Jag ska erkänna att jag var lite nervös innan jag gjorde den första genomlyssningen. I och med Salems melodifestivaldeltagande och det faktum att han blivit hela Sveriges lilla favorit (han var faktiskt min först!) så trodde jag också att han skulle göra ett mer kommersiellt album denna gång, jämfört med hans tidigare två. Och visst, det låter annorlunda men inte på det sättet att det är mer simpel pop. Nej, nu vävs det in lite mer electro, lite mer disco och lite mer 80-tal. Och jag gillar det! Det är klart jag ibland saknar soulpopen som första albumet var fyllt av, men det känns som om musiken vuxit mer här. Albumet är svårare men också bättre om man ger den tid. Texterna är också något som förbättrats, avsevärt faktiskt! Så sammanfattningsvis är detta en bra skiva som har mycket att leverera om man ger den tid. Den kommer nog definitivt bli ett av mina soundtrack genom våren och sommaren!
Några låtfavoriter: Virgin Mary (pastellig 80-talsrock) . Keep on Walking (ingen har väl missat den vid det här laget? de 10 första sekunderna gör hela låten!) . Brooklyn Sun (lugn, fin och enkel) . Split My Personality (blir bättre och bättre för varje lyssning, magisk!) . I’m So Happy (orgeln i början ger mig skolavslutningsvibbar och det går inte att låta bli att le när man hör den här låten)

















