






Jag har en nedräkning i min kalender.
För två veckor sedan flyttade Filip till Italien igen. Den här gången grät jag inte konstant hela dagen, jag var inte förstörd i en vecka och jag gick inte av på mitten. Men det var tillräckligt jobbigt för att jag skulle sjunka ned på hallgolvet i tårar sekunden efter att han stängt ytterdörren. Tillräckligt jobbigt för att jag skulle stanna kvar på kontoret en timme extra bara för att skjuta upp känslan av att behöva komma hem till en tom lägenhet. Och tillräckligt jobbigt för att den enda reella lösning jag kunde komma på vara att hämta kontokortet och spendera några tusenlappar i ett svep.
På flygbiljetter. För jag var tvungen att ha något konkret att balansera mina tankar emot. Så det fick bli ett datum då jag åker och hälsar på. Den tolfte april är min tjugotredje födelsedag och det är dagen jag sätter mig på ett plan från Stockholm till Rom. Dagen då jag får uppleva italiensk vårvärme, dricka cappuccinos på ett av alla piazzor och säga grazie. Men mest av allt är det dagen då jag får träffa Filip igen och just nu är det enda viktiga.
Därför har jag en nedräkning i min kalender. Idag är det 26 dagar kvar.
Det är verkligen en förmån att få bo så nära vattnet! Och Lidingöbanan tycker jag verkar vara så mysig fastän jag inte har hunnit åka den än. Som Norrköpingsbo känner jag ju mig extra hemma när det finns spårvagnar i närheten och så är det något med dess blåa färg och hur den går längs med husen vid kanten av ön som får mig att tänka på introt till Skymningssagor. Minns ni det programmet?
Efter denna lilla livräddningskurs för tulpaner tänkte jag att vi skulle prata om vad jag har på mig. Jag har nämligen köpt en ny skjorta, med prickar på så klart! Den är i mörkblått jeanstyg och jag hittade den på H&M. Till den har jag ljusblå jeans från Cheap Monday, röd skolväska från H&M och vita Converse (men bara inne på jobbet, ute är det alldeles för kallt). Det var allt för idag, klart slut!