konst – Sida 2 – Julia Eriksson

Flamingos, plastmuggar & Cher

Varje gång jag säger att jag inte ser på serier så brukar folk undra vad jag gör istället. ”Surfa runt och titta på inspirerande grejer”, brukar jag oftast svara, även om det kanske inte gör saken så mycket tydligare. Men det är faktiskt det jag gör. Plus att jag läser bloggar, letar upp och lyssnar på musik samt bloggar själv då såklart…

Nu tänkte jag att vi ska titta på några av de inspirerande grejerna jag fastnat för den senaste tiden, så kan jag bara hänvisa hit nästa gång någon undrar vad jag gör. Hur smidigt som helst ju!

I samband med en av de senaste stormarna i USA snubblade jag över en artikel som handlade om hur djurparker förbereder sig för oväder. År 1998 fick exempelvis ett 50-tal flamingos flytta in på herrarnas toalett för att söka skydd från orkanen. Jag älskar att läsa om sådana här saker som man aldrig tänkt på, och såklart hur hela flocken samlar sig framför spegeln…

Via Instagram har jag följt Guccis samarbete med konstnären Coco Capitán som bara verkar vara allmänt cool, ung, begåvad och en person man vill följa.

Sedan fastnade jag vid Seed Project som med hjälp av basket och utbildning hjälper ungdomar i Senegal och Gambia att nå längre. Här är ett av lagen i Senegal fotade av Folasade Adeoso.

Den här dikten av Czeslaw Milosz läste jag i somras och kände bara exakt, precis, just så. Sparade den i telefonen och har återkommit till den lite då och då. Nu inser jag att jag nog måste läsa mer av Milosz, det kanske får bli en julledighetsaktivitet.

Mer konst att tycka om! Kimberley Gordon har tagit delar av verk gjorda av Prerafaeliterna (en brittisk konstnärsgrupp från 1800-talet som sökte inspiration i det tidiga måleriet) och placerat dem, som något bakfulla, i vardagliga miljöer. Perfekta färgskalor!

Cher fotad av Richard Avedon för Vogue 1969 fick hamna rakt ned i mode-inspirations-mappen. Den här looken känns ju väldigt gångbar idag och jag blev lite sugen på att testa något liknande som nyårsklädsel. Så pass sugen att jag råkade klicka hem ett par knähöga stövlar som jag nu håller tummarna för att de ska passa… Gör de det så återstår bara att spara ut håret rejält på en dryg vecka.

Slutligen, lite mer konst. I detta fall Tara Donovans magiska installation ‘Untitled (Plastic Cups)’ gjord av just: plastmuggar. En halv miljon närmare bestämt. Otroligt snyggt och effektfullt, här kan ni se fler bilder om ni vill.

Roadtrip på Västkusten: Tjörn, Göteborg och Varberg

Hej från semesterbloggandet som aldrig tycks ta slut. Nu är jag inne på min fjärde arbetsvecka men ändå finns det sommarbilder kvar på hårddisken som jag inte hunnit visa upp. Dock är det här de allra sista, det lovar jag! Då så, följ med på västkustroadtrip del två.

På vår tredje roadtripdag vaknade vi upp i ett tält på Tjörn. Hyfsat utvilade (på grund av ett regnoväder under natten) inledde vi dagen med ett morgondopp. Sedan vek vi ihop tältet, fyllde bilen med packning och styrde mot Pilane skulpturpark.

Som namnet antyder är det en stor park där man placerat ut olika konstverk, direkt i naturen.

Skulpturer är så tacksamt att titta på tycker jag. Rejält och påtagligt och extra kul när de interagerar med sin omgivning.

Jag fastnade lite extra för Sophie Ryders djurskulpturer med väldigt mänskliga uttryck.

Klippiga berg, lila ljung och en molntung himmel tycker jag är en perfekt kuliss för konst.

Mitt trogna resesällskap i sol, regn och blåst: Sandra & Madde.

”Syrian Horse” av Mohannad Soleman.

Mitt favoritkonstverk var den här fjorton meter höga skulpturen av Jaume Plensa. Den är så fängslande och jag älskar det lite utplattade perspektivet.

Skulpturen heter ”Anna” och är ett kvinnohuvud med slutna, drömmande ögon. Hon har verkligen något lugnande över sig som jag fastnade för.

Har ni vägarna förbi Tjörn tycker jag absolut att ni ska göra ett besök vid Pilane.

Nästa stopp på resan gjorde vi på Marstrand men det var ingen höjdare enligt oss. Väldigt mycket seglaraura och dessutom började vädret dra ihop sig mot regn, så efter fish & chips på kajkanten bilade vi vidare. Tog inte en enda bild visst, det säger väl allt.

Efter drygt en timme kom vi fram till Majorna i Göteborg där min bror Alfred och hans fru Martina bor. Vi hade fått låna deras (superfina!) lägenhet och samtidigt passade Alfred på att låna min i Stockholm. Ändå en fördel med att vara utspridda i olika städer. Efter tältnätter och vandrarhem var det så skönt att komma till något som kändes hemma, så vi lade oss och sov en stund innan vi gjorde oss i ordning för middag på Taverna Averna.

Nästa dag var planen att åka vidare till Varberg och Falkenberg för ett par stranddagar. Men tji fick vi. Västkusten bjöd nämligen på ösregn hela torsdagen och fredagen så då var det bara att tänka om. Istället för att boka boende i Varberg bestämde vi oss för att stanna en till natt i lägenheten i Göteborg och göra en dagsutflykt. Men eftersom stränder i ösregn sällan är så kul drog vi nytta av att Varberg är en gammal kurort och bokade in en eftermiddag på Asia Spa. Kanske den bästa idén på länge.

Men innan det var dags att testa alla pooler, bastur (så konstigt ord i plural) och upplevelserum åkte vi till Strömma Farmlodge.

Där åt vi lunch, köpte fina saker i butiken och kikade omkring på gården.

Efter en extremt skön (kamerafri) spa-eftermiddag återvände vi till Göteborg på kvällen och gick ut och åt middag på Made in China. Deras inriktning är Asian Fusion och menyn består av massor smårätter som man delar tillsammans. Det var supergott och en perfekt avslutningsmiddag på vår roadtrip. Dagen efter rullade vi tillbaka mot östkusten och därmed är semesterrapporteringen slut!

Men en sista grej: åk på roadtrip i Sverige hörrni. Det är SÅ kul! Vårt land är verkligen fullt av fina platser och även om man kanske åkt runt en del som barn så är det en helt annan sak att se dem nu när man är lite äldre. Dessutom är roadtrip ett billigt sätt att resa om ni är många som delar på bränslet och väljer lite enklare boenden. Friheten att kunna ta sig precis vart man vill, bara lassa in sina väskor i bagageutrymmet och lyssna på musik högt gör det så värt. Nästa år lutar det åt Skåne-roadtrip – jag längtar redan!

Louisiana

Under en av mina semesterdagar i Köpenhamn tog jag och Sara tåget ut till Louisiana. Det ligger precis vid havet, ungefär en halvtimme bort med pendeln. Om man inte är överförtjust i museum så är nästan bara platsen i sig värd ett besök. Den stora grönskande parken, det turkosgröna vattnet och de vackra byggnaderna är verkligen fängslande.

Vi såg ett helt gäng utställningar med alltifrån Picassos allra första teckningar till mer surrealistiska verk, som ett kolsvart rum med ljudet av isberg och Poul Gernes färgstarka konstverk. Vi gick där i timmar men hann nästan inte med allt, så att ha gott om tid på sig är ett bra tips.

Vårt Lousiana-besök avslutade vi med en runda i deras musei-shop. Där fanns det så mycket fina saker, perfekt om man ska köpa presenter till någon annan eller sig själv. Jag köpte en liten träfågel till min mamma och en utställningsaffisch från Poul Gernes till mig själv. Har ni några dagar i Köpenhamn och gillar konst så tycker jag absolut att ni ska avsätta en halvdag för ett besök på Louisiana.

Yayoi Kusama på Moderna Museet

I onsdags mötte jag upp Karin och tillsammans gick vi mot Moderna Museet och deras vernissage för Yayoi Kusama-utställningen I oändligheten. En väldigt visuellt trevlig och prickbloggs-vänlig utställning som ni kanske ser.

Kusama kommer ursprungligen från Japan men flyttade tidigt till New York där hon skapade några av sina viktigaste verk. I nuläget har hon varit en erkänd konstnär i över sextio år vilket gör att hon har ett gediget antal konstverk bakom sig.

Utställningen innehåller allt från enklare skisser till videokonst och hela rumsinstallationer där man själv blir en del av konstverket.

Ett återkommande inslag i Yayoi Kusamas konst är prickarna som bygger på hallucinationer hon haft sedan hon var liten. Även pumporna dyker upp, främst i hennes senaste verk.

Undet 70-talet återvände Kusama till Japan och sedan 1977 bor hon frivilligt på ett psykiatriskt vårdhem. På gatan mittemot ligger hennes studio och varje dag går hon dit och skapar för att sedan återvända till vårdhemmet igen.

Många av verken går som sagt att delta i själv, ett exempel är detta mörka spegelrum fyllt med prickiga rispappersbollar som skiftar färg. Jag tycker det är så intressant hur man med mönster och speglar kan skapa ett oändligt och förtrollande landskap som man bara vill försvinna i.

Jag tycker också det är intressant med den här typen av inställningar som är så fotovänliga. På vernissagen hörde jag en lite äldre kvinna klaga på att folk gick runt med sina kameror och telefoner istället för att ”uppleva konsten på riktigt”. Men det är ju det som är så spännande med konst som är i det modernare slaget där konstnären vill att betraktaren ska bli en del av verket. Att fotografera skulpturerna eller ta selfies i spegelrummen är ju bara ett sätt att uppleva konsten på ett vis som efterliknar hur vi tar in andra saker idag. Och att säga att någon upplever konst på fel sätt känns ju också väldigt konstigt när det handlar så mycket om ens personliga upplevelser. Aja, slut på rant men jag tycker absolut man får gå loss med kameran här, om inte annat så för att inspirera andra att gå dit och se utställningen.

I oändligheten visas på Moderna Museet i Stockholm fram till september om jag minns rätt. Jag kommer absolut kila dit igen någon regnig dag i sommar för vernissagen höll bara på till nio och vi fick stressa lite där i slutet. Men sedan hittade vi en gunga i skulpturparken utanför, som även den blivit prickig, så det gjorde inte så mycket.