Kategoriarkiv: Fint

Jag låg och tittade igenom mappen med videoklipp i min telefon och blev så glad och nostalgisk och längtansfull på samma gång att jag bestämde mig för att klippa ihop en film på en minut med det jag längtar efter mest just nu: dansgolv, skärgård, fotboll, barhäng, konserter, skogsrejv, takterasser, festivalhäng och, framför allt, nära & kära. 

 

 

Det är så ofta när jag filmar lite slarvigt i stunden med telefonen som jag tänker ”vad ska jag ha det här klippet till efteråt?” men nu är jag så glad för att jag gjort det. Alla de där små ögonblicken känns utomjordiskt lyxiga nu men också tillräckligt nära för att jag ska orka hålla ut lite till.

 

 

En annan sak som jag har gjort på Instagram är att lägga upp ett gäng plagg till försäljning på mitt loppiskonto. Jag blir lika förvånad varje gång hur snabba folk är på att köpa saker, men än finns det en del grejer kvar, så in och fynda om ni vill. Det var allt för nu, vi hörs snart igen!

 

Och mitt i kaos och karantän och inställda påskfiranden så går jag och fyller år. Trettio! Jämnt och stort och vuxet. Jag har fått blomsterbud och grattishälsningar. Min familj hade repat in en fyra minuter lång hyllningslåt till Pomp and Circumstance som framfördes på videolänk med tillhörande koreografi och rekvisita. De är otroliga. Jag har ätit räksmörgås till frukost, för i min familj är det tradition att den som fyller år får det. Och jag har tagit på mig min rosa födelsedagsklänning som hängt i garderoben och väntat på fest. Snart ska jag iväg på en liten hemmamiddag hos några kompisar som har planerat allt i smyg. Det blir en annorlunda födelsedag men en fin sådan. Och när kaos och karantän är över ska jag ta igen allt som blev inställt och fira med råge. Hurra och glad påsk!

 

Hej och välkomna till måndagens godispåse med saker som hänt sen sist. En blandad kompott av sådant som kanske kan inspirera, imponera eller frustrera. Skoja, det blir mest ett par trivsamma tankar.

 

 

Jag har ett nytt litet projekt den här veckan där jag bestämt mig för att promenera till jobbet varje morgon. Det tar exakt 35 minuter, vilket är 12 minuter mer än vad det tar att åka tunnelbana. Tid som på morgonen kan kännas dyrbar men som nog kan vara välinvesterad eftersom jag råkar ha ett ganska dåligt morgonhumör i grunden och som absolut inte blir bättre av att behöva trängas med folk i kollektivtrafiken. Får jag istället börja dagen med en podd och en promenad finns det i alla fall en liten sannolikhet att jag anländer till kontoret något soligare. Låt oss testa och se, återkommer med resultat!

 

 

 

I lördags gick jag runt i lite olika second hand-butiker, lyssnandes på det senaste avsnittet av Stil i P1 där de pratade om nya trender och då särskilt den med cowboy-mode, eller yeehaw-couture som det lite skämtsamt kallas. En kvart senare lyckades jag rota fram den här ljusblå skjortan, Made in USA, märkt California Ranchwear. Prima skick och 40 kr på prislappen, då kändes ett köp nästan obligatoriskt.

 

 

Till middag ikväll länsade jag skafferiet på den sista burken konserverade tomater och lagade pasta pomodoro med mozzarella. På bänken ser ni min nya favoritpasta som jag måste tipsa om. Den heter La Chitarra och är från Garant, jag köper min på Hemköp. Det som gör den extra bra är att den är bronsvalsad vilket ger den en lite skrovligare yta som fångar upp såsen bättre. Dessutom är den lite tjockare än vanlig spaghetti och det gillar jag. Alltså en finpasta som inte är superdyr och som går att köpa i min vanliga affär. Nu har den fått ersätta linguine som tidigare var min baspasta i skafferiet (ja, jag har en sådan).

 

 

Min läsperiod håller i sig och igår läste jag ut Harungen av Ina Rosvall som jag gillade jättemycket. En kort men underlig story och ett väldigt fint och fängslande språk! Efter tips från er har jag också registrerat mig på GoodReads för att bokföra vad jag läser (från och med i år). Är lite provocerad av det extremt dåliga gränssnittet vad gäller design men ska ge det en ärlig chans ändå. Här hittar ni min profil om ni vill hålla koll på mig.

 

 

I övrigt har jag tagit upp och lagt ner mitt Tinder-konto under ett halvt dygn. Blev för bedrövad av den sorgliga verkligheten där och resonerar nu om det är rimligt att göra en reklamkampanj kring sig själv i jakten på den rätte (ja, nej, kanske inte en jättedålig idé ändå?).

 

Jag har också stått i en bar och hållit ett halvlångt anförande om hur vandaliseringen av Zlatan-statyn gjort den till ett intressant konstfenomen istället för att bara vara en ful guldklump. Jag tycker på riktigt att det är jätteintressant och tar verket till en ny nivå. Kanske en unpopular opinion, men men… Står för den!

 

Slutligen har jag insett till fullo att 2020 är året då alla 90-talister fyller 30, så även jag. Därmed blir det ett år fyllt av födelsedagsfester och nu har också planerna på mitt lilla firande sakta börjat ta form. Den tillhörande krisen blommar upp i tid och otid, så varsågoda att bevittna spektaklet på tryggt läsavstånd här. Det lär märkas av. 🙂

 

Ett klassiskt nyårsmål i min värld är att läsa mer. Både poesi och skönlitteratur. Jag tror tricket för mig till stor del bygger på att inte sluta, att inte komma av mig och glömma bort att läsningen finns. För när jag väl är inne i det älskar jag det, mer än mycket annat.

 

Just nu är jag inne i en god fas och dessutom har jag återupptäckt biblioteket. Nej men, vilken fantastisk grej det är. Tillgång till en massa kunskap och underhållning, alldeles gratis och en så viktig plats att bevara i samhället. Lite naivt trodde jag att det skulle vara superlång kö till alla nya böcker jag vill läsa men jag hittade en hel hög med titlar från min lista och bar hem.

 

En av dem var Anna Axfors diktsamling Jag hatar naturen som jag sneglat på ett tag. Jag läste den igår kväll och fastnade för flera rader, älskar den typen av poesi som är rak och okonstlad och enkelt letar sig in i en. Som gör en sugen på att hitta ord och stapla dem på varandra.

 

 

 

 

 

 

 

Nu ska jag fortsätta med en av de andra böckerna som jag burit hem, Kejsarens barn av Claire Messud. Vad läser ni just nu?

 

Jul jul, snart är det jul och här sitter jag och skriver. Från sängen, från hjärtat, från det gamla flickrum där jag en gång startade den här bloggen för snart tretton år sedan. Tiden springer och det blir så tydligt i slutet av ett år. Ja ännu mer i slutet av ett decennium. Allt ska summeras och reflekteras, säcken knytas ihop och så en avrundning på det. Det gör något med en, det där konstanta tillbakablickandet och jag vet inte om jag gillar det, vet inte om jag orkar analysera så mycket.

 

Tidigare under dagen har jag varit nere i källaren, i den lilla skrubben som finns i tvättstugan. Där, bland sovsäckar och luftmadrasser, solstolsdynor och scoutskjortor, hittade jag min mammas gamla Helly Hansen-tröja som jag letade efter. Den måste vara 40 år, eller åtminstone 35, men den passade perfekt och såg fortfarande helt okej ut, så jag fick ta den och göra den till min. Tiden springer men den kommer också tillbaka. Livet är cirkulärt och jag går i fotspår som trampats förut. Det känns tryggt.

 

Under husets tak är vi en samling julfirare mellan 25 och 65 år. En grupp vuxna människor i väntan på ett generationsskifte. Därför har vi sedan förra året valt att strunta i julklapparna och istället fira det som – lite småpretentiöst – fått namnet gemenskapsjul. En företeelse som går ut på att man istället för paket tar med sig en aktivitet som kan genomföras tillsammans (helst på julafton). Förra året hade vi julmustprovning, ansiktsmask (därav bilden ovan), julquiz, brädspel och så gick vi ut på altanen och tände tomtebloss och delade önskningar. Det var väldigt mysigt och det ska bli kul att se vad vi hittar på i år.

 

Oavsett vad det blir så känns det fint att vara hem-hemma. Tillbaka på landet och i mitt gamla flickrum. Och framför mig ligger flera dagar av tid tillsammans med min familj, men också av att få sova ut, läsa böcker (har redan hunnit klart med en), laga god mat, andas frisk luft och lägga pussel. Tiden springer men just nu är den här. Om vi inte hörs på ett tag så vill jag passa på att önska dig några riktigt fina och fridfulla dagar. Kram och tack för att du läser! ♥

 

Jag vaknade till sol i lördags. Sol! Lät den kittla mitt ansikte, reta mina ögon, kasta skuggor på väggen. Kände mig blessed och lite morgonpigg för första gången på länge. Tidigare hade jag på riktigt börjat tvivla på om jag nog ändå köpt en bunker till lägenhet. Jag hade vaga minnen från visningen och att den faktiskt var solig då, men nu under månaden jag bott här har jag behövt ha lamporna påslagna konstant. Och så igår kom solen tillbaka och bevisade motsatsen. Tack och lov.

 

 

Tänk vad vädret kan göra med en och så mycket enklare det vore om man inte påverkas av det alls. Jag minns hur min kusins amerikanska fru berättade att hon kände sig så svensk när hon hade bott här i ett par år och kom på sig själv under en vinterdag med att stå vänd mot solen vid en husvägg och blunda. Det var något hon bara sett andra göra tidigare utan att förstå varför, men plötsligt tedde sig handlingen så självklar. Mörka vintermånader gör sådant med en.

 

 

Den här helgen har jag tillbringat med sovmorgon, promenad, loppisrunda, julpyntande, löpning, adventsfrukost, kalenderpremiär, julmarknad, matlagning och adventsmässa. Stillsamt och mysigt, färgglatt och krispigt! Känner mig nöjd men längtar faktiskt redan till nästa helg för då är jag i Köpenhamn. Är till och med ledig på fredagen (hurra, första semesterdagen sen i somras!) och ser fram emot en massa kompishäng och god mat.

 

 

Och förresten, tack för alla era kloka kommentarer på sistone. De gör mig än mer övertygad om att fortsätta på den här platsen i mitt egna lilla tempo och på mitt egna vis. Lustfyllt och opretentiöst och ibland bara för att det är fint. Som nu. En solig helg. Det räcker.

 

Jag kom på mig själv med att tycka att min nya lägenhet kändes mysig. Sedan påmindes jag om att jag är en av Sveriges kanske minst mysiga personer. Okej, med en viss överdrift. Jag bor trots allt inte i en bunker med lysrörsbelysning, men för att vara bloggare skulle jag hävda att jag är avvikande omysig på egen hand. I sällskap är jag ändå helt okej. Det roliga är att jag tror att detta drag är ganska dolt hos mig, åtminstone blev flera av mina kompisar förvånade när jag påtalade det, men låt mig lägga fram några bevis:

 

Jag byter aldrig om när jag kommer hem från jobbet. Jag har inte ett enda plagg som skulle kunna kallas lounge wear eller några mjukisbyxor. Mjuka kashmirset existerar inte hos mig. Ibland på helgerna händer det att jag går runt i min pyjamas eller morgonrock extra länge, det är allt. Jag har inga problem att krypa upp i soffan i kostym eller jeans (eller jo ett, låt mig komma till det senare).

 

Jag tycker det är deppigt att tända ljus när jag är själv hemma. Jag gör det gärna när jag har besök för att skapa lite trevlig stämning (lol) men att tända en massa ljus och sen sätta sig i samma rum och bara vara… Nej, det känns som en minnesstund. Det finns inget harmoniskt i det för mig. Lite smålampor funkar bra, men där går också min gräns.

 

Jag dricker enbart te när jag är sjuk eller om jag blir bjuden. Jag har nog aldrig blivit sugen på en kopp te. Det är varmt vatten med svag smak och det är det minst exalterande jag kan tänka mig. Inte så att det är äckligt, jag kan dricka en kopp om jag erbjuds men jag kommer aldrig på tanken själv.

 

Jag tycker det är jättetråkigt att krypa upp i soffan och kolla på en serie. Jag sitter hellre och scrollar på datorn vid köksbordet eller lägger mig i sängen och läser. Min soffa är inte i närheten av sliten efter fyra år och ja, min undermåliga koll på serier ska vi inte ens prata om. Jag är ett hopplöst fall.

 

Jag skjuter helst upp att gå lägga mig så länge som möjligt. Jag är ingen person som tvättar bort sminket, tar en varm dusch och sen går runt och myser i väntan på att få krypa ner i sängen. Istället sitter jag uppe tills klockan plötsligt är kvart över tolv och jag inser att jag glömt bort att gå och lägga mig i god tid igen (det har på riktigt hänt i princip varje kväll i 29 år nu och jag har gett upp på bättring).

 

Nu när jag läser det här känner jag mig som en extremt steril och tråkig person. Varför kan jag inte gilla mjukisbyxor, tända ljus och te som alla andra? Vara lite varm och harmonisk? En självälskande romantiker? Men så inser jag att det faktiskt finns en anledning till varför jag tyckte min lägenhet kändes mysig och att det finns andra saker som framkallar den känslan hos mig. De kanske inte bara är de första man tänker på, men här är några av dem:

 

☾ Sitta uppe sent med något kreativt projekt i sällskap av gatlyktorna utanför fönstret.

 

☾ Lyssna på kloka och reflekterande podcasts, en av mina favoriter är Text och musik med Eric Schüldt.

 

☾ Laga mat länge, så att fönstren immar och det verkligen får ta tid.

 

☾ Gå runt och plocka med grejer i lägenheten, ställa i ordning, vika kläder, diska lite.

 

☾ Sitta i en stimmig bar med ett glas vin och läsa en bok.

 

☾ Ta del av kloka blogginlägg och spara fina bilder på Pinterest.

 

☾ Hitta nya favoritlåtar att ha på repeat en hel kväll.

 

Sådärja, nu känner jag mig som världens mysigaste omysiga person igen och sådana behövs ju också här i världen. Men vilka är era mysigaste saker? Finns det några mer som inte gillar mjukisbyxor och tända ljus, eller är ni storkonsumenter av te hela bunten? Jag känner att det är dags att bredda spektrat och ge utrymme för fler mys-personligheter!