Fars dag

Idag är det söndag och fars dag! Jag har firat min pappa med presenterna på bilden ovan och sedan har nästan hela familjen (det är ju så svårt när alla vi barn flyttat hemifrån) varit hos morfar och ätit middag. Få saker är ju godare än en riktig söndagsmiddag med potatis, kött, sås och gelé plus en god dessert. Kanske för att man så sällan lagar det själv och för att det är så mysigt att sitta ner länge och prata när man är ett stort sällskap. När jag inte firat min pappa eller ätit middag har jag ägnat dagen åt nyttigheter. Som att städa lägenheten och diska all disk. Och momsdeklarera för det senaste kvartalet (en av de tråkigare grejerna med att ha ett eget företag). Sen har jag sett ut så här (ursäkta det trista ljuset som beror på att solen går ner klockan tre nuförtiden):

Den mjukaste mintgröna angoratröjan kommer från Nowhere och den svarta klänningen har hängt med länge men är inköpt på Gina Tricot. Skorna är från Sixtyseven och bronsarmbandet från JC. Ha en fin söndagskväll!

Italien del 3

Rom är den perfekta kulturstaden. Den bär på så många minnen och vi vandrar med lätthet omkring mellan makalösa byggnader. Colosseum, Forum Romanum, Pantheon, Peterskyrkan, Spanska trappan och Viktor Emanuel-monumentet. Jag slänger en euro över höger axel i Fontana di Trevi för att försäkra mig om att få återvända dit. För jag vill tillbaka, Italien har redan fått en plats i mitt hjärta.

Efter några dagar i staden så känner jag nämligen att alla mina positiva förutfattade meningar om Italien har infriats, det är precis som jag tänkt mig. Cappucinon dricks ståendes vid disken, liksom i farten och sedan lämnar man några mynt innan man kilar vidare. I det gamla området Trastevere dyker det upp två män med dragspel och kontrabas när skymningen börjar falla och deras toner sprider sig i kvarteren. Ägarinnan till restaurangen vi äter på utbrister glada rop och kindpussas när hon känner igen Filip som varit där tidigare. Hon lagar världens godaste bruschetta och ställer en stor kanna vin på vårt bord. Dukarna på restaurangerna är rutiga, carbonaran smakar fantastiskt och jag hör till och med någon utbrista ett Mamma Mia!


Alla bilar är små och repiga och runt omkring dem surrar vesporna som getingar. Gelaton ligger i glasdiskar, som små berg i olika färger och den slevas upp i rejäla skopor. Torgen fylls på kvällen av människor och ljud. Ett positivt och livfullt tjattrande hörs över kullerstenarna. Runt om i staden finns fontäner och små kranar med det allra renaste och godaste vattnet ständigt rinnande. Trafiken är okontrollerad men på ett överenskommet sätt. Man glider mellan filer utan att blinka, kör om på insidan och är inte så noggrann när man parkerar. På de stora broarna över floden Tibern samlas musiker och försäljare, där nere vid flodkanten joggar någon förbi med snabba steg.

Italien känns precis så kärleksfullt, livligt och öppenhjärtigt som jag tänkt mig och jag längtar redan tillbaka. Ciao!

Om bananer & svett

Jag har aldrig varit någon sporttjej. Har aldrig varit med i något fotbollslag, hållit på med ridning, tränat orientering eller spelat basket. Jag tyckte inte att skolidrotten var särskilt rolig heller. Innebandy gick väl an men blotta tanken på att hoppa över en plint eller hänga upp och ned i romerska ringar ger mig ångest än idag. För att inte tala om bänkpressprovet vi hade på idrotten i gymnasiet. Det var ju sådär kul att ligga under en skivstång med sina tändstickssvaga armar och en osympatisk gympalärare bredvid sig. Nej, det här med sport har aldrig riktigt varit min grej.

Tills det en dag slog mig. Man har en kropp och den kroppen ska man ha resten av livet. Den ska räcka i åtminstone 60 år till. Den ska bära mig genom främmande länder, uppför stressiga gator, genom mossiga skogar och längs med sandstränder. Den ska orka släpa mat hem från affären och den ska klara av att gräva, snickra och pyssla. Den ska kunna skratta, kramas och kittlas och cykla längs små grusvägar på sommaren. En vacker dag kanske den ska orka bära på ett barn och ännu senare kunna hissa barnbarn i luften.

Jag har bara en kropp och den kroppen ska jag ha resten av livet, så är det. Vill jag inte då att den ska vara stark? Att den ska vara smidig? Att den ska vara snabb? För mig handlar det inte om att bli någon atlet, det är långt ifrån mina ambitioner. Det är mycket enklare än så, för det handlar om att må bra, att ta hand om sig själv och sitt framtida jag. Att orka springa, lyfta och bära. Att få kämpa, svettas och bli fysiskt trött.

På samma sätt försöker jag tänka gällande mat. Min enda kropp är värd något betydligt bättre än chicken nuggets, överhoppade måltider och lightprodukter med så många konstiga ämnen i att man inte ens fattar hur de är framställda. Den förtjänar att få äta ordentligt och av sådant som smakar bra. Den är värd ekologiska bananer, färsk strömming och hembakta kolakakor. Mat som ger energi, som gör att man orkar och som man blir glad av att äta.

Träning och mat är så basala grejer för oss egentligen men trots det lyckas vi ändå krångla till det så mycket. Det samhälle vi lever i älskar att tala om för oss vad som är rätt och fel, hur vi ska se ut och vara och vad som är bäst just nu. Jag vill inte bli ännu en pekpinne i det här, jag vill bara dela med mig av mina tankar och mitt synsätt. Och jag tycker att du ska göra det som du mår bra av och göra det för din skull, men tänk på att du bara har en kropp och att den ska räcka hela livet. Så ta hand om den och må bra. Det är så jag försöker göra.

Italien del 2

 

Tidigare har vi bestämt att på lördagen ska vi åka ut till havet vid Ostia. Men under fredagskvällen är det skyfall och himlen är full av tunga, grå moln. Det kanske inte blir någon strandutflykt tänker vi och börjar göra ändringar i planen. Men så framåt eftermiddagen spricker himlen upp. Solen tittar fram och även om luften har en känsla av höst så bestämmer vi oss för att åka.

Vi rullar ut på motorvägen med siktet inställt, vi ska till havet. På vägen dit stannar vi vid en liten affär som säljer frukt och grönsaker. Damen före oss köper av alla sorter, fyller flera stora kassar, pratar högljutt och granskar allting noggrant. Vi plockar med oss clementiner, äpplen och vindruvor. Betalar två euro för hela kalaset och fortsätter nöjt vår resa.

Stranden är nästintill folktom så när som på några surfare som kastar sig i vågorna. Ostia som är så levande på sommaren har börjat förbereda sig för höst, det märks. Strandrestaurangerna har satt luckor för fönstren och parasollerna är nedfällda. Det blåser kraftiga vindar och havet reser sig i stora grönblå vågor. Vi går längst ut på piren och känner stänk av saltvatten.

Det är underligt men det är som om något magiskt händer varje gång jag befinner mig vid havet. Att få blicka ut över en oändlig massa vatten och se horisonten långt, långt borta ger mig ett ovanligt lugn. Och jag tänker att en vacker dag ska jag ha ett hus precis vid havet, det måste jag.

Efter en stund tar vi skydd från vinden i bilen igen och färdas hemåt till tonerna av Bob Dylan. När vi kommer hem smakar huden salt och skorna lämnar spår av knastrig sand.

 

Fem frågor

Hej! Ni har varit lite tysta på senaste tiden så jag tänkte kolla om ni fortfarande är kvar? Och samtidigt som jag gör det tänkte jag också passa på att ställa lite frågor till er som ni gärna får svara på. Det känns nämligen så konstigt att ni vet nästan precis allt som jag hittar på om dagarna medan jag vet oförskämt lite om er. Dessutom är jag säker på att ni är ett gäng fina människor som vore kul att lära känna bättre! Så har ni två minuter över får ni gärna ge mig en liten inblick i era liv. Tusen tack!
 
Här kommer frågorna:
1. Vad heter du, hur gammal är du och var bor du?
2. Vad brukar du hitta på om dagarna?
3. Hur kommer det sig att du läser min blogg?
4. Finns det något du vill ha mer eller mindre av innehållsmässigt här inne? Exempelvis: färre frukostbilder och fler spellistor, eller tvärtom!
5. Vad ser du framemot mest i november månad?
 
Har ni bloggar eller hemsidor så glöm inte att länka till dem så jag kan kika in hos er. Vi hörs!

Italien del 1


Ett knastrande och ett sprak och sedan det välkända ”This is your captain speaking. Vi kommer att anlända inom utsatt tid, den lokala temperaturen är 23 grader och klockan är 12.30. Välkomna till Rom!”

När jag kliver av planet slår den efterlängtade och nästintill bortglömda värmen emot mig. Det är soligt, det är varmt och tanken på att jag för några timmar sedan vandrade genom ett frostigt Stockholm med mössa och vantar känns främmande. Så fort min väska rullat ut på bagagebandet tar jag med den in på en toalett och byter om. Kjol utan strumpbyxor, låga converse på fötterna och jackan längst ned i väskan.

Min telefon ringer. Det är du. ”Var är du?” ”Vid utgången på terminal 3”. ”Jag med. Vänta jag ser dig, stå kvar!” Och så ser jag dig, sisådär tjugo meter bort. Först står jag kvar som du sagt men varenda sekund känns så evighetslång tills du är framme vid mig. Jag har väntat i en och en halv månad men nu får det faktiskt vara slut med det. Så jag går med stora snabba steg rakt mot dig. Och vi möts där på mitten, i solen, utanför terminal 3.

Vi lägger in väskan i bilen och färdas ut på de italienska motorvägarna. Trafiken är smått kaosartad men jag känner mig trygg där bredvid dig. Du bläddrar bland spåren på cd-skivan, jag placerar solglasögonen på näsan och sjunker ned i sätet. Den här låten strömmar ut ur högtalarna, solen skiner och min Italienresa har börjat på bästa vis. Buongiorno!

Instagram IX

Under tiden som jag är på semester tänkte jag att ni kunde få kika på den senaste tidens händelser fångade genom min instagram-kamera. Vill ni följa mig där så heter jag solig.

En flaska fransk grapefruktlemonad som jag gav till Stina i tack för att jag får sova över här-present och en lite fransk Julia med inbakade flätor och randig tröja.

Södra promenaden med höstgula träd och mina fötter med prickiga strumpor för att liva upp en grå måndag.
Mitt morgonkaffe i fyra steg.

En mysig middag med Julia & Kim på Brasseriet och deras fantastiska dessertdisk (jag ville ha allt!).

En matlagningskväll då jag gjorde matlådor för hela veckan och en tallrik med grönsaker och dip som fredagsmys.

Paket och rosor till kusinbarnet Emily som fyllde 13 och resten av rosorna i en liten vas på bordet.
En riktigt bra brunch som jag ordnade för några övernattande vänner med amerikanska pannkakor, glass, pizzabitar, hallonsmoothie och kaffe.

En liten kameranyckelring jag hittade i en låda och en skål med popcorn som fick bli middag en trött kväll.

En solig kväll runt Strömmen och min packning till Italien.

Grekisk paj & vegetarisk lasagne

Här kommer tips på två vegetariska rätter som är enkla att laga och som blir supergoda. Det bästa är att det är perfekt matlådemat också, så lagar man många portioner är det bara att frysa in och plocka fram.

Det första är en grekisk paj med aubergine, tomater, oliver och fetaost. Receptet till den finns här.
Den andra är en vegetarisk lasagne med bladspenat, tomat och ostsås. Jag hade i lite rivna morötter också för att göra det mera matigt. På toppen fick den lite fetaost och den blev helt perfekt!

Arrivederci!

Nu åker jag till Italien för att hälsa på min fina Filip. Fem dagar av sol, värme och kärlek väntar och det kommer bli hur bra som helst! Åtkomsten till internet är lite sisådär så vi kanske hörs först på tisdag igen. Tills dess, ha det fantastiskt, det ska jag ha! Ciao!

Höstskor

Jag har haft de här skorna i tankarna sen åtminstone ett år tillbaka men inte förrän nyligen blev de mina. De var nämligen i dyraste laget och jag velade länge fram och tillbaka om jag skulle köpa dem eller ej. Men så en dag stod de där inne på Åhléns under en trevlig skylt som löd 50% och därmed var saken klar!
De är i mjukaste läder med snörning och en tjock klack som gör dem till perfekta höstfinskor. Och det bästa är att de formar sig prefekt efter fötterna och blir lite mjukare för var dag som går. Märket heter Sixtyseven och de köptes som sagt på Åhléns. Nu åker de ner i resväskan för jag håller nämligen på att packa inför min Romresa!