mars 2018 – Julia Eriksson

Fyra dagar själv i New York

Det är måndag morgon i New York. Dagen efter Oscarsgalan och jag och Anna vaknar upp till ett mail som säger att hon måste åka till London. Helst redan idag. En av hennes kollegor har blivit sjuk, det finns ingen annan som kan göra jobbet, hon måste täcka upp. Att jag klarar tre dygn själv i Brooklyn är det ingen fråga om, det är mest synd om Anna som måste fara kors och tvärs över jorden utan någon som helst framförhållning. Men så får det bli och här börjar en annan del av min New York-resa. Jag är själv i en gigantisk stad och har inte ett enda måste på min agenda – det känns svindlande och lyxigt på samma gång.

Under tiden som Anna åker in till kontoret på Manhattan för att hämta upp sina jobbsaker går jag till ett fik för att skicka in mina uppgifter i skrivkursen som har deadline samma dag. Jag passerar färgglada väggmålningar på vägen dit och sätter mig sedan ned med en kaffe och croissant och skriver olycklig kärlek i sommarstockholm. Det känns avlägset och nära på samma gång. Här är ett utdrag:

Innan Anna tar en taxi till flygplatsen går vi till Five Leaves och beställer in allt vi är sugna på. Ostbricka, tryffelpommes, rödvin, musslor i grädde… Ska vi skiljas åt ska vi göra det mätta och belåtna bestämmer vi.

Några timmar senare är jag själv och det känns som jag har all tid i världen. Jag bestämmer mig för att gå omkring i Greenpoint och alla dess vintagebutiker. Efter att ha provat mig igenom ett antal jackor och klänningar utan att köpa något, lämnar jag Beacon’s Closet en kvart före stängning. Anna har tipsat om en bra bar några kvarter från hennes lägenhet och där sätter jag mig med en bok som enda sällskap och dricker ett glas vin. Sedan går jag hemåt igen, stannar till vid en affär på vägen och köper en burk Ben & Jerry’s. Längre bort hör jag ljuden av tunga lastbilar och sirener. ”Utryckningsfordonen ylar som sorgsna djur här”, tänker jag och inser att jag inte har någon att dela den tanken med. Den får bli till en kort anteckning i min telefon. Sedan tar jag på mig pyjamas och kryper upp i sängen med glassburken och filmen Lady Bird på datorn. Jag somnar till ljudet av lägenhetens susande element och måndagen tar slut.

På tisdagen fortsätter mitt liv själv i New York. Jag vaknar upp till strålande sol, det finns aningar av vår i luften och jag fylls av energi. Med en podcast i öronen och kaffe i handen börjar jag att promenera. Först norrut mot Long Island och sedan över Queensborough Bridge till Manhattan. Sträckan är lång men känslan av att se något nytt gör att den går snabbt.

Vid lunchtid sätter jag mig på Totto Ramen och beställer in en miso paitan med tjocka nudlar. Från en högtalare spelas Bette Davis Eyes och buljongen smakar himmelskt. Jag sitter vid bardisken bredvid en amerikansk man som livestreamar en hälsokonferens och i köket stökar kockarna högljutt.

Mitt nästa stopp är Guggenheim. Där ser jag en mycket liten utställning av Brâncuși och en betydligt större med Danh Vō. Dock är det något med dess uppbyggnad som inte riktigt faller mig i smaken och jag inser att Guggenheims arkitektur faktiskt gör större intryck på mig än utställningarna, för själva byggnaden är smått otrolig. De runda formerna, de böljande ytorna, trädet vid ingången – det är en perfekt kuliss.

Mätt på konst strosar jag sedan en stund genom Central Park och förbi zoot. Jag tittar på hundar och deras ägare, njuter av solen, känslan av att vara här. Det känns filmiskt på något vis och det blir både svårt och fånigt att återge allt i text men det här är verkligen en dag fylld av superlativ.

Jag kom på att jag ljög lite när jag sa att jag inte hade ett enda måste på min agenda. Faktiskt stod två saker uppskrivna och det ena är att ”Se Fearless Girl-statyn”, så det blir min nästa punkt denna dag. Jag hoppar på tunnelbanan och åker söderut, ner till Battery Park. Där, bland massvis av turister och mitt emot den gigantiska tjuren, står den lilla bronsstatyn. Efter en stund lyckas jag få en närmare titt på henne.

Sedan passar jag på att blicka ut över Frihetsgudinnan när jag ändå är där och får hjälpa ett par turister med att ta bilder framför det miniatyrlika monumentet.

Den andra punkten på min lista är att sitta på en bar och beställa $1-ostron. Förra gången jag var i New York tillsammans med Karin & Julia så satte vi oss på Sel Rrose, åt ostron och drack deras prosecco på tap. Nu upprepar jag exakt samma procedur men med extra många ostron och en bok som sällskap istället. Nöjt checkar jag av punkten på min lista.

Som avslutning på tisdagen möter jag upp Majsan och Stuart som båda två har jobbat hela dagen. Vi går till den venezuelanska restaurangen Caracas som serverar oss goda arepas och sedan anser jag min tisdag vara fulländad.

På onsdagen är vädret vidrigt. Ja, jag kan faktiskt inte komma på ett bättre ord för att beskriva det. Det har varnats för snöstorm men eftersom det inte är tillräckligt kallt ute så är det inte snö som vräker ner utan slask. Tunga, blöta jätteflingor som förvandlar trottoaren till en gigantisk slushie. Detta kombineras med kraftiga vindar och rätt vad det är, även ett åskoväder. Jag tackar mig själv för att jag verkligen tog vara på tisdagen och efter att ha uthärdat några timmar med försök till shopping i Greenpoint och Williamsburg vänder jag hemåt igen. Där sjunker jag ner i ett varmt bad och ligger stilla i två timmar. Jag äter upp resterna av glassen, läser ut min bok och fyller på med nytt varmt vatten med jämna mellanrum. Kanske är det resans märkligaste men bästa stund. Att få tillbringa en eftermiddag i Brooklyn i ett varmt bad med storm utanför fönstret och känslan av att ha all tid i världen. Det om något är ju semester.

På kvällen vandrar jag tappert genom slasket och hem till Majsan och Stuart. Vi beställer upp pizza och spelar sällskapsspel hela kvällen. Snart har även det mesta av stormen passerat.

Torsdagen är min sista dag i New York och jag fyller väskan med smink och macaroni & cheese. Vid tolvtiden hinner jag träffa Majsan en sista gång för brunch innan det är dags att krama henne hejdå. En härlig, märklig, lyxig och självständig semester har nått sitt slut och jag återvänder hem mer nöjd än på länge.

Sju ögonblick & tankar

Klockan är 17.30 och det är lördag. Jag känner ett pirr i kroppen. Närmare bestämt är-hemma-och-gör-mig-i-ordning-lyssnar-på-Lill-Lindfors-dricker-en-kall-öl-lägger-en-ögonskugga-pirret. Kanske en av mina allra bästa känslor.

Jag inser mer och mer att jag har en underlig hatkärlek till mitt yrkesval. Att jobba med kreativitet är att ständigt växla mellan lägena ”jag kommer inte på något – jag är sämst” och ”nu har jag det – jag är bäst”. Som tur är vinner den positiva sidan nästan alltid, men nog är det märkligt att man alltid behöver ta sig igenom den kreativa ångesten för att hitta rätt?

Varje gång jag promenerar genom Stockholm slås jag av hur vacker stan är. Till och med Slussen fylld av sprängningar och kaos ser bra ut i den sjunkande kvällssolen. Jag skulle kunna gå här varje dag i en evighet och ändå tänka samma sak.

I morgon är det exakt tio år sedan För sent för Edelweiss släpptes. Jag lyssnade igenom hela albumet ikväll och drabbades av stark nostalgi. ”Nittifyra hade jag ett fast joooobb” kommer för alltid vara de stökiga middagarna på Smedjegatan, lägenheten på 36 kvadrat med det gröna köket och du med gitarren, whiskeyn i glasen och allt var så annorlunda då. Jag minns att jag var lycklig, ovetandes och orolig på samma gång. Nu är jag nån annan.

Från ingenstans känns det som att mitt liv till stor del består av administrativa uppgifter. Är det en del i att bli vuxen? Alla dessa blanketter och bokningar och datum och biljetter. En oändlig ström av saker som inte får glömmas bort.

Ett incitament till att leva mer, gå ut om nätterna, prata med främlingar, skrapa hjärtat i gruset, är att man får underlag till sina texter. Och det är tusen gånger enklare att skriva om sådant man känt och upplevt själv. Med detta i bakhuvudet säger jag ”ja” till nästan allt.

Jag satt i en och en halv timme på balkongen idag. Vindstilla i söderläge med gassande sol, en bok som sällskap. När jag klev in doftade jag av solvarm hud.

Livsnjutarhelgen

I fredags efter jobbet packade jag, Madde, Sandra, Emelie och Graziella in oss i en hyrbil och styrde norrut. Målet var Hälsingland, närmare bestämt den lilla orten Västansjö utanför Bollnäs. Där, med blåa berg och höga granar som horisont, bor nämligen Maddes föräldrar på en gård och nu skulle vi få låna den över helgen.

Efter en lugn fredagskväll med ostbricka, chark och vin vaknade jag upp utvilad i ett soligt sovrum. Katten Bricken hade parkerat sig på mitt täcke och låg och slumrade.

Nere i köket doftade det redan nybryggt kaffe och vi hjälptes åt att ställa fram en stor frukost med allt man gillar, inklusive små ägg värpta av hönsen på gården.

Sedan var det dags att dra på sig underställ och täckbyxor för att ge sig ut i solen. Allra mest taggade var nog hundarna Garbo och Alfa, men strax därefter kom vi.

Vi plockade fram ett gäng sparkar plus selar till hundarna och sedan bar det av! De var så duktiga på att springa före och dra en och jag kände mig som en riktig hundförare med Alfa där i täten, haha.

Kolla vilket glatt gäng!

Efter någon timme var vi tillbaka på gården igen. Vi hade verkligen lyckats pricka in ett par perfekta vinterdagar och vill ta vara på dessa ännu mer, så vi tog oss upp här och in bakom bagarstugan.

Där tog vi oss an det drygt meterhöga täcket med snö och skottade fram en snösoffa som vi bäddade med renfällar. Mittemot gjorde vi ett litet bord där vi dukade upp nyponsoppa, varm choklad och korv med bröd.

Glöm umami och avancerade buljoner, den bästa smakhöjaren måste ju ändå vara att äta utomhus på detta vis. Allt smakar extra gott då!

När solen gick ned lyssnade vi på Lill Lindfors och lagade lasagne tillsammans. Den här typen av kompishäng är ju det bästa, när alla bara myser omkring, man har gott om tid att prata om allt och inget och man får göra saker tillsammans. Så härligt att få komma iväg på detta vis och bara hänga.

Till efterrätt lagade vi marängswiss (ni kommer väl ihåg att 2018 är swissens år?) och sedan såg vi en film innan vi kröp ned i våra sängar igen.

På söndagen bytte vi sparkarna mot längdskidor men behöll samma perfekta utsikt över de blå bergen.

Madde åkte skidor bakom Alfa och Garbo som växlade mellan att hjälpa till att dra henne framåt och att bli lite väl ivriga och välta henne ur spår. Men efter ett par vurpor fick de in rätt takt och riktning.

Och sedan avslutades helgen med lite mer häng i snösoffan innan vi gick in för att äta lunch. Jag lyckades fixa den perfekta korven med bröd och övervägde ett snabbt karriärbyte till matstylist.

Men lika snabbt som jag övergett de tankarna var det dags att säga hej då till hundarna, katterna, hönsen och Maddes föräldrar som hunnit kommit tillbaka. Vi packade in oss i bilen igen och tog sikte på Stockholm, fyllda med energi efter en riktig livsnjutarhelg på landet.

Att läsa en skrivkurs

Det jag utan tvekan får flest frågor om just nu är min skrivkurs, så därför tänkte jag tillägna den ett helt eget inlägg. Dessutom känns det ju extra aktuellt nu eftersom det är dags att anmäla sig till höstterminens kurser nu.

Det grundläggande

Jag läser en kurs som heter Litteraturvetenskap GR (A), Kreativt skrivande, 30 hp. Det är en distanskurs vid Mittuniversitet som är helt utan fysiska träffar och all kommunikation sker via en studieplattform och mail. Kursen sträcker sig över ett helt år med start på höstterminen men är på halvfart, så jag läser 15 hp per termin.

I beskrivningen till kursen står det att den utvecklar det egna skrivandet och dess estetik i förhållande till litteraturen. Tyngdpunkten ligger på egen textproduktion inom olika genrer.

Jag tar inget studiebidrag eller lån nu när jag läser den här kursen, men själva utbildningen är ju gratis och jag betalar bara för min kurslitteratur. Dessutom har mitt fackförbund Unionen ett bidrag man kan söka för kompetensutbildning som kan täcka vissa utgifter, vilket jag tänkte göra när jag är klar.

Själva skrivandet

Kursen är uppdelad i flera delmoment och ungefär en gång i månaden får vi ett uppgiftsblad som sträcker sig ca 4 veckor framåt. Varje uppgiftsblad består av 4-6 olika uppgifter av lite olika karaktär. Dels är det alltid minst en insändningsuppgift som ska skickas direkt till handledaren, de flesta gångerna har det varit en novell och en dikt som man ska skriva efter olika teman, stilar och instruktioner. Dessa får man sedan personlig feedback på efter ett par veckor.

Utöver detta finns det också ett gäng uppgifter som man gör och diskuterar med sina kurskamrater. Här är vi indelade i mindre grupper om ca 6-8 personer och all dialog sker i ett forum på studieplattformen. Dessa uppgifter innefattar någon form av längre läsning, oftast av romaner eller ibland en poesisamling, som man ska skriva en analys kring enligt ett visst tema. Sedan ska man också läsa och reflektera kring tre särskilda noveller. Slutligen ingår det varje månad en insändningsuppgift i form av dikt eller novell som man delar med sin kursgrupp och där ska man även ska ge feedback på varandras verk.

Varje uppgiftsblad brukar ha ett eget tema, alltifrån personporträtt till berättarvinklar eller miljöbeskrivningar. Vi har också fått testa på olika genrer och skriva alltifrån sonetter och hexameter till noveller helt utan adjektiv. Vissa uppgifter är självklart mer roliga och inspirerande än andra, men det är väldigt nyttigt att testa på att skriva i former som jag aldrig gjort tidigare.

Kombinera med jobb

Eftersom kursen är på distans och halvfart tycker jag det funkar rätt bra att kombinera den med mitt heltidsjobb. Det är beräknat att man ska lägga ca 20 timmar i veckan och det går nog absolut att göra det, men jag brukar kunna klara uppgifterna på lite mindre tid. Detta beror nog på att jag sänkt min ambitionsnivå något för att hinna med kursen samtidigt som jag jobbar, bloggar och försöker ha ett socialt liv. Det flesta uppgifterna gör jag på helgerna och så lägger jag några timmar ett par kvällar i veckan dessutom. Mitt jobb som copywriter innefattar ju en del kreativt skrivande, men sällan i den längre och mer strikta formen. Därför tycker jag att den här kursen är ett perfekt komplement till mitt jobb och jag tror på sikt också att den stimulerar mig mer i mitt arbete.

Det bästa!

Jag har alltid varit lite av en pluggis och haft en förkärlek till det akademiska, så jag tycker det är väldigt roligt att läsa en kurs. Det finns något härligt i det konkreta lärandet med inlämning av uppgifter, skrivande av analyser och feedback från en handledare. I arbetslivet lär man ju sig saker hela tiden men det blir sällan så här tydligt. Dessutom gillar jag att vissa uppgifter är mer utmanande och tvingar mig att gå utanför mina bekväma skrivramar. Jag tycker också det är bra att jag tack vare kursen får in läsandet i min vardag på ett naturligt sätt, vilket är något jag verkligen värdesätter men kan ha svårt att få till annars. Sen kanske jag inte alltid hade valt alla böcker själv, men det är kul att upptäcka något nytt också.

Jag känner redan att jag lärt mig massor och att jag blivit mycket tryggare även i mitt andra skrivande, både i jobbet men också här på bloggen exempelvis. Även om jag tog min examen för sex år sedan känns det härligt att då och då få dyka ner i den akademiska världen igen och jag kan absolut tänka mig att läsa fler kurser i framtiden.

Spellista februari 2018

Varje vecka samlar jag ju mina 20 bästa nysläppta låtar i en spellista. Detta för att jag tycker det är så kul att lyssna igenom ny musik och för att det känns fint att kunna tipsa vidare om sådant jag gillar. I början av varje ny månad passar jag också på att samla mina favoriter från veckorna som gått, det bästa av det bästa helt enkelt. Lite färre låtar för den som önskar det, men fortfarande en chans att upptäcka nytt.

Den här gången blev det ganska mycket svenskt och ovanligt många artister som skriver sina namn i enbart versaler (är detta en ny trend kanske?). Här har ni i alla fall februari 2018!

En marshelg i New York

Jag är tillbaka i Stockholm efter en vecka i New York. Det var andra gången jag besökte staden och den här gången var allt lite annorlunda. Inte så många måsten och mer tid själv – på gott och ont såklart. Men när jag traskade längs gatorna i Brooklyn och lät fötterna kliva på främmande asfalt, hjärnan fyllas av nya intryck, så kände jag en slags märklig tacksamhet. Till mig själv. För att jag gav mig tiden till den här resan. För att jag sparade pengar och för att jag känner så fina människor som lät mig bo hos dem. För att jag vågar vara ensam i en storstad och för att jag prioriterade mina önskningar, behov och mål. Vissa resor kan jag se tillbaka på med en särskild känsla, de blir liksom definitionen för en tid i livet och en viss sinnesstämning. Det här var precis en sådan resa.

Redan innan jag åkte hade jag bestämt mig för att göra resan för min egen skull. Jag skulle äta det jag var sugen på, gå in i alla affärer jag tyckte såg intressanta ut och inte stressa runt för att checka av en massa saker. Detta betydde också att jag lät kameran vila i väskan nästan hela veckan och mest fotade med min telefon. Jag hade inga särskilda tankar om att det här måste jag göra för att visa upp i bloggen eller detta måste jag tipsa vidare om. Men nu när jag kikade igenom alla bilder så insåg jag att jag nog vill dela med mig lite till er ändå, det är ju trots allt en väldigt fin vana. Så här kommer min marshelg i New York.

Jag flög från Stockholm på torsdagen och framåt kvällen var jag framme i New York. Den första natten sov jag i Williamsburg hos min kompis Majsan och hennes kille Stuart. För prick ett år sedan var jag faktiskt i Amsterdam och hälsade på Majsan när hon bodde där, så det kanske får bli en tradition…

Vi gick och handlade ingredienser till en pasta med ricotta, svamp och spenat. Sedan lagade vi middag och spelade spel och jag kämpade mot jetlaggen och höll mig vaken till kl. 23 (vilket är 05 svensk tid), ändå bra av mig.

När jag vaknade var det fredag och både Majsan, Stuart och Anna (som kommit till New York sent kvällen innan) skulle alla jobba. Jag hade dock lite skrivuppgifter att göra så det gjorde inte så mycket, istället satte jag mig på ett fik för att dricka kaffe och slutföra en novell.

Utanför fönstret var det riktigt ruskväder med stormvindar och stora iskorn som regnade ner från himlen, inte helt optimalt eftersom resten av mina planer mest gick ut på att flanera och upptäcka roliga butiker. Efter cirka tre minuter utomhus fick jag på riktigt fly in någonstans och hamnade på hamburgarstället DuMont Burger. Där satte jag mig i baren och beställde in en rejäl burgare med mac ’n’ cheese liksom inbakat. God bless America. Kunde omöjligen äta upp hela men han som jobbade där berömde i alla fall mitt försök med ett ”good job!” och en tumme upp.

Sedan rullade jag i princip ut i ovädret och hann avverka några snabba butiker innan jag tog sikte på Majsan och Stuarts lägenhet igen. När alla kommit hem från sina jobb tog vi en taxi till Bushwick för att äta på en etiopisk restaurang. Vi drack honungsvin och delade på ett stort fat med massor av olika röror som vi åt med det där pannkaksliknande brödet, väldigt gott! Kvällen avslutades med en drink och sedan tog jag med min packning och flyttade in hos Anna i Greenpoint.

Nästa dag vaknade jag alltså upp här. Annas lägenhet är en så kallad railroad apartment vilket betyder att alla rum ligger på en lång rad, liksom i mitten av huset. Så hon har fönster åt två håll, dels i köket och dels i vardagsrummet, och sen två sovrum och en hall som ligger på rad däremellan.

Eftersom Anna hade varit i Schweiz och jobbat i veckan så var hon också lite jetlaggad vilket betydde att vi båda vaknade vid åtta, ganska pigga. Så efter en stund gav vi oss ut på frukostjakt och hamnade på franska Le Gamin. Där beställde vi galette med svamp och getost samt eggs florentine att dela på. En typiskt bra start på dagen.

Gårdagens oväder var som bortblåst när vi traskade mot Williamsburg längs soliga gator. Jag älskar förresten de handmålade reklamskyltarna som finns här, ett sånt hantverk och en fin del av stadsmiljön. Målet är ju att göra en reklam som förtjänar en sådan plats någon dag…

Vi mötte upp Majsan och Stuart och sedan åkte vi tillsammans till Brooklyn Botanic Garden. Där var det vår! Krokusar och snödroppar, aah… Kom till Sverige snart!

Vårtecknen till trots så var det en ganska stor del av parken som fortfarande låg i vintervila och träden väntade på sina knoppar. Jag kan tänka mig att det är ännu finare där om en månad eller två, när deras körsbärsträd och magnolior blommar. Den japanska trädgården var dock ganska fin även så här års.

Som tur är finns det ju ett gäng växthus också att titta runt i. Bland annat ett med 500 år gamla bonsaiträd. Och det här som var på tema öken.

Efter att ha värmt oss i de olika växthusen gick vi till ett café för att äta lunch. Jag valde fish tacos som serverade på tortillas gjorda av blå majs.

Sedan åkte vi hem och kollade på en dokumentär innan det plötsligt var kväll och dags för middag. Vi sågs på en indonesisk restaurang som heter Selamat Pagi och som har supergod mat. Av någon anledning tog jag inte en enda bild på detta, men har ni möljlighet så gå dit. Allt var så gott! Efter denna superba middag gick vi ut för drinkar och dans en bit in på natten.

På söndagen åkte jag och Anna in till Soho för en liten shoppingrunda. Vi spanade i dyra vintageaffärer och köpte saker vi hade råd med på Uniqlo.

Vi hann också med ett besök på Glossier i deras showroom och där var allt precis så konceptualiserat som man kan tänka sig. Jag tycker det är extremt intressant ur ett varumärkesperspektiv – hur man kan lyckas skapa en så tydlig helhet i allt från paketeringen med små klistermärken till valet av blommor. Köpte i alla fall med mig lite fina grejer hem, säg till om ni vill ha en recension sen!

Efter en smoothie-paus på ett ställe vars namn jag inte minns men som hade fina bord, åkte vi hemåt och handlade ingredienser till kvällens middag. Sedan kom Majsan över och vi lagade halloumitacos (med svindyr halloumi pga det finns knappt att köpa) och en massa guacamole, mangosalsa och annat gott.

Söndagskvällen avslutades med visning av Oscarsgalan hemma hos en kompis till Annas kollega. Jag hade bara sett en nominerad film då (Call Me By Your Name) men försökte hänga med så gott jag kunde i prisutdelningarna och talen. Mest uppmärksamhet under kvällen ägnade nog alla dock åt den nyadopterade greyhounden Kipling som låg på bästa platsen. TV, snacks och hundar – den perfekta avslutningen på en New York-helg ändå.

Hej från New York

Har jag en skyldighet att berätta att jag åkt till New York? Att jag tagit en vecka ledigt för att fylla dagarna med skrivande, kvällarna med middagar, hjärtat med kompistid. Egentligen inte. Men efter tolv års bloggande här – kanske ändå. Så nu gör jag det.

Jag är i New York. Livet är fint. Stundvis skiner solen på mig och när jag stannar upp på trottoaren och vänder mig mot den känns det som vår. Snart ska jag promenera till ett fik, sätta mig där och skriva klart en uppgift i min skrivkurs med deadline idag. Sedan tänkte jag ta en sväng förbi några vintageaffärer, hitta ett trevligt ställe att äta lunch på, fortsätta vandra längs Williamsburgs gator med musik i öronen.

Kameran har fått vila i väskan nästan hela resan. Jag kände att det var skönast så. Orkade inte paketera in mitt liv, mina upplevelser, min semester i content denna gång. Men kanske kommer det fler hälsningar härifrån. Fler små ögonblick som jag vill bevara på fler ställen än i mitt minne. Några av dem finns redan på Instagram, där hittar ni mig under namnet solig.

Ta hand om er tills vi hörs nästa gång – från Stockholm, New York eller någon annanstans!