På besök i Joan Mirós studio

Det regnade så mycket den dagen. När vi klev av bussen vid hotellet färgades mina linnebyxor mörka av stora droppar. Vi började promenera upp för trapporna. Uppåt uppåt. Stannade till för att titta på utsikten eftersom det inte spelar någon roll om man står och blir blöt när man redan är dyngsur. Nedanför oss låg stranden tom på solstolar men med parasollen kvar i ensamma rader, havet grönturkost med den gråmulna himlen ovanför. Vi gick vidare längs de smala trottoarerna. ”Det ska vara här någonstans, jag lovar, vi är nästan där”. Och runt ett hörn, ett museum.

joan miró museum

25 minuter utanför Palma ligger Fundació Pilar i Joan Miró, ett museum tillägnat konstnären och skulptören Joan Miró. Här var han verksam under sina senare år och hade sin ateljé och studio som enligt hans önskan lämnades orörda efter hans död.

joan miró museum

Vi klev in i ateljén som var fylld av tavlor, möbler och föremål. Som om tiden en dag stannat upp och allting lämnats i all hast.

joan miró museum

Jag kunde titta i en evighet. På stolar med flätade ryggar, surrealistiska målningar i grundfärger, små anteckningslappar som satt upptejpade, dukar med graffitiliknande motiv, ljuset som föll in från sidan och taket.

joan miró museum joan miró museum

På ett bord en trave papper och en bok av Picasso, som också var en vän. På ett annat bord en pennvässare, en samling stenar och en kotte. Slumpvisa föremål som påminner om att allt kan vara inspiration. Korkskruven på väggen med uppsträckta armar, en månes olika faser.

joan miró museum joan miró museum

Utanför regnet som en stadig kuliss. Och huset en påminnelse om att grundfärger kanske är de finaste ändå? Vem behöver pudrigt rosa och krämvitt när det finns blått, gult och rött?

joan miró museum

I den senare tillbyggda museidelen pågick en renovering vilket innebar att några av utställningarna var stängda, men en del verk fanns att se ändå. Jag blev lite sugen på att köpa en av litografierna ovan, tyvärr hade jag inte budgeterat för konstköp under semestern.

joan miró museum joan miró museum

Det fick bli konst för kamerarullen och minnet istället. Och avslutningsvis ett besök i Mirós intakta skulpturstudio där man tyvärr inte fick fotografera. Med sinnena fulla av inspiration återvände vi sedan ut i regnet igen. På bussen tillbaka immade rutorna igen och vi hoppade av några stationer innan vi var hemma för att stanna på ett café och dricka en kopp varm choklad.

Elva saker just nu

främmat

En god stund:
Jag bjöd in ett gäng bästa vänner till födelsedagsmiddag på Främmat, min absoluta favoritrestaurang i Stockholm just nu. Jag har ätit där ett par gånger och det är alltid lika gott, kul och avslappnat. Den här gången åt jag bland annat ostron med tigermjölk, ceviche på långa med blodapelsin och avokado, ostpuffar, varmrökt regnbåge med mynta och tomat, hjärtmusslor i xo-sås, murklor med kycklingmousse och rödräka med majs och bearnaise.

En längtan:
Att ha en hel dag då jag bara ligger kvar i sängen och kollar på dokumentären om Bodil Malmsten, läser böcker och äter smörgåsar. Ingen annanstans att vara, inga andra förpliktelser. Tack.

dramaten

En stark kulturupplevelse:
Förra torsdagen såg jag Natthärbärget på Dramaten. En 120 år gammal pjäs i ny tappning som med sin bombade scenografi och sina trasiga karaktärer kändes mer aktuell än någonsin. Tre timmar flög förbi och lämnade mig med tårar i ögonen.

En bra låt:
Här om dagen släppte Jamie XX låten Let’s do it again och fastän min första lyssning skedde halv nio en onsdagsmorgon så fick jag ett akut sug efter att stå i en skogsglänta i gryningen och stampa mossa till den. Den åkte rakt in på min spellista med de 20 bästa nysläppen.

landgång

En ny tradition:
I söndags var jag hemma hos Karin och Fredrik på vad som mest troligt kommer att bli en ny tradition, nämligen en landgångslunch. Under en kväll då vi åt plankstek kom vi att tänka på andra maträtter som behöver föras upp i ljuset och då dök landgången upp. En lång macka med hundraårig historia som går från hav till land i sina pålägg. Fredrik hade preppat en massa toppings och så fick alla bygga sin egen landgång med allt ifrån skagenröra, ägg och gravad lax till rostbiff, leverpastej och pepparrot för att avslutas med fikon, brie och cheddar. För att få plats med hela mackan hade specialbyggda tallrikar tejpats ihop på mitten. Vi åt glatt och konstaterade att landgången är den perfekta uppvärmningen inför påskbordet, så nu har vi en ny vårtradition.

ljuset

En sak som gör mig glad:
Efter en lång och mörk vinter så har kvällssolen har börjat att leta sig in i min lägenhet igen och fyller hela vardagsrummet med ett gyllene ljus.

En duktig grej:
Jag gick till specialisttandläkaren kl 07:45 på min födelsedag. Här fyller jag 32 och det första jag får veta är att jag ska få protes… Åldrandet tar ut sin rätt. Nej men jag ska påbörja en lång behandling för att få en ny framtand eftersom min nuvarande är en lagning med skadad rot och bokstavligen på väg att trilla ut. Tyvärr innefattar processen käkbenstransplantation, titanskruvar och tillfälliga tänder. Estimerad tid: 1,5 år. Estimerad kostnad: vill inte ens tänka på, men jättejättemycket (och eftersom tänder inte räknas till övriga kroppen så hjälper ju sjukförsäkringar föga). Nåväl, nu är jag igång i alla fall och det är ju bra.

PUR

En läsupplevelse:
Just nu läser jag PUR av Erik Lindman Mata och jag gillar den så mycket. Den är stark och sorglig och biter sig fast mellan raderna. Utöver det håller jag på med två böcker till och det är lite förvirrande för i vanliga fall brukar jag bara läsa en bok i taget och det är nog så jag gillar att läsa egentligen. Så i påsk ska jag försöka få lite rätsida och inte påbörja flera nya böcker innan jag hunnit klart med de andra.

Ett tv-program:
Gift vid första ögonkastet är äntligen tillbaka och med det också tv-cirkeln jag och mina vänner har där vi diskuterar och analyserar avsnitten tillsammans.

himmel

En milstolpe:
På söndag är min Instagramfasta över och då har 40 dagar passerat. Visst har det varit nyttigt och lärorikt, men faktum är att jag längtar lite efter att få komma tillbaka. Mest för att jag saknar att vara kreativ själv på plattformen, att få dela fina och roliga saker med andra. Och det tänker jag är positivt för då betyder det ju att all min tid där inte varit bortslösad, men det evighetslånga scrollandet utan syfte hoppas jag kunna fortsätta vara utan.

En helgplan:
I morgon åker jag till Norrköping för att träffa familjen och fira påsk. Det ska bli mysigt! Jag håller tummarna för att vi får lite sol så vi kan sitta ute och fika och ta en och annan härlig promenad. Glad påsk på er!

Jag vill berätta för någon om hur apelsinblommorna doftar

torget apelsinträd regn


Jag vill berätta för någon om hur apelsinblommorna doftar precis när de slår ut. Hur havet antar en blågrön nyans när himlen mulnar ovanför. Att rödvinet i mitt glas kostar fyra euro och är det godaste jag druckit på länge. Hur bussen kränger längs kustvägarna när vi rör oss mot museet.

miró badrum bodega kyrka gator


Om de stora färgglada tavlorna och det magiska ljusinsläppet som kastar skuggor mot en svunnen tid. Att badrummet har handmålade glasfönster och oljemålningar på väggen. Hur de hala gatstenarna känns under mina fötter när jag springer genom staden med sikte på havet. Om den lilla bodegan med svartvita foton på baren och stora glasflaskor längs väggarna. Där ölen kostar två euro och mannen bakom disken är mer intresserad av sin bok än av oss.

ljuset supermercado hus böcker ljuset


Att jag ligger vaken på nätterna och lyssnar till ljuden utifrån. Hör höga röster, backande lastbilar och din lugna andning alldeles intill. Hur vi blev utmanade att göra något oväntat och därför gick baklänges hela vägen hem. Om det vitkalla ljuset och den starka lukten av rengöringsmedel från supermercadons högblanka golv där vi rullar vår kundvagn och fyller den med chips, frukt och tandkräm. Hur vi hämtar varsitt täcke och kryper upp i soffan och kollar på tv en hel eftermiddag och kväll bara för att vi kan.

olivträd tapas julia yatzy bar frukost


Om torget med det 600 år gamla olivträdet som sträcker sina grenar upp mot himlen. Att den lilla tapasbaren spelar Elvis och vi sjunger med i take my hand, take my whole life too. Om uteserveringarna på torget nedanför vår franska balkong där turisternas skådespel pågår och vi turas om att gissa vilka de är och vad de känner. Hur vi sitter sida vid sida på den läderklädda bänken i hörnet och läser varsin bok under överenskommen tystnad.

paella kiosk malin el camino malin torg


Och jag vill berätta för någon om caffe con leche och pulpo och patatas bravas och albarino i glasen. Att det är något med ljuset här, hur det faller i mjuka stråk, kastar en vilsam skugga över allt. Om allt jag sett, om hur minnen och smaker och stunder ankrar sig fast för att stanna kvar, för att bäras i en evighet.

Sista veckan i mars – vårtecken, båtutflykt och överraskningar

vår

Det var sista veckan i mars och det kändes som vår. Jag satt ute på balkongen som inte är min utan som tillhör trapphuset men som jag under mina drygt två år i föreningen aldrig sett någon annan vistas på, så jag överväger att lite diskret bara göra den till min. Finders keepers borde gälla även för balkonger väl?

vår

Mot en solig vägg växte krokusar i påskiga färger. Vet ni att enligt gammal gotländsk folktro så ska det från starens ankomst i januari, februari någon gång, ske sju star-urar innan våren är här på riktigt. Det vill säga sju lågtrycksperioder med högtrycksperioder emellan. Så att det snöar ett par gånger så här års är helt enligt plan tydligen, vi måste bara ha lite tålamod.

dubbeldubbel dubbeldubbel

En måndag sågs vi ett litet gäng på relativt nyöppnade DubbelDubbel i Hagastaden för att äta födelsedagsmiddag och fira min kompis Julia som fyllde år. Vi delade på deras stora setmeny och fick in en massa rätter. Allt var jättegott och de buljongfyllda dumplingarna blev min favorit.

gw

På tisdagen gick jag runt så här på jobbet. ”Du ser ut som om Leif GW Persson hade haft en dotter”, sa en kollega till mig. ”Du vet att han har det?”, svarade jag. Hon är författare och har skrivit Störst av allt, boken som också blev hypad Netflix-serie för ett par år sedan. Det visste inte kollegan.

hilma af klint

När jag var på väg att kila hem från jobbet såg jag att det dykt upp nya tavlor på Hilma af Klint-väggen som vi har. Det är en ambulerande liten utställning med verk lånade från hennes stiftelse. När SEB öppnade sitt nya kontor i Solna för ett par år sedan bestämde de sig för att investera i och förse byggnaden med en av nordens största privata konstsamlingar. Även om jag jobbat där i drygt ett år nu upptäcker jag hela tiden nya verk. Helt klart en av mina favoritsaker med mitt jobb.

bok

Väl hemma hängde ett bokbud på min dörr. För att vara bloggare får jag inte särskilt många bud, men sådana som dessa gör mig alltid glad! Jag har inte hunnit börja läsa än, men handlingen gjorde mig nyfiken: En mor söker sin försvunna tonårsdotter i natten. Flickan är sjuk och går inte att nå, mamman irrar på gatorna eller sitter hemma och ringer alla hon kan komma på. Är det hennes oro som drivit bort dottern, och är oron befogad? Kanske får det bli påskens läsning.

springa

Sedan blev det onsdag och rep med oratoriekören på kvällen och därefter torsdag och tid för en liten springtur efter jobbet. Jag sprang längs Årstaviken och hann med fem kilometer innan det hunnit bli helt mörkt.

the war on drugs

På fredagen var det dags för konsert, den första stora sedan pandemins början. Biljetterna köptes redan i höstas och helt plötsligt var det mars och tid att gå. Vi såg The War on Drugs på Annexet. Det var bra men publiken var lite tråkig. Kanske är det en stockholmsgrej att alla bara står rakt upp och ner med händerna korsade över bröstet och lyssnar fokuserat och sedan applåderar snällt och det är allt? Kanske är jag exakt likadan och får därför inte säga något?

vaxholm

På lördagen var det dags för utflykt! Jag och Anna hade instruerat Karin och Julia att möta oss vid Östermalmstorgs tunnelbana prick kl. 11:30. Därifrån gick vi ner till Strandvägen och en av de stora båtarna som låg och väntade vid kajen. Sedan gungade vi iväg på brunchkryssning.

vaxholm

Vid 13-tiden hoppade vi av på Vaxholm och istället för att vända tillbaka med båten och äta efterrätt på vägen hem fick vi desserten i varsin låda. Den åt vi på en bänk i solen (och blåsten) utanför den stora kyrkan.

vaxholm vaxholm

I väntan på att få checka in på vårt lilla B&B så strosade vi omkring i butikerna som hade vårmingel och tog en liten drink på hotellet. Alldeles intill pågick inspelningen av Första dejten och jag och Anna skojade om att vi skulle vara med där, men det var som tur var bara ett skämt. Sedan handlade vi räkor, aioli, ostar, bröd och tomater och gjorde en stor plockmiddag i studiolägenheten vi hyrt.

babyshower

Hela planen med resan var att åka iväg någonstans vi fyra innan det är dags för Julia och Karin att få barn framåt sommaren. Vad de gravida dock inte hade anat var att Anna och jag också planerat en liten babyshower på söndagen. Så lagom till att det var dags för oss att äta en sen frukost så trillade det in en massa fler kompisar och överraskade.

babyshower babyshower

Vi hade abonnerat växthuset där ute i trädgården och fått en stor brunch uppdukad till oss alla.

babyshower babyshower

Vi hade lite aktiviteter där vi målade träklossar till bebisarna och gissade födelsedatum och sånt, men mest satt vi och myste och åt sisådär sju omgångar frukost.

babyshower

Två extremt överraskade kompisar vars bebisar jag ser fram emot att få träffa snart!

babyshower

Sedan tackade vi för besöket på Vaxholm och åkte in mot stan igen. Jag ägnade kvällen åt att äta lax och dillstuvad potatis och kolla en naturdokumentär om bläckfiskar, helt slut efter veckans alla bravader och överraskningar.

Det var den sista veckan i mars och nu är det april och jag är på nya äventyr, men det får ni veta mer om en annan dag.