2021 – Julia Eriksson

Mellandagarna, mellandagarna, mellandagarna

God fortsättning! Hoppas att ni har haft fina juldagar om ni firat och att ni lyckats hålla er friska och någorlunda avkopplade. Förra veckan hoppade jag på tåget med destination Norrköping och har sen tillbringat nästan en vecka ute på landet hemma hos mina föräldrar. Vi har firat en lugn jul med bara närmaste familjen plus min moster och hennes sambo. Mest fokus hamnade på maten och vi stod flera dagar i köket tillsammans och griljerade skinka, kokade knäck och stekte brysselkål. Alla fick också ta med sig något hemgjort att lägga under granen och så spelade vi julklappsspelet. Jag fuskade också lite och gav mig själv två julklappar som jag verkligen velat ha och därför köpt till mig själv. Dels Ola Juléns diktsamling Orissa som jag lånade på biblioteket i somras och tyckte så mycket om att jag vill ha den i min bokhylla jämt, och så en prickig skjorta i silke från Acne som jag hittat second hand.

Förutom ett stillsamt julfirande så har vi gått promenader längs grusvägarna, i skogarna och genom industrilandskapet, ätit av alla rester och byggt på ett mer eller mindre omöjligt 1500-bitars-pussel. Och nu är jag tillbaka i Stockholm i ett par dagar för att packa om väskan och vattna blommorna innan jag och några vänner sätter kurs mot havet för ett litet nyårsfirande tillsammans. Om vi inte hörs innan dess så vill jag bara passa på att tacka för ert sällskap här under det gångna året och önska er en fin start på nästa. 2021 var ett turbulent år med många känslor, tankar och upplevelser och en del av dem fick jag dela här med er. Alla era kloka, uppmuntrande och tröstande kommentarer har betytt och betyder fortsatt mycket för mig och gör den här platsen till något alldeles extra. Ta hand om er och kom ihåg att det är omöjligt att vara sitt allra snyggaste på nyår, hur mycket man än försöker, men man kan ha riktigt kul ändå! Och glöm inte att dansa till guilty pleasures (jag kommer att köa både Unwritten med Natasha Bedingfield och Lady med Modjo om jag känner mig själv rätt). Gott nytt år!

Gatorna saltas, fötterna får fäste

Tiden har börjat knyta dubbelknutar.
Jag minns året som gått.
Minns alla promenaderna fram och tillbaka.
Ringvägen, Katarina Bangata, Götgatan, Hornsgatan, Swedenborgsgatan.
Hur jag gjorde dem till mina.
Staden vecklade ut sig under fötterna, blev scenen för allt.
Rollen var min, jag lämnade den knappt.
Mimade lydigt med i manusets repliker.
Började ett nytt jobb, var kvar på samma ställe som innan.
Samma köksstol, samma fönster med utsikt över parken.
Barn i reflexvästar, hundar i koppel.
Och träden som slog ut dag för dag, skiftade färg och fick hjärtat att blomstra i samma takt.
Att trampa genom försommaren på Lilla blå bar en känsla av evighet.
Allt var möjligt en kort sekund, sedan återgång till normaltillstånd.
Midsommarhettan med tårarna som brände bakom ögonlocken.
Att säga hejdå framför skylten med ”ta hand om varandra, håll avstånd”.
Och jag höll mig på min kant, träffade dig aldrig igen.
Promenerade bara runt i sommarkvällen längs samma gamla gator.
Allt som blev kvar var en längtan efter att få vara i fred.
Stegen tog mig upp mot Rackarbacken, en vändplats för bilar, en parkeringsplats för smärta.
Det enda stället där man får gråta offentligt utan frågor.
Ett stenkast bort föddes ert barn några månader senare.
Nya tårar, lyckotårar.
Men innan dess en segeltur på havet.
Allting så blått, blott en dag, en resa att minnas.
Och de varma dagarna vid solrosfälten som fyllde hjärtat på nytt.
Fick allting att mjukna, gav mig nya konturer.
Bilresan längs kusten i gryningen.
Östersjön som ett vykort genom fönsterrutan.
Sommarminnen samlade likt släta stenar i fickan.
Och jag minns alla tramptag på cykeln.
Hur den tog mig över Västerbron, Skanstullsbron, Liljeholmsbron.
Över båtar och vatten, till nya ögonblick i staden som var platsen för allt.
Eviga tramptag och fotsteg.
Framåt, framåt, framåt.
Hela vägen in i hösten och åter känslan av riktning.
En överenskommelse om att saker började ordna sig.
Jag jagade lyckan, ville hitta den bland bas och neon.
På dansgolv och under stjärnklara nätter ute på ön.
Och jag fångade och förlorade.
Tappade hakan och tideräkningen men vann en gnista.
Firade kärleken och livet.
Försökte hålla dagarna i min famn.
Drömde mig söderut och hamnade där en kort sekund.
Ätandes av allt livet hade att bjuda, ett girigt klunkande av rus.
Och dagarna blev kortare och nätterna längre.
Tiden sprang, jag med.
Snabbare, snabbare, du kan.
Jag vet inte hur jag
ska kunna förklara det här för dig, men 2021 var nog inte mitt år.
Det var alla andras med mig som ivrig påhejare, som applåderande publik, som coach vid sidlinjen.
Aldrig förr har väl tiden varit så stor och liten, så flytande och evig.
Och medan den slår knutar på sig själv så försvinner dagarna en efter en.
Snart har året runnit ut.
Gatorna saltas, fötterna får fäste.
Kanske blir nästa år lite mera mitt.
Kanske blir jag lite mera jag.
Kanske blir allt ännu lite mera bra.

Min trendspaning för 2021

Det har blivit dags att ta fram den stora nypan salt och trendspana lite inför det kommande året. Det är ju svårt att spekulera kring ett år där det mesta är ovisst och beroende på hur den här pandemin kommer att utveckla sig och hur nedstängt vårt samhälle kommer att vara, finns det såklart en rad olika utgångar. Men jag kunde ändå inte låta bli att sätta fingret i luften och försöka känna av vad jag tror blir aktuellt 2021. Vilka saker vi önskar oss mer av och vad lämnar vi delvis bakom oss?

Nyttig mat blir trendigt. Vi inser att det finns ett liv efter karantänen och att vi inte kan ha brynt smör i allt eller enbart laga pasta. Att äta sunt i sig är ju ingen ny grej, men nu tror jag att folk kommer bli mer öppna med sitt nyttiga ätande. Vi väljer lättare luncher och kanske får 90-talets hånade hälsotallrik till och med en revival. Det här hindrar oss dock inte från att lyxa till det ordentligt när vi kan börja äta middag ute igen eller har uppstyrda middagsbjudningar hemma. Att lägga lite extra pengar på maten om man kan, känns helt rimligt. Jag tänker bara på hur mycket hummer, ostron och kaviar som jag skymtade i folks flöden under nyår… Under 2021 kommer det att njutas.

Stora frukostar med pannkakor, bowls, grillade mackor och smoothies har vi lämnat bakom oss. Vi är trötta på att hålla på och vill komma igång med dagen direkt, så vi tar något enklare. Svart kaffe och macka, kanske ett kokt ägg. Jag tror att vi börjar äta middag tidigare på kvällen och låter den ta längre tid. All dryck serveras helst i karaff. Det gäller både naturvinet (vars största hype har lagt sig men som vi fortfarande kommer fortsätta att gilla), frukostjuicen på helgen och bordsvattnet. Vi fortsätter att äta asiatisk mat men vidgar våra vyer. Miyakidoris donburi-succé och Crystal Caff’s Hongkong-inspirerade mat var bara startskottet. Under 2021 kommer vi banka vår egen tonkatsu och laga anka.

I klädväg är vi trötta på loungewear, mjukiskläder och praktiska outdoor-stilar. Patagonia och Fjällräven i all ära, men särskilt lockande känns de inte längre. Istället vill vi vara mer dressade och put together. De gulli-gulliga klänningarna fick vi en lätt överdos av under 2020 och nu vill vi vara mer klassiskt snygga istället. Därför tror jag fortfarande på min tidigare spaning med snyggbyxan och partytoppen. Även kostym, jumpsuit och dräkt känns rätt. Har man en klyfta som man vill visa upp får man mer än gärna göra det. Bär vi jeans gör vi det med skärp i midjan, istoppad överdel och vita tubsockor till. Nyansmässigt finns det två vägar, antingen starka, klara färger som orange, limegrön, klarrött. Eller så väljer vi helvitt eller helsvart från topp till tå, gärna i olika material.

För både kläder och inredning så är inte det viktiga att vi alla gör likadant utan att vi tar medvetna beslut. Att faktiskt ”ha en stil”, eller följa en aesthetic som det heter på Pinterest och TikTok, blir inne. Ju smalare och mer nischad, desto bättre.

Rent intellektuellt är vi urtrötta på simpel humor i form av sketcher på Instagram. Stackars Dag Tolstoy hann vara inne i två veckor. Vi vill inte skratta åt saker längre, vi vill ha kul istället. Därför tror jag att självklart roliga saker, som nöjesfält, blir inne. Kulturellt söker vi oss mot nya typer av format som präglas av en friare form och gränsöverskridningar. En bok måste inte vara en roman, en podcast måste inte vara ett samtal mellan två personer. De som utmanar de vanliga formaten kommer vi att börja gilla mer.

I sociala medier så blir en viss form av integritet inne. Vi ledsnar totalt på ologiska och urvattnade reklamsamarbeten (Kia x Mando Diao blev droppen). Däremot får man gärna fortsätta vara personlig i feeden och börja posta ofiltrerade bilder och videos i ett mer okurerat flöde. Att räkna likes är inte viktigt och vi vill hellre framstå som kulturella än korrekta och glättiga. Förhoppningsvis betyder det också att vi får en sundare syn på cancel culture, där vi lär oss skilja på verk och person och slutar att kollektivt döma ut människor utan grund.

Vad gäller naturen vs. stan tror jag att vi kommer dela upp oss i två grupper. De nyfrälsta som verkligen tog till sig av landet-livet under 2020 och nu går all in i det. Det odlas, fiskas, byggs vindskydd och vandras. Den andra gruppen är nu glada över att slippa hänga utomhus hela tiden och väljer därför stadslivet fullt ut i takt med att det öppnar igen. Barer, klubbar och restauranger fylls på i snabb fart och ”att vara på stan” blir en grej man gärna ägnar mycket tid åt.

Det var mina spekulationer kring 2021. Vad tror ni, har jag rätt eller är jag helt ute och cyklar? Och har ni något ni vill lägga till på listan? Det vore kul att höra era tankar kring detta!