Försommar

Den här tiden på året är nog min allra bästa. När sommaren ligger i luften och liksom väntar på att få slå ut. När kvällarna plötsligt blir så mycket längre och fyllda av grilldoft, kubbspel och parkhäng. När lunchen i skolan äts på en brygga vid vattnet samtidigt som solen värmer ens bleka ben. När syrénen har börjat blomma och det luktar helt magiskt. När en eftermiddag kan tillbringas på en solig bänk med en glass i handen och en ny pocketbok i knät. När man kan gå barbent till skolan på morgonen utan att frysa ett dugg. Och när alla tycks vakna upp ur sin vinterdvala och plötsligt lever på ett helt annat sätt. För det är något med dessa dagar som får det att liksom skimra kring människor och det måste ju betyda ett den här tiden är den allra bästa.

Tre svagheter

Jag tycker det är kul när folk berättar saker om sig själva som man kanske inte hade någon aning om. Därför tänkte jag att jag skulle lista tre av mina lite svagare sidor som ni kanske inte visste att jag hade.


Jag är extremt dålig på låttexter. Eller, när jag väl lärt mig dem så brukar de sitta där de ska men innan dess, alltså… Jag hör fel på vartenda ord som går att missta, men det hindrar mig sällan från att sjunga med. Exempelvis var jag säker på att Oskar Linnros sjöng ”så lat” istället för soldat i Ack Sundbyberg. Eller att Ted Gärdestad sjöng om någon som hette Camilla när han egentligen sjöng ”Come give me love” (fast det är ju rätt konstigt med en engelsk rad helt plötsligt i en svensk låt). I Alphavilles låt ”Big in Japan” var jag stensäker på att de sjöng ”Diggin’ the band” och på något konstigt vis lyckades jag höra ”Noël” (som i franskans jul) istället för ”Go West” i Pet Shop Boys låt och trodde därför då att det var en jullåt. Ja ni förstår, så dålig är jag…


Jag är nästintill ansiktsblind. Det är inte det att jag inte bryr mig om att lägga märke till folk i min omgivning, det är bara det att jag fokuserar på fel saker. Jag kollar vad folk har för frisyr, kläder och skor och sedan, nästa gång när jag träffar dem och de har bytt outfit, så står jag där och känner mig helt lost. Jag kan liksom inte minnas folks ansikten, det är nästan omöjligt! Detta medför även att jag är sämst på att känna igen skådespelare eftersom de ändras så mycket från roll till roll och det enda som kvarstår är just, ansiktet. Inte konstigt att jag aldrig ser kändisar då jag inte känner igen någon.


Jag gillar verkligen inte det här ordet, men jag skulle nog kunna säga att jag är ganska… klantig. Mest på det sättet att jag alltid lyckas spilla mat på tröjan, jämt snubblar i trappan och har en benägenhet till att ofta skada mig på något konstigt sätt. Dock är jag lyckligtvis inte typen som har sönder saker särskilt ofta. Jag har försökt kartlägga mitt beteende och konstaterat att det till viss del nog beror på min kropp är lite flaxig. Armarna är liksom lite för långa och benen lite för snubbliga, även om det är något jag borde lärt mig hantera nu efter 22 år.

Har ni några roliga svagheter?

Två väskor

På något magiskt vis dras jag alltid till hörnet med väskor när jag besöker second hand-affärer. Här är mina två senaste fynd för 45 respektive 20 kronor. Bra kap, särskilt med tanke på att de är omsorgsfullt gjorda i material som kan hålla i många år. Det gillas!

Penguin classics

Jag har helt glömt bort att visa de här böckerna som jag fick i födelsedagspresent av mina fina vänner, så ni får kika på dem nu. Penguin har gjort en serie med klassiska böcker som fått fina omslag av Coralie Bickford-Smith och jag fick två exemplar ur serien. Oliver Twist av Charles Dickens och Emma av Jane Austen står numera i min bokhylla och får mig att se aningens mer intellektuell ut. Det är så fint med riktiga, inbundna böcker när det annars blir mest pockets av smidighetsskäl.

Pasta med spenat, räkor och chili

Jag är långt ifrån någon mästerkock och det här med matlagning är väl inte direkt mitt främsta intresse. Men ibland händer det att jag lyckas hitta på något gott och då är det ju lika bra att dokumentera det och visa er. Så här kommer mitt recept på pasta med spenat, räkor och chili.

Steg ett är att tina och skala räkor. Jag brukar köpa frysta, det är ganska billigt och så är det gott också. Har man god framförhållning lägger man fram räkorna någon timme i förväg så de är färdigtinade när man ska laga mat. Är man lite mer av den impulsiva typen så kan man låta dem tina i lite vatten, då går det snabbt men lite av smaken försvinner. Huvudregeln är i vilket fall att aldrig använda sig att färdigskalade räkor på burk, de smakar bara trist!

Steg två är att göra en sås. Jag gjorde min på creme fraiche som fick koka upp och sedan smaksättas med sambal oelek, vitlök, tomatpuré, salt och peppar. Låt den koka ett par minuter och smaka av.

Steg tre är att smörsteka färsk spenat. I med en påse och stek i några minuter, salta lite om du vill.
Steg fyra är sista steget och det är att koka pasta. Välj en god sort som du gillar.
När allting är klart, blanda ihop och ät. Hur enkelt och gott som helst!

Grattis Vendela!

Idag fyller min syster år. Min bästasyster, finasyster och storasyster.
Du är den jag känt i hela mitt liv. Det var du som i smyg klippte mitt hår bakom soffan dagen innan mormors stora 60-årskalas. Det var du som lärde mig att hjula, som visade de bästa Spice Girls-låtarna på kasettband och som gjorde alla sju Sound of Music-rollerna tillsammans med mig. Det bästa jag visste som liten var när du hade rensning i ditt rum för det betydde nämligen att några av dina fina saker kunde bli mina. En vacker sten, en nyckelring eller kanske ett brevpapper med hästar på. Det var du som fick mig att börja spela cello, som ibland tvingade mig att öva och som hela tiden uppmuntrade mig. Och jag minns så väl dagarna i mellanstadiet när vi satt tillsammans på eftermiddagarna framför That 70’s show och åt rostade mackor med oboy.
Jag kan sakna att vara hemma, känns mig lite rastlös och gå in till dig. Öppna den knaggliga dörren och bara stå där i öppningen och säga ”hej”. Och du har alltid tid, vill alltid prata, ligga skafötters i sängen ända tills jag börjar kittla dig. Jag kan saknas ditt sätt att berätta historier där du är så noga med detaljerna att jag alltid hinner tröttna halvvägs innan du kommer till poängen. Och att göra karatedans i köket på kvällen som om det vore den mest naturliga saken i världen.
Du har en fantastisk förmåga att bli omtyckt av hela din omgivning. Att prata med människor och få dem att känna sig bekväma och tillfreds. Ditt leende smittar alltid av sig och det finns alltid där, nära till hands.
Varje dag har du gått före mig, visat vägen, lärt mig vad som är rätt och fel. Du har gjort mig trygg och säker och du har fångat upp mig när jag trillat. Du har alltid varit och kommer alltid vara den bästa systern man kan tänka sig. Grattis på födelsedagen!
Idag fyller min syster år. Min bästasyster, finasyster och storasyster.

Du är den jag känt i hela mitt liv. Det var du som i smyg klippte mitt hår bakom soffan dagen innan mormors stora 60-årskalas. Det var du som lärde mig att hjula, som visade de bästa Spice Girls-låtarna på kasettband och som spelade och sjöng alla sju Sound of Music-rollerna tillsammans med mig. Det bästa jag visste som liten var när du hade rensning i ditt rum för det betydde nämligen att några av dina fina saker kunde bli mina. En vacker sten, en nyckelring eller kanske ett brevpapper med hästar på. Det var du som fick mig att börja spela cello, som ibland tvingade mig att öva och som hela tiden uppmuntrade mig. Och jag minns så väl dagarna i mellanstadiet när vi satt tillsammans på eftermiddagarna framför That 70’s show och åt rostade mackor med oboy.

Jag kan sakna att vara hemma, känns mig lite rastlös och gå in till dig. Dra upp den knaggliga dörren och bara stå där i öppningen och säga ”hej”. Och du har alltid tid, vill alltid prata, ligga skaföttes i sängen ända tills jag börjar kittla dig. Jag kan saknas ditt sätt att berätta historier där du är så noga med detaljerna att jag alltid hinner tröttna halvvägs innan du kommer till poängen. Och att göra karatedans i köket på kvällen som om det vore den mest naturliga saken i världen.

Du har en fantastisk förmåga att bli omtyckt av hela din omgivning. Att prata med människor och få dem att känna sig bekväma och tillfreds. Ditt leende smittar alltid av sig och det finns alltid där, nära till hands.

Varje dag har du gått före mig, visat vägen, lärt mig vad som är rätt och fel. Du har gjort mig trygg och säker och du har fångat upp mig när jag trillat. Du har alltid varit och kommer alltid vara den bästa systern man kan tänka sig. Grattis på födelsedagen! ♥

En analog helg

Hej kära vänner! Det har varit lite tyst här senaste dagarna, jag har haft en sådan kaosig vecka med ont om tid men nu är det äntligen helg. Och ännu bättre, en ledig sådan! Jag funderar på om jag ska ha en riktigt analog helg och låta datorn vara, med undantag för lite viktiga mail och kanske något inlägg här. Det blir så himla enformigt att sitta vid datorn och skriva examensarbete 8-17 varje dag och sedan sätta sig framför den på kvällen också. Nog för att jag älskar min MacBook men lite omväxling kan ju aldrig skada. Så därför ska jag försöka fokusera på massor av bra analoga saker. Typ börja läsa någon av alla de böcker jag längtat efter att få sätta tänderna i. Och fotografera lite, kanske baka ett gott bröd, ta en lång promenad (hade det inte varit för min himla höftinflammation hade jag gett mig ut och sprungit), klippa och klistra, rensa bland alla gamla papper och grejer jag samlat på mig, bläddra i sparade tidningar, trycka och skicka iväg ett gäng tygpåsar, strukturera upp mina dj-skivor och sådana saker. Har ni några fina (digitala eller analoga) helgplaner?

Zazas dag

För några dagar sedan fyllde Zaza år och i födelsedagspresent av oss fick hon en Zaza-dag! Såhär såg det ut:
Först samlades vi hemma hos mig och förberedde en stor picknick att ha med oss.
Sedan gick vi till Folkparken och såg ut den bästa och soligaste platsen där vi sedan slog oss ned.
Och efter en stund kom det kidnappade födelsedagsbarnet med förbundna ögon.
Hon blev mycket glad och överraskad!
Här är hela gänget samlat, fy tusan vad jag kommer sakna dessa underbara människor när vi slutar till sommaren!
Sen högg vi in på picknicken och åt olivbröd med röd pesto, mozzarella, avokado och tomat, lite chips och avslutade med chokladmousse med grädde och jordgubbar.
Och så spelade vi ett Zaza-quiz med massor av frågor om Zaza (jag vann och är mycket stolt över detta!).
Efter en perfekt picknick fortsatte vi utomhushängandet med att gå till ett av Zazas favoritställen; uteserveringen Trädgårn.
Där satt vi under träden insvepta i filtar och njöt av kvällssolen.
Och det fick bli slutet på Zazas dag, en alldeles perfekt dag!

Majfragment



Tre fragment av stunder som passerat i maj.

Ett.
Klockan är halv fyra på natten och vi är tjugo personer som trängs i ett kök på femte våningen. Paul Simons I know what I know spelas ur högtalarna och vi dansar. I soffor, på golv och runt pingisbord. Helt plötsligt har ännu en timme passerat och någon kommer på att ”vi borde kanske gå hem nu” så vi vandrar nerför alla trapporna och ut på gatan. Där är det ljust och fåglarna kvittrar. Den tidiga morgonsolen värmer försiktigt och vi går lyckliga hem över mjuk asfalt och kullerstenstorg.

Två.
Det är läggdags men du är bortrest så sängen känns bara konstigt stor och tom. När jag lägger huvudet på kudden tar det en sekund innan tankarna är där. ”Vad ska det bli av mig? Vad händer sen? Hur ska det gå? Vart ska jag ta vägen?”. Jag saknar ditt sätt att klia mig på ryggen och viska att allting ska bli bra, det ordnar sig, det gör det alltid.

Tre.
Det är en av de där första riktigt varma dagarna, då när man kan vara ute i shorts utan att frysa. Vi sitter på trädäcket vända mot solen och bara njuter. Köper en isglass och försöker fånga ännu lite mer sol. När jag kommer in på kvällen känns huden fortfarande varm och luktar sol. Över bostadsområdet sprider sig en välbekant doft från nytända grillar och barnen cyklar upp och ned längs med gatorna. Jag sluter ögonen för en kort sekund och tänker ”Vi klarade det. Vi överlevde vintern i år igen”.

Examensdagar

I onsdags och torsdags hade vi i sista årskursen på Grafisk Design och Kommunikation våra examensdagar som gick under namnet EX12. Det var två dagar fyllda med gästföreläsningar, vernissage, utställning, mingel, middag och fest. Fullt upp helt enkelt och galet roligt! Nu tänkte jag att vi skulle kika lite på hur jag såg ut under dessa dagar.

På onsdagen var det utställning på dagen och vernissage på kvällen med inbjudna företag och studenter. Då passade jag på att bära en smått hysteriskt mönstrad klänning från Nelly.com. Jag gillar att den är paisleymönstrad men i övrigt ganska enkel i modellen. Som tur var så var vädret på topp så jag kunde gå med bara ben och silversandaler till. Just silversandaler letade jag efter hela sommaren förra året utan lycka, så när jag fann dessa på H&M i våras var jag snabb med att köpa dem.

På torsdagskvällen var det dags för examenssittning tillsammans med alla elever på programmet. Även om vi har våra examensdagar nu så har vi inte riktigt tagit examen än, vi skriver nämligen på våra examensarbeten just nu och blir färdiga i lite olika takt, så därför ville vi ändå fira gemensamt innan alla är klara. I vilket fall så bar jag en rosa klänning från Asos med öppen rygg silverskärp till. Håret hade jag satt upp i en knut och stuckit färska blommor i för att få den där skolavslutningskänslan. Klackarna har några år på nacken och efter middagen så byttes de ut mot silversandalerna för att fötterna skulle orka en hel natt på dansgolvet. Och det gjorde de. Halv fem på morgonen gick vi hem i morgonsol och fågelkvitter, trötta och glada efter en fantastisk kväll och helt övertygade om att vår klass är den allra bästa.