februari 2019 – Julia Eriksson

Hemma i livet

Vårljus och vardagsrum. Solkatter som jagar skuggor. Fönster som borde tvättas, en balkongdörr på glänt. Möbler som bär på minnen, föremål som råkade hända mig. Historier att hålla fast vid, att placera i hörn och dammtorka varsamt. Spretiga krukväxter och svartvita skisser.

Mitt hem som ett ögonblick, en vårvinterdag.

Saker jag vill skriva om

Hur det känns att bli vuxen och inse att allting handlar om att jobba, inte bara 9 till 18 på själva arbetet då, för det är den enkla biten, utan det där andra. Att jobba på relationerna, på självkänslan, på fondsparandet, den sunda livsstilen, den inre friden, att vara en god människa. Hela jag är ett jobb.

Om att vilja drömma men inte våga. För tänk om det inte alls blir så som jag hoppas, tänk om det blir ett enda ingenting. Hur kan jag tro att saker ska hända, att livet ska gå mig vägen, när allting är så skört?

Att komma hem och mötas av polisbilar och avspärrningar och ”du kan inte vara här, du måste gå” och sitta ett kvarter från sin lägenhet och uppdatera nyhetssidorna för att försöka förstå vad som hänt, borde jag vara rädd, borde jag ringa någon, borde jag hjälpa till?

Om tystnaden som är jobbigare än orden. Den som sväljer allt.

Känslan av att sitta mot en varm husvägg. En skraltig fällstol som stått ute två vintrar i rad. En kopp kaffe i handen. Att luta huvudet mot den gula fasaden, kisa mot solen, känna lukten av en klarblå himmel. Hade jag varit en sån som fick fräknar hade jag nog fått tre.

Min vårstil 2019

Igår tog jag på mig rosa byxor, vit tröja och en fluffig grönrosa jacka. Jag promenerade söderut med grus under sneakerssulorna och solen i ögonen. En liten tant stoppade mig vid Skogskyrkogården och utbrast ”Du ser ut som våren!”. Fem små enkla ord men kanske också de allra finaste. Jag vill alltid se ut som våren. Och även om jag förstår att tio plusgrader i februari är ett undantag och att bakslagen lär komma så blev jag sugen på vårkläder och satte mig därmed ned för att fundera ut hur jag ska göra för att fortsätta se ut som våren de kommande månaderna.

✴︎ Mer än någonsin är jag sugen på färg! Ljusgult, knallgrönt, brunt och rosa. Jag är också peppad på att mixa komplementfärger med varandra som rött med grönt, gult med lila och orange med blått. Kanske är våren 2019 säsongen då jag överger mina aversioner mot lila (tror det beror på en färgöverdos under barndomen, minns exempelvis en födelsedag i syrenlila tunn tröja med mörklila stjärnbeströd sidenklänning över) och återigen klär mig i något violett, vem vet?

✴︎ Min kärlek till matchande set och kostymer har knappast avtagit, så det får hänga med även i vår. Bland annat har jag en superfin liten vit- och gulrutig dräkt som jag köpt vintage och väntar på att premiäranvända.

✴︎ Mönstermässigt är ju rutigt fortfarande väldigt lockande, likaså mitt favoritmönster med prickar och även blommigt såklart. Kan man mixa dessa tillsammans på ett fint sätt känns det som en given succé.

✴︎ Vuxet och seriöst mode i all ära men på våren vill jag klä mig kul, knäppt och lekfullt. Jag är oerhört tacksam över att ha ett jobb med titeln kreatör vilket innebär att jag kan ta ut svängarna ganska rejält även i min jobbstil. Roliga sneakers, klumpiga skor, konstiga små väskor och färgglada tryck känns som ett bra sätt att hantera ålderskrisen.

✴︎ Mitt smygande sportintresse får göra avtryck även i mina kläder. Mjuka tights och förra sommarens favorit cykelbyxor känns som ett givet inslag denna säsong. Även kepsar, midjeväskor, snabba skor och sportiga strumpor får följa med.

✴︎ Pricken över i får bli något på huvudet. Antingen fina håraccessoarer i form av hårspännen, stora tofsar och sjalar eller bara en fin hatt. Eftersom den svenska våren kan vara en aning nyckfull tror jag att jag ska slå ett slag för sydvästen. Både fint och praktiskt på samma gång!

För att smyga igång vårgarderoben lite tänkte jag haka på Just Wanna Have Fun’s Style Challenge som de ordnar nästa vecka. Varje veckodag har fått ett eget tema och jag tycker det är ett perfekt sätt att hitta nya kombinationer i sin garderob och gå lite utanför ramarna. Häng med ni också!

Spela bingo med mig

Jag har sett dessa bingobrickor cirkulera på Twitter och Instagram de senaste dagarna och blev lite sugen på att göra en egen om mig själv. Så här är helt enkelt 24 saker som är karaktäristiska för mig – en del ganska basala saker, andra lite mer konstiga.

Ropa till om ni prickar in en bingorad eller om ni bara vill dela hur många av dessa 24 rutor ni har gemensamt med mig. Det vore så kul att lära känna er lite bättre!

Utkast vintern 2019

Det var längesen sist, men plötsligt kändes det märkligt rätt. Att sammanställa en del av alla de där orden som samlas bland anteckningarna i min telefon. Att dela dem med er som små korta utkast, som fragment av en känsla, en händelse, en tanke. Tack för att ni läser. Här finns fler utkast för er som önskar: del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6 & del 7.

New York några dagar in på det nya året

Det är början av januari och vi är i New York, kalendern har just skiftat till 2019 och konfettin fastnar fortfarande under strumporna där hemma i lägenheten. Vi går på vintagerunda i Brooklyn och tar Norman Ave där våra favoriter ligger bekvämt på rad. Jag köper en blus och en klänning och efter en stund bär vi alla på prasslande påsar.

På eftermiddagen tar vi tunnelbanan till Manhattan. Stannar till på Grand Central Terminal och försöker fånga den massiva byggnaden med valv och stjärnhimmel på bild. Det är omöjligt. Vi fortsätter till New York Public Library och tittar på folk som studerar (och folk som bara prokrastinerar genom att spela candy crush) i de pampiga läsesalarna

I kvarteren runt Times Square är det svårt att gå, så mycket folk i rörelse och varje rödljus blir en blodpropp i trafikvenerna. Efter en snabb titt på skyskrapor och neon slår vi oss ned på en kinesisk restaurang som serverar magiska dumplings fyllda med varm buljong.

Mätta och belåtna avslutar vi onsdagskvällen på Broadway med musikalen Anastasia. Den är bra men inte exceptionell som jag råkat vänja mig vid att musikaler ska vara, kanske en orimlig förväntan trots allt. En flicka tre nivåer framför oss har ett diadem med enhörninshorn på som sticker upp likt ett spjut från raden av människohuvuden. Ömsom charmerande, ömsom frustrerande.

Nästa dag välkomnar vi ljuset med solhälsningar i en välfylld yogasal. Det är precis så härligt flummigt och det här hade kunnat vara en scen i Girls-komiskt som mina fördomar om donation-based drop-in yoga classes i Brooklyn är. Precis vad vi behövde där och då.

Vid lunchtid åker vi in till Manhattan och högst upp i en av skyskraporna där vi bokat bord för lunch. Kanske mer för utsikten än för maten om vi ska vara ärliga, men vi skålar i vin och låtsas att det är Eriks födelsedag eftersom den fick firas på ett försenat flyg några dagar tidigare.

Genom kikare spanar vi på Frihetsgudinnan och det är oundvikligt att inte känna sig liten i världen när man står här uppe. Hissen som tar oss 60 våningar ner får det att susa i kroppen och jag tänker att det är både höjdskillnaden och litenheten som är orsaken.

Vi passerar minnesplatsen för 9/11 och stannar till en stund. De två stora hålen känns som djupa ärr på jordens yta, som en konstant påminnelse om saknaden.

Nästa stopp blir desto ytligare. På Glossier är allt så välförpackat och genomtänkt, som om det vore en förstklassig studie i hur man visualiserar ett varumärke och jag kan inte låta bli att imponeras. Kanske allra mest av den automatiska lilla maskinen som levererar ens beställning som på ett löpande band. Vi besöker några affärer till innan vi åker hem på kvällen och äter upp ostarna vi glömde äta på nyår tillsammans med en massa annan plockmat.

På fredagen låtsas jag vara en local citizen genom att gå och sätta mig på ett fik med min dator och påbörja min slutuppgift i konstkursen. Anna gör mig sällskap och vi har två effektiva timmar innan vi ger efter för roligare saker.

Tidigt på kvällen har vi bokat en tid på The Cauldron, ett barkoncept där man iförd mantlar får blanda sina egna brygder med hjälp av magiska ingredienser och speciella verktyg. Själva drinkarna smakar ganska mycket happy hour på charter, men processen är väldigt rolig och vi räknar noga varven vi ska röra medurs eller moturs samtidigt som vi säger rätt ord.

Efteråt möter vi upp några fler och går till en italiensk restaurang och beställer in stora tallrikar med pasta att dela på. Till sist avslutar vi kvällen på en liten ölbar med massor av specialsorter innan vi kilar hemåt.

På lördagen, som även är den sista heldagen för min del, bestämmer vi oss för att gå på brunchbio. Filmen som visas är Sleepless in Seattle, en klassiker som ingen av oss märkligt nog har sett. Vi beställer bloody marys och breakfast burritos (som jag sedan försöker återskapa hemma) och sjunker ned i de djupa fåtöljerna. Efteråt går vi på marknad men när vi inte orkar med regnet längre sätter vi oss på en bar och dricker irish coffee och spelar spel.

På kvällen har vi bestämt oss för att äta shabu shabu, en av våra favoriträtter som kan beskrivas som en japansk hotpot där man tillagar sin mat själv i olika kokande buljonger. Restaurangen vi äter på har en såsbuffé med 27 olika såser samt en stor maskot som kommer in och sjunger varje gång någon fyller år, en ganska vanlig företeelse skulle det visa sig.

Efteråt får vi feeling och hamnar på en koreansk karaokebar där vi bokar ett rum bara för att boka det igen när vi inser att en timme går alldeles för snabbt. Och även om vi hann med en rejäl söndagsbrunch innan det var dags för mig att åka hem är det euforisk skriksång i mikrofoner till Taylor Swift som får avsluta detta inlägg och så även min resa till New York.

Saker som känns som godis

Nu när halva landet tycks blivit frälsta av Marie Kondos rensningsstrategier och prylfilosofier kände jag att det var dags för lite självrannsakan. Hur tänker jag egentligen när det kommer till saker i hemmet? Vad köper jag och varför? För hypen till trots känner jag mig inte superlockad att KonMari:a hela mitt hem och det kommer nog dessvärre aldrig bli någon minimalist av mig. Min garderob andas mer utklädningslåda än säker stil och min bokhylla är full av böcker, loppisfyndade vaser och rosa kulspetspennor. Och det enda rimliga med det är väl att jag älskar i princip varenda liten sak. Så efter en kort fundering insåg jag att jag har två undermedvetna strategier:

1. Jag faller för saker som är lite, lite fula. En något för klumpig sko, en oklar färg på ett plagg eller en skelögd porslinshund. När det är för snyggt blir det oftast tråkigt.

2. Att handla något ska ge mig samma känsla som det var att köpa godis som barn. Oavsett om det är kläder, mat, hudvård eller inredning kan allt kännas som godis.

För att bevisa detta tänkte jag att vi skulle kolla på några nya saker som dykt upp i mitt hem den senaste tiden. Godis i prylform helt enkelt.

Inredningsgodis i form av en knallgrön lampa som jag ärvt av min mormor, en liten blå loppisfyndad vas och en stor gulrosa vas från Motel a Miio. Lampan tycker jag så mycket om! Den är kul och snygg och personlig på samma gång och så påminner den mig om mormor såklart.

Klädgodis i form av en silkesblus som verkligen är extra allt. Jag hittade den här vintage i New York och tvekade lite först men insåg sedan att prickar, kedjor, tofsar och en riktigt blingig knapp helt enkelt är så konstigt att det blir rätt. Nu är den en favorit.

Växtgodis i form av prickiga och lila blommor. Jag har även köpt en med rosarandiga blad och en med grönfläckigt mönster. När jag såg den prickiga tänkte jag ”om min blogg vore en växt skulle det vara den här” så då var jag ju bara tvungen att ta med den hem.

Hudvårdsgodis i form av små mask-burkar från Peter Thomas Roth. Hur banalt det än kan låta blir jag på riktigt glad när jag öppnar badrumsskåpet och hittar dessa. Jag köpte dem i ett set på Sephora i New York, mest för att jag haft Pumpkin-masken sedan innan och älskar den, samt för att jag hört bra om Peter Thomas Rots andra masker (och ja, kanske även för att det var rea). Nu har jag masker så det räcker året ut och lite till!

Smågodis för att ja, ibland är ju riktigt godis det enda man behöver. Och vill man addera ett uns av ordning och reda till sin lördagsmix så kan man ju alltid färgsortera det och lägga upp det fint på ett fat innan man går loss. Kram och hej från mig och mitt inre barn!