Ibland får jag kommentarer som antyder på att jag skulle leva något sorts drömliv – där allting är perfekt, fint och underbart. Och nog kan jag till viss del förstå det när jag i bloggen väljer att främst visa upp sådant som jag gillar. För jag lever ett otroligt bra liv. Jag är omgiven av fantastiska människor, går en utbildning där jag trivs mer än bra, har en fin lägenhet och får ägna mig åt saker jag tycker om på fritiden. Men jag äter inte frukost i sängen varje morgon och jag trippar inte alltid runt i välstrukna klänningar. På min diskbänk finns det berg av tallrikar och glas och krukväxterna ser stundtals vissna ut på fönsterbrädan.
Idag vaknade jag 13 minuter innan jag skulle gå till skolan. Jag som aldrig försover mig och som väljer att klockan ska ringa två timmar innan första lektionen börjar. Bara för att jag ska hinna vakna och somna några gånger, ta det lugnt och äta frukost, läsa nyheterna på dn.se och kolla mailen. Idag hann jag knappt slänga på mig lite kläder innan det var dags att gå och frukosten fick bli en morot som jag knaprade i mig på rasten mellan föreläsningarna. Nu sitter jag här och väntar på att min broccolisoppa ska koka färdigt, jag har ett tvättberg som sakta bryts ned i tvättstugan och jag känner i kroppen hur en förkylning är påväg. Med andra ord är jag helt och hållet mänsklig, långt ifrån perfekt men ganska nöjd ändå!