Idag är det annandag jul. Det innebär att all julmat liksom sjunkit in i kroppen och fyllt ut vartenda litet hålrum. Man blir alldeles tung och seg i varenda liten del av kroppen och orkeslösheten slår på. Annandag jul innebär också att mamma får för sig att hela familjen ska gå ut på promenad för att få frisk luft och lite motion. Jag avskyr att gå på promenad, såvida jag inte får göra det med en söt vän i handen eller i en vacker sommarskog. Men eftersom mamma har ett visst inflytande i detta hus fick hon sin vilja igenom och hela familjen fick vandra ut på promenad.
Sedan under eftermiddagen och kvällen höll jag på att avlida av tristess. Är det något som jag gillar mindre än att gå på promenad så är det att ha tråkigt. Jag blir extremt gnällig och kan inte sitta still utan bara halkar omkring i soffan samtidigt som jag gnyr att: "jag har trååååkigt." eller "jag har ingenting att gööööra". Denna tristess led jag av i någon timme eller två tills jag kom på att jag kunde leta upp pappas kamerastativ och leka lite med min kamera. Så då gjorde jag det.
I morgon ska jag eventuellt ge mig ut i mellandagsrean. Är det inte rätt så galet egentligen, här springer vi runt som dårar innan jul för att köpa alla julklappar och sedan, en dag efter jul så springer vi runt som dårar igen för att köpa ännu mer saker…?! Väldans konstigt det där! Nä, jag satsar på lugn rea-shopping utan en massa armbågande och onödiga inköp, men ett par fina skor skulle jag hemskt gärna vilja komma hem med.
Var jag än går hörs detta ständiga: hostihostihostihost… harkel… hosthost… Jag har fått en jobbig hosta som resulterar i att jag pratar som en hes målbrottskille, sjunger som en get och snart lär väl min ljuva stämma upphöra och jag kommer bli tyst. Förhoppningsvis inte alltför länge, för det kommer jag inte klara.
Hej! Kapten Julia här som talar… nåja, något åt det hållet i alla fall! Den närmsta veckan huserar jag nämligen på tredje balkong, högst upp, i