Monday motivation 30

se framåt
 
Hej! Först tänkte jag be om ursäkt för att det varit tyst här några dagar, men så kom jag på att det är ju faktiskt helt onödigt. För det är inte som att jag brutit något avtal eller felat på något vis. Det finns ingen person högre upp som ställer krav på mig hur ofta jag ska blogga och ni har inte heller protesterat och sagt ”hallå, var är du?”. Så den enda jag ursäktar mig för är ju egentligen mig själv och mitt eget samvete, vilket är helt onödigt, så nu får det vara slut med det. Med andra ord, jag ber inte alls om ursäkt för att det varit tyst här. Men jag har saknat att skriva till er, det ska jag inte sticka under stol med.
 
Förra veckan var nämligen en riktigt stressig vecka med tusen saker att göra, alldeles för många övertidstimmar och helt klart för lite sömn. Det suger, men så är livet ibland. En av de bästa stunderna var dock när jag mötte upp Anna, Karin & Linn på Pom & Flora för att äta avokadomackor och planera vår Japan-resa. Vi bokade boende i Tokyo och även en tre dagars-utflykt till Hakone där vi ska bo på ett ryokan. Det är ett traditionellt japanskt värdshus där man sover på futon-madrasser, går runt i tofflor och får middag serverad på rummet enligt en massa traditioner. Dessutom är Hakone fullt av varma källor där man kan bada och en helt fantastisk natur. Gissa om jag längtar ihjäl mig efter detta?! Det ska bli så mysigt och avkopplande samtidigt som det ska bli väldigt kul att få uppleva något helt nytt.
 
Jag är så glad att vi bokade den här resan och det hjälper verkligen att kunna se fram emot detta när vardagen känns lite för stressig och hektisk. Sen är det klart att man inte alltid kan ha en stor resa i sikte (det är ju verkligen ett privilegium), men så länge man har något att se fram emot och längta efter så tror jag att livet blir lite enklare. Att leva i nuet har sin charm men just nu lockar det mig mer att flytta blicken längre fram, så det ska jag fokusera på nu. Vi hörs!

Monday motivation 29

Det är inte bra när det är klart. Det är klart när det är bra.
 
Hej! Det är måndag igen och inte vilken måndag som helst utan måndagen på helt galet jättestressiga veckan i mitt liv. Hurra! Jag har verkligen supermycket att göra på jobbet de närmsta dagarna och det är med skräckblandad förtjusning jag kastar mig in i allt. För som så ofta i mitt ganska kreativa jobb så är det ju roliga saker som ska göras, men även sådana saker tar tid och just tid är ju något av en begränsad vara här i livet.
 
När det kommer till kreativa yrken och hur mycket tid man ska lägga så tycker jag att det finns både utmaningar och möjligheter. Exempelvis så kan tiden det tar att komma på en bra idé till en reklamkampanj ta allt ifrån fem minuter till femtio timmar (eller ännu mer). Det går liksom inte att producera fantastiskt kreativa lösningar på beställning mellan 9 och 18 för att sedan kila hem och sträckkolla hela Netflix-utbudet. Så funkar åtminstone inte min hjärna och även om det finns verktyg och metoder för att snabba på processen så föds idéerna lite när de själva vill.
 
Min förra creative director hade ett uttryck som han ofta använde och det fastnade verkligen hos mig. Det är inte bra när det är klart. Det är klart när det är bra. För mig är det precis så jag måste tänka när det gäller kreativitet och jag tror även att det går att applicera på många andra yrkesroller. Det är så lätt att titta på klockan, se att ens åtta timmar har gått och sedan konstatera ”vad bra, nu är jag klar”. Men ska man göra saker man kan vara stolt över på riktigt, som verkligen är bra, då handlar det ofta om att lägga den där extra tiden. Inte ge sig förrän det är hundra procent bra, för det är först då som det är klart.
 
Sedan kanske det innebär att det blir ett par sena kvällar här och där, att man inte helt kopplar bort jobbet när man lämnar kontoret eller att vissa saker tar mycket längre tid än man önskar. Men i utbyte får man också känna kreativitet, passion och stolthet och det är något som i alla fall jag värdesätter högt med mitt jobb. Så, nu ska jag ta mig an den här veckan med full fart, vi får väl se när jag blir klar…

Monday motivation 28

it ain't over 'til its over
 
Nämen hej! En gammal prickbloggs-klassiker är tillbaka, nämligen Monday Motivation. Jag började ju med det någon gång förra året och publicerade sedan ett inlägg varje måndag med någon form av inspirerande citat (obs ej carpe diem) tillsammans med en kort reflektion. Vad jag vill minnas blev det ganska uppskattat så nu tänkte jag sparka igång traditionen igen. Dessutom känns det som att det passar extra bra så här i hösttermin- och nystarttider.
 
Eller hösttermin, jag vet inte, ordet tar lite emot att säga. För mig är det nämligen inte höst på ett bra tag. Trots att den där sommarvärmen tycks ha lämnat oss och semestern börjar lida mot sitt slut för de flesta så är jag inte riktigt överens med hela vurmandet för hösten som pågår nu. För mig är augusti en sommarmånad och det tycker jag den ska få vara. Därför vill jag att vi lugnar oss lite med nystarter och höstprojekt och självförverkliganden. Vi har nämligen jättemycket tid till sånt i både september och oktober. It ain’t over ’til it’s over som Lenny Kravitz säger. Eller sommaren är inte slut förrän augusti är slut som jag säger.
 
Därför tänkte jag maxa de sista veckorna av augusti och fylla dem med sensommarsaker. Här kommer en liten lista på sådant jag vill hinna med:
· Gå på Popaganda
· Äta kräftor
· Ta ett sista kvällsdopp
· Äta nyskördade tomater från min balkong
· Planera höstens Tokyoresa
· Laga en riktigt god kantarellmacka
· Åka på skördemarknad

Monday motivation 27

det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är
 
Klockan är 01.38 och jag går Hornsgatan fram. Nej, jag går inte. Jag klampar, tar snabba steg med rasande fötter. Orkar verkligen inte vänta elva minuter på tunnelbanan mot Slussen. Så jag struntar i att jag är själv och det är mörkt. JAG GÅR NU.
 
Handen är hårt knuten i fickan. Jag håller ett fast grepp om telefonen. Förbannar den och dig och allihopa under tiden jag går. Tänker på smsen du skrev och kanske mest de du inte skrev. Du saknar ju konsekvens, konstaterar jag tyst för mig själv.
 
För varje steg jag tar dyker nya situationer och personer upp. I natt är jag arg på allt och alla. De som på något sätt förminskat mig. Hallå, det där meddelandet du skrev förra veckan. Hur tänkte du ens? Fattar du inte att det gjorde ont? Helvete.
 
Och samtalen på baren. Spelet, strategierna, metaforerna. Referenserna till litteraturens förlorade hjältar. Vad hjälper de när klockan är 01.44 och jag fortfarande klampar Hornsgatan fram. Hur lång kan ens en gata vara? Vem byggde den här fucking staden?
 
Jag är förbannad när jag marscherar genom Stockholmsnatten. Vilka tror ni att ni är? Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är. Hör ni det? Akta. Jamen, flytta på dig. Här kommer jag.

Monday motivation 26

vi måste leva nu
 
Igår var jag på konsert. Jag hade inte reflekterat så mycket över det innan, tänkt i min naivitet att jag är trygg här på vanliga platser. Men i konsertlokalen rådde förhöjda säkerhetsregler. Utanför Berns cirkulerade poliser, alla som gick in visiterades noggrant och ett strikt förbud mot alla former av väskor och ytterkläder rådde. Jag uppskattade verkligen den tilltagna säkerheten men samtidigt lämnade den mig med en olustig känsla i bröstet. Är det här vår framtid nu? Oro inför offentliga platser, rädsla för det som förenar människor.
 
De offer som omkom under attackerna i Paris gjorde det på helt vanliga platser under helt vanliga situationer. Ätandes middag på en restaurang, kollandes på fotboll på en idrottsarena, lyssnandes på ett band i en konserthall… De var där för nöje och för umgänge.
 
En av de första texterna jag läste efter attentatet var Viktor Bankes krönika. Orden handlade om vad vi gör nu. Att vi måste fortsätta leva. Inte låta våldet och ondskan ta livet ifrån oss. ”Våld är så otroligt effektivt. De som gjorde det här hatar allt som är roligt och vackert. Och nu är det enkelt för oss att säga att vi inte får låta oss tystas eller hindras, att vi måste fortsätta att värna det öppna samhället. Allt det där vi sa de andra gångerna. Allt det där vi sa så sent som i januari, när beväpnade terrorister gick in på Charlie Hebdo och sköt mot allt som var roligt och fritt. Terroristerna som hatade det fria ordet men dog på ett tryckeri.”
 
Det bär jag med mig denna måndag. Vi kan inte sluta med sånt som är fint nu. Det får de inte ta ifrån oss. Därför fortsätter jag gå på konserter, äta på restauranger och fylla den här platsen med inspiration. För det är vad vi måste göra. Fortsätta med det som är roligt och vackert. Att leva.

Monday motivation 25

ah monday. so much internet to do.
 
 
Det uppstod någon slags ofrivillig bloggpaus här under helgen. Anledningen stavas. F-L-Y-T-T. Tillsammans med mina föräldrar har jag släpat kartonger tre trappor upp, byggt IKEA-möbler, burit tunga sängar och plockat upp kaffekoppar ur bubbelplast. Det har varit slitigt och intensivt men också gått väldigt bra. Nu väntar några fler dagar av plockande, ni vet det där roliga fixandet där man får sätta alla detaljer på rätt plats, sedan ska ni såklart få se lite bilder.
 
Bloggpausen beror också lite på att jag inte hunnit få igång något ordentligt bredband i min nya lägenhet. Förhoppningsvis kan jag installera och få allt att funka ikväll, men det innebär att jag har massor av olästa blogginlägg, egna kreativa idéer och tweets att läsa ikapp. Helt enkelt mycket internet att ta mig igenom. Förhoppningvis hörs vi snart igen, annars vet ni att jag sitter någonstans i Globen-området och funderar ut den bästa placeringen för min skrivmaskin…

Monday motivation 24

stop waiting start doingVarje söndag brukar jag ta några minuter och gå igenom den kommande veckan. Dels jobbmässigt – kommer det vara några större projekt och viktiga presentationer, kan det bli några sena kvällar med arbete, har vi något extra roligt på gång? Dels privat – har jag bokat in några träningspass, är det någon bra konsert jag ska gå på, ska jag äta middag ute med några? Och så vidare tills grunden av veckan är kartlagd.
 
Den här veckan visade det sig vara en del ganska tråkiga måsten som kom upp. Jag flyttar ju i helgen så den främsta punkten är kanske: packa ner allt jag äger i flyttlådor. Men även adressändra, teckna nytt elavtal, fixa bredband, ringa nya hyresvärden och ordna med namn på dörr och i trapphus, uppdatera hemförsäkringen och tusen grejer till. Att arbeta sent på jobbet eller ha fullt upp om dagarna har jag inte särskilt mycket emot, men sådana här ganska små men extremt tråkiga saker har jag svårare för. Mest för att de kräver så mycket administrativt jobb i form av olika telefonsamtal och blanketter…
 
Men nu har jag bestämt mig för att bara ta tag i alla tråkiga måsten och göra dem så fort som möjligt. Helt enkelt sluta våndas och tänka på allt jag har att göra och istället bara sätta fart. Det är måndag, att göra-listan är redo att bockas av och när jag är klar med allt ska jag nog ge mig själv en liten belöning. Ni som också har massor måsten i veckan – vi kan väl komma överens om att vi bara sätter fart nu på en gång och så bestämmer vi att vi är klara på fredag. Ok? Då kör vi!

Monday motivation 23

less inspiration, more self-creationOm förra veckans Monday Motivation var lite deppigare och mer fokuserad på problemlösning så får denna bli peppigare. Just nu har jag nämligen ett sådant fint litet kreativitetsflow i kroppen – ni vet när man bara vill skapa någonting. Det kliar i fingrarna av pyssellust och jag gör listor i huvudet över nya projekt.
 
Om den här kreativitetskänslan gick att spara på burk så skulle den säkerligen säljas dyrt. Jag skulle gärna ha några på lager när inspirationen tryter, men det funkar ju tyvärr inte så. Nyckeln för mig är dock ofta att bara börja skapa. Inspiration i all ära, men det är först när jag väl sätter igång med skapandet rent fysiskt som idé på idé burkar födas. 
 
Sedan tar ju den här kreativitetskänslan tyvärr sällan hänsyn till tidpunkter och timing – av någon anledning panikattackerar den ofta mig efter klockan 23 och skapar ett plötsligt behov av att vara vaken hela natten. Nu är ju det inte alltid rimligt, men ibland måste man bara låta känslan få ta den tiden och sätta igång. Det handlar kanske inte om stora nattliga projekt, men kan man göra något litet är man förhoppningvis väl igång och kreativiteten finns kvar där även morgonen därpå. Det är i alla fall min förhoppning att jag ska vakna med samma fina känsla som nu och fler roliga idéer att ta tag i. Nu ser jag fram emot en kreativ vecka, hoppas att ni också får det!
 
 

Monday motivation 22

en sak i taget
 
Hej, det är måndag. Jag började dagen med att gråta. För att jag inte har någonstans att bo. För att jag ringer mina föräldrar för sällan. För att jag hatar hösten, vintern, mörkret, kylan. För att jag inte begriper mig på kärlek. För att jag inte tränar så ofta som jag borde. För att jag såg en bild på en gammal man som stod ensam och körde radiostyrd bil. För att jag vill köpa en biljett till Puerto Rico och fly från allt. För att jag saknar mina syskon. För att jag vill vara bäst på jobbet. För att sjukdomar finns. För att jag känner mig som en låtsas-vuxen. För att det finns människor som har det tusen gånger värre än jag.
 
För jag vet, mina problem är värdsliga. De går över. Det handlar mest om att andas. Lugnt och sansat. Och att ta en sak i taget. En sak i taget. En sak i taget… Det får bli veckans ledord.

Monday motivation 21

be who you needed when you were younger
 
Av många kloka råd jag läst så är det här nog ett av mina absoluta favoriter. Kanske för att det är så självklart på något vis. I jakten på att lista ut vem man ska vara, vad man ska göra och hur det ska gå till så är det väldigt lätt att tappa bort sig. Men bara genom att tänka på vem man själv behövde när man var yngre, tror jag att man kommer väldigt långt.
För det finns något fint med att hjälpa yngre människor. I förra veckan var jag på en föreläsning som ett kvinnligt nätverk höll i. På scenen satt fyra kvinnor som alla jobbar inom reklam-, design- eller tech-branschen och berättade om sina historier och sina liv. Det var så oerhört inspirerande att höra om hur just de hamnat där de var idag och vad som lett till dessa val. När jag satt där och lyssnade tänkte jag först att oj, vad skönt det skulle vara med en mentor som kunde ge en alla de där kloka råden och komma med smarta tips. Och sedan, tänk den dagen då jag själv får vara där och inspirera andra yngre människor med min resa.
 
Kanske gör jag det redan idag, om så på en väldigt liten nivå. Men om inte annat så ska jag hädanefter sträva ännu mer efter att vara just den där personen som en sextonårig Julia hade efterfrågat. Det tror jag är ett bra mål och ett sätt att bli en ännu bättre person. Vad tror ni?