Mina boots bland höstlöven.
Alla kan göra något.
Skänk en slant till Blogghjälpen du med och hjälp oss bräcka förra årets rekord på 46 810 kronor. Varje liten summa räknas! Stort tack till er som redan bidragit – ni gör skillnad.
Vädret var disigt men varmt när vi lämnade kajen, alla mycket peppade! Jag måste bara passa på att slå ett slag för det här med kompisklubbar. Onsdagsklubben består av ett gäng nära vänner som jag pluggade med på universitet och som alla bor i Stockholm nu. Eftersom vi insåg att det vore kul att ses och göra mer aktiviteter och inte bara då och då ses för middag och öl, bestämde vi oss för att forma en liten klubb. Så nu ses vi varannan onsdag och gör alltifrån att gå på konserter till att besöka museum eller spela kubb i en park.
Efter en stund hade vi lärt känna båten ordentligt och bestämde oss för att duka upp vår picknick. Så perfekt med ett stort bord i mitten att sitta och äta kring, för en som tycker att maten är en viktig del av upplevelsen är ju sådant viktigt.
Djurgårdskanalen var verkligen supervacker att åka igenom. Det disiga vädret och de klargröna träden fick hela omgivningen att kännas som en maffig oljemålning. Helt klart ett instamoment på det. Jag kan bara tänka mig hur fint det skulle vara att åka här igen om några veckor när träden skiftar i gult, orange och rött. Måste kanske ta mig tillbaka då…
Efter två och en halv timme till sjöss var vi fyllda med havsluft och ny energi, så vi avslutade vår lilla tur med ett varv kring Skeppsholmen och förbi Gröna Lund. Sedan var det dags att lämna tillbaka båten och kliva i land igen, mycket nöjda och välbelåtna efter en perfekt söndagsutflykt. Stockholm är ju verkligen vackert i sig men det blir något alldeles extra när man upptäcker det från vattnet kunde vi konstatera. Och jag kan verkligen rekommendera att samla ihop ett gäng kompisar, packa en god picknickkorg och åka iväg på en utflykt, det är så kul!
En av mina kunder jag jobbar mest med på reklambyrån är Reebok och under tiden jag varit på semester så har de gjort ett fint samarbete tillsammans med sneakersaffären Naked i Köpenhamn. Jag tycker den här kollektionen är himla snygg och stilren, särskilt gillar jag den vita collegetröjan. Höga vita strumpor i sneakers är ju också en favorit sen tidigare och om bara sensommarvärmen kunde komma tillbaka så skulle jag använda det ännu mer.
Alltför ofta tänker jag: ”jag borde läsa mer”. För jag gillar ju att försvinna in bland ord och meningar, fångas av nya berättelser och vända sida efter sida nästintill maniskt. Och jag vet att jag också blir mer inspirerad och skriver bättre i perioder när jag läser mer. Ändå är det alltid läsningen jag drar ner på så fort det blir mycket att göra och plötsligt är steget att ta upp en bok ganska långt bort. Men på somrarna, då brukar det bli bättre. När jag ordinerats lugna timmar på en solstol, har lång resetid på tåg eller flyg och kan tillbringa regniga dagar ihopkurad under en filt i soffan. Då är läsningen plötsligt det bästa som finns. Därför har jag nu ett par somrar i rad laddat inför varje semester med en rejäl hög böcker. För att trigga läsnerven och alltid kunna ha en bok till hands.
Och här är min hög! Tvivlar på att jag hinner klart med alla i sommar men det är lika bra att gå ut starkt. Vill också påpeka att det var helt omedvetet som jag råkade välja böcker vars omslag går i någon slags grå-grön-blå ton. Någon måtta på ytligheten får det vara, haha. Uppifrån och ned ser vi: Gästkatten av Takashi Hiraide, Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist, Kära Liv och Caroline av Caroline Ringskog Ferrada-Noli och Liv Strömquist, Sund av Tove Folkesson, Tid av Alex Schulman och Sigge Eklund, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån av Bodil Malmsten, Ställ ut en väktare av Harper Lee och Det är något som inte stämmer av Martina Haag.
Igår hade vi sommarfest med jobbet och i morse vaknade jag således något sliten vid nio-tiden i mitt supervarma sovrum. Jag var långt ifrån utvilad men tanken på att ligga kvar i den enorma bastun plågade mig. Så då kom jag på en genial idé – att sova på balkongen. Jag började bädda med en grå filt som tål att bli lite smutsig, sedan ett tjockt täcke att ligga på (att släpa ut en madrass kändes lite övermäktigt), en kudde och sist en tunn filt att ha över mig. Sedan låg jag där, tre våningar upp, och slumrade till fågelkvitter, milda vindar och en sol som sakta började värma. Kanske den bästa idén jag haft på länge, det är nästan så att jag tänker ställa klockan tidigt i morgon bitti och hoppas på sol för att kunna upprepa samma sak igen. Balkongcamping alltså, helt klart min nya grej.
