I ett mini-avsnitt av Café Bambino pratar de om tips. Om att ge dem och få dem och hur de både kan hjälpa och stjälpa oss. Jag lyssnar med stort intresse och kan inte låta blir att fastna i tanken kring att magkänsla tycks bli allt mer sällsynt idag. Allting ska tipsas, listas, adlinkas och optimeras. Varje val vi gör ska vara noga underbyggt och konsumtionen av något tråkigt, dåligt eller fult måste undvikas till varje pris.
Jag faller själv ofta i fällan. Min telefon är full av listor på böcker jag vill läsa, recept att laga och platser som kan besökas. Jag delar gärna med mig av bra låtar att lyssna på eller saker som inspirerar mig. I den här bloggen dyker det då och då upp tips (men förhoppningsvis inga direkta köpuppmaningar) och jag känner själv hur jag hela tiden balanserar på den smala tråden mellan instruktion och inspiration.
Varje gång jag öppnar min Spotify-app levererar den en algoritmstyrd spellista utifrån tidpunkt, humör och genre, men när jag väl lyssnar på den inser jag ofta att det här inte är det jag vill höra. Det känns för slätstruket, det är samma typ av låtar hela tiden, en handfull artister som repeteras, det händer inget i mig. Jag tänker tillbaka på en av de musikupplevelser som jag minns bäst. Det var en jättekonstig frijazzspelning med en indisk flöjtspelare som jag gick och såg med min gymnasieklass och jag förstod verkligen ingenting, men den gjorde avtryck.
Överallt omkring mig ser jag folk göra digitala färganalyser för att förstå vilka exakta nyanser de ska klä sig i, med ambitionen att se så bra ut som möjligt. Rädslan över att framstå som glåmig, kontrastlös eller bara inte helt optimal tycks plötsligt vara enorm. Istället för att själv känna efter vilka färger vi gillar, vad vi dras till eller tycker vi är fina i, ska vi nu förhålla oss till en färgkarta med olika nyanser av turkos, korall och magenta. Det är ännu ett område där vi kan sträva efter optimering istället för kreativitet.
Några dagar efter lyssningen på podcasten kommer jag på mig själv med att längta efter att gå mer på känsla. Att gå in i en bokhandel och svepa över omslagen, plocka upp något som verkar intressant och låta det följa med hem. Att välja ett plagg som är i helt fel färg för min huds undertoner men som känns snyggt och kul. Att trilla in på en restaurang som ingen tipsat om men som bara ligger där rakt framför mig när jag är hungrig. Kanske är det inte årets absolut bästa upplevelse, men allt kan ju inte vara det, det kan ge mig något ändå.
Det sista jag gjorde i mitt förra inlägg var att fråga om Antibes-tips och jag ångrar mig redan. Som tur var fick jag inte så många och det talar för att jag ska träna min magkänsla. Strosa omkring, gå in där det lockar, kanske hamna på en obegriplig frijazzkonsert, långt ifrån algoritmernas uträknade plan. Som en liten motståndshandling till det enorma tipssamhället.
Månatliga arkiv: april 2025
En skrivresa till Antibes
Den första helgen i maj tar jag tåget ner till Antibes. Snirklar mig genom Europa via Köpenhamn, slumrar på night jet från Hamburg till Offenburg och gör ett kaffe och croissant-stopp i Paris. Förhoppningsvis kommer allting att gå jättesmidigt, tågen vara punktliga och den långa resan bli 32 timmar av vykortsvackra utsikter, ja jag manifesterar nu, låt oss vädja till rälsens högre makter.
Väl framme på den franska rivieran ska jag stanna i två veckor och skriva. Någon gång i januari 2024 skickade jag nämligen in en stipendieansökan och nu, nästan ett och ett halvt år senare, har det äntligen blivit dags att åka. När jag fick min ansökan beviljad efter månader av väntan blev jag tvungen att gå tillbaka och läsa vad jag egentligen hade sagt att jag skulle göra. Jag ämnar att göra en cirka två veckor lång skrivresa där jag fortsätter att utveckla mitt sedan tidigare påbörjade romanmanus. I min text undersöker jag frågor kring livets förgänglighet, naturens inverkan på oss samt bevarade föremåls fysiska och abstrakta värde. Fina ord, verkligen, och sannerligen något att leva upp till. Gulp.
När jag inte sliter mitt hår över ovan nämnda manus tänkte jag springa långt längs havet, gå på matmarknad och köpa grönsaker som om det vore lösviktsgodis, hitta någon som kan förse mig med de bästa baguetterna och den godaste osten samt spana in snygga franska pensionärer och försöka kopiera deras stil. N kommer att vara där samtidigt för att studera franska och jag ser framför mig hur vi tar oss en liten apéritif efter en produktiv dag på varsitt håll. Santé! Eller hur säger man ens ”skål!” på franska? Jag måste kanske köra en express-kurs Duolingo, två timmar varje dag med den gröna ugglan börjar nu, merci och bonjour.
Jag ser självklart fram emot att spatsera omkring bland smala gränder och snubbla över dolda pärlor, men har ni tips på trevliga restauranger, vinbarer, vintageaffärer, museum, bokhandlar, caféer, bibliotek eller bara inspirerande platser att sitta och skriva på i Antibes (eller närliggande städer) får ni väldigt gärna lämna en kommentar. Som tack lovar jag att jobba riktigt hårt på mitt manus och försöka bjuda på någorlunda regelbundna uppdateringar.
PS. Pyntar inlägget med bilder från min skrivresa till Rom för prick två år sedan. Det känns både som igår och som ett halvt liv sedan. Tiden va.
Klädval i mars och april
Om två dagar väntar påskledighet och jag har tittat på väderprognosen som en besatt. Följt temperaturens uppgång och fall, sett sol bytas ut mot dimma, mumlat vagt om de osäkra aspekterna och försökt att påverka något i högsta grad opåverkbart. Vädret blir ju vad det blir, oavsett hur många gånger jag går in på SMHI-appen. Det är bara det att jag är så otroligt sugen på lättare vårkläder, men det ser ut att dröja ett tag till. I väntan på det kan vi kika på sådant som jag haft på mig under mars och april.
En dag när våren kändes långt bort men jag ändå ville ha vårjacka tog jag på den inomhus som en liten kavaj. Tycker det är fint med dimblått och pistagegrönt tillsammans och så brunrutiga byxor till.
Det är inte så ofta jag går helt klädd i svart, men ibland så. Här i svart sammetstopp med knappar och svarta jeans till. Strassbälte och knallgrön väska för att bryta av, för lite färg behövs ju ändå.
Kostym och keps är en otippat bra kombination när man vill vara vuxen men inte för seriös. Jag kommer ihåg en gång när jag jobbade med en reklamkund som hade en målgrupp som hette Getting older, staying cool som bestod av typ män i 40-årsåldern som ville ”hänga med” i populärkultur. Jag tänker på det kanske en gång i veckan och hur jag med all sannolikhet är på väg rakt in i den målgruppen.
Samma pistagegröna tröja som på första bilden men den här gången över en vit-och brunrandig skjorta. Till det en mörkbrun kjol som ser svart ut på bilden, det är tyvärr något som kommer att vara en återkommande sak i dessa bilder. Måste vara något med ljuset eller kanske snarare icke-ljuset, jaja ni får använda er fantasi.
En liten detaljbild på saker jag gillar att pynta mig med. En Gucci-klocka som jag köpte på auktion för några år sedan, ett svart läderskärp med guldfärgad hästdekor och en prickig blus med pärlemorknappar.
Typisk mamma-stil med vita jeans och skärp i midjan, enkelt linne och en pastellfärgad bomullsskjorta över. Bara att byta till jeansshorts sen så har man sommarlooken klar.
Till det ett par nygamla sneakers som jag köpte för 300 kr. Fint med en lite nättare modell och brun mocka, tycker jag.
Det här är vårens vanligaste färgkombination hos mig om jag får gissa. Smörgula jeans med chokladbruna ränder och vaniljvit t-shirt. Tricket är att tänka att man ska se ut som en glassdisk. I halsen en brun silkesscarf med blommor, som jag fick lära mig av en följare på Instagram är edelweiss, fint! Gick runt en hel vecka i Alperna för två somrar sedan och kikade efter det men hittade inga så nu ser jag det här som min revansch.
Jättelånga vinterkappan har fått hänga med ett tag, men snart hoppas jag kunna släppa den helt för säsongen. Här gjorde den i alla fall ett bra jobb över min beige linnekostym tillsammans med brun t-shirt och lilla scarfen.
Är det någon avdelning jag dras till på en second hand så är det skärpen. Där finns ofta en massa kul som kan piffa till ens outfit. Det här breda tigermönstrade är precis lagom odiskret.
Dålig hållning men bra stil.™ Mer kläder på temat glassdisk, den här gången jordgubbshalsband, päronkavaj, hasselnötsjacka, salted carameljeans och nougatskor.
Öppen sko-premiär! Då är stegen mot jobbet lätta.
Ännu ett exempel på dålig färgåtergivning, jag beklagar. Den här kjolen är inte brun men däremot auberginefärgad, ni vet sådär djupt lila? Jag hade nämligen en tanke om att det skulle vara fint att kombinera med ljusblått och det var det ju, även om man inte riktigt ser det på bilden här.
Jag kände mig ung och flickig en dag och bar då detta. Långärmad randig tröja i brunt och mörkblått, svart vippig klänning, bruna mockastövlar, guldhjärta runt halsen och prickig scrunchie i håret.
Sedan återgick jag till min vanliga ålder och hade punschrulle-looken med mörkbrunt linne och marsipangrön blus.
Det är kul att prickigt är en av vårens trender för det har alltid varit en favorit hos mig. Trogna läsare kanske minns att den här bloggen tillbringade sina första fjorton levnadsår på domänen prick punkt blogg punkt se.
Oklart vad jag ska säga nu när jag kommit till den fjortonde bilden på mig själv, men kanske att jag alltid får en liten Julia Roberts på 90-talet-känsla av att bära min svarta skinnkavaj. Och att mönstrad viskosskjorta är väldigt trevligt.
Så ja, innan detta blir alldeles för långdraget, låt oss avsluta med en bild på mig på min födelsedag. Iförd vit kostym, för när annars ska man ha det?
Nu håller vi tummarna för shortssäsong, vårjacksväder och fler öppna skor-promenader. Brb ska bara kika på väderprognosen.
Däggdjur
En äldre man håller upp porten för mig och jag tänker att om han bor där så måste han hålla upp den ofta för sådana som jag. Kvinnor i tjugo-, trettio-, fyrtioårsåldern, på väg över gården, till samma mottagning men med olika behov. Det är en märklig känsla att så tydligt tillhöra en grupp, ett demografiskt kluster.
Kvinnan jag bokat tid hos har kortklippt hår färgat i en kopparröd nyans. Hennes utstrålning är lättsam, men tonen rak. Jag placerar mig på en av de röda stolarna i det lilla besöksrummet, en barnteckning på väggen, ett medicinskt diplom fäst med knappnål. Jaha, säger hon och läser på sin skärm där jag försökt att sammanfatta mitt ärende i den lilla rutan som fanns vid tidsbokningen. Det finns en jättebra hemsida, fortsätter hon och skjuter över ett blågrönt visitkort med en adress på, den får du gärna tipsa dina vänner om. Sedan visar hon ett diagram och säger med ett leende att min bästa tid var för femton år sedan. Jag tittar på kurvan på skärmen och ser hur den dalar brantare nedåt än börsen de senaste dagarna. Min placering är en negativ utveckling, ett fall. Allt är bara tid och pengar numera.
Mycket av det hon säger är saker som jag redan vet men valt att stoppa in i ett fack långt bak i huvudet någonstans bara för att älta under sömnlösa nätter. Information som är svår att göra något med, beslut som tycks gigantiska att ta. Jag vill tänka att ålder bara är en siffra, att jag fortfarande blir leggad på systemet ganska ofta, att min maxpuls motsvarar en 16-årings och alla mina barnsliga beteenden, visst måste de betyda något väl? Men ingenting av det hjälper nu.
Hon har ett sätt att uttala cykel som om det vore fordonet och jag ser framför mig hur något rullar iväg i allt högre hastighet. Alla formuleringar som kommer ur min mun är rationella och sakliga, men jag känner mild panik inombords. Jag tänker att hon måste vara så trött på kvinnor som jag, som vill ha allt på vårt sätt och kunna planera livet in i minsta detalj. Efter att hon spänt manschetten runt min arm och konstaterat att blodtrycket i alla fall är bra går hon med på att skriva ut femton kartor till, men, säger hon med ett skratt, frågar du mig tycker jag att du ska strunta i att hämta ut dem. Jag mumlar något om att vi får se och reser mig från stolen.
När jag går därifrån känner jag mig som ett däggdjur. Om tre dagar fyller jag år och rasar ytterligare i statistiken. Ute på gatan tar jag upp telefonen och ringer N som svarar med lugn röst.
Måndagstankar – om börsen, maten och våren
Det är måndag. Utanför fönstret en blek sol, på börsen blodröda siffror. Det är en akut känsla av vuxenhet att läsa ekonomirubrikerna och känna sig påverkad, att de där kurvorna och graferna faktiskt betyder något. Jag har inte vågat kolla mina investeringar än, försöker sitta ned i båten så som alla ekonomer säger att man ska göra. Tänker att pensionen ändå är sisådär 35 år bort och något sommarhus blir det inte än på ett tag, blicken fäst vid horisonten.
Igår kväll var jag på dåligt humör, gick runt och tjurade på ett barnsligt vis. Till sist blev jag så trött på mig själv att jag gav mig en tillsägelse och ett straff: städning. I tre timmar for jag runt i lägenheten och plockade och dammsög. Jag rensade ur kylskåpet, torkade hyllorna, slängde skrumpna morötter och gamla olivburkar. Sedan gick jag ned i förrådet och sorterade ut två kassar kläder att skänka till Myrorna och fyra plagg att plocka upp till vårgarderoben (ett par mörkbruna byxor med vita prickar, en ljusgul kortärmad t-shirt, en svart linnekavaj med vita prickar och en mönstrad viskosskjorta). Kanske är det så jag ska shoppa numera? Gå ner i förrådet en gång i månaden och plocka upp en handfull plagg som plötsligt känns roliga igen. Om inte annat är det bra för både mig och bankkontot.
Det numera tomma och kliniskt rena kylskåpet ser jag fram emot att fylla med vårmat. Antagligen beror det på att påsken är sen i år, men jag har blivit så sugen på både sill och ägg. Nu vill jag äta knallgrön sparris med pocherat ägg och kallrökt lax, matjessilltallrik med kokt potatis, rädisor och gräslök, smörrebröd med rökt makrill och krämig äggsallad eller ljummen ostpaj med massor av grönsaker till.
När den riktiga påsken väl är här ska jag och N åka till Gotland. Vi tar färjan tidigt på skärtorsdagens morgon för att maximera vistelsen på ön hos hans föräldrar. Jag håller tummarna för fint väder och tillräckligt många plusgrader för att kunna grilla och sitta ute i trädgården, kanske bära den där ljusgula långkjolen utan några strumpbyxor under och ta löpturer i shorts längs havet. Vill känna kustvind i håret och vårsol på kinderna, doften av torr aprilluft och nyvakna gräsmattor.
Det är måndag. Utanför fönstret en blek sol, i parken blommar snart magnolian. Det våras.