Ja hej Julia, det var ekonomiavdelningen här. Jag tänkte att vi skulle se över några av de senaste posterna på ditt konto.
Ooookej.
Se inte så nervös ut. Det ligger ju både i ditt och avdelningens intresse att ha koll och du verkar ju ändå vara en person som sköter dig.
Hm, jo. Visst. Vad är det ni undrar över?
Om vi börjar från början här så har vi Söderbokhandeln 295 kr.
Ja, det är Bruno K. Öijers senaste diktsamling. Jag har väntat i tio år på att han ska släppa något nytt, så när jag hörde att den låg nytryckt på disken hos dem var det bara att pinna dit.
Jag förstår. Och 1150 kr på Ticketmaster?
Det är Öijer live. I december, på Cirkus.
Aha, du verkar vara ett fan.
Jo lite.
Sen har vi en faktura här, 274 kr till Websupport.
Det är mitt domännamn. Du vet juliaeriksson.se, inte helt gratis tyvärr. Och då ska vi inte ens prata om webhotellet, svindyrt!
Jag förstår. Den här då? IFK Norrköping 1 069 kr. Kan det verkligen stämma?
Just det. Den ja. Det är jubileumströjan till Allsvenskans 100-årsfirande. Väldigt limiterad upplaga. Jag brukar ju inte köpa nyproducerade kläder, men såg du Totte Nyman i den? Jag var tvungen!
Nyman? Nej, jag såg nog inte honom.
Du borde kolla upp! Och tröjan är faktiskt en av seriens bästa, alla hyllar den. Så den är nog ett värt köp, jag ska bara vänta åtta veckor på leveransen.
Okej, jag återkommer i början av november.
Topp!
Men tro inte att vi är klara!
Nähä, vad är det mer då?
Jag tänkte lite på det här med sparandet. Hur mycket hamnar där?
Ehm, ja… Kanske 10-12 procent av min lön. Plus att jag amorterar bolånen också.
Är det netto eller brutto?
Är det här ett läxförhör? Förlåt, jag skojar bara. Då ska vi se… Brutto börjar på b som kommer före n. Det betyder att brutto är före skatt väl?
Ja, precis.
Ja men brutto då.
Bra där! Och var hamnar de pengarna då?
Jo men en del till pensionen, en del till långsiktigt spar och så lite till sånt som är mer snart. Typ hemmafix, resor och roliga saker.
Och det här sparkontot Vuxna inköp?
Ja, det är till mer ordentliga grejer som ändå kostar lite. Du vet, eltandborstar och löparskor och sånt vuxet.
Imponerande! Man kan ju tro att du jobbar på bank.
Jag gör det.
Du gör det?
Vadå ser det inte ut som det?
…
Hallå. Man måste faktiskt inte ha en sån liten dunväst för att vara anställd på bank. Jag lovar!
Ska vi köra en avstämning nästa månad igen?
Måste vi?
Det vet du. Glöm inte västen.
Okej. Vi hörs då!
Månatliga arkiv: augusti 2024
Morgonblogg i farten
Hade J och K över på middag. Länge sedan. Disken blev ett mindre berg trots att K inte hann stanna till efterrätten. Saknade As närvaro i sammanhanget. Satt uppe sent sedan. Lyssnade på gamla låtar, läste Rilke. Du måste tänka att någonting händer med dig, att livet inte har glömt dig, att det håller dig i sin hand och att det inte kommer att låta dig falla. Nattens dämpade lugn som en gåva. Drabbades av en flammande tanke, kände det där måste jag skriva om. Man ska skriva det som bränns. På morgonen tjugofem minuter med dokumentet vid köksbordet. Hjärnan fortfarande i dvala, oförstörd av intryck. Sedan bädda sängen, ta vitaminerna, göra sig redo för jobb. En sidenskjorta som försvunnit bland galgarna i garderoben. Dämpat svart, matt. Nya byxorna till. Skynda till tidig presentation. Glöm inte kompostpåsen med laxresterna. Sensommarväder med hög luft. En blinkning till Aspenströms trampoliner och Lugns höjdhoppsmedalj bakom persiennerna. Påminnelse om att boka Cirkus och Dramaten. Upproriskt barn i vagn på trottoaren. Högre volym på morgonnyheterna. Rapporter om räntesänkningar och möten mellan justitieministrar. Klipptid om två veckor och håret uppgivet. Tryckande värme tvingar av jackan. Kanske blir det åska till kvällen?
Lite ditt och datt från augusti
Jag vill skriva men vet inte vad jag vill skriva om, så det får bli lite ditt och datt från den senaste tiden. Klassisk bild med tillhörande text, så som bloggandet var när det begav sig och fortfarande är ibland. Små glimtar av saker som hänt mig de senaste dagarna i augusti.
Min kompis Linn fyllde år och bjöd in till fest, precis i skarven mellan semester och sensommar. Vi var ett stort gäng som först sågs i Ivar Los park för picknick och sedan gick vidare för hemmafest fram till midnatt. Det var den första riktiga tillbaka i stan-kvällen och det stora återseendet av vänner som varit på olika håll under sommaren. Väldigt fint för jag hade saknat mina kompisar.
Som kontrast till festen blev det också löpning. Efter att ha insett att skorna jag köpte i våras inte alls passade mig gick jag till Runners’ Store och la nästan en timme på att scanna mina fötter och prova ut en ny modell som funkar bättre. Adidas Adistar BYD blev det, vilket känns som ett bra val hittills.
Första arbetsdagen kom och överlevdes och efter den gick jag till Café och satte mig i fönstret med kaffe och bok som en riktig höstterminstjej. Jag plöjde (bokstavligen) Vikarien efter att ha fått ett meddelande från biblioteket om att jag var tvungen att lämna tillbaka boken inom tre dagar. Då hade jag 700 sidor kvar av de drygt 900.
Väldigt höstterminstjej av mig också att baka bröd. Det blev ett med linfrön, pumpakärnor, aprikoser och havregryn bland annat.
Jag har också gått till bondens marknad och köpt grönsaker och ägg. Västeråsgurka som blir till färsksaltad gurka, gulbetor som bakas i ugnen, broccoli som sotas och äts med sesamsås, zucchinis som jag hyvlar tunt och marinerar i citron och olivolja samt tomater som jag äter precis som de är.
Augustiljus hemma och utanför fönstret. Jag har en liten lista på saker jag vill fixa i lägenheten framöver, för av någon anledning blir jag aldrig helt klar. Där står det bland annat måla en dörr, hänga upp gardiner som avgränsare mellan sängen och soffan (jättesvårt att hitta rätt) samt fixa fler ljuskällor.
En fredagsmorgon på väg till jobbet och en fredagskväll på väg hem därifrån. Åt kebabpizza framför en långsam dokumentär om Ingegerd Råman från 1982 som jag hittade i Öppet arkiv.
På lördagen körde jag en runda med intervaller och sprang så att jag kom förbi bondens marknad på vägen hem. Köpte en bukett blommor och kände mig plötsligt som en vinnare av ett lopp i mina svettiga träningskläder. Bra känsla ändå!
Sen blev det klassiska helgsysslor som dricka öl i solen, titta på fotboll, strosa omkring på stan, ta ett glas på Bar Ninja, se en film, lösa nutidskrysset, rosta rotsaker i ugn, springa långpass och göra söndagsstädningen.
Och plötsligt var det måndag igen med ko-kjol och mockajacka och dagen slutade precis så som förra måndagen: på Café med bok och kaffe.
Nya sanningar och gamla lögner
Tänk vad bra vi också skulle skriva om vi inte drack någon alkohol, konstaterar jag och Sardellen och skålar i varsitt glas pinot noir från Alsace. Det är tisdag och Stockholm är sensommarvarmt, ett perfekt väder för nya sanningar och gamla lögner. Framför oss på uteserveringen står en ytterst stilig äldre man i ljusa linnebyxor, bruna mockaskor, gul kofta och käpp i bambu. Lite beror det väl på vinet men jag får svallande känslor av ömhet vid åsynen, inget ont får drabba honom, lova! Huset intill är klätt i byggställningar och plast, jag själv har auberginefärgad kjol och krämvita strumpor i loafers. En noga vald stil för att framkalla känslan av hösttermin och nystart samt ett välvilligt försök att dämpa min akademiska ångest som bubblat upp på sistone. Alla dessa år och inte en enda utlandstermin eller masterexamen och nog är det försent för karriär nu? Nåväl, hellre är man den trögaste i sitt gäng än den enda smarta i en grupp av dumma, konstaterar vi krasst och fortsätter att prata om författandet som knappast blir av. I takt med att kvällen fortlöper odlar vi nya personligheter och bygger hinder för saker vi absolut aldrig skulle kunna skriva om. Vi diskuterar litteratur och det smått absurda tv-seriesamhället och går sedan till en ny restaurang där vi beställer in pommes frites, ost och kantarellpasta. Det är ett hårt jobb att vara en tjejig tjej, men jag tycker att vi gör det hyfsat bra. Med beundrande blick berömmer jag hennes integritet och delar sedan känslan av att behöva upplevas samhörig med något som inte ens är i närheten. Ursäkta, por favor, men det är tur att detta inte är vad som betalar vår lön. När solen har gått ner för en bra stund sedan skiljs vi åt i korsningen mellan Högbergsgatan och Swedenborgsgatan. Hon ska vidare på semester och jag ska sova en blund innan jag fortsätter min strävan efter någon slags struktur och karriär. Klockan står på tio i sju och i morgon är en ny dag av ordning, jo jag tackar.