Två reklamkampanjer jag har varit med och tagit fram

Jag försöker ju hålla min blogg relativt fri från reklam, men nu tänkte jag göra ett undantag för att visa upp två kampanjer som jag har arbetat med den senaste tiden. För er som inte vet så jobbar jag som copywriter på reklambyrån Animal, vilket betyder att jag kommer på idéer och ansvarar för den skrivna delen av reklamen. Sedan är såklart en massa andra människor inblandade i skapandet med ansvar för alltifrån design till den övergripande processen med budgetar och så vidare, men de detaljerna kan vi ta en annan gång.

Den första kampanjen som blev klar i höst var för Spotify. De ville belysa att de numera är en plattform för både musik & podcasts samt hur smidigt dessa två världar kan mötas. Här tog vi fram en rad olika exempel som på ett snabbt och enkelt, men helst också lite smart sätt, skulle förklara det.

Våra annonser syntes dels på stora utomhusvepor som ni ser ovan, men också i digitala skärmar, på sociala medier och i videoformat. Kanske har de dykt upp i något av era flöden?

Den andra kampanjen har vi tagit fram tillsammans med SEB och är en hyllning till svenskt entreprenörskap med målet att inspirera fler att våga ta steget och satsa på sina drömmar. Här får vi följa fem framgångsrika entreprenörer i olika branscher och utvecklingsfaser och ta del av deras idéer.

Den här reklamkampanjen grundar sig i en serie filmer där vi dels har en längre version här ovanför som berättar den övergripande historien. Sedan har varje entreprenör också fått en kort film som presenterar dem och deras idé. Om ni bläddrar till höger nedan ser ni alla fem olika porträtt.

View this post on Instagram

A post shared by Animal (@animalstockholm) on Sep 22, 2020 at 7:59am PDT

Som ni märker är det två helt olika kampanjer för två ganska olika kunder, men båda har varit väldigt roliga att jobba med. Det är alltid en särskild känsla att gå ut på stan eller klicka sig in någonstans och se sin reklam skymta förbi, särskilt när man vet hur många timmar och personer det ligger bakom allt, men nu är jag redan i fart med att jobba med nya projekt som ska rulla ut framöver. Vi får se hur det blir när de är klara!

Tre gröna köp

Under den senaste tiden har tre gröna saker i lite olika kategorier fått flytta hem till mig. Låt oss ta en titt!

Först en otroligt mjuk, stickad grön kofta. Den hängde på klädavdelningen i källaren på Återvinnarna och drog till sig min uppmärksamhet. När jag skulle betala fanns det ingen prislapp men han i kassan tyckte att tjugo kronor var ett rimligt pris. Det höll jag knappast med om, men mer än så ville han inte ha, så då var det bara att betala och gå hem.

Efter en kvällspromenad runt Södermalm smet jag in på bästa Ica Aptiten och handlade allt jag var sugen på. Kantareller, satsumas, taleggio, vinägerchips och en stor burk gröna castelvetrano-oliver. Det är mitt bästa vardagssnacks och nästan alltid när jag lagar mat har jag ett litet fat med några oliver att knapra på under tiden. Nu fick det bli en big pack-burk som förhoppningsvis räcker längre än en vecka…

I second hand-gruppen Labels We Love på Facebook såg jag att en gammal universitetskompis lagt upp en tråd med kläder hon skulle sälja. Däribland fanns det ett par vida, vändbara byxor i silkesblandning från H&M x Kenzo-kollektionen som släpptes för ett par år sedan. Jag fick feeling och slog till. Dock insåg jag nu när jag provade dem att de är i största laget, det är så mycket tyg att mina ben drunknar lite. Men jag gillar verkligen materialet och både den knallgröna och den blommiga sidan, så jag funderar på om jag ska ta dem till en skräddare. Är det någon som har koll på en duktig sådan i Stockholm och allra helst på Söder? Tipsa gärna i kommentarerna så kan jag swoscha fram på gatorna i mina byxor framöver.

Att låta tankar och bekymmer få sätta sina spår

Jag får syn på en bild av mig själv och granskar den ingående. Porträttet har fångat mig rakt framifrån, visar mitt ansikte och alla dess detaljer. Jag tittar och jag noterar. Det är så lätt att hitta fel i det som möter ens blick. I en halv sekund tänker jag att jag borde göra något åt den där bekymmersrynkan som börjar etsa sig fast allt mer i pannan. Alla gör ju det, resonerar min hjärna, innan jag slår undan tanken och lägger den längre in i ett dunkelt hörn.

Kort därefter börjar jag att fundera, för det finns något märkligt i situationen som just hände. Ja, det finns något befängt i det faktum att vi har ett ideal som förespråkar ungdomlig spänstighet och glädjefyllda, bekymmerslösa dagar. Hur kan det inte anses vackert att ha suttit djupt försjunken i tankar? Att ha grubblat och koncentrerat sig så mycket att det lämnat fysiska spår? Att ha levt igenom bekymmer, oro och framtidsångest som de flesta av oss gör och har gjort, särskilt under detta år. Det måste ju få synas.

Det är inte svårt att avfärda mänskligheten som dum. Mycket av det vi alla håller på med är rakt igenom idiotiskt på alla sätt och vis. Men hur ska vi främja ett större tankearbete om vi samtidigt motarbetar den fysiska bilden av att vi faktiskt tänker? Hur ska vi kunna värna om livslång erfarenhet och kunskap när vi ständigt förväntas se ungdomliga ut? Självklart kan man vara en tänkande människa med helt slät panna, men i all sin enkelhet är det ett så märkligt ideal, att det inte ska få synas att vi lever.

Jag önskar att någon en dag kunde titta på mig och mitt präglade ansikte och tänka ”hon måste ha grubblat ordentligt, jag hoppas att hon kom fram till något bra”.

Slutligen, två favoritdikter av Kristina Lugn.

Drömmar och planer för hösten

Jag känner mig alltid som en managementkonsult när jag tänker på saker i kvartal, som om de har ett eget business-sätt att mäta tid på. Men nu är det snart oktober och det betyder Q4 och helt plötsligt så är det inte mycket kvar av året. Va?! 2020, vart tog du vägen? Du är det knäppaste år jag levt i hittills och aldrig förr har väl tiden gått så långsamt och snabbt på samma gång. Men innan jag lägger 2020 bakom mig och blickar in i nästa år (vågar man ens det, något säger mig att den märkliga tid vi lever i är långt ifrån över…) så väntar i alla fall en höst. Och fastän det är lite svårare att planera nu och långt ifrån allt blir som jag tänkt mig, så har jag gjort en lista över saker jag vill fylla den närmsta tiden med. Platser att besöka, små utflykter att göra och nya grejer att upptäcka. Här är min önskelista för hösten!

Saker jag vill göra i höst

Bjuda hem ett gäng kompisar på middag med tema. Jag tänker kanske Frankrike eller Italien, en god trerättersmeny med uttänkta dryckesval och passande musik. Men absolut ingen maskeradaktig dresscode utöver att man ska ha på sig något man känner sig fin i.

Åka till Norrköping och hälsa på familjen. Egentligen skulle jag åkt förra helgen, men så blev jag ju sjuk, så nu ser jag fram emot att åka någon gång framöver. Jag vill andas landetluft, krama om mamma och pappa och bara ha det mysigt.

Gå och äta på Främmat. Det är en relativt nyöppnad restaurang i Vasastan med kockar som tidigare varit på Punk Royale och Adam & Albin. Jag har följt dem på Instagram sedan start och allt ser kul och gott ut.

Ta en halvdag på Sturebadet med bad och bastu samt utnyttja presentkortet på massage som jag har där. Jag är lite osäker på hur de har öppet just nu men tänker att det hade varit perfekt att mysa runt där en regnruskig novemberdag.

Hälsa på min kompis Ella och hennes bebis. Lilla Mika föddes i somras och jag har inte hunnit träffa honom än, så jag hoppas kunna styra upp en resa till Jönköping för att hälsa på den nya lilla familjen.

Fixa i ordning mitt badrum. Egentligen är det inga jättestora saker som ska göras men en sväng till Ikea krävs i alla fall. Jag tjuvstartade genom att inhandla ett nytt duschdraperi igår och slogs av tanken på hur 30+ det kändes att ”piffa till badrummet” inför en ny säsong med lyxig handtvål och draperi i ny färg, haha.

Gå på museum. Jag har verkligen en längtan efter kulturupplevelser just nu och ska försöka utnyttja de saker man faktiskt kan och får göra, som att gå på museum. Moderna Museet visar en utställning med John Baldessari nu som jag gärna vill hinna se innan den plockas ned.

Åka till Annas landställe i skärgården och tillbringa en helg där. Det här är faktiskt redan bokat den andra helgen i oktober och jag ser verkligen fram emot det. Vi är ett litet gäng kompisar som åker dit för att mysa, bada bastu, laga mat och dricka vin. Drömhelg.

Besöka Bistro Capitol och se på film och äta något gott. Jag och ett par kompisar fick presentkort där när vi fyllde 30, så jag hoppas vi kan hitta ett datum och en bra film och gå tillsammans.

Äta söndagsmiddag på Pelikan. Jag bor verkligen bara ett stenkast ifrån den klassiska restaurangen och har en tanke om att jag borde gå dit en söndag och äta rejäl husmanskost. Inte svårare än så.

Handla goda ostar och grönsaker på Grand Gourmet. Ett lite längre stenkast åt andra hållet ligger butiken Grand Gourmet som importerar spanska delikatesser. Någon dag ska jag kila dit och gå loss bland alla goda saker de har och promenera hem med en välfylld kasse.

Ordna en spelkväll med kompisar. I våras hade jag och några vänner en ganska bra rutin på att spela yatzy och poker tillsammans. Det vill jag återuppliva nu i höst, men kanske också ta det ett steg längre och spela lite mer avancerade brädspel.

Åka till Köpenhamn och hälsa på Anna. Om, om, om det blir möjligt att ta sig till Köpenhamn på ett smidigt vis och utan att halva staden är nedstängd, skulle jag vilja åka dit över en helg. Jag var där i december förra året och det var så mysigt.

Inviga min pastamaskin. En av mina försenade födelsedagspresenter som jag fick i somras var en pastamaskin och den ser jag fram emot att bemästra. Jag tänker att Sofia Wood får bli min husgud och sen ska jag veva mig igenom hösten.

Besöka Tranströmer-biblioteket i Medborgarhuset. Snart slår det nyrenoverade biblioteket upp sina portar och jag ser fram emot att gå dit och låna en massa böcker.

Åka till Hälsingland och hjälpa Madde i hennes torp. I våras flyttade min kompis Madde upp till sina hemtrakter och började renovera ett hus som hon köpt. Nu har hon kommit en bra bit på vägen och om en inte alltför lång tid väntar inflytt. Jag hoppas kunna komma upp en helg och hjälpa till med lite fixande.

Ungefär så ser mina drömmar och planer ut i höst. Har ni något särskilt som ni ser fram emot att få göra?

Välkomna till juliaeriksson.se

Hej! Jag måste erkänna att det faktiskt känns lite… pirrigt. Jag är trots allt en otrolig vanemänniska och att ändra något efter femton år är ändå stort, även om det bara råkar handla om en plattform på nätet. Men nu är vi här, på mitt helt egna ställe och jag tror att det kommer bli bra. Kanske så pass bra att vi kör på i något decennium till, vem vet?

Innan vi drar igång med den helt vanliga bloggningen (för tro mig, den kommer ni att känna igen), så tänkte jag gå igenom hur allt fungerar här.

Som ni ser har jag har valt att göra en ganska enkel design för att ge innehållet gott om utrymme. Förhoppningsvis ska den funka fint och responsivt både på dator och i mobilen. För att addera något som känns lite personligt har jag valt ett rubriktypsnitt som är bulligt och knäppt och som jag älskar. I övrigt har jag försökt behålla läsbarheten som på den tidigare bloggen med samma radavstånd och storlek.

Alla gamla inlägg och kommentarer ska ha flyttats med, med undantag för någon enstaka som kanske försvunnit på vägen. Jag har också halvt brutit knäna av mig för att installera en liten gilla-knapp åt er som ni kan klicka på om ni uppskattar ett inlägg. Den ligger längst ned till höger.

Menyn som ni ser där uppe är inte särskilt komplicerad men här följer en snabb genomgång för säkerhets skull.
Om – en sida med kort information om mig och mina kontaktuppgifter.
Följ – här hittar ni länkar till andra platser som jag finns på samt länkar till bloggar jag läser.
Arkiv – är ni på jakt efter något särskilt kan ni använda sökfunktionen som finns här. Utöver det finns alla mina tidigare inlägg sorterade på månad och år för den som vill ta en trip down the memory lane.
Kategorier – här finns alla inlägg sorterade på kategorier. Vill ni exempelvis se en massa mat klickar ni förslagsvis på Ätbart.

Alla ni som använder Bloglovin kommer förhoppningsvis att smidigt bli förflyttade hit inom kort. Vill ni följa mig via Feedly är det bara att söka efter juliaeriksson.se så ska mitt flöde dyka upp och gå att lägga till.

Känner ni för att leverera kloka synpunkter, dela spontana tillrop eller uppmärksamma mig på att något inte fungerar som det ska, så får ni mer än gärna lämna en kommentar. Är det kluriga kodspecifika problem kan det bli så att de hamnar på min programmeringskunnige lillebrors bord i slutändan, vilket han ännu är lyckligt ovetandes om (hej och förlåt Alfred).

Sådärja! Jag tror att det var allt ni behövde veta just nu. Min förhoppning är att vi alla ska trivas bra här och plocka med oss samma fina stämning som vi alltid haft. Nu börjar det roliga!

Man vaknar och man är tillbaka

När jag vaknade låg en tjock dimma utanför fönstret, men i huvudet var allting klart. Inga grumliga tankar eller bultande tinningar, bara en skärpa och ett ljus. Efter fem dagar av förkylningssymptom där jag isolerat mig i lägenheten, inte träffat en enda människa och som längst förflyttat mig ner till soprummet och tillbaka, var jag nu åter i verkligheten. Meddelandet i telefonen rapporterade att mitt test var negativt och halsen hade slutat ömma.

Det är en märklig tid vi befinner oss i när en tillsynes helt vanlig förkylning får en att ställa in helgens planer, boka om tågbiljetter, låsa in sig i lägenheten och börja äta av konserverna i skafferiet. Men vem är jag att inte följa direktiv och ta allt på största allvar? Desto skönare framstår kontrasten efteråt dessutom. För när jag vaknade var det med ett pirr i benen. Jag fullkomligen trånade efter frukt- och grönsaksdisken på Ica, längtade efter att få bära riktiga kläder och lämnade lägenheten med små, men innerliga, hoppsasteg.

Och ja, det där lilla inspirerande pirret, eller snarare avsaknaden av det, är kanske anledningen till varför det varit lite tyst här ett tag. Men det blir ju så ibland och då väntar man och känner efter och väntar lite till och så vaknar man och det är tillbaka. Man är tillbaka. Jag är här. Hej hej!

Och saltet i mig är havet som slår mot dig

Det luktar tungt och sött, nyponbuskarna längs Birger Jarlsgatan har ruttnat i solen, skrumpna frukter och vissna blad är allt som återstår. När jag vaknar är min kropp full av salt, det känns som det råder en obalans i vätskorna, en sådan man trodde på i antikens Grekland, jag är tvåtusenfemhundra år sedan, jag platsar på museum. Jag platsar på museum så jag går till ett, promenerar hela vägen förbi buskage och fasader, längs gator och parker. Ser stora bilar som körs av välfriserade par där alla har dyra skor och tunna västar och jag förstår mig inte på dem, men kanske är det obalans i deras kroppar också. Blod och galla. På muséet faller ljuset perfekt in genom fönstren, det är så vackert, jag tänker så, det är så vackert och skulpturerna som möter min blick är självklara i sina linjer. Varje form, varje båge, här bor det mjukaste i det hårdaste, om jag bara fick röra stenen är jag säker på att den skulle skälva under mina fingertoppar. Och kanske är det därför som solvarma klippor ger mig samma känsla som hud mot hud och fyller det där omöjliga tomrummet som alltid uppstår och saltet i mig är havet som slår mot dig, som kastar vågor mot berget som är du, som långsamt försöker forma dig mjuk.

Alla mina klädval vecka trettiosex

Hej och välkomna till vecka 36 och summeringen av hur den såg ut klädmässigt. Vi befinner oss just nu i den lite märkliga mellanperioden där man ibland kan gå barbent och ibland behöver pälsa på sig ordentligt. Jag har också någon slags märklig egenpåhittad regel som går ut på att jag bara använder strumpbyxor från oktober till april för att inte tröttna totalt, vilket medför att vissa klänningar och kjolar får vila lite till förmån för byxor istället. Å andra sidan är det ett rätt bra sätt att få rotation i garderoben och inte bära samma favoriter jämt. Med det sagt, låt oss ta en titt på hur jag sett ut!

På måndagen klädde jag omedvetet ut mig till Where’s Waldo?-figuren med randig tröja från Weekday och blå byxor från Zara. Jag tycker det är fint att blanda rutigt och randigt på det här sättet, ju mer mönster desto bättre. Skorna är från Puma och väskan från Acne x Fjällräven.

På tisdagen skulle termometern peka upp mot tjugo grader så jag chansade och körde barbent, vilket gick fint. För att kompensera tog jag en riktigt varm klänning i mörkbrun sammet som jag köpt vintage. Till det vita strumpor, loafers från Monki och skärp från Gucci.

Onsdagens klädval fortsatte på det barbenta temat men med varma skor, hatt och extra mycket kläder på överkroppen. Jag tror det är nyckeln för att inte bli kall. De beiga shortsen, skjortan med hästmönster och den stickade tröjan är alla tre köpta second hand. Mina boots är från Zara och hatten från Monki.

Torsdagen gick i lite mer klassiska höstfärger med buteljgröna fuskläderbyxor från Zara och svart vintageblus. Till det rosa strumpor från & Other Stories och lackloafers från Monki.

På fredagen kände jag för något soligt och fint. Jag vet inte om ni minns mitt inlägg om höstkläder där jag pratade om partytoppen & snyggbyxan, men det här känns precis som en sådan look. Den puffiga blusen är från H&M och mina gula byxor ifrån Zara. Mina vita sneakers från Puma borde jag verkligen tvätta av, det får bli dagens uppdrag.

Tack o hej för titten!

So long, sommaren

Sommaren drar sin sista suck, septemberhimlen färgas röd och ett stilla regn faller över stadens gator. Det är en årstidsskiftning som kräver ett soundtrack, något som kan tonsätta tiden som är nu. Så här är elva låtar jag vill lyssna på hela tiden för tillfället. Några gamla, en del nya. Lite på engelska och lite på svenska. En flöjtslinga, en cover, en dikt, en nostalgitripp, en kärleksförklaring som tillsammans blir ett någonting. Ett tack och adjö till allting som var. ⇒ So long, sommaren.