Hitta kreativiteten

Det bästa botemedlet när saker och ting känns jobbiga är ju att vara kreativ. Och även om det är jättesvårt att bara trolla fram kreativiteten huxflux när den verkar vara mil ifrån en så brukar det ofta vara så att en bra idé leder till flera och så är skapandet igång. Så när min kompis Michael bad mig göra en minitygpåse till hans dotter Livia plockade jag fram datorn och symaskinen för att börja skapa. I början kändes det lite motigt men vips så var kreativiteten igång och andra plagg hamnade under nålen och tygpåsen blev en del av ett litet griddat kollage och så fortsatte det… Att göra något kreativt föder helt klart ny kreativitet, det gäller bara att hitta dit. Och nu har fyra månader gamla Livia fått chansen att anamma hipsterstilen med en alldeles egen tygpåse. Det ska börjas i tid!

251 mils avstånd

Filip har åkt till Italien nu. Jag önskar att jag kunde säga att det känns okej, att tiden kommer gå så fort och att det ju faktiskt kan vara rätt skönt att bo själv. Men så känns det inte, inte nu i alla fall.

36 kvadratmeter golv har aldrig varit så tomt och ödsligt. 120 centimeter säng känns plötsligt gigantiskt och en hall utan skor i storlek 45 är faktiskt världens sämsta hall.

Jag saknar att snubbla över din golfbag som står mitt i rummet. Alla tomma 0,5 l colaflaskor som faller ut över mina fötter varje gång jag öppnar skafferidörren. Att du sitter på soffkanten med gitarren i knät och frågar ”vilken låt spelar jag nu?”, ”men gissa introt på den här då” och ”okej, bara en låt till nu, den sista, jag lovar”. Din fascination varje gång det är ett djur- och naturprogram på TV. Att du på en gång kan se om jag har en dålig dag och sen göra allt du kan för att jag ska bli glad igen. Bara att få ha dig här. Att dela tandkrämstub, täcke och äppelpaj.

Men det kommer bli bra. Vi kommer klara det. Snart är hösten slut och du är hemma. Och jag kommer ha massor att göra. Jag ska ju jobba och träna och titta på alla säsonger av Mad Men och läsa svåra romaner. Så jag säger till mig själv ”det blir bra Julia, du fixar det här, torka tårarna nu”. Men så ser jag en golfpeg på trottoaren utanför fönstret och börjar gråta igen för jag tänker att det är du som har tappat den och det kommer ta en evighet tills du är tillbaka här igen. Och fram till dess kommer jag aldrig känna mig riktigt hel.

Jag är ju sällan särskilt personlig i bloggen men jag tänkte att nu är det faktiskt så här det känns och kanske är det så att någon av er har tips på hur man gör tiden lite mer uthärdlig och hur man känner sig mer hel än halv? I så fall får ni jättegärna skriva några ord, jag läser vartenda ett. Tack.

Äppelpaj

De senaste dagarna har jag hunnit baka äppelpaj två gånger. Mest för att det är så himla enkelt och gott och för att den första tog slut så snabbt. Receptet jag använder mig av är i grunden det här, men jag har några knep som gör pajen ännu godare, vilka jag tänkte dela med mig av nu.

– Använd svenska syrliga äpplen. Nu smakar de som allra bäst och är sådär härligt rödrosa.

– Tillsätt en liten nypa flingsalt i smuldegen, det gör den ännu godare.

– Precis innan du plockar ut pajen, säg högt för dig själv: ”Man är aldrig så rik som när man har en nybakt paj i ugnen” och känn dig som Ernst Kirchsteiger.

– Ät upp den med massor av vaniljvisp eller vaniljsås. Smaklig måltid!

Instagram VIII

Den senaste månaden, sen mitten av augusti ungefär och fram till nu, har varit lite virrig. Det har varit mycket söka jobb, träffa folk, vänta på svar från jobb, få jobb, vänta på att jobb ska börja och så vidare… Med andra ord har jag inte haft någon riktigt strukturerad vardag utan mest levt lite hipp som happ. Men jag tänkte att vi skulle kika lite på hur det sett ut via Instagram i alla fall. Vill ni följa mig där så heter jag solig. Nu kör vi!

Först var jag i Stockholm några dagar och gick på möten och så. Sen kom Filip upp och hälsade på och då åt vi frukostbuffé på Hilton Slussen. Det var ungefär världens godaste och jag var mätt resten av dagen för det fanns så extremt mycket gott att välja på. Dessutom drack Filip kaffe (vilket jag försökt lära honom i två år) och han tyckte till och med om det, bra betyg! Sedan åkte vi tåg hemåt med trötta fötter på sätet mittemot, men på tidningar för vi är ju ändå väluppfostrade…

Väl hemma hade jag, Filip och Jakob mini-kräftskiva med musikquiz innan vi som vanligt hamnade på Munken.

Och sen så tryckte jag och sålde min 148:e Heartbeat-tygpåse och klädde mig i söndagsblått.

Några fikastunder på Kafé Kuriosa har jag också hunnit med. Först med Malin och sen med Emelie och Ella. Och så testade vi också Nelinskonditoriet som gav en jättemycket kaffe (MVG) och hade goda mackor.

Jag köpte mig en orange angoratröja som luddar av sig på exakt allt och lärde mig göra fiskbensflätor. Och så hittade jag ett stort färgglatt armband på Indiska som jag inte kunde låta bli att köpa.

En av mina djupare dagar plockade jag fram min skrivmaskin och skrev ner sådant jag tänkte på. Sen gick jag en och annan promenad runt Strömmen också och tänkte att det är ju inte fy skam att bo i Norrköping när det ser ut som på bilden ovan. Och det var ju tur för sen fick ju jag ett jobb här över hösten.

Sedan köpte jag födelsedagspresenter och gymkort. Presenterna var till min lillebror och pappa och gymkortet var till mig själv. Jag tänkte nämligen att det var dags att utöka de smått obefintliga musklerna på denna kropp.

Det ovan är två frukostar från den senaste tiden. Som ni vet så gillar jag att äta olika grejer varje morgon så det blir många frukostbilder men med olika motiv.

Här är dessutom två maträtter jag gjort som jag gillade. Den första är stekt lax med citron, avocado, fetaost, tomat och sås. Den andra är biff med potatis, lingon och kantarellsås.

Och igår var det avskedsfest här hemma i lägenheten. Filip ska nämligen flytta till Italien ett tag i höst så vi såg det som ett bra tillfälle att bjuda hem ett gäng fina människor och servera Pluras pasta carbonara. Det var både fint och sorgligt och roligt på samma gång, men så är ju livet!

Och idag är det lördag och då får man äta lördagsgodis, det gäller även när man är 22. Så det gör jag idag!

Popfestival i Pikoformat

Här kommer ett litet tips för er som bor i Norrköping eller i krokarna. Nu på lördag, den 8/9, ordnar nämligen min kompis August en liten minifestival, eller Popfestival i Pikoformat som han kallar den. Det bjuds på spelningar av banden Oh My O & Chickenbrains och det kommer också finnas bar och matservering på plats. Med andra ord är det en riktigt trevlig kväll som väntar! Vill man köpa biljetter kan man göra det på Carlings eller direkt i dörren på Kulturkammaren. All övrig info går så klart att hitta på facebookeventet här. Så kika gärna förbi om ni är sugna på en kväll med grym livemusik och bra häng!

Tre saker alla andra kan men som jag aldrig lärt mig

Det är så konstigt med vissa saker för de ska man liksom bara kunna. Helt automatiskt utan träning och instruktioner och genomgång. Ibland funderar jag på om jag råkade vara sjuk någon viktigt vecka i högstadiet när alla andra lärde sig dessa saker, för själva inlärningsmomentet har gått mig obemärkt förbi. Och nu i efterhand känner jag att det finns vissa några saker som jag liksom inte kan men som jag inte riktigt vet hur jag ska lära mig. Så ja, för att avdramatisera det hela tänkte jag nu tala ut och berätta om tre saker alla andra kan men som jag aldrig lärt mig:

1. Att dansa snyggt på klubb.

När lär man sig detta egentligen? Knappast på skolidrotten för då var det ju bugg och polka som gällde och det är det ju inte direkt någon i min generation som dansar det nu för tiden (sorgligt nog för tänk vad roligt det skulle se ut om alla började dansade polka till Avicii). Och okej, jag kan veven och den funkar ju rätt bra till det mesta, men det blir ju extremt tjatigt i längden. När jag kollar på alla andra så tycks de kunna jättemånga steg och rörelser medan jag själv står där och funderar på vad jag ska göra. Och om jag försöker härma någon annans steg blir det mest en tafflig parodi och inte det minsta snyggt. Nej, dansgolvsdans har jag aldrig lärt mig. Och det kanske stämmer som talesättet säger: det är de dåliga dansarna som blir djs.

2. Att gråta stillsamt och vackert.

Nu gråter jag ju inte så ofta, snarare väldigt sällan, så det här kanske bara beror på att jag inte hunnit träna tillräckligt. Men jag förstår inte hur vissa människor kan fälla en tår långsamt och sorgset och fortfarande se bra (men väldigt ledsna) ut. När jag väl gråter då är det snyft- och snörvelfest. En mycket oglamourös sådan med snorpapper och darriga underläppar och röda ögon. Buhuhuuu!

3. Att fläta håret snyggt.

Jag kan typ göra tre frisyrer: utsläppt, hästsvans och Britney Spears-tofsen. Alla andra däremot, de är någon slags naturbegåvningar på in- och utbakade flätor, alpflicksuppsättningar, svinryggar och fiskbensflätor. Det sistnämnda lärde jag mig faktiskt här om dagen, via ett youtube-klipp, sisådär nio år efter alla andra. Dock är det ju extremt svårt att hålla på med flätningar på sig själv för man ser ju inget och får dessutom mjölksyra i armarna efter fem minuter. Så hur alla andra lite läckert fixar ihop en inbakad fläta på sig själva, det förstår jag verkligen inte…

Har ni några grejer som känns sådär livsviktigt elementära men som ni aldrig lärt er? I så fall är ni varmt välkomna att tala ut här. Annars kanske ni har några tips på hur jag ska bli bra på ovanstående? Det tas tacksamt emot!

Instagram-magneter

Kylskåp kan antingen vara jätteroliga eller extremt tråkiga, allt beror på vad som finns i och på. God mat antar jag att ni vet hur man handlar vid det här laget så istället tänkte jag visa ett knep på hur man gör utsidan av kylskåpet lite finare. Jag kom nämligen på att jag ville förvandla några av mina favorit-instagrambilder till magneter och så här gick jag tillväga.

Först valde jag ut mina favoritbilder och skalade ner dem till måttet 6×6 cm. Sedan printade jag ut dem.

Efter det plockade jag fram sax, lim, svart kartong, plastfilm och magnettejp. Det är nämligen vad som behövs för att förvandla bilderna till magneter. Klipp ut fyrkanter i kartongen som är lika stora som bilderna du just skrivit ut. Limma sedan fast varje bild på kartongbiten.

Nästa steg är inplastningen och här har jag ett litet knep för att det ska bli bra. Lägg plastfilmen över hela bilden och se till så det inte är några bubblor eller veck. Klipp sedan små hack snett in mot hörnen.

Vik in över- och nederkanten runt bilden. Ta fram saxen igen och klipp bort de små trianglarna med dubbel plastfilm som bildas, totalt fyra stycken.

När du gjort det ska det se ut så här. Vik då till sist in filmen på vänster- och högersidan. Tejpa magnettejp på baksidan – det är ungefär världens bästa pysseluppfinning och går att köpa ganska billigt på Clas Ohlson. Jag använde två 6 cm långa bitar till varje bild.

Sedan är det bara att sätta upp magneterna på kylskåpet! Jag gjorde ett gäng här om dagen och gav till min kompis Emelie när hon hade avskedsfest. En perfekt liten present eftersom det alltid är kul med egengjorda saker och alla har ju ett kylskåp. Sedan var jag tvungen att göra några till mig själv också eftersom det var så kul!