle lösa så många problem.

Ingen utflykt utan matsäck tänkte vi och köpte med bento-lådor att äta på tåget. Jag älskar förövrigt att man helt plötsligt förstår alla mat-emojis som tidigare känts obegripliga för en.

Framme i Hakone bytte vi till ett mindre tåg som gick upp längs berget. Ganska magnifik utsikt längs vägen! Hakone ligger i en vulkandal och är en del av en stor nationalpark, så naturen där är verkligen vacker. Det är också känt för sina varma källor, de så kallade onsen.

Vi hade bokat boende med halvpensionat på ett ryokan, ett klassiskt japanskt värdshus. Där bodde vi tillsammans alla fyra i en enklare svit med terass, vardagsrum, badrum, toalett, hall och sällskapsrum. Allt inrett i traditionell japansk stil med sjögräsmattor på golven och futonsängar som bäddades ut varje kväll. Vi serverades också middag på rummet sittandes på golvet och gick hela tiden omkring i yukator. Personalen skrattade dock lite åt oss på grund av vår längd som gjorde att plaggen glipade något i benen, trots att de letade fram vad de kallade ”big size” åt oss. Middagen på kvällen var en oerhört avancerad historia med fjorton olika smårätter, vissa mer självklara (som sashimi) och andra rent utsagt supermärkliga (som manet – bland det obehagligaste jag ätit). Efteråt var vi brutalt mätta så efter ett varmt onsen-bad kröp vi ned i våra sängar och sov gott.

Nästa morgon vaknade vi utvilade och spanade in utsikten från vår terass som vi inte riktigt kunde se innan eftersom det var mörkt när vi anlände på söndagskvällen. Snart skulle vi byta våra yukator mot hiking-kläder och ge oss ut på vandring bland bergen, men först: frukost.

Denna måltid serverades också på rummet men hade en lite mindre avancerad meny och inte en enda manet i sikte. Efter den var vi redo för äventyr i naturen, men mer om det i ett kommande inlägg!

Japan del 1 – ramen-lunch, shopping i Shimo-kitasawa & sushi med en gitarrspelande kock

Hej från Japan! Jag har varit här i drygt tre dagar men det känns som en evighet (på ett bra sätt!). Allt är lika fantastiskt som sist, om inte bättre. Jag har skrattat mig tårögd fler gånger än jag kan räkna och ätit mig supermätt varje kväll. Nu tänkte jag att vi skulle titta på hur min första dag i Tokyo såg ut!

Efter en låååång (typ 16 timmar) men väldigt smidig resa landade jag på lördagsförmiddagen på Narita flygplats och köpte mig en tågbiljett in mot stan. Efter lite resande, några lost in translation-moments, ett par byten till olika tunnelbanor och en kort promenad senare, så klev jag in i lägenheten i Daikanyama som vi hyr. Där möttes jag av Anna, Linn och Karin som åkt dit ett par dagar tidigare och jag krävde omedelbar recap av allt som hänt i min frånvaro. När jag väl blivit informerad om alla tidigare bravader så kunde vi göra oss i ordning och ge oss ut på stan. Målet var Shimo-kitasawa, men innan det ville vi äta lunch någonstans. Som tur var passerade vi förbi ett ramenställe som såg lovande ut och slog oss ned för lunch. Där fick vi varsin pappershaklapp och sedan åt vi himmelsk ramen – förlåt Stockholm, men inget jag ätit där har varit i närheten av detta.

Mätta och belåtna promenerade vi längs mysiga kvarter mot stadsdelen Shimo-kitasawa. Där gick vi i ett par vintage-affärer, drack kaffe på Darwin Room och tittade på gulliga hus. Jag paxade det lilla trähuset ovan, hur fint? Sedan fick vi bråttom att leta oss till tunnelbanestationen och hitta vägen till Yokohama. Där väntade nämligen en sushimiddag utöver det vanliga…

Annas kollega Yui är nämligen barndomsvän med en familj som driver en sushirestaurang. Nu är Yui själv i Sverige, men hennes pappa hade lovat att följa med oss till deras favoritställe. Väl på plats möttes vi av världens gladaste sushikock och hans lika härliga kollega. Vi blev tilldelade varsin pall i den lilla restaurangen som max rymde tio personer och sedan började matfesten. Efter en tallrik med små aptitretare blev vi serverade sushi bit för bit på gröna blad. Och inte vilken sushi som helst utan en helt fantastisk sådan, gjord på superfärsk fisk som bara smälte i munnen. Jag visste inte ens att fisk kunde smaka så?! Och som om det inte var nog passade vår kock och en av stamgästerna i halvtid på att riva av lite Eric Clapton-låtar på gitarr. Så kul. mysigt, gott och en helt perfekt avslutning på en första dag i Japan!

90s beach tour

Förra tisdagen hämtade jag upp min kompis Madde på stationen i Norrköping. Vi skulle nämligen åka på roadtrip tillsammans och hade fått låna en bil av mina föräldrar. De följande fem dagarna tillbringades således på vägarna med stopp på ett gäng utvalda platser: Färjestaden → Åhus → Värnamo. Vår lilla resa fick namnet 90s Beach Tour, en liten ordlek med vårt smeknamn 90s bitches (från Icona Pops I Love It, ni vet) som vi brukar få dras med eftersom vi ofta är de enda 90-talisterna i ett gäng med 80-talister. Men eftersom vår resa hade en tydlig strandprägel tyckte vi det passade att skruva till namnet något och därmed började 90s Beach Tour.

Vår första resa gick till Öland och Färjestaden där vår gamla klasskompis Emelies familj bor. På Öland stannade vi i två dagar och hann både med en heldag på stranden, pizza och glass inne i Borgholm, grillkväll ute vid deras sommarstuga och lite loppisstopp.

På torsdagen åkte vi sedan vidare, ner mot Skåne och Åhus. Där stannade vi till på stranden Äspet och åt rökta räkor, baguette och aioli. Sedan badade vi i det svalkande havet, plöjde böcker i solen och spelade yatzy. Mot kvällen gjorde vi ett kort glasstopp i Åhus innan vi åkte ut till Landöns camping där vi slog upp vårt lilla tält och övernattade.

Dagen därpå packade vi ihop vårt tält, åt frukost i sällskap med en arg svanfamilj och satte kurs mot Värnamo. Där har vår andra gamla klasskompis, Ella, sitt barndomshem. Fredagen ägnades åt häng på badplatsen (bad i en insjö kändes som en varm pool efter alla kalla havsdopp), fotboll i trädgården, rökt makrillsmiddag och på kvällen fick vi följa med Ellas pappa ut och fiska. Det var en perfekt stilla kväll, alldeles ljummen och med en magisk solnedgång. Ett bättre och mer idylliskt avslut på vår roadtrip kunde vi inte få!

Snapshots från Köpenhamn

I fredag bestämde jag mig för att rivstarta min semester genom att direkt efter jag slutat jobba, sätta mig på ett tåg med destination Köpenhamn. Där nere fanns nämligen min kompis Sara som i några veckor bott i en väns lägenhet och varit vakt åt kaninen Valdemar. Förutom strosande på Louisiana, vegansk brunch och dans på open-air i Köttbyn hann vi också med finmiddag på Paté Paté, lite söndagsshopping och ett antal danska öl. Här ovan ser ni några snapshots från min helg. Köpenhamn är verkligen en stad som är himla enkel att tycka om och fylld av fina saker, så en lite mer utförlig rapport därifrån kommer senare.