Min hud- och hårvårdsrutin

Vad är det här för märkligt familjefoto tänker ni? Men räds icke, det är bara mina favoritprodukter ur badrumsskåpet som blivit formellt uppradade likt en välklädd samling släktingar på valfri traditionell högtid innan Coronan slog till. Efter era önskemål tänkte jag nämligen att vi skulle gå igenom min (~*trumvirvel*~) hudvårdsrutin .

Först ut har vi de trogna vardagshjältarna, de som jag använder så gott som varje dag. Sedan ett par år tillbaka har jag använt La Roche-Posays serie Effaclar som är anpassad för ”fet och oren hud”. Mmm, vad mysigt det låter, men faktum är att det stämmer rätt bra inpå mig. Jag har haft perioder med lite mer acne och då började jag med den här serien i kombination med Acnatac som jag fick utskrivet, men nu tycker jag att min hy håller sig rätt bra i schack med enbart dessa. Jag gillar också att La Roche-Posay är ett klassiskt apoteksmärke, det känns tryggt (även om apoteket idag kanske inte riktigt är vad det var före monopolet försvann, men ni fattar, lite ordning är det väl fortfarande).

Först tvättar jag ansiktet med rengöringsgelen som jag brukar löddra upp i händerna och massera runt för att få bort all smuts. Efter det tar jag en bomullspad med det exfolierande ansiktsvattnet från samma serie. Sedan plockar jag fram min andra trotjänare, den superhypade Paula’s Choice Skin Perfecting 2% BHA Liquid. Det är alltså en exfoliering med salicylsyra (BHA) som bland annat ska motverka acne, förstorade porer och rodnad. Jag köper den på Skincity och den är toppen på alla sätt och vis. Jag brukar bara dutta på den med en pad och sedan lämna den över natten.

Det här är alltså min kvällsrutin, på morgonen brukar jag oftast bara skölja ansiktet med vatten, särskilt nu när jag jobbar hemma och bär smink mer sällan om dagarna. Som hudkräm använder jag Effaclar H, den kör jag varje morgon efter att jag tvättat ansiktet och ibland också på kvällen.

Även om jag trivs bra med La Roche-Posay-serien till vardags så vill jag ibland ta fram det tyngre artilleriet och lägga en rejäl mask. Då har jag fyra favoriter som jag brukar återkomma till. Använder jag någon av dessa brukar jag hoppa över att använda BHA-serumet från Paula’s Choice.

När jag vill pigga upp min hy ordentligt plockar jag fram Peter Thomas Roths Pumpkin Enzyme Mask. Det är en trippelverkande peeling med syra, enzym & korn som sticker till på ett härligt sätt och dessutom luktar pumpapaj. Jag brukar använda den ungefär en gång i veckan (förutom på sommaren när jag är mycket i solen) och låta den sitta i cirka fem minuter innan jag sköljer av den.

En annan mask från Peter Thomas Roth som jag gillar är hans lilla rosa Rose Stem Cell Bio-Repair Gel Mask. Den jämnar till och återfuktar huden på ett väldigt behagligt sätt och doftar gott av ros. Jag brukar stoppa in burken i kylen en stund innan jag duttar på gelen, vilket gör det extra skönt, särskilt om man varit ute i solen eller bastat till exempel. Ibland låter jag den här sitta kvar över natten och ibland bara någon kvart.

Lite ur fokus på bilden, men helt klart värd ett omnämnande är Beauté Pacifique Instant Hydrating Mask. Det är en fuktmask extra allt som dessutom är ofantligt dryg. Jag är fortfarande på min första tub, men gillar den verkligen. Den här masken brukar jag använda någon gång i veckan när jag känner mig lite torr, särskilt nu under vinterhalvåret. Jag lägger på ett tunt lager och sover med den över natten. Eftersom jag har en hy som är mer åt det feta laget brukar jag ofta vara nojig med att använda sådana här tjocka krämer, men den här har verkligen funkat bra på mig ändå.

Sist ut bland favoritmaskerna är The Ordinary’s AHA 30% + BHA 2% Peeling Solution, även känd som ”blodmasken” med tanke på dess extrema färg. Den här använder jag inte superofta men den är riktigt rivig och prisvärd. Kanske inget för den känsliga men jag gillar att drämma till med den då och då. Då får den sitta i sisådär fem minuter innan jag tvättar av den och lägger på min vanliga hudkräm.

När jag frågade om ni var intresserade att höra om min hudvårdsrutin fick jag också ett önskemål på att visa upp vilka hårprodukter jag använder, så jag tänker att vi kör allt i ett svep. Till att börja med är jag väldigt ofixig med mitt hår. Jag har aldrig, alltså aldrig-aldrig, färgat, tonat eller slingat det, utan alltid haft min naturliga hårfärg (kul tjej!). Vanligtvis klipper jag mig ungefär två gånger om året och då brukar jag kapa allt som är slitet och lite till.

Ungefär 3 gånger i veckan tvättar jag mitt hår och då använder jag Aussies volymschampoo. Balsam tycker jag faktiskt inte behövs, det gör mest mitt hår flygigt och glättigt, så det brukar jag hoppa över. Istället borstar jag håret ofta, är det tovigt gör jag det innan jag duschar, samt sover med håret flätat så att det inte trasslar sig så mycket. Ibland kör jag däremot en inpackning om håret känns lite trött och slitet. Då använder jag Olaplex No 3 Hair Perfector Treatment som känns som en riktig dunderkur.

Såvida det inte är jättekallt ute och jag har superbråttom iväg någonstans, låter jag alltid mitt hår självtorka. Jag brukar först halvtorka det i en handduk, sedan borstar jag ut det och lägger benan rätt innan det får torka klart av sig själv. Vissa morgnar när jag inte tvättar håret brukar jag använda lite torrschampoo, främst i håret längst fram. Just nu har jag ett från Aussie som jag gillar. Vill jag göra något extra med mitt hår brukar jag göra lockar med hårbandsmetoden. Då använder jag saltvattenspray och hårspray för att få mer stadga och hålla håret på plats. Här har jag skrivit en guide till hur jag gör de lockarna.

Det var allt från min beauty-rutin för den här gången, hoppas ni gillade det!

Tre färgglada höjdpunkter

Hej igen! Hur mår ni? Nu är det bara en skälvande timme kvar till fredagen när jag börjar skriva detta. Jag har plockat, putsat och dammsugit hela lägenheten för att göra den fin inför helgen. Det känns som att det är extra viktigt med sådana ritualer nu för att markera dagarna lite tydligare när de annars tenderar att flyta ihop till en enda massa. Med ett nystädat hem, något extra kul klädval och kanske lite vin så vet man att det är helg i alla fall. Och vad passar bättre till fredagen än lite visuellt plockgodis? Här kommer tre fina saker som jag fastnat för den senaste tiden.

Modeinspiraton på GucciFest

I början av november anordnade Gucci en digital film- och modefestival under namnet GucciFest. Dels släppte de filmen ‘Ouverture Of Something That Never Ended’ som är uppdelad på sju episoder och så lät de också andra kreatörer inom film och mode medverka med sina verk. Jag har faktiskt inte hunnit se klart hela filmen än, men de delar jag har sett är verkligen en fröjd för ögat. Inredningen, kläderna och hela estetiken är noga utvald och har den där lite skruvade men härliga stilen som jag älskar med Gucci. Nedan är några av mina favoritlooks från filmen.

Hur fint är det inte med färgglada strumpor i öppna skor och tokmönstrade kostymer? Eller rutig kappa och matchande hatt? Och utsvängda byxor och knytblus för den delen. Är det något jag saknar just nu så är det att gå i vintage- och second hand-affärer. Att ta en runda och hitta en fin skjorta, ett halsband eller en karaff. Det blir ju inte riktigt samma känsla med Blocket och Tradera tyvärr, även om de är bra på sitt vis.

Gamla favoriter från IKEA

På tal om gamla saker så har jag suttit en del i IKEAs arkivfunktion den senaste tiden. De har ju samlat alla sina kataloger digitalt så man kan bläddra sig fram genom åren, från 50-tal till nutid. Det är så kul, inte minst för att man märker så väl hur stilar kommer tillbaka och ha-begäret efter vissa möbler som såldes för några hundralappar på 80-talet blir plötsligt stort.

I samband med min vurm för gamla IKEA-möbler så snubblade jag över Instagramkontot billy.forsale som delar gamla bilder och som även säljer en del objekt. Det är absolut inte billigt, men det är väldigt kul att följa och se vilka saker man känner igen och skulle vilja ha nu idag.

Pax för hela serien Tor här till vänster på sista bilden. Hur fin är inte den? Den skulle lika gärna komma raka vägen från någon hypead designstudio idag…

Luke Edward Hall för Gant

En del av er har säkert redan snappat upp att Luke Edward Hall har gjort en kollektion för Gant som släpptes för några veckor sedan. Oavsett om det är en nyhet eller ej så tänker jag att den är värd att titta på för den är så fin.

Jag blev genast inspirerad till att skaffa en riktigt preppy stil i vinter med manchesterkostym, paisleyskjorta, mockakjol, loafers, slipover, mönstrade tröjor och stickade t-shirts. En vältummad poesisamling, min rubiks kub (haha) och en sprakande brasa till det här så känner jag att looken är helt och hållet hemma.

Pandemiaktivitet nr 48: lär dig lösa Rubiks kub

Här om natten låg jag vaken med huvudet på kudden och tankarna snurrandes i oklara loopar och så fastnade jag i en fundering: hur kan jag ha levt i trettio år utan att ha löst en Rubiks kub? Jag har ingen aning om varför tanken drabbade mig just då, men det gjorde den och tvärtemot vad alla rekommenderar att man ska göra när man ligger i sängen och försöker somna, så plockade jag upp min telefon och började googla på hur man löser en Rubiks kub. Efter lite efterforskning insåg jag att så länge man följer en rad instruktioner med olika sekvenser och algoritmer så är det inte så svårt att lösa den. Dessutom kändes det som en perfekt pandemiaktivitet att ägna sig åt här hemma. Jag beslutade mig för att ge det ett försök och klickade hem en kub morgonen därpå.

Igår kväll började jag fippla med den för första gången. Eller jag har ju såklart hållit i en Rubiks kub innan, men då bara vridit lite på skoj utan att ha någon aning om hur man faktiskt gör. Nu googlade jag fram en steg för steg-guide och så satt jag med blicken klistrad på YouTube-klippen för att hänga med. På mitt första försök kom jag ungefär halvvägs innan jag vred bort mig och fick börja om. Andra gången kom jag ända till det sista och åttonde steget innan jag gjorde någon dum miss och lyckades förstöra allt. Men den tredje gången gick det! Såklart med videoklippens hjälp och mycket tålamod och många tillbakaspolningar, men det tog inte mer än ett par timmar att lösa min första Rubiks kub.

Och så fort jag lyckats en gång blev det mycket enklare nästa. För ja, jag insåg att när jag nu väl klarat det kanske det är lika bra att lära sig utantill hur man gör? Om det är något alla dessa veckor av hemmasittande ska ge mig så är det i alla fall ett halvcoolt partytrick att kunna flexa med när pandemin är över. Så idag har jag mumlat right, up, right motsols… för mig själv i ett försök att lyckas memorera lösningsalgoritmerna och lagt mer tid än jag vågar erkänna på att vrida på den där kuben.

Den här pandemin tar verkligen fram ens märkliga sidor. Ge det några veckor till så har jag förmodligen börjat lära mig esperanto, tagit en snabbkurs i fågelskådning eller kommit igång med ultralöpning. Eller så sitter jag fortfarande här i soffan mumlandes front, up, left motsols med min kub och ett tidtagarur… Har ni påbörjat några nya pandemiaktiviteter?

Bloggandet 2.0, starka upplevelser under svaga dagar och konflikträdsla framför tv:n

Nämen hej, igen ja. Blogginlägg från mig två dagar i rad, det är inte det vanligaste. Men jag blev så glad igår när jag skrivit ett till synes rätt enkelt inlägg om lite ditt och datt och det nästan direkt trillade in en massa fina kommentarer, som om ni suttit där och väntat, redo med snälla ord. Och då slog det mig att vi är nog extra många som är sugna på blogginlägg nu. Som har mer tid över till både läsning och kommentarsfält när vi är hemma en stor del av tiden. Jag såg att Flora bloggade varje dag förra veckan och jag tänkte att kanske borde jag också passa på att skriva lite mer än vanligt just nu.

Det har ju spekulerats lite kring bloggandet 2.0 och jag tänker att tiden kanske är inne. Nu när Instagram fått sig en liten törn eftersom många av de allra största byggt sitt innehåll på lyxiga utlandssemestrar, middagar på stan och spektakulära fester. Nu när utrymmet finns för längre läsning och kloka diskussioner. Och nu när efterfrågan på innehåll som skildrar livet på olika sätt är här. Jag har blivit peppad i alla fall. Kanske också för att bloggen verkligen känns som min fristad som inte behöver förhålla sig till en massa regler. För att jag kan få dela både klädbilder och flödesskrivna texter om livets baksidor. Jag tänker att som läsare måste det vara en märklig känsla att aldrig riktigt veta vad som dyker upp, samtidigt som jag också antar att det kan vara något positivt. Allt kan hända (och ibland händer också inget under ett par dagar) och så får det vara. Jag har aldrig velat göra bloggen till något större än vad den är. Såklart är jag glad för varje ny läsare som hittar in här, det är ju hur kul som helst, men jag vill inte göra den till jobb. Inte tänka affärsmässigt, skriva rubriker efter hur man får flest klick, SEO-anpassa med en massa länkar eller ha en uttalad strategi. Jag förstår om andra vill det, men för mig måste det få vara kreativt och kul. Otyglat och spontant. Det är ju den typen av innehåll jag själv gillar att läsa.

Med det sagt, vad handlar egentligen det här inlägget om? Fanns det en tydlig plan när jag öppnade webbläsaren och började skriva? Ja. Och nej. Jag hade några tankar som jag ville dela, till exempel så har jag fått en ny favoritlåt som jag vill lyssna på hela tiden just nu. Den har ett sånt perfekt sound som får mig att tänka på bilfärd längs Europaväg i solnedgång. Mjuka harmonier möter rivighet möter klockspel möter en storslagen refräng. Det är så svårt att förklara musik men ibland flyttar den bara in hos en och stannar där. Kanske gör den det hos er också?

chinatown – Bleachers ft. Bruce Springsteen

Vad mer då? Jo jag har läst en bok som var så otroligt bra, det var Anne Carsons Röd doc>. Hennes sätt att skriva känns så oväntat självklart, så hopplöst imponerande. Jag blev helt golvad. Det var en av årets starkaste läsupplevelser, helt klart. Jag fotade av några rader om tid som kändes extra träffande just nu.

Tiden går tiden går inte. Tiden går nästan. Tiden går vanligtvis. Tiden går och glor. Tiden har ingen blick. Tiden som ståndaktighet. Tiden som hunger.

Kanske är det så, att när det inte händer särskilt mycket annat så blir upplevelserna kring det man läser och lyssnar på starkare? Eller så har jag bara haft tur och snubblat över saker jag verkligen gillar den senaste veckan. Jag har också börjat drömma så konstiga drömmar, är det för att det inte händer något om dagarna? Att allt kanaliseras på natten istället och det i form av riktigt absurda tankar… Jag tänker inte ha några längre redogörelser kring vad jag drömt för det är bara trist att läsa om, men märkligt har det varit i alla fall. (Okej, delar en grej: drömde att när man kokade sin egen ramenbuljong hemma så skulle man ha i en hel stock med snus i kastrullen, för smakens skull, hu!)

En annan sak som jag gjort hemma på min kammare är att titta på årets säsong av Så mycket bättre. Och ja, kalla mig känslig och konflikträdd men kära nån vad stelt det är att se på i år? Hela upplägget av programmet är jättemärkligt när det inte finns någon direkt ordning i vem som ska tolka vem och vilka aktiviteter som ska göras eftersom det inte är ”någons dag”. Artister lämnar och ansluter lite huller om buller och hela umgänget känns ganska ansträngt. Hatten av för Krunegård dock som håller stämningen upp och gör bra tolkningar, men i övrigt är det ju ett ganska svagt år, både låt och händelsemässigt. Om det vi får se på tv är det allra bästa så måste resten vara en mardröm att försöka klippa i, haha. Styrkekram till teamet.

Okej, en sista tanke nu innan jag rundar av. Jag har insett att jag och min blogg verkligen är ansiktet utåt för singelhushåll. Ensamhetsinfluencer nummer ett. Stolt ambassadör för forever alone. Haha, hur blev det såhär? Är det en roll jag omedvetet valt att axla? Och ännu viktigare, kan jag kapitalisera på den?! Ska jag göra ett samarbete med Arla och marknadsföra sådana små 3 dl mjölkpaket? Kanske ett betalt inlägg om hur man fryser sina ägg eller en bildsatt guide till hur man gör Heimlich manöver på sig själv? Nej, jag skojar bara. Men det är bara intressant när folk skriver och tackar för att jag visar upp att det är okej att vara ensam och jag själv tänker: gör jag det? Och tycker jag ens om det själv?

Nej men Julia, sluta tänk så mycket bara. Fortsätt istället att skriva den här förvirrade bloggen om högt och lågt och hoppas att någon läser och kanske svarar också, både på retoriska och raka frågor. Vi hörs i kommentarerna! Krrram!

Vad jag burit och vad jag lagat

Särskilt mycket händer inte nu för tiden, men två saker håller jag fast vid: jag klär på mig och jag lagar mat. Det är två återkommande områden med plats för en del kreativitet, även om jag inte alltid orkar göra det där lilla extra. Här är i alla fall sådant jag burit och lagat den senaste tiden.

Jag har äntligen invigt min pastamaskin och gjort egen tagliatelle som serverades med tomatsås och burrata. Mitt kök är ju rätt litet, men det visade sig att hyllorna var perfekta att hänga pastan på innan den kokades.

I jakt på mitt vuxna jag har jag fått ett extremt sug efter att bära kostym. Mitt mål är att ha typ tolv stycken i olika mönster och färger att bära på rullande schema med varierande skjortor och tröjor under. Alltid välklädd, alltid kul. Vi får väl se hur det går, men den här bruna från Monki har i alla fall blivit en favorit hos mig.

Under en lång tid gick jag runt och var sugen på en sån klassisk basic bitch-tacos, tänk absolut ingen koriander eller mangosalsa eller friterad fisk, utan 90-talsstyle med färs, majs, tomat och gurka. Ni fattar. Det finns ju något deppigt med att äta tacos själv, men till slut gav jag efter för suget och gick loss med Larsen som sällskap. Extremt god och trygg mat ändå, det behövs nu.

Den här olivgröna silkesskjortan som jag köpt second hand har kommit att bli ett av mina absoluta favoritplagg i år. Så fin till både rosa, rött, brunt och svart. Här matchade jag med sammetsbyxor från Weekday och stickad slipover från Monki.

Mer pasta från pastamaskinen! Den här gången tortellinis med fyllning av ricotta, kantareller och svartkål. Formen blev väl lite sådär, men smaken desto bättre.

När jag inte vill vara uppklädd i kostym vill jag ha någon slags Ganni-inspirerad stil med grova kängor, voluminösa klänningar, collegetröjor och piléhatt. Kan jag få en personlighetsanalys på de här två ytterligheterna, tack?

Nu när lång tillagningstid inte är något direkt problem kan man passa på att grava en bit lax. Jag brukar köpa en hel laxsida när det är extrapris och dela upp den i mindre bitar som jag förvarar i frysen. Sen tar jag upp en bit och gravar den i två dagar innan jag äter den på alla sätt jag kan komma på. I baobröd, tillsammans med ugnsrostad potatis, på pizza, som ett smørrebrød eller så här: i en ~~bowl~~ skål med ris, mango, avokado, gurka, salladslök, sojamajonnäs och rostad lök.

Ursäkta kvaliteten på mina klädbilder men min lägenhet har varit som en mörk bunker under dessa novemberdagar. Jag försökte fota mitt på dagen när det är som ljusast men inte ens då räckte dagsljuset till för att göra bilderna skarpa och okorniga. Nåväl, ni får stå ut. Här har jag gjort en ansträngning för att liva upp mig med lite färg i form av en grön fuskskinnklänning från Weekday och en rutig pälsjacka från Stand.

Förra fredagen var det tydligen smörgåstårtans dag och då kom ju den där gravade laxen i min kyl väldigt väl till pass. I brist på andra aktiviteter byggde jag alltså en egen smörgåstårtebit med ägg, gurka, majonnäs, avokado, rödlök, crème fraîche, räkor, lax, citron & dill. En liten pils till det så var fredagskvällen gjord.

Här om dagen klädde jag mig så som jag tänker att Luke Edward Hall och Harry Styles 30 år gamla kärleksbarn skulle sett ut. I vinröd manchesterkostym, lackloafers och paisleymönstrad skjorta. Helt rimligt.

Igår smygstartade jag julen genom att baka Elsa Billgrens saffransbullar doppade i smör och socker. Riktiga tiopoängare till bakverk och dessutom väldigt enkla att göra. Två bullar fick följa med på långpromenad runt Årstaviken och åts på en bänk i solen tillsammans med min kompis Sandra, något av en höjdpunkt på veckan. Nu blickar vi framåt mot nya saker att bära och äta. Jag är lite sugen på moules frites och orange skjorta…

En helt vanlig hemmaonsdag

Jag såg att Flora hade gjort ett inlägg med bilder från en helt vanlig hemmavardag, precis så som dagarna antagligen ser ut för många just nu. Det fanns något väldigt mysigt och meditativt över hennes berättande, kanske för att det är lugnande att se att alla kämpar på i sina bubblor, ingen gör något exceptionellt och så får det vara just nu. Så inspirerad av henne bestämde jag mig för att dokumentera min onsdag, en dag i mitten av november som verkligen inte var något speciellt, men just därför kanske extra värd att dela.

Jag vaknade upp här, med utsikt över mina boktravar och ett dunkelt novemberljus som försökte leta sig in genom fönstret. Att jobba hemifrån nu på hösten har verkligen varit en prövning. Varje dag stretchar jag uppstigningstiden lite till och ligger kvar så länge som det bara är möjligt.

Till sist masade jag mig upp, hoppade in i duschen, vred upp den på högsta temperatur och förvandlade badrummet till en ångbastu.

Sedan bäddade jag sängen och klädde på mig. Att klä på sig riktiga kläder är min viktigaste rutin när jag jobbar hemifrån. Dels känns det som jag tänker bättre då och så tycker jag det är kul att faktiskt använda allt i garderoben och inte bara låta kläderna hänga där och vänta på bättre tider. Smink däremot, det har rationaliserats bort för länge sen.

Vid nio slog jag upp jobbdatorn och började läsa mail och checka av lite enklare uppgifter samtidigt som jag åt frukost. Idag i form av yoghurt, müsli, banan och jordnötssmör.

Vid tio tog jag plats i fönstret. Jag har byggt ett provisoriskt ståbord med hjälp av en kartong som jag ställer upp på fönsterbrädan. Då kommer datorn upp i lagom höjd och jag kan stå och jobba i ett par timmar. Jag försöker göra det på förmiddagarna, men det blir absolut inte varje dag…

Jag drack kaffe och hade videomöte större delen av förmiddagen. Just nu håller jag på och tar fram några reklamfilmer för en kund och idag hade vi kommit till steget i processen som heter grade. Det sker efter att man låst själva klippningen av filmen och innebär att man justerar alla färgerna in i minsta detalj. Ljusar upp, mörkar ner, gör nyanser varmare eller kallare osv. På grund av corona-läget fick vi göra hela arbetet på länk och godkänna allt eftersom, annars brukar man vanligtvis sitta med bredvid den som gör graden.

En fördel med att stå i fönstret och jobba är att man får liiite mer dagsljus och så ser man när hunddagiset promenerar förbi med alla hundar. Alltid en höjdpunkt! Nu har alla löv trillat av träden i parken och det mesta som kvarstår är en brungrå sörja. Tänk om det kunde bli en riktigt snöfylld och kall december, hade inte det varit mysigt? När inget annat är som det ska hade det varit fint med en lite stämningshöjande inramning av naturen i alla fall.

Vid tolv tog jag en paus från jobbandet och gick ut till köket för att fixa lunch. Otroligt ful bild, men kan ni gissa vad det ska bli?

Just det, råraka! Riktigt bra lunchmat ändå pga går snabbt att laga, kräver få ingredienser och är perfekt att göra till en person.

Resten av lunchen gick till styra upp en akut jobbgrej och sedan ta itu med det här diskberget. Det är otroligt vad man samlar på sig disk hela tiden när man jobbar hemma, det är ett konstant flöde av tallrikar och koppar i diskhon.

Jag passade också på att prova en smaragdgrön kostym som jag beställt och fått hem på posten. Alla klädkedjor trycker ut loungewear på löpande band just nu och jag… köper en kostym. Men så är jag ingen mjukisbyxperson heller. Det närmsta jag äger är ett par tights och några collegetröjor som jag ibland har på helgen när jag skrotar runt eller tar en promenad.

Efter lunchen lämnade jag min plats i fönstret och satte mig och jobbade vid köksbordet istället. Jag fortsatte att feedbacka på graden, skrev på ett manifest till ett koncept för en kund och bestämde exakt vad som skulle stå i några annonser som ska hängas upp på stan inom en snar framtid. Typiskt reklamjobb helt enkelt.

När klockan var fyra och det mörknat gav jag mig själv tillåtelse att flytta till soffan och jobba de två sista timmarna därifrån. Jag hade ett PPM, vilket står för pre-production meeting, inför en filminspelning. Det innebär att man samlas alla inblandade (nu digitalt såklart) och går igenom detaljerna inför en produktion. I detta fall alltifrån tidsschema, location och casting till kostym, rekvisita och musik.

Strax efter 18 bestämde jag mig för att jobbdagen var slut, fastän jag egentligen hade ett par saker kvar som skulle behöva lösas. Eftersom jag suttit inne prick hela dagen bestämde jag mig för att ta en långpromenad, så jag knöt på mig skorna och gav mig ut i den ljumma men blåsiga kvällen.

Jag gick Ringvägen bort mot Hornstull, ner mot Långholmen, sedan Söder Mälarstrand och sist hem via Mariatorget. Klockade in på en och en halv timme och 10163 steg. Score.

Hemma igen åt jag middag beståendes av rostad sötpotatis, grönkål och svarta bönor som jag hade lagat kvällen innan och värmde på. Till det hade jag sallad, avokado, fetaost och srirachamajonnäs.

Jag åt framför ett avsnitt av Vår tid är nu som jag börjat kolla på, förmodligen sist av alla. Jag är ju ingen serieperson men nu har till och med jag insett att det är ett bra sätt att fördriva sin tid på. Målet är att se ikapp alla tre säsonger fram till jul då den fjärde släpps. Resten av kvällen lade jag på att redigera dessa bilder och skriva det här blogginlägget och nu är klockan plötsligt midnatt och det är hög tid att gå och lägga sig. Det var den helt vanliga hemmaonsdagen!

Det gör inget. Inget gör något. Jag gör inget.

Blåljus längs Hornsgatan.
En polisbil kör om i svindlande fart.
Det duggregnar på mig.
Små tunna stänk träffar min panna.
Det gör inget.
Inget gör något.
Jag gör inget.
Låg kvar i sängen hela förmiddagen.
Inte för att jag ville.
Jag kunde inte bara komma på en anledning till att kliva upp.
Frågade om någon ville ses utomhus.
Fick meddelanden med alla andras planer.
Låg kvar.
Läste femtio sidor till.
Skrev ett svar för skämta bort min ensamhet.
Steg upp.
Dammsög hela lägenheten.
Bryggde kaffe.
Rostade bröd.
Ricotta och fikonmarmelad.
Mulen skymning ute.
Himlen går från grått till svart.
Jag går från Södermalm till Kungsholmen.
Ännu mer sirener i Hornstull.
En ambulans som tävlar mot döden.
Mamma ringer.
Vi pratar.
Hon poängterar vikten av rutiner.
Jag håller med.
Jag poängterar vikten av försiktighet.
Hon håller med.
Vid Stadshuset lägger vi på.
En pappa och dotter åker förbi på elsparkcyklar.
En shortsklädd löpare springer hack i häl.
Det regnar fortfarande på mig.
I Gamla stan har de ställt ut granar.
I Slussen säljer de amaryllis.
Jag går förbi din gata.
Tittar inte upp.
Vet att vi ändå inte skulle mötas.
Fortsätter framåt.
Tar mig an.
Vägen och tiden.
Bor man på en höjd är det alltid uppförsbacke hem.

En rundtur i mitt badrum

Jag gör inget annat än är hemma just nu. Det är väl bra förvisso, det är ju det man ska vara, men livet i stort bjuder inte på så mycket innehåll dessa dagar. Bortsett från någon timmes promenad och när jag är i mataffären tillbringar jag alla dygnets timmar ensam på mina 34 kvadrat. Tänk om jag vetat det för ett år sedan när jag flyttade in? Hur mycket tid jag skulle lägga på att vara hemma under 2020. Vilken tur att jag inte visste. Och vilken tur att jag har ett hem att trivas i, jag är så tacksam över det.

Alla timmar här hemma gjorde mig uppmärksam på att jag faktiskt inte visat upp hela mitt boende här i bloggen. Inte för att jag vet om det är särskilt intressant att kika in i andras badrum, men i brist på annat att prata om tänker jag att vi får jobba med extremt närproducerat content och ta oss en titt.

Att fota små rum är ju inte det enklaste. Det är så många vinklar och vrår som ska in i samma bild, men det här är ungefär vad som möter en när man kliver in. Rakt fram en helt vanlig toalett, i hörnet en dusch och i andra hörnet, med kortsidan mot väggen dörren sitter på, en liten tvättmaskin.

Handdukarna hänger på en handdukstork så att de är perfekt varma när jag kliver ur duschen. Den får absolut extraknäcka som torkställning också när jag kört en tvätt. Mitt solgula duschdraperi har jag köpt på Åhléns. Det är rätt tjockt och ”tygigt” vilket är bra eftersom det hänger rakt ner och absolut inte slickar sig mot benen. Finns det något mer stressande än när draperiet kommer fladdrandes mot ens blöta vad och klibbar sig fast? Hu!

Tavlan till höger i bild är en poster köpt av Nacho Tatjer som jag ramat in och hängt upp med en självhäftande krok anpassad för kakel. Jag hade en till tavla uppsatt med samma typ av krok men den föll ner och gick i tusen bitar en dag när jag duschade. Jag fick således Gollum-krypa ut ur duschen över glassplitter med noll värdighet i behåll. Den här kroken har dock suttit som berget i ett år så jag håller tummarna för att den fortsätter göra det.

Mellan duschväggen i glas och den lilla tvättmaskinen som löser alla mina strumpkriser så står förvaringsmöbeln Componibili från Kartell. Den köpte jag på Blocket efter att ha konstaterat att den passar perfekt in i det lilla utrymmet och den sväljer alla sprayflaskor, plattänger och necessärer.

Ovanpå den står en spegel från IKEA och en second hand-fyndad vas med lite torkade blommor eftersom det inte finns något fönster med naturligt ljus som får växter att överleva här inne. Här står också mina två favoritparfymer, eller ska vi säga ~signaturdofter~? Skoja. Först ut 1996 från Byredo som luktar svartpeppar, läder, viol, patchouli och vanilj. Sedan min favorit som jag haft sedan i våras, Snickarboden, från den lilla ateljén 109 Perfumes. Som ni hör på namnet så luktar den trä av olika slag. Det låter kanske basic men den är helt otrolig, gillar den så mycket!

Till vänster när man kliver in sitter handfatet och under det en simpel kommod från IKEA. Badrummet är i grunden väldigt enkelt med vitt kakel och grå klinkers på golvet, en tacksam bas att inreda med. Men det är någonting med att man känner sig gammal när man ”piffar till” badrummet efter säsong, ställer in en ny handtvål, byter färg på matta, draperi och handdukar osv. Det är så sjukt vuxet och nu är jag tydligen en sån som gör sånt. Hjälp.

I skåpet ovanför spegeln står allt sådant som jag använder varje dag. Hudvårdsprodukter, små handdukar att torka ansiktet med, tandborste, smink och sånt. Vore det förresten mer intressant att kika in i det här skåpet och typ prata hudvårdsrutin? Jag kan själv tycka att sånt är kul i perioder och snöa in mig ett tag för att sedan inte orka läsa om en enda kräm till. Hur känner ni?

Nu är badrumsturen slut och jag ska in i nämnda rum för att göra mig redo för natten. Vi hörs snart igen!

Måndag, tisdag, onsdag i början av november

Måndag

Vad besvikna mina framtida barn kommer bli när jag berättar för dem hur outhärdligt tråkigt det var att leva i ett globalt krisläge. Att något som på pappret låter spännande mest var en lång tid av väntan, ett evigt stirrande mellan fyra väggar, en långsamt groende ensamhet, ett sakta sjunkande hopp. Att stå med datorn i fönstret och se hunddagiset Tassar av stål gå förbi med sina stora klungor av kopplade hundar. Först de stora, sedan de mellansmå och till sist de minsta i färgstarka reflextäcken för att skydda dem mot novemberblåsten. Förutom 16 mail och 7 digitala möten var det allt som hände den dagen.

Tisdag

samyang ramen (biffsmak)
extrainsatt presskonferens
googla dödsannons
renovering hos grannen
brysselkål i halvor
feedbackmail
blommor till begravning
24 gångsteg i hälsoappen
klabbes bank
ny presentation skickad 18:32
förslag: ”Lana Del Rey – Medieval Style (1 Hour)”
valvaka

Onsdag

”Bra sås reder sig själv”

ja det är väl sån jag är

en bra sås

ämnad att leva ensam

JE SUIS BEARNAISE.