Resa – Sida 7 – Julia Eriksson

Paris – dag I

Efter att ha landat i Paris på fredagskvällen plockar jag upp min telefon, öppnar anteckningar och tar fram en ny sida. Där skriver jag ned allt jag kommer att tänka på under resans gång. Det här är ett utdrag från dag 1.

Att vara i en helt främmande stad och inte känna någon är spännande. När folk frågar vem jag är och vad jag gör här kan jag svara precis vad som helst. Ingen vet om det är rätt eller fel. Än så länge har jag bara sagt sanningen.

Att gå in på en restaurang och fråga om ett bord för en person var inte så jobbigt. Så nu sitter jag här i baren på Ober Mama och väntar på min mat: bruschetta och mini-pizza. Drinken är god, volymen är hög. Kvällen till ära har de något slags banantema så bardisken är klädd i gröna blad och från taket hänger gula klasar.

Det svåra är att veta vad man ska göra under tiden man väntar. Den annars så tvångsmässiga instagram-scrollen funkar inte nu utan wifi. Inte heller har jag någon att småprata med. Istället skriver jag ner dagens tankar hittills här. Det får mig kanske att se lite mindre ensam ut i alla fall. Och så har jag ju en bok i väskan. Det finns något härligt klyschigt med att vara en person som sitter själv i en bar och läser en bok på ett främmande språk. Jag gillar det.

Resan hit gick bra. Att resa själv är inte svårt, snarare enklare än med sällskap. Ingen grupp att hålla ihop på flygplatsen. Ingen som sitter och är rädd på planet. Ingen att dividera med hur man ska ta sig till hotellet när man väl har landat. Med bara sig själv och sitt handbagage går allt ganska smidigt.

Lista över saker jag älskar just nu:

– Drinkar

– Pizza

– Paris

– Mig själv

Det är som att jag fysiskt kan känna hur jag åldras, nej inte åldras – mognar – när jag sitter här i baren själv i Paris. Jag gjorde det. Shit vad grym jag är. Och det här är bara början. Hade någon frågat om jag kunde ta över världen nu hade jag sagt ja.

Luften är ljummen, barerna är stimmiga och fastän klockan närmar sig midnatt är det fullt av folk längs kanalen. Här går jag på främmande gator, sicksackandes mellan cyklister och cigaretter, och njuter av att vara en okänd iakttagare till alltihop.

Paris – Generator Hostel

Detta inlägg är ett samarbete med Generator Hostel

När jag fick för mig att jag skulle åka till Paris i början av april hade jag ingen aning om var jag ville bo. Men så tipsade en vän mig om Generator Hostel som öppnade sitt Paris-hotell i början av 2015 och som bland annat beskrevs med orden ”Create innovative traveling for the Millennials”, vilket jag tyckte lät trevligt. Så jag mailade dem och berättade om min blogg och resan jag skulle göra samt frågade om jag fick komma och bo hos dem. Och då lät de mig få testa ett av deras dubbelrum under helgen, tusen tack för det!

Generator Hostel är väldigt stort och ligger i Paris 10:e arrondissement, nära Saint Martin-kanalen. Så här såg receptionen ut när jag checkade in på fredagskvällen.

Mitt rum var ett dubbelrum på sjätte våningen. Ville man lyxa till det lite extra fanns det även dubbelrum med egen terass och eftersom det är ett hostel har de även mindre sovsalar. De kunde jag dock inte kika in i, men eftersom allt är väldigt nybyggt och fräscht så tror jag att de håller ganska hög standard.

Mitt rum var naturinspirerat och gick i tonerna vitt, grönt och brunt. En av väggarna var klädda i trä och en annan i något slags fejkgräs, ganska spexigt men fint. Ett tips förresten, gympapåse är världens bästa grej när man är ute och reser! Det tar ingen plats i packningen men är perfekt när man ska gå runt länge och bära på paraply, extratröja, karta och annats krafs. Dessutom är det svårt för tjuvar att öppna och plocka ut något (i jämförelse med en ryggsäck) eftersom man då måste dra i snörena som sitter kring ens axlar. Ett litet sidospår, nu fortsätter vi rundvandringen…

I badrummet fanns det franskt kakel (såklart) och ännu mer inspiration från naturen. Pluspoäng för extremt bra sminkbelysning också.

Här har vi gräsväggen bakom klädställningen och ett litet skrivbord att sitta vid. Det hann jag dock aldrig göra pga fullt schema och för att jag ändå alltid sitter med min dator/bok/telefon i sängen, men det gör väl alla?

Det jag gillade allra mest med hotellet var att allting var väldigt fräscht och genomtänkt. Det kändes också ganska ungdomligt och anpassat efter det, bland annat med kul utflykter som man kunde signa upp sig på, en reception som var öppen 24/7 och flera hang out-areas. Trots det var det varken stökigt eller lyhört på min våning och allt kändes väldigt tryggt. Mina enda minus är att jag tyckte sängen var lite hård och att frukosten var väldigt basic, men det hade jag nästan väntat mig för svenska hotellfrukostar gör en alltid bortskämd tycker jag. Läget nära Saint Martin-kanalen var riktigt bra, jag gillade det området jättemycket och med ytterligare några minuters promenad var man snart även i Marais som också är mysigt.

Med förebehåll för att jag inte testat några andra hotell i Paris kan jag ändå varmt rekommendera detta om man vill bo på ett fräscht och prisvärt ställe i trevliga kvarter. Så tack igen Generator Hostel för att jag fick bo hos er!

Era bästa Paristips, merci!

Om nio dagar hoppar jag på ett flyg mot Paris, alldeles själv. Jag bestämde mig ju, efter support från er, för att testa på att resa någonstans ensam och gav således mig själv en weekend i Frankrikes huvudstad som present när jag fyllde år. Nu börjar det alltså dra ihop sig och jag är fylld av förväntan!

Små planer börjar sakta ta form i mitt huvud och jag försöker spara ned alla tips jag springer på. Men självklart finns det säkert många guldkorn jag missar och därför vill jag gärna ha er hjälp. Vilka är era bästa Paristips? Restauranger, museum, caféer, områden, affärer, parker, barer… allt! Jag undviker gärna de största turistfällorna (typ åka upp i Eiffeltornet eller kika på Mona Lisa, det känns bara ovärt), så ge mig gärna de där insidertipsen jag lätt skulle missa annars.

Mitt hotell ligger nära Saint Martin-kanalen i 10:e arrondissementet (vilket inte säger mig så mycket egentligen), men finns något fint i närheten så är det alltid en bonus. Jag är säker på att ni sitter inne på grymma tips, så hjälp mig nu. Som tack så lovar jag att leverera det allra bästa från Paris, direkt till er sen. Bisous!

Puerto Rico – Rincon

Lite motvilligt kommer här sista bilderna och berättelsen från min Puerto Rico-resa. Nu är det lite drygt en månad sedan jag kom hem och jag är verkligen så glad att jag unnade mig den där semestern över jul och nyår, utan den hade vintern känts som en evighet tror jag.

Våra sista dagar på Puerto Rico tillbringar vi på västkusten. Staden Rincon är känd för sina magnifika stränder med stora vågor och surfare, så hit styr vi hyrbilen med Justin Biebers Sorry på högsta volym. Vi har lyxat till det genom att hyra två lägenheter precis vid stranden och somnar varje natt till ljudet av de svallande vågorna.

Vi har medvetet valt att boka in så lite saker som möjligt för att verkligen hinna varva ned. Det enda som står på våra scheman egentligen är att få prova att surfa. Tyvärr går vågorna alldeles för höga under de dagar vi är där och inga nybörjare släpps ut i havet. Istället ägnar vi oss åt body boarding, hoppar runt i vågorna och läser mängder av pocketböcker i solstolar på stranden.

På kvällarna dricker vi iskall Medalla och äter tacos. Slurpar ginger beer på stadens favoritpub och beställer in skaldjur. Från vår balkong har vi perfekt utsikt över solnedgången och lika exalterade som barn inför Kalle Anka på julafton ropar vi till varandra ”nu börjar det, nu börjar det!” när det stora klotet sänker sig ned i havet.

De här dagarna går ut på att bara vara. Ladda på med solenergi och värme innan vi återvänder hem igen. När vi lämnar Rincon och färdas mot San Juan och flygplatsen är vi brunbrända, utvilade och lyckliga. Att en försenad och komplicerad flygresa (tack Norwegian) väntar oss har vi ingen aning om så det väljer jag att inte prata om här. Istället sparar jag bilderna av lata stranddagar, magiska naturupplevelser och många fina stunder med ett gäng underbara vänner. Tack och hej Puerto Rico, du var bäst!

Puerto Rico – Vieques 2

Efter frukost på en terass i skuggan börjar vi vår andra dag på ön Vieques. Vi går för att hyra cyklar, simfötter och cyklop, packar väskorna fulla med matsäck och badkläder och ger oss iväg. Vägarna slingrar sig brant uppför och nedför och då och då dyker det upp en vildhäst i vägrenen. Vi turas om att ropa ”bil!, hund!, bromsa!”, stannar ofta för att dricka vatten och når vårt mål efter ungefär en och en halv timme.

Den stora piren sträcker sig långt ut i havet och på den står några tålmodiga fiskare. Men vi är inte där för att fiska, vi har nämligen blivit lovade att i vattnet häromkring kan man få se havssköldpaddor. Så vi spänner på cyklopen och simmar ut i det stora blå. Vid piren möter vi några dykare som fångar fisk med harpun. De tecknar åt oss att fortsätta framåt under piren, där ska de tydligen sett två sköldpaddor alldeles nyligen. Långsamt simmar vi omkring, kikar på färgglada fiskar och vackra rev. Jag förundras över havet, hur det kan kännas så fritt från gränser, så skyddat från vad som händer där ovan. Och så plötsligt, en stor nästintill svävande varelse bara några meter bort. En havssköldpadda. Den långa cykelturen var värd mödan, naturen levererar och fascinerar på nytt.

Om San Juan var en blandning mellan palmer och snabbmatskedjor så är Vieques paradiset med sina pittoreska hus, lummiga skogar och vita stränder. Vi lever drömlivet med stora strandremsor för oss själva, äter grillad fisk och dricker puertoricansk öl. Plockar snäckor, läser böcker och slumrar i solen. Det är lite motvilligt vi lämnar byn Esperanza för att ta färjan över till Fajardo igen. Men samtidigt vet vi att fler upptäckter väntar och än har det bara gått några dagar på 2016. Dags för nya äventyr!

Puerto Rico – Vieques 1

Ett par dagar in på det nya året har det blivit dags att lämna San Juan och ge sig vidare på nya äventyr i Puerto Rico. Vi kliver upp klockan fyra på morgonen för att packa ihop våra saker och ta en taxi till staden Fajardo. Vid 06 är vi framme vid hamnen och ställer oss i en redan lång kö. Solen har ännu inte gått upp men trots det krävs inte många lager kläder. Efter någon timme ser vi biljettluckorna öppna och vi blir sakta vallade framåt. Väl framme tittar biljettförsäljaren på oss och suckar. Ni har ju stått i fel kö. Det var resans första och sista gång som vi insåg att det hade varit bra att kunna spanska… Vi hade tagit förgivet att utropen om Vieques betydde att vi stod i kön dit, när de i själva verket gått runt och sagt att detta inte är färjan till Vieques. Aja, bara att bita ihop och börja om köandet i en ny rad.

Solen stiger sakta över hamnen och nu börjar det samlas mycket människor på kajen. Och galande tuppar. Det är fullt av män som bär på tuppar i tygpåsar och jag kan för mitt liv inte fatta varför. Tills jag långt senare förstår att de var på väg för att tävla i tuppfäktning. En ”sport” som knappast känns modern eller etisk men som tydligen förekommer en del i Puerto Rico. Till slut får vi tag i biljetter till rätt färja och kommer på båten. Vi sätter oss högst upp ute på däck, fäller ned solglasögonen och slumrar i solen. För att tio minuter senare befinna oss i ösregn. Det fullkomligt vräker ned från skyn och allt är dyngsurt. Vi vet inte om vi ska skratta eller gråta men väljer ändå det första alternativet. Och efter en timme når vi vårt mål. Ön Vieques.

Vieques är magiskt grönt och vackert. Så pittoreskt med färgglada hus, vildhästar längs gatorna och de vackraste stränder man kan tänka sig. Här bor ungefär tiotusen invånare och naturen är många gånger orörd. Vi checkar in på vårt hostel och slår oss ned på vår blivande favoritrestaurang Bananas för lunch. Fish tacos smakar gudomligt gott när man inte ätit på många timmar och i väntan på att regnet ska avta spelar vi tre omgångar yatzy.

Fördelen med oväder på Puerto Rico är att de går över snabbt och snart skiner solen från en blå himmel igen. Så vi packar strandväskorna och beger oss längs havet, hittar en plats, tittar oss omkring och inser att vi har nästan hela stranden för oss själva. Medan de fuktiga kläderna hänger på tork i ett träd, snorklar vi runt, tittar på fiskar och njuter av värmen. Allting är verkligen vykortsvackert.

På kvällen gör vi en av de mest magiska utflykter jag gjort. Vi paddlar kajak i en bio bay. Det är en sjö med extremt speciella förhållanden som gör att organismer i vattnet lyser och glittrar när man rör vid det, som mareld. Ovanför oss glimmar den mest stjärnbeströdda himmel jag sett i hela mitt liv, det är hundra, nej tusentals stjärnor som blänker. Och i det varma vattnet ser vi fiskar som simmar förbi, glittret som bildas när vi drar paddeln genom det och det är verkligen svårt att förklara i ord men så otroligt häftigt. Det massiva mörkret omkring oss gör det omöjligt att fånga på bild men i mitt minne har jag sparat den där paddelturen för evigt.

En dag har gått på Vieques och vi älskar redan den här ön.

Puerto Rico – San Juan

Det är något visst med värmen som möter en när man kliver av flygplanet på en annan kontinent. Den omedelbara temperaturförändringen som på en sekund får en att känna sig totalt felklädd. Den fuktiga luften, lite sötare doften – som att få en varm kram. När vi landar i San Juan är klockan tio på kvällen och värmen fortfarande påtaglig, det är säkert 25 grader, om inte mer. Vi hämtar ut vårt bagage, tar en taxi från flygplatsen och hittar till vår lägenhet. Belägen precis på stranden i Isla Verde, med havet alldeles utanför. Där somnar vi gott och vaknar tidigt, tidigt nästa dag, lurade av tidsskillnad och jetlag.

Nedanför balkongen pågår ett bootcamp i det tidiga morgondiset. Vi betraktar dem på avstånd och går sedan för att handla frukost. Vädret lovar både sol och regn så beslutar oss för att vår första dag i San Juan får bli en utflyktsdag. Med karta, kameror och vattenflaskor gör vi oss redo för att promenera längs stränderna och in till området Old San Juan. Vägen är lång, nästan två mil, men vi har gott om tid och njuter av värmen. Gömmer oss ibland för plötsliga skyfall som är borta lika snabbt som de kom. Stannar då och då för att titta på lekande hundar, kitesurfande människor och palmer i motljus.

Efter ett lunchstopp och ytterligare en timmes promenad når vi den gamla delen av San Juan. Där möts vi av hus i alla tänkbara färger, kullerstensgator och neonlysande juldekorationer. Det är lätt att glömma bort att det fortfarande är december när solen värmer och palmerna vajar, men såklart att julfiranden pågår även här, fastän vi är långt från vinterland och renar. Vi slår oss ned på en uteservering och dricker svalkande mojitos. Letar upp Puerto Ricos bästa lilla kaffebar och strosar upp och ned längs gatorna. Bestämmer oss för att ta lokalbussen hemåt och efter lite jakt hittar vi till stationen, betalar 75 cent var och någon timme senare är vi hemma igen.

San Juan är en mix av amerikansk skräpmat (Burger King, Taco Bell, KFC, Subway, Wendy’s… alla snabbmatskedjor du kan tänka dig finns här) och otroligt vackra stränder. Sanden är kritvit, havet varmt och vågorna mjuka. I staden blandas turister som kommer hit med stora lyxkryssningsfartyg och den lokala befolkningen som alltid är lika vänlig och tillmötesgående. Vi lär oss snabbt att inte chansa utan istället googla fram de bra restaurangerna. Då hittar vi både utsökt ceviche, kryddiga bönburgare och musslor.

Nyåret skålar vi in på stranden med bubbel och fyrverkerier, följt av efterfest på en klubb i gamla stan med massor av skrymslen och vrår. Det puertoricanska folket har tagit emot oss med värme och efter bara några dagar trivs vi utmärkt. Nyårsdagen tillbringar vi på stranden i varsin solstol med böcker, kokosnötter och svalkande bad. 2016 började på ett strålande vis och vi har många dagar kvar på resan.

Min guide till Tokyo

I somras åkte jag till Tokyo i en vecka, en fantastisk semester som jag ofta tänker tillbaka på. Nu har jag blickat tillbaka lite och försökt samla mina bästa tips och upplevelser från staden. Det är ingen fullmatig Tokyo-guide men ett gäng guldkorn som kan vara kul att ha koll på om man ska resa dit.

Resa och bo

Att flyga till Tokyo behöver inte vara superdyrt beroende på när man väljer att åka och i hur god tid man bokar sina biljetter. Jag flög med SAS från Stockholm via Köpenhamn och till Tokyo, resan tog drygt elva timmar och kostade ungefär 7000 kr (men då bokade jag min flygbiljett väldigt nära inpå).

Som jag förstått är boende ganska dyrt i Tokyo. Nu hade jag turen att kunna bo tillsammans med min kompis Mika i hennes farbrors villa som var tom när de var borta på semester, så jag kunde komma undan den kostnaden. Är man ett större gäng som åker tänker jag dock att det kan vara värt att kolla airbnb. Vilka delar som är bäst att bo i har jag ganska dålig koll på, men vi bodde i Sengoku som ligger nära Sugamo i norra Tokyo.

Åka i staden

Det smidigaste sättet att ta sig runt i Tokyo är definitivt att åka tunnelbana. Under min vecka där köpte jag ett metrokort som jag laddade på ett par gånger. Kortet blippar man när man går in och ut så beroende på hur långt man åker kostar det olika belopp. Tunnelbanan är väldigt enkel att åka och det är inga problem att förstå var man ska gå och stå, även om man inte kan japanska. Den enda nackdelen är att tunnelbanan slutar gå vid midnatt ungefär och börjar gå vid femtiden, även på helger. Det går att ta taxi men som jag förstått är det ganska dyrt och chaufförerna kan ha svårt att hitta. Så när vi gick ut gjorde vi oss redo för en helkväll (något som gick förvånansvärt lätt, det kan vara en fördel att vara jetlaggad ibland).

Områden

Tokyo är verkligen stort och består av många olika områden. Några av mina favoriter var:

Shimokitazawa – område lite utanför stadskärnan som beskrivs ungefär som Tokyos Williamsburg. Där finns massor av mysiga caféer, second hand-affärer och mindre butiker.

Omotesando – fullt av bra shopping, kaffeställen och små hipsterställen. Känns lite som söder i Stockholm, fast mycket större.

Shibuya – storstadspuls deluxe. Skyskrapor, klassiska Shibuya crossing, varuhus och matställen. Stort och intensivt.

Harajuku – kanske mest känt för Harajuku-girls men här finns också många bra affärer (typ alla märken man kan komma på), perfekt att strosa runt för shopping.

Äta

Gillar man mat så gillar man Tokyo. Här finns hur mycket goda saker som helst att äta. Några mer specifika tips:

Ramen – den klassiska nudelsoppan är ett måste. I Ginza-området finns en ramen-restaurang som heter Kagari. Den har bara plats för åtta personer men maten där är himmelsk, helt klart väntan.

Shabu-shabu – fondue där man kokar kött och grönsaker i buljong. Man får in en egen liten spis och kastrull och lagar sin mat direkt vid bordet. Bland det godaste jag ätit! Finns shabu-shabu ställen överallt så håll utkik.

Sushi – givet när man är i Japan. Testa gärna kaizen sushi, så kallad rullbandssushi. Då får man se när kockarna lagar maten och kan plocka åt sig bitar allt eftersom.

Koreansk barbeque – kul grej att göra om man är ett litet gäng. Beställ in massor av grönsaker och kött och grilla direkt vid bordet på koreanskt vis.

Kaffe

Under min resa sprang jag på sjukt många bra kaffeställen, jag hade faktiskt ingen aning om att Tokyo var en så bra kaffestad. Här är mina bästa kaffetips:

Omotesando Koffee – extremt minimalistiskt kaffeställe gömt i ett villaområde i Omotesando. En liten hemlig oas med superbra kaffe.

Café Kitsuné – också beläget i Omotesando. Franskt, fint och genomtänkt.

Shozo Coffee Store – superlitet men jättefint kaffeställe, även det i Omotesando (se det som ett gemensamt tema för bra kaffe).

Butiker

Precis som det flesta storstäder är Tokyo en bra shoppingstad. De flesta stora brands finns representerade här och det går att hitta hur mycket kul som helst. Några affärer jag lade lite extra vikt vid var dessa:

Muji – den japanska motsvarigheten till Åhléns ungefär. Faktum är att det finns en liten Muji-avdelning på svenska Åhléns men den är inte i närheten av Muji i Japan. Här kan man hitta allt från snygga basplagg till stora möbler. Deras pappersavdelning är en dröm om man gillar block, pennor, kalendrar och sånt. Billigt och kul!

Loft – stort varuhus i Shibuya med allt man kan tänka sig. En blandning av välsorterade designprylar och knäppa japanska grejer man knappt förstår vad det är. Perfekt om man vill köpa presenter, men obs väldigt stort så ha lite energi innan du går in.

Comme des Garçons – mycket, mycket billigare att köpa i Japan än i Sverige. Så ett tips om du är sugen på en randig tröja eller liknande.

Don Quijote / Donki – galen butik som finns lite överallt. Här kan man köpa massor av japanska prylar för nästan inga pengar alls. Knäppt godis, alkohol, nagellack, maskeradutstyrslar, mat… allt man kan tänka sig. Helt hysteriskt och kul!

Göra

Besök ett tempel – vi passade på att besöka två tempel under vår resa. Min favorit var Meiji jingū-templet som ligger i Yoyogi-parken. Så stort och fint, promenaden dit är magisk.

Besök Yoyogi-parken – en av Tokyos största parker som är full av aktivitet. På söndagar samlas alltid ett gäng Elvis-imitatörer precis utanför parken och dansar loss till hans låtar. Så knäppt och fint.

Tokyo Metropolitan Government Building – vill du se Tokyo uppifrån så finns det flera olika alternativ men detta är helt gratis. Svindlande utsikt över hela staden.

Shibuya Crossing – helt gigantisk korsning som får Times Square att blekna. Varje gång rödljusen slår över till grönt så väller det över människor på väg åt olika håll.

Tokyo dag 2

När vi ändå är igång med Tokyo-rapporteringen tycker jag att vi betar av dag två också! Det här var en mycket händelserik dag och jag och Mika hann se en hel del fina grejer, så gör er beredda på ett långt inlägg med många bilder. Förresten, sen när jag gått igenom alla dagar tänkte jag göra en liten sammanfattande Tokyo-guide med mina favoriter, så ni som är sugna på att åka dit – håll utkik efter den!

Efter att ha vaknat, druckit kaffe och gjort oss i ordning lämnade vi vårt hus. Så här fina var gatorna i våra kvarter, som stora löparbanor nästan och i princip ljudlösa.

Här är Mika, redo för utflykt! Det kanske inte ser så varmt ut på bilden eftersom himlen är ganska mulen, men det var åtminstone 30 grader varmt och sådär härligt klibbigt.

Efter en tur med tunnelbanan var vi framme i Shimokitazawa, ett område lite utanför stadskärnan som beskrivs ungefär som Tokyos Williamsburg. Där finns massor av mysiga caféer, second hand-affärer och mindre butiker.

Vi började dock med att kliva in i en av de större, nämligen Muji. En del av er kanske känner igen det från Åhléns som har ett litet sortiment av Muji-saker i vissa butiker, men i Asien är det något helt annat. Den här butiken hade fyra våningar proppfyllda med fina saker till mycket lägre priser än i Sverige. Här finns allt från kläder och hudvård till köksredskap, mat och kontorsmaterial. Just deras pappersavdelning är himmelsk med massor av fina block och allt är sådär perfekt minimalistiskt. Helt klart en favoritbutik!

Efter att vi noggrant jobbat oss igenom hela Muji klev vi ut på gatan igen och möttes av regn. I avsaknad av paraply korsade vi därför snabbt fram och tillbaka mellan olika butiker under ytterligare någon timme.

Sedan kurrade plötsligt magarna och vi letade efter ett bra asiatiskt ställe att äta lunch på. Men eftersom vi var lite sent ute och den normala lunchtiden egentligen var över hamnade vi istället på detta pannkaks-café.

Här var allting Hawaii-inspirerat och väldigt fint. Är det något japanerna älskar så är det Hawaii, det är typ deras drömresemål! Jag såg så många restauranger, barer och caféer med Hawaii-tema under resan, väldigt gulligt.

Av mig fick de pluspoäng för fin meny och så var det extra trevligt att det fanns engelsk översättning. Det är nämligen inte någon självklarhet i Tokyo och att förstå menyerna är därför inte alltid helt enkelt. Men ofta kommer man långt med bilder och lite trevande engelska.

Jag tog en deras klassiska pannkaksrätt med bacon och ägg och Mika tog en med kycklingröra.

Sedan var vi mätta och belåtna och redo för nya äventyr!

Vi förflyttade oss en bit med tunnelbanan och kom till området Omotesando. Här hade vi nämligen blivit tipsade om ett bra kaffeställe! Med hjälp av Google Maps letade vi oss till ett litet villaområde och var säkra på att vi hamnat fel innan vi plötsligt såg en liten skylt och en liten, liten trädgård.

Där inne möttes vi av ett superminimalistiskt hus med bara ett rum där det enbart stod en kaffemaskin och en barista som jobbade. Så svårt att fånga på bild men det var verkligen fantastiskt fint.

Allting var genomtänkt in i minsta detalj och perfekt grafiskt minimalistiskt. Till och med de få kakorna som fanns var skurna i exakta kvadrater och serverades i ett kaffefilter.

Jag tog en mycket god cappucino doppio och vi satte oss i den lilla trädgården utanför. Så mysigt och helt klart en av mina bättre kaffeupplevelser!

Från Omotesando promenerade vi sedan upp mot Harajuku, ett område som kanske främst är känt för Harajuku-girls med extrema klädstilar. Men faktum är att de mest rör sig på några få gator och övriga Harajuku-området är fullt av trevliga små butiker att kika i.

Opening Ceremony till exempel som hade Lustiga huset-spexiga golv. Mycket tjusigt!

Och den nyöppnade Reebok Classic-affären som hade en jättefin utställning med prints av Cyrcle. Jag vill ha alla dessa!

När vi väl var i området passade vi såklart på att kolla in den klassiska Harajuku-gatan. Extremt mycket krimskrams, neon, plast och rosa – jag var kanske inte helt såld, men det är alltid kul att ha sett.

Och så fanns det ju ett populärt ställe som bakade någon slags eclairer och sålde mjukglass, jag köpte det sistnämnda.

Sedan åkte vi hem efter en lång dag med massor av promenerande i värmen. Vi vilade, duschade och gjorde oss i ordning för att gå ut och äta middag. Men när vi väl var framme i Ikebukuro som vi valt som matställe för kvällen var klockan visst redan tio och stället vi hade tänkt äta på var stängt. Så vi gjorde en chansning och hoppade in i ett litet hål i väggen för att mötas av…

…sushi! Och inte vilken sushi som helst utan kaizen sushi – även känd som rullbandssushi.

Så där satt vi och plockade på oss av tallrikarna som kom ut på löpande band. Sjukt god sushi och verkligen billig också. Hade det inte varit så att de stängde vid elva hade vi nog suttit kvar där länge till, men till slut blev vi tvungna att kila hem och pusta ut efter en mycket lång men väldigt bra Tokyo-dag!

Tokyo dag 1

Nu är jag hemma från Tokyo igen. Gissa om det varit en fantastisk resa? Jag tycker så mycket om staden och frågan är inte om jag ska åka tillbaka, utan snarare när. Har ni chansen att resa dit – ta den! Eftersom jag inte hunnit uppdatera något därifrån (vi hann knappt med att sova, så mycket kul fanns det att göra) tänkte jag att vi skulle börja från dag 1 – häng med!

Efter en mycket lång flygresa utan någon vidare sömn (men med ett perfekt optimerat handbagage i alla fall) landade jag på Narita Airport. Så fort flygplansdörrarna öppnades slog värmen emot mig likt en varm, fuktig och omslutande kram och jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle få någon större användning för de långärmade tröjorna jag packat med mig.

En annan sak jag lade märke till var perfektionen och artigheten som genomsyrade allt. Flygplatsen var full med folk som jobbade dedikerat med att göra allas upplevelse så bra som möjligt. Alltifrån att vänligt peka åt vilken passkö man skulle stå i, till att hjälpa människor vid bagagebandet eller bara stå och hälsa välkommen när vi klev av planet. Dessutom gjordes allt med största diskretion. För och med att Tokyo är en av världens största städer med 35 miljoner invånare så kan alla inte hålla på och väsnas högt, prata starkt med varandra eller ha ringsignalen påslagen på tunnelbanan. Istället dämpar man rösten på publika ytor och har telefonen på ljudlös – allt med fullaste respekt och det funkar! Jag såg till och med en man reparera en rulltrappa helt ljudlöst och fick flera gånger påminna mig själv om att inte tala så starkt. Helt klart en främmande sak men så förståligt då man är så många på liten yta.

Den tredje saken jag lade märke till direkt var renligheten. Dels i luften som var klar och frisk, jämfört med exempelvis Hongkong där det låg ett tunt smog-filter över himlen i princip hela tiden. Men också på gatorna som var skinande rena och fria från skräp och hur människornas interaktion med varandra också tar hänsyn till detta. Som ni kanske vet använder japaner munskydd när de är sjuka för att undvika att smitta varandra, men man tvättar också alltid, alltid händerna före varje måltid och räcker inte över pengar direkt i handen utan använder en bricka – för att nämna några exempel. Saker som känns ganska främmande för mig men som också är förståeligt på grund av stadens enorma storlek.

Nåväl, efter att ha lagt märke till alla dessa saker och tagit mina första staplande steg på japansk mark började jag min resa från flygplatsen och hem till Mikas farbrors hus där hon och jag skulle bo under veckan. Jag var lite nervös för hur resan skulle gå i och med att det var flera olika byten på vägen, men det var föredömligt enkelt att hitta. Tokyos tunnelbana är supertydligt skyltad och alla stationer ropas upp på både japanska och engelska. Inga problem helt enkelt!

Väl framme mötte Mika upp mig och vi gick till mataffären för att handla lunch. Sedan tog jag en tupplur under några timmar för att bota den värsta jetlagen medan hon jobbade undan och skickade några viktiga mail. Efter lite planerande där vi gick igenom alla tips vi fått av vänner och bekanta (tack ni som skrev i bloggen!) kom vi fram till att det var dags för middag. Vid det laget hade det redan hunnit mörkna och vi tog tunnelbanan in till Shibuya.

Där åkte vi upp i en stor byggnad och kollade på utsikten. Shibuya crossing är en superstor korsning som får Times Square att blekna. Varje gång rödljusen slår över till grönt så väller det över människor på väg åt olika håll.

Överallt blinkade neonskyltar och jag tittade mig hänfört omkring. Det är ju något med storstäder som verkligen fängslar en. Att man är bara en liten, liten person i den stora mängden, helt främmande för alla. Jag gillar det.

Här är Mika framför utsikten. Vi lärde känna varandra genom Karin och var tillsammans i London och hälsade på henne för sisådär fyra år sedan. Efter det har vi umgåtts med jämna mellanrum, men det här var första gången vi hängde så här mycket tillsammans. Som tur var gick det superbra, inte svårt när man är i gott sällskap ju. Mika ska vara i Japan i ungefär en månad och jobba med ett utbytesprogram med start om någon vecka, men eftersom hennes farbror och hans familj bor här och nu var på semester passade det perfekt att vi åkte dit lite tidigare och lånade deras hus.

Efter lite scannande hittade vi en restaurang att äta middag på. Japansk mat är oftast sjukt god och här tog vi in varsin bricka med lite olika rätter.

En trött och jetlaggad men glad Julia.

Efter vi ätit klart hittade vi ett center med massor av spelautomater. Där gjorde vi några tappra försök att vinna sushi-formade gosedjur och annat fint men såg oss besegrade efter att ha spelat bort några hundra yen.

Och efter det kilade vi hemåt och fortsatte planeringen för allt vi ville hinna göra de kommande dagarna. Vad vi hittade på får ni läsa om snart!