oktober 2018 – Julia Eriksson

Kan vi ha det så här för alltid okej?

Jag älskar att göra spellistor. Det är knappast någon nyhet om man känner mig. Processen med att hitta ett tema, samla låtar med en viss känsla, varsamt lägga dem i rätt ordning och sedan lyssna från början till slut får mig att må bra. Sällan håller jag mig till en enda genre, det finns redan så många sådana spellistor. Istället gillar jag att röra mig gränslöst mellan gammal soul, ny pop och smetiga ballader. Jag fastnar för melodier och harmonier, ett visst ackordbyte, ett orkesterarrangemang som blir till en känsla som byggs ihop med fler.

Ibland börjar allt med en låt. Ibland en titel. Den här gången med Aretha Franklins You Send Me som på två minuter och tjugonio sekunder förmedlar en känsla av fullkomlighet. Jag blir inte glad, jag blir nästintill salig. Så här vill jag att kärlek ska låta. Och plötsligt finns där ett oskrivet tema som följs av Billy Joels She’s Always a Woman och det där pianospelet är så tryggt och jag minns den där majkvällen när jag gick hem över Skanstullsbron med den i hörlurarna och hela sommaren framför mig. Jag fyller på med Could Heaven Ever Be Like This med Idris Muhammad, som varsamt samplas i en av mina favoritlåtar med Jamie XX. Den nyare Som ingenting med Titiyo älskar jag bara för att det är det närmaste With Every Heartbeat vi kommer i år, och för de geniala textraderna ”Jag gick hem med idioter, om de höll mig tätt intill. Och vem räknar idioter, så jag gick hem med en till.” Frank Oceans version av Moon River, där originalet är en favorit sedan länge, men där den här versionen tog lite extra. Jag minns att den släpptes på natten under alla hjärtans dag och jag satt vaken och spelade videon om och om igen för det var så skört och så vackert och så ömsint. Och Prince originalinspelning av Nothing Compares 2 U från 1984 som släpptes först efter hans död och som är bättre än alla versioner som någonsin gjorts. Varför skriver man ens låtar om kärlek idag när denna finns?

Ja, jag skulle kunnna förklara varje låt på detta vis men det är tolv spår kvar och det här inlägget hade blivit evighetslångt i så fall. Istället tänker jag att ni får lyssna och skapa era egna minnen och känslor. Den som drabbade mig starkast var den som också fick bli titel tillsammans med en av låtarna: kan vi ha det så här för alltid okej? // could heaven ever be like this?

PS. För fler musiktips och enbart nyare låtar så har jag en spellista med titeln Julia väljer: 20 bästa nysläppen som uppdateras varannan vecka. Följ den!

Mina höst- och vinterjackor

Vissa saker uppstår utan att man riktigt vet om hur det går till. Min jacksamling är en sådan sak. När det sidledsblåste snöblandat regn utanför mitt fönster i morse bestämde jag mig för att plocka fram alla varma jackor ur klädkammaren och garderoben. Jag hängde upp dem på rad och insåg att jag hade ett urval som var lika splittrat, knäppt och färgglatt som jag. En samling helt enkelt.

Den löper från fluffiga neutrala toner till glänsande metallic och lite pasteller däremellan. En blandning av reaköp, second hand-fynd och mer långsiktiga investeringar. De flesta har ett par eller fler år på nacken, men eftersom jag har ett helt gäng att växla emellan blir de sällan slitna. Dessutom är det mycket roligare att klä sig under höst- och vinterhalvåret när jag vet att jag slipper gömma mig under samma kappa varje dag. För extra kalla dagar tar jag på en kompakt dunväst under, då funkar även de tunnare jackorna när temperaturen ligger och darrar runt nollan.

Tre jackor av tolv är nya för säsongen. Den första är den här rutiga, supermjuka fuskpälsen från Stand som jag fastnade för redan i början av året när den släpptes. Jag tyckte dock den var lite för dyr och hade svårt att motivera priset när mönstret och färgerna är så speciella, så jag köpte den inte. Men sedan hittade jag den på 70 % rea i början av september och då slog jag till. Jag tycker så mycket om den och folk blir alltid glada när man bär den, det är en liten karamell till jacka!

Mitt andra köp var mer planerat. Jag ville ha en längre jacka som kunde passa till det mesta och då hittade jag den här ljusbruna fuskpälsen på H&M. Även den är väldigt mjuk och gosig, lite som att få en kram av ett sådant där jättestort maskotdjur, ni vet? Jag tycker också den här nyansen är väldigt fin att kombinera med något mer färgstarkt, typ min röda basker eller min knallrosa halsduk.

Det tredje och sista köpet skedde helt spontant men jag hade svårt att slita mig från denna tjocka blåsvarta ullkappa när jag hittade den i min bästa secondhand-affär. 75 kronor är ju dessutom ett mycket bra pris att betala för en så pass rejäl jacka. Jag älskar att den är svagt randig i tyget och riktigt lång. Det känns som en bra investering för en kommande vargavinter!

Positiva listan

Illustration av Hiller Goodspeed

Få saker kan göra mig så provocerad som när man inte får sura ifred. Som när någon kommer och ska muntra upp en när man inte alls är redo eller när någon ropar ”Bra kämpat!” och applåderar en när man springer in sist och vet att man är sämst. Överdriven uppmuntran funkar väldigt dåligt när jag är på uselt humör, det jag behöver då är tid och möjligtvis något att slå på i ren frustration. Sen kan jag bli glad igen. Därför har jag alltid haft lite svårt för sådana där klassiska ”tänk positivt!”-övningar och efter en riktig skitvecka trodde jag knappast att det var med en sådan jag skulle avsluta söndagen. Men tydligen har jag fått sura av mig ordentligt i helgen och återfått tron på mänskligheten, så istället för att älta vad som gjorde veckan till en skitvecka tänker jag att jag ska lyfta några bra saker. *ler Mia Törnblom*

Hurra!

Min kompis Karin har flyttat till en ny lägenhet som ligger jättenära min. Alltså typ konservburkstelefon-nära! Inte för att vi skulle vilja prata med varandra i en sådan anordning men det är i princip möjligt. För en som är van att ha sina vänner utspridda över hela Stockholm känns det som värsta lyxen att kunna säga ”jag kommer över” och sedan vara på plats en minut senare.

Bra!

Jag köpte en nygammal kappa på second hand för 75 kronor. En lång blå- och svartrandig i ull, tillverkad i Finland och i prima skick. Långa vintrar kräver ju lite olika jackalternativ och då är ett sådant här fynd väldigt bra om ni frågar mig.

Pepp!

På tal om stil så kommer Just Wanna Have Fun köra en Style Challenge nästa vecka och jag tycker att det är en så bra grej för att inspirera sig själv till nya garderobskombinationer. Jag tänkte haka på och om ni också vill vara med kan ni läsa hur man gör här.

Kul!

I fredags hade jag och ett gäng räkafton hemma hos Linn och åt mängder av färska och rökta räkor, så gott! En bonushistoria kring detta var att min kompis Julia gick till Systembolaget och bad om tips på viner som passade räkor och då frågade expediten om vi skulle äta något mer till räkorna, varpå Julia svarade ”…aioli?”. Vilket ju var sant men kanske inte exakt det svar som väntades.

Wow!

Jag har också hunnit besöka nyöppnade Nationalmuseum. Det stängde ju innan jag flyttade till Stockholm och det här blev alltså mitt första besök där någonsin. Fler lär det dessutom bli för museet är ju så stort att det nästan är omöjligt att ta in allt på en kväll. Första intrycket var i alla fall väldigt positivt, så heja!

Bravo!

Jag har skaffat AirPods samt ett passerkort till Solna Business Park (pga en kund jag jobbar med sitter där) så nu är jag bara en eldriven sparkcykel från att vara en riktig Stockholms-konsult, hehe. Nej men skämt åsido, AirPodsen är fantastiska, särskilt för mig som verkligen gillar in-ear-lurar och får ont på öronen av större varianter efter ett tag. Plus: ingen sladd. Höjde just min livskvalitet med 87 %.

Yes!

IFK Norrköping vann sin match ikväll samtidigt som AIK spelade lika och Hammarby förlorade igår, vilket betyder tvåa i tabellen och inte omöjligt långt från ett SM-guld ändå…! Okej, fattar om INGEN kände att detta var intressant, men jag blev glad i alla fall. 🙂

Till sist!

Ta hand om er den kommande veckan, sura ordentligt ifred om ni vill och fokusera sedan på livets goda när ni är redo. ♥ ~*Carpe Diem*~ ♥

Helgen som är blev helgen som var

Det är trångt på tunnelbanan i morgonrusningen och jag känner mig fruktansvärt i vägen med både resväska i handen och ett stort cellofodral på ryggen. Axlarna värker under remmarna som i så många år var en del av min vardag, nu var det flera år sedan som jag spelade för andra. Det är något med tyngden som får mig att tänka på uttrycket att bära på sorg. Jag gör det här och nu. Jag släpar den som en ryggsäck på mina nedsjunkna axlar. Jag håller den varsamt i famnen som vore den ett nyfött barn. Jag balanserar den med min fingerspets likt ett lass jag vägrar ta i två omgångar. Jag bär på sorg och det stjälper mig.

Helgen som är blev helgen som var. Det är som med döden, verben förändras. Har blir till hade, är blir till var. Mormor har en sån, nej förlåt, hade. Hon hade ett helt skåp fyllt av de finaste broderade örngotten, dukarna och lakanen. Nu står vi och sorterar dem, lägger i högar som blir fler för varje minut. Juldukar med liten fläck men med affektionsvärde får en egen hög. Ett helt liv gås igenom och med det även föregående liv. Genom broderade initialer får jag en vag aning om släktingar i en främmande tid. Mormor är inte här längre men alla föremålen markerar hennes och andra kvinnors närvaro. När jag kommer hem på söndagskvällen ställer jag moster Gretas broderade kuddar i soffan, mormors hårspännen får bo på byrån i sovrummet. De är en del av mitt hem nu.

Kanske har det med åldern att göra, tänker jag. Att för varje levnadsår som går så lär man sig att uppskatta sakerna omkring sig ännu mer. Eller så är hösten bara ovanligt vacker i år. Så färgsprakande och livfull. Med milda vindar som först får mig att ta av jackan, sedan kavla upp ärmarna på tröjan. Som en hoppfull suck och en varm omfamning precis när man behöver det som mest. Jag tror den ville oss väl, i denna oktoberhelg att minnas, i sorgen vi bär som så småningom ska bli sorgen vi bar.

Hej Köpenhamn, du var…

…rena idyllen med cyklar parkerade längs husväggar, slingrande murgröna kring portar och fasader i alla tänkbara färger.

…återseendet av goda vänner från förr, gråt och förlåt, de förlösande skratten och så oändligt mycket kärlek.

…en sen och stimmig middag på Pâté Pâté, gin tonics med äpple, billig öl och dans dans dans i ljuset av neon och glitter.

…dålig sömn i huset från 1700-talet med flortunna fönsterglas, en smal säng och nattklubben precis utanför.

…planlösa promenader i vackra kvarter och ”vänta nu, vet någon vart vi ska eller går vi bara nu igen?”.

…en långsam frukost bland tavlorna på Beau Marché, med dammiga vinflaskor som backdrop och druvformade lampor i badrummet.

…stopp i exakt alla antikaffärer mellan Kongens Have och Nørrebro, två hundar som bara var tvungna att följa med hem och en halvt begriplig historia om en ljusstake.

…uteserveringar i oktober med kall öl, lobster rolls och hamburgare.

…ett åttaårskalas med gratis öl och tårta, att prata om allvarliga saker till en hysterisk blåsorkester och godispaus i en stor hög i sängen.

…en tolvrättersmiddag på Pluto med en servitör iförd leopardskjorta, förverkligandet av verbet smurfa och charader utanför fönstret.

…ytterligare en orolig natt som lindrades av frukosttallrikar på Huks Fluks, ett tomt torg i förmiddagssol och tre koppar kaffe.

…30 gradig värme i palmhuset i Botaniska trädgården, fjärilar och kaktusar som man absolut inte fick röra och slingrande klätterväxter överallt.

…varm choklad, små designutförsäljningar och söndagspromenaden längs vattnet där det enda som saknades var en hund att rasta.

…oändligt många bitar på Sticks & Sushi, en sista sammanfattning av allt som hänt och en långsam tågresa hem igen.

Fyra nyfunna intressen

Hej! Här hade jag egentligen tänkt visa härliga Köpenhamn-bilder. Jag var där i helgen och hade med min riktiga kamera som jag fotade med för första gången sen i somras. Dessutom hade jag en ledig hemmakväll idag, den allra första på ett tag, ämnad för redigering och bloggande. Ni hör ju, det var en perfekt plan, förutom att jag glömt alla kamerasladdar och adaptrar på jobbet så bilderna är fast inuti kameran… Köpenhamnsrapporteringen får helt enkelt vänta, men jag ville titta in och säga hej i alla fall nu när andan föll på.

Idag var det första dagen då det var mörkt när jag gick ifrån jobbet vid 18. Hösten är här med råge och med den här några nya vanor följt. Eller, jag vet inte om vanor är rätt ord, men intressen, egenheter och kunskaper. Saker jag inte gjort tidigare men som jag gör nu. Sådant ni antagligen inte har en aning om men som kan vara kul att berätta.

Ett

För några veckor sedan stod jag i tvättstugan och bestämde mig för att jag skulle lära mig mangla. Det är ju ändå något visst med helt släta, nästan hårt pressade, lakan. Så jag kollade några youtube-klipp och läste instruktionerna över mangeln noga och sedan rullade jag igång. Först lite trevande och numera ganska självsäkert för det är ju inte särskilt svårt och det blir bra. Nästa steg är att börja använda en flaska med lavendelvatten som man sprayar på lakanen innan. Det har min kompis Madde tipsat om och det ska tydligen göra att man sover ännu bättre. Jag tror det får bli höstens projekt: att få till den helt perfekta, väldoftande och frasiga bäddningen.

Två

En annan grej som jag börjat med är att gå från ”det är kul när Sverige spelar landskamp” till ”jag är den på kontoret med bäst koll på Allsvenskan” när det gäller mitt fotbollsintresse. Förvisso har detta skett under ett par år, men det är ändå en stor skillnad. Nu har jag notiser påslagna varje gång IFK Norrköping spelar match (om jag inte ser den live) och kan gå runt och muttra eller glädjas över olika resultat. Så märkligt med en helt ny grej som kan påverka ens humör, men mest kul såklart. Vi får väl se var detta slutar…

Tre

På det lite mer kultiverade spåret har jag börjat läsa en ny kurs. Förra året läste jag ju Kreativt skrivande i två terminer på 50 % och tanken på att vara helt utan studier kändes plötsligt lite främmande. Det är ju ändå en lyx att på ett så konkret sätt få lära sig nya saker, att jobba blir ju inte riktigt samma sak även om det också är utvecklande. Så nu har jag börjat läsa en distanskurs som heter Att skriva om samtida konst som sträcker sig över den här höstterminen men är på 25 %, så det blir bara några timmar i veckan. Hittills har det varit lite svårt men ganska lärorikt och jag ser fram emot resten av kursen!

Fyra

Slutligen har jag påbörjat en intensiv Blocket-bevakning sedan slutet av sommaren. Jag är nämligen sugen på att skaffa mig ett piano och då ett riktigt sådant och inget el-drivet eller syntaktigt. Ett klassiskt skolpiano med raka kanter eller möjligtvis ett ännu mindre, med fin klang och i någorlunda skick. Jag trodde att det svåraste skulle vara att få upp det för mina tre trappor, men det verkar ganska enkelt om man betalar en flyttfirma. Det kluriga är att hitta ett som inte är alltför klumpigt eller för långt bort, så känner ni någon i Stockholm som vill bli av med ett piano kan ni väl hojta! Jag är så sugen på att ta upp lite planlöst pianospelande igen, vi får väl se om grannarna är lika sugna…

Det var fyra nya grejer som ni antagligen inte visste om mig. Har ni upptäckt något nytt i höst får ni gärna berätta! Annars hörs vi snart igen, förhoppningsvis med bilder från Köpenhamn.