Över- & underskattad mat

Det har cirkulerat en lista i bloggvärlden med mat/ingredienser man ogillar eller tycker är överskattade. Det roligaste är nästan att läsa alla kommentarer och hur folk på ren reflex börjar ”beskydda” maten de själv gillar och försöka övertyga bloggaren om att hen har fel (jag tänker exakt likadant själv). ”Huuuuur kan hon inte gilla räkor, det som är så sjukt gott?!”. Som att min kommentar ska vara det som får bloggarens smaklökar att göra en helvändning…

Aja, det är ju i alla fall värt ett försök, för när det gäller goda grejer är allt tillåtet. Så välkommen att rätta mig i kommentarsfältet nedan om ni tycker att jag är ute och cyklar. Nu tänkte jag att ni skulle få min lista på saker jag tycker är överskattade och sedan ska jag avsluta med ett recept på en riktigt underskattad rätt.

Överskattad mat

Äggröra/omelett

Jag vet inte om det här är ett normalt beteende men ibland när jag äter ägg kan jag tänka ”mmm, vad gott” för att sedan halvvägs in bara ”euw, ägg” och bli typ äcklad av smaken. Ett perfekt löskokt/pocherat/stekt ägg kan vara supergott men är de för hårdkokta och ännu värre, kalla, så går det bort. Både äggröra och omelett innehåller dessutom alldeles för mycket ägg så det undviker jag direkt. Jag avskyr även när folk lite random skalar ett kokt, kallt ägg och äter det som om det vore en frukt. Herregud. Sluta.

Mandarin

I början av hösten kommer alltid satsumas. De är små och gula med tunt skal, oftast lite sura och smakar toppen. Sedan kommer clementinerna som är mer orangea, lite sötare, mer lättskalade och smakar gott. Sist, sådär framåt jul, kommer mandarinerna. Stora, med tjockt skal och ”köttigare” klyftor. De är inte alls lika goda, ibland tråkigt torra och fulla med kärnor. En sann besvikelse.

Kyckling(filé)

Från och med 2016 har jag undvikit att äta kyckling helt. Eller jag skulle nog äta det om jag blev bjuden och inte kunde välja bort det snyggt, men hittills har jag klarat mig. Det är något med de oproportionerligt stora, rosa kycklingfiléerna som får det att äcklas i min mun. Guldfågelns reklamannonser har verkligen haft motsatt effekt på mig…

Keso

Okej, jag ska vara ärlig: jag har aldrig smakat keso. Men konsistensen och det gryniga, lite vattniga utseendet får mig att absolut inte vilja göra det heller. Särskilt inte i kombination med blodpudding som vissa gör, kan knappt tänka mig något konstigare och äckligare.

Gurka

När jag var 14 kom jag på att jag inte gillade gurka och slutade äta det fram tills jag var 22 (stark tonårsrevolt Julia). Nu har jag dock mognat lite och äter det igen. Bäst är saltgurka eller inlagd gurka (som jag alltid gillat) men vanlig går också okej och jag gillar det mest för den krispiga konsistensen som den tillför i rätter. Den slajmiga mittdelen får man dock mer än gärna ta bort och saker som ”gurkvatten” (på riktigt – vad är det?!) behöver man verkligen inte bjuda mig på.

Capellini

Pasta ska ha textur tycker jag. En överkokt pasta är ju sällan kul och av samma anledning går riktigt tunna pastasorter, som capellini, bort i min bok. Det blir bara klibbigt, sladdrigt och slingrigt i munnen ju. Ibland tycker jag till och med att vanlig spaghetti är i tunnaste laget, min bästa standard-pasta som jag alltid har hemma är linguine.

Underskattad mat

Låt oss prata lite om smörgåstårtan. Den har fått utstå extremt mycket hat och ibland är det befogat, det kan jag faktiskt hålla med om. En smörgåstårta med skinkrullar, leverpastejfyllning och apelsinskivor som man äter på en begravning är nämligen rätt deppigt och oaptitligt. Men smörgåstårta kan ju också vara som världens lyxigaste räkmacka och det är också så jag tycker att den ska behandlas.

I helgen fick jag ett akutsug på smörgåstårta och lagade en riktigt smarrig variant – bara till mig själv. Det kanske inte är helt rimligt men med tanke på att det är perfekt frukost-, lunch- och nattmat så var jag ändå rätt nöjd och nu är den slut och så även min craving. Inspirationen till min smörgåstårta hämtade jag från Siri Barjes eminenta recept på Grön smörgåstårta och sedan justerade jag det lite efter smak och känsla.

På undre lagret hade jag en fyllning med ägg och krasse (samma som i Siris recept) och på övre lagret fyllningen med gurka, dill och pepparrot som också står med där. I mittenlagret valde jag dock att göra en sparriskräm som jag hittade på själv. Jag bröt av den hårda delen på en bunt sparrisstjälkar och delade dem i 4 cm stora bitar. Sedan kokade jag dem i lättsaltat vatten i 2-3 minuter för att sedan, när de fortfarande hade lite motstånd kvar, lyfta över dem till en skål med iskallt vatten. När de svalnat mixade jag dem tillsammans med några matskedar crème fraîche, lite finhackad rödlök och en skvätt citronsaft. Till sist smakade jag av med salt och peppar.

På toppen av min smörgåstårta valde jag att bre färskostkräm och sedan dekorera med gurkrullar, handskalade räkor, rädisor, rom, finhackad rödlök och krasse. Väldigt fint och gott om jag får säga det själv. Hurra för smörgåstårtan – må den gå en ljus framtid till mötes, fri från underskattning och begravningar!

Middagar i början av april

Mmmmat… En härlig del av livet! Jag tänkte att vi skulle kolla på vad jag ställt fram på köksbordet den här veckan.

Allt började med grönkålscarbonara med rostad mandel, parmesan och tryffelolja. Lite likt det Sandra lagade här om veckan insåg jag nu – jag kanske blev undermedvetet inspirerad?

En väldigt enkel vardagspasta i alla fall och du gör precis som en vanlig carbonara men med grönkål istället. Så först; koka pasta och fräs ett par nävar grönkål med en vitlöksklyfta i olivolja. När pastan har en minut kvar till al dente lägger du den i grönkålspannan, koka upp med lite grädde, en skvätt pastavatten och massor av parmesan. Smaka av med salt, peppar och tryffelolja. Servera sedan med rostade mandlar och mer parmesan på toppen.

I tisdags ville jag göra lika fina rotfruktsknyten som Green Kitchen Stories men min äppelsvarv funkade visst inte till det. Så istället fick jag skiva rödbetor och sötpotatis tunt istället och ugnsbaka. Ändå gott!

När allt på plåten var mjukt inuti och lite krispigt utanpå serverade jag det tillsammans med sallad, koriander, avokado, fetaost och en dressing med turkisk yoghurt, majonnäs och srirachasås. Kom på i efterhand att jag skulle rostat kikärtor och slängt på, men jag blev mätt och belåten ändå.

Idag lagade jag pizza på mitt nya favoritbröd – Garants orientaliska vetebröd. Jag har använt dessa till wraps innan och det blir sjukt gott.

Nu fick det dock bli pizza istället och det funkade ju lika bra! Jag tänker att ni vet hur man gör egen snabbpizza vid det här laget, men kan ändå avslöja att jag hade tomatsås, mozzarella, champinjoner, purjolök och basilika på min.

Och som bonus: en ful bild men det var den enda jag hade. Jag lovade ju att ni skulle få receptet på min special-banh mí som jag lagade med några kompisar, så här kommer det!

Börja med att göra en 1-2-3-lag med 1 del ättika, 2 delar socker och 3 delar vatten. Skär grönsaker, förslagsvis morot, rättika, gurka och rödlök, i tunna strimlor. Låt de dra i lagen i minst en timme, är du smart så fixar du detta i förväg.

Skiva upp två paket halloumi och lägg i en plastpåse. Blanda en marinad med 3 msk soja, 1 msk honung, 2 msk riven ingefära och 1 vitlöksklyfta. Häll ner den i påsen och se till att alla halloumibitar täcks. Låt vila i kylen ett tag.

Skiva upp avokado, lägg fram salladsblad och färsk koriander. Gör egen majonnäs och blanda med en skvätt sriracha eller ta en genväg och använd en färdig majo. Skär upp baguetterna i 15-20 cm långa bitar.

Stek halloumin i sin marinad. Efter ett tag karamelliseras såsen och försvinner men lämnar en mycket god smak efter sig. Bygg ihop mackorna genom att varva alla ingredienser tills brödet är fullt. Servera med en kall öl, ät och njut!

Majsbiffar med koriander & ofriterad pommes frites

majsbiffar med koriander och ofriterad pommes frites

Mat har lagats. Köksverksamhet har begåtts. Stekos har utsöndrats i Stockholms söderort. Resultatet blev detta: majsbiffar med koriander, ofriterad pommes frites & tzatziki. Nu ska ni få lära er hur man gör – vi börjar med majsbiffarna.

Ursprungsreceptet kommer härifrån, eller ja egentligen från Jamie Oliver från början, och för att laga det behöver du:

1 burk (400 gr) kikärtor

1 burk (340 gr) majs

½ knippe färsk koriander

½ tsk paprika

½ tsk spiskummin

½ tsk malen koriander

zest från en citron

3 rågade msk vetemjöl

salt

Gör såhär:

Skölj kikärtorna och häll av spadet från majsen. Lägg allt i en stor bunke. Släng i några rejäla kvistar koriander, behåll gärna stjälkarna. Tillsätt kryddor, citronzest, mjöl och en nypa salt. Mixa stötvis tills allt är blandat, det ska inte bli en jämntjock smet, det är alltid trevligt att ha lite textur kvar.

Mjöla en yta, lägg ut smeten och forma biffar efter valfri storlek. Jag gjorde åtta lite mindre. Lägg biffarna på en tallrik och låt de stå i kylen i 30 minuter. Stek de sedan i olja på medelvärme i cirka fem minuter på varje sida, tills de är gyllenbruna.

Till dina majsbiffar vill du ha något gott, vad sägs om ofriterad pommes frites? Lite av en oxymoron kanske, men perfekt för oss som är livrädda för kokande olja sedan brandutbildningen med skräckexempel i mellanstadiet. Jag hittade det här receptet på Twitter och bestämde mig för att testa. Det blev gott men jag tror jag snålade lite med kryddblandningen, så gör inte det!

Du behöver:

Mjölig potatis (beräkna ca 2 st per person)

Vetemjöl

Salt

Peppar

Valfria kryddor, jag hade färsk persilja

Rapsolja

Gör såhär:

Värm upp ugnen till 200 grader. Skär din potatis i fina strips och lägg i en kastrull. Täck potatisen med kallt vatten och koka upp på spisen. När det kokar, häll av vattnet och lägg potatisen i en låda med lock. Blanda mjöl och kryddor och lägg i lådan. Skaka runt ordentligt så att all potatis täcks med kryddor. Flytta den sedan till en ugnsform och kör i ugnen i ungefär en halvtimme. Sista stunden slängde jag på lite olja och drog på grilleffekten, jag vet inte om det gav så mycket resultat men det kändes bra i alla fall.

Servera dina majsbiffar och din pommes frites med sallad och sås. Jag gjorde tzatziki och det tänker jag att du vet hur du gör. Om inte, lär dig genast. Smaklig spis!

Tvårätters en tisdag

I mitt hem finns en regel som säger: bara för att man bor själv ska man inte behöva äta tråkig mat. Jag vet nämligen många som helst inte lägger tid på matlagningen för att det är så trist att äta på egen hand och visst, det klart att det är roligare om man är flera som får dela på matupplevelsen, men jag vägrar hålla mig till fil och flingor bara för att det är enbart jag som ska äta. För mig är ju maten en av dagens höjdpunkter, både när det kommer till lagande och ätande, så därför har jag bestämt mig för att inte hålla tillbaka fastän det bara är jag som sitter vid bordet. Det medför att jag en gång lagade en hel smörgåstårta till mig själv (kanske lite i extremaste laget) eller som i tisdags; svängde ihop en liten tvårätters bara för att jag var sugen.

Stommen till förrätten inhandlades på T-Jarlen, en liten matbutik i Östermalmstorgs tunnelbana. Därifrån kommer man sällan ut med en komplett måltid men desto oftare med lite roliga fynd. Typ en burrata för 19 kr, kap! Burrata är en slags mozzarella men med grädde i, vilket gör den ännu krämigare och godare. Jag serverade min tillsammans med färgglada cocktailtomater, basilika, svartpeppar och en lite oväntad ingrediens; brynt smör. När jag var i Köpenhamn i somras åt jag nämligen burrata caprese med brynt smör på restaurangen Paté Paté och det var så gott att jag var tvungen att härma och tipsa vidare till er.

Min huvudrätt fick fortsätta på det italienska temat och efter att ha trampat på en spinningcykel under kvällen fanns det bara en sak jag ville äta: pasta! Livets mat, typ. Så det blev klassikern cacio e pepe vilket man kan säga är italienarnas motsvarighet till mac ’n’ cheese. Med andra ord: al dente-kokt pasta som man lägger i en stekpanna där man hettat upp smör och svartpeppar. Sedan rör man runt med massor av parmesan, en skvätt pastavatten och gärna lite pecorino om man har det också. Enkelt, dödligt gott och en bättre avslutning på min lilla tvårättersmiddag.

Pasta med rostade tomater, avokadokräm & parmesan

Det bästa med att ha en blogg är att man skaffar sig ett litet arkiv med maträtter, spellistor och outfits som man kan inspireras av, det gäller bara att komma ihåg att blicka bakåt själv. Nyligen när jag stod hemma med ett nät fullt av mogna avokados som jag var tvungen att äta upp (ett mycket angenämt problem) så drog jag mig till minnes att jag en gång lagat en avokadopasta. En snabb googling senare och så hamnade jag i mitt eget arkiv, tack mitt tidigare jag! Men för att ni också ska slippa gräva er tillbaka till 2013 så kommer här en liten repris på pasta med rostade tomater, avokadokräm & parmesan.

Du behöver:

10-12 mindre tomater, exempelvis romantica

2 msk citronsaft

2 vitlöksklyftor

2 avokados

4 msk olivolja

400 gram pasta, gärna linguine

en bit parmesan

salt

svartpeppar

Gör såhär:

Börja med att sätta ugnen på 150 grader. Skölj sedan tomaterna, dela dem på mitten och lägg på bakplåtspapper på en plåt. Ringla olivolja över och låt dem stå i ugnen i ungefär en timme. Har du inte tid eller ork för detta: hetta upp en stekpanna och rosta tomaterna i cirka 10 minuter. Koka pastan i rikligt saltat vatten tills den är aldente. Dela och gröp ur avokadon och mixa den tillsammans med 2 msk olivolja, 2 msk citronsaft, 2 vitlöksklyftor och salt. Häll av pastavattnet och blanda linguinin med avokadoröran. Lägg i de rostade tomathalvorna, riv över parmesan och smaka av med salt och svartpeppar.

Ursprungreceptet är på engelska och kommer härifrån.

Om Plura var vegetarian

När jag lagar mat gillar jag att göra det ordentligt, gärna från grunden och omsorgsfullt. Mest för att det blir så mycket godare då och för att jag kan uppskatta att det tar tid när jag väl ställer mig i köket. Sen lagar jag hellre mycket mat från scratch och äter samma sak ett tag än att laga något snabbt och nytt varje dag, ska det va så ska det va, liksom.

En rätt som man märker extra stor skillnad på om man gör den själv vs om man tar lite genvägar är den klassiska pyttipannan. Den kan antingen vara supergod eller riktigt tråkig om man väljer påsvarianten. Trots det är det varken komplicerat eller dyrt att laga, alltså helt klart att lägga lite extra kärlek på. Min favoritpyttipanna är den här rejäla, vegetariska varianten med kantareller och massor av persilja. Jag tänker lite att det känns som något Plura skulle kunna trolla fram i sitt kök.

Till två stora portioner använde jag:

5 mellanstora potatisar

2 morötter

½ blomkålshuvud

1 rödlök

2 nävar kantareller

½ kruka persilja

2 ägg

Smör eller rapsolja att steka i

Salt och peppar

Själva tillagningen är väldigt enkelt. Först och främst, skala allt som behöver skalas. Tärna det sedan i småbitar och stek i en panna i den ordningen som allt blir klart (först potatis och morötter, sedan blomkål, sist kantareller och rödlök). Smaka av med salt och peppar, ös över persilja och servera med ett stekt ägg på toppen. Ätes med fördel på balkong i söderläge med en öl till, precis som Plura skulle gjort.

Sommarpasta

Fräscha sommarsallader i all ära men få saker går ju upp emot en tallrik rykande pasta. I söndags slängde jag ihop den här lite somrigare varianten utifrån vad jag hittade i kylen.

Typ: en halv citron, några sparrisstjälkar, en liten näve valnötter, ricottaost, vitlök, en stump parmesan och linguini. Jag tror det förresten är min favoritpasta just nu. Den går att snurra snyggt, är roligare än spaghetti men inte lika tjock och klistrig som tagliatelle kan bli.

Valnötterna rostade jag först i en torr panna. Sedan stekte jag sparrisen i mindre bitar tillsammans med vitlöken. När pastan var 30 sekunder från klar hällde jag av vattnet och blandade den med ricotta. I med lite pressad citron och rivet skal, blanda med sparris och nötter och sist en massa parmesan på toppen. Lätt som en plätt och himla gott!

Tre middagar

Här är tre ganska somriga middagar som jag ätit den här veckan. Även om vädret inte är tipp topp så kan man ju fortfarande ha sommarfeeling på maten tänker jag. Dessutom får man en anledning att äta världens bästa grej, nämligen: färskpotatis!

Först ut: vattenmelonsallad med ugnsrostad färskpotatis. Bland de övriga ingredienserna hittar vi också fetaost, oliver, sparris, bladspenat och svarta bönor.

Potatisen och sparrisen ugnsbakade jag på 225 grader tills de hade fått fin färg (sparrisen slängde jag i lite senare). Allt annat är bara att skölja och skära upp som det är. Godast blir det när man blandar alla grönsaker med potatisen som är lite ljummen, det känns liksom mer matigt då.

Rätt nummer två är gröna ärtbiffar med färskpotatis, rädisor och kall sås. Lite som den vegetariska motsvarigheten till skolmatsalsklassikern stekt fisk, kall sås, potatis & råkost.

Ärtbiffarna är superenkla att slänga ihop. Jag utgick från det här receptet men kryddade lite annorlunda och hade i ströbröd också.

Och igår lagade jag denna halloumisallad med bulgur, avokado, persilja och grillade rädisor och sparris.

Det var första gången jag testade att ugnsbaka rädisor och det gick riktigt bra! Dock var mina superstora så jag var tvungen att dela dem, men jag tänker att de blir ännu godare om man kör dem hela så de blir lite knapriga i mitten. Har ni ätit något gott i veckan?

Zucchini- och quinoaburgare

Här är en ätbar grej som jag lagat den här veckan. Eller för att vara mer exakt, prick den enda grejen jag lagat den här veckan. Så nu har jag ätit fyra stycken och nästan hunnit tröttna (men bara nästan) och resten av tiden har jag haft lyxen och möjligheten att äta ute. Tänk så det kan bli ibland och ändå säger folk ”du lagar alltid så god mat” och ”jag förstår inte hur du orkar laga middag själv varje dag”, hehe… I alla fall, det ni ser på bilden är en zucchini- och quinoaburgare och den är extra älskvärd av tre anledningar:

1. Jättegod

2. Vegetarisk

3. Rolig att stava till eftersom man får använda både z, q och c. Tänk vad många alfapetpoäng det skulle kunna bli!

Ursprungsreceptet kommer från Olive Hummer och jag följde det nästan till punkt och pricka. Det enda jag gjorde annorlunda var att byta ut den stekta löken mot picklad rödlök, cheddarosten fick ersättas av fetaost och så rörde jag även ned lite tryffelolja i gräslöksmajonnäsen för tryffelmajonnäs är ju nästan bättre än livet självt. Testa vettja!

Julles vinnarmacka

En sak som står på min lista för saker jag ska göra i mars är: pochera ägg. Så i lördags när jag vaknade tidigt och hade höga frukostambitioner kände jag att det var dags. Och hallå, det var ju superenkelt? Typ lättare än att koka ett bra löskokt ägg. Med det pocherade ägget som grund lagade jag sedan en mycket delikat smörgås, eller ”Julles vinnarmacka” som den numera heter.

Till vinnarmackan behöver du: två skivor surdegsbröd, färskost, fem brysselkåls…bollar?, ett ägg, lite ättika, olja samt salt och peppar.

Så här gör du: Börja med att pochera ägget. Fyll en stor kastrull med vatten, tillsätt en nypa salt och lite ättika. Låt vattnet koka upp och sänk sedan värmen så det sjuder. Knäck ägget i en liten kopp. Skapa en virvel i vattnet med en slev och tippa sedan ner ägget i det virvlande vattnet. Koka i ungefär 3 minuter och lyft sedan försiktigt upp det.

Hetta upp en stekpanna och rosta brödet på båda sidor. Ansa brysselkålen och plocka av de fina stora bladen, ungefär de fem yttersta lagren. Stek dem i pannan i lite olja tills de får fin färg. Bygg din macka genom att bre brödet med färskost, strössla över brysselkålen och toppa med det pocherade ägget. Smaka av med salt och peppar.

Tada! Vinnarmackan är klar. Servera med en kopp kaffe och lite god litteratur.