Resor – Sida 13 – Julia Eriksson

Puerto Rico – Vieques 2

Efter frukost på en terass i skuggan börjar vi vår andra dag på ön Vieques. Vi går för att hyra cyklar, simfötter och cyklop, packar väskorna fulla med matsäck och badkläder och ger oss iväg. Vägarna slingrar sig brant uppför och nedför och då och då dyker det upp en vildhäst i vägrenen. Vi turas om att ropa ”bil!, hund!, bromsa!”, stannar ofta för att dricka vatten och når vårt mål efter ungefär en och en halv timme.

Den stora piren sträcker sig långt ut i havet och på den står några tålmodiga fiskare. Men vi är inte där för att fiska, vi har nämligen blivit lovade att i vattnet häromkring kan man få se havssköldpaddor. Så vi spänner på cyklopen och simmar ut i det stora blå. Vid piren möter vi några dykare som fångar fisk med harpun. De tecknar åt oss att fortsätta framåt under piren, där ska de tydligen sett två sköldpaddor alldeles nyligen. Långsamt simmar vi omkring, kikar på färgglada fiskar och vackra rev. Jag förundras över havet, hur det kan kännas så fritt från gränser, så skyddat från vad som händer där ovan. Och så plötsligt, en stor nästintill svävande varelse bara några meter bort. En havssköldpadda. Den långa cykelturen var värd mödan, naturen levererar och fascinerar på nytt.

Om San Juan var en blandning mellan palmer och snabbmatskedjor så är Vieques paradiset med sina pittoreska hus, lummiga skogar och vita stränder. Vi lever drömlivet med stora strandremsor för oss själva, äter grillad fisk och dricker puertoricansk öl. Plockar snäckor, läser böcker och slumrar i solen. Det är lite motvilligt vi lämnar byn Esperanza för att ta färjan över till Fajardo igen. Men samtidigt vet vi att fler upptäckter väntar och än har det bara gått några dagar på 2016. Dags för nya äventyr!

Puerto Rico – Vieques 1

Ett par dagar in på det nya året har det blivit dags att lämna San Juan och ge sig vidare på nya äventyr i Puerto Rico. Vi kliver upp klockan fyra på morgonen för att packa ihop våra saker och ta en taxi till staden Fajardo. Vid 06 är vi framme vid hamnen och ställer oss i en redan lång kö. Solen har ännu inte gått upp men trots det krävs inte många lager kläder. Efter någon timme ser vi biljettluckorna öppna och vi blir sakta vallade framåt. Väl framme tittar biljettförsäljaren på oss och suckar. Ni har ju stått i fel kö. Det var resans första och sista gång som vi insåg att det hade varit bra att kunna spanska… Vi hade tagit förgivet att utropen om Vieques betydde att vi stod i kön dit, när de i själva verket gått runt och sagt att detta inte är färjan till Vieques. Aja, bara att bita ihop och börja om köandet i en ny rad.

Solen stiger sakta över hamnen och nu börjar det samlas mycket människor på kajen. Och galande tuppar. Det är fullt av män som bär på tuppar i tygpåsar och jag kan för mitt liv inte fatta varför. Tills jag långt senare förstår att de var på väg för att tävla i tuppfäktning. En ”sport” som knappast känns modern eller etisk men som tydligen förekommer en del i Puerto Rico. Till slut får vi tag i biljetter till rätt färja och kommer på båten. Vi sätter oss högst upp ute på däck, fäller ned solglasögonen och slumrar i solen. För att tio minuter senare befinna oss i ösregn. Det fullkomligt vräker ned från skyn och allt är dyngsurt. Vi vet inte om vi ska skratta eller gråta men väljer ändå det första alternativet. Och efter en timme når vi vårt mål. Ön Vieques.

Vieques är magiskt grönt och vackert. Så pittoreskt med färgglada hus, vildhästar längs gatorna och de vackraste stränder man kan tänka sig. Här bor ungefär tiotusen invånare och naturen är många gånger orörd. Vi checkar in på vårt hostel och slår oss ned på vår blivande favoritrestaurang Bananas för lunch. Fish tacos smakar gudomligt gott när man inte ätit på många timmar och i väntan på att regnet ska avta spelar vi tre omgångar yatzy.

Fördelen med oväder på Puerto Rico är att de går över snabbt och snart skiner solen från en blå himmel igen. Så vi packar strandväskorna och beger oss längs havet, hittar en plats, tittar oss omkring och inser att vi har nästan hela stranden för oss själva. Medan de fuktiga kläderna hänger på tork i ett träd, snorklar vi runt, tittar på fiskar och njuter av värmen. Allting är verkligen vykortsvackert.

På kvällen gör vi en av de mest magiska utflykter jag gjort. Vi paddlar kajak i en bio bay. Det är en sjö med extremt speciella förhållanden som gör att organismer i vattnet lyser och glittrar när man rör vid det, som mareld. Ovanför oss glimmar den mest stjärnbeströdda himmel jag sett i hela mitt liv, det är hundra, nej tusentals stjärnor som blänker. Och i det varma vattnet ser vi fiskar som simmar förbi, glittret som bildas när vi drar paddeln genom det och det är verkligen svårt att förklara i ord men så otroligt häftigt. Det massiva mörkret omkring oss gör det omöjligt att fånga på bild men i mitt minne har jag sparat den där paddelturen för evigt.

En dag har gått på Vieques och vi älskar redan den här ön.

Puerto Rico – San Juan

Det är något visst med värmen som möter en när man kliver av flygplanet på en annan kontinent. Den omedelbara temperaturförändringen som på en sekund får en att känna sig totalt felklädd. Den fuktiga luften, lite sötare doften – som att få en varm kram. När vi landar i San Juan är klockan tio på kvällen och värmen fortfarande påtaglig, det är säkert 25 grader, om inte mer. Vi hämtar ut vårt bagage, tar en taxi från flygplatsen och hittar till vår lägenhet. Belägen precis på stranden i Isla Verde, med havet alldeles utanför. Där somnar vi gott och vaknar tidigt, tidigt nästa dag, lurade av tidsskillnad och jetlag.

Nedanför balkongen pågår ett bootcamp i det tidiga morgondiset. Vi betraktar dem på avstånd och går sedan för att handla frukost. Vädret lovar både sol och regn så beslutar oss för att vår första dag i San Juan får bli en utflyktsdag. Med karta, kameror och vattenflaskor gör vi oss redo för att promenera längs stränderna och in till området Old San Juan. Vägen är lång, nästan två mil, men vi har gott om tid och njuter av värmen. Gömmer oss ibland för plötsliga skyfall som är borta lika snabbt som de kom. Stannar då och då för att titta på lekande hundar, kitesurfande människor och palmer i motljus.

Efter ett lunchstopp och ytterligare en timmes promenad når vi den gamla delen av San Juan. Där möts vi av hus i alla tänkbara färger, kullerstensgator och neonlysande juldekorationer. Det är lätt att glömma bort att det fortfarande är december när solen värmer och palmerna vajar, men såklart att julfiranden pågår även här, fastän vi är långt från vinterland och renar. Vi slår oss ned på en uteservering och dricker svalkande mojitos. Letar upp Puerto Ricos bästa lilla kaffebar och strosar upp och ned längs gatorna. Bestämmer oss för att ta lokalbussen hemåt och efter lite jakt hittar vi till stationen, betalar 75 cent var och någon timme senare är vi hemma igen.

San Juan är en mix av amerikansk skräpmat (Burger King, Taco Bell, KFC, Subway, Wendy’s… alla snabbmatskedjor du kan tänka dig finns här) och otroligt vackra stränder. Sanden är kritvit, havet varmt och vågorna mjuka. I staden blandas turister som kommer hit med stora lyxkryssningsfartyg och den lokala befolkningen som alltid är lika vänlig och tillmötesgående. Vi lär oss snabbt att inte chansa utan istället googla fram de bra restaurangerna. Då hittar vi både utsökt ceviche, kryddiga bönburgare och musslor.

Nyåret skålar vi in på stranden med bubbel och fyrverkerier, följt av efterfest på en klubb i gamla stan med massor av skrymslen och vrår. Det puertoricanska folket har tagit emot oss med värme och efter bara några dagar trivs vi utmärkt. Nyårsdagen tillbringar vi på stranden i varsin solstol med böcker, kokosnötter och svalkande bad. 2016 började på ett strålande vis och vi har många dagar kvar på resan.

Puerto Rico

Samtidigt som snön bäddade in Skärmarbrinks gator i vita täcken, så fyllde jag min resväska med stråhattar, sandaler och shorts. Tog passet i handen och boardade ett plan mot värmen. Den näst sista dagen på 2015 vaknade jag upp med turkost hav, palmer och sandstrand utanför fönstret. En dröm i den bistra vintern. En present till mig själv. Ett tack och hej till året som skakat, bubblat och snurrat. Nu stannar jag i den Puerto Ricanska värmen i elva dagar till och låter 2016 få sin bästa möjliga start. Omgiven av fina vänner, karibisk luft och mjuka solstrålar blir det nog alldeles perfekt. Ta hand om er så länge så hörs vi när mer tid och internetuppkoppling finns, tills dess sitter jag under en av palmerna på bilden ovan.

Min guide till Tokyo

I somras åkte jag till Tokyo i en vecka, en fantastisk semester som jag ofta tänker tillbaka på. Nu har jag blickat tillbaka lite och försökt samla mina bästa tips och upplevelser från staden. Det är ingen fullmatig Tokyo-guide men ett gäng guldkorn som kan vara kul att ha koll på om man ska resa dit.

Resa och bo

Att flyga till Tokyo behöver inte vara superdyrt beroende på när man väljer att åka och i hur god tid man bokar sina biljetter. Jag flög med SAS från Stockholm via Köpenhamn och till Tokyo, resan tog drygt elva timmar och kostade ungefär 7000 kr (men då bokade jag min flygbiljett väldigt nära inpå).

Som jag förstått är boende ganska dyrt i Tokyo. Nu hade jag turen att kunna bo tillsammans med min kompis Mika i hennes farbrors villa som var tom när de var borta på semester, så jag kunde komma undan den kostnaden. Är man ett större gäng som åker tänker jag dock att det kan vara värt att kolla airbnb. Vilka delar som är bäst att bo i har jag ganska dålig koll på, men vi bodde i Sengoku som ligger nära Sugamo i norra Tokyo.

Åka i staden

Det smidigaste sättet att ta sig runt i Tokyo är definitivt att åka tunnelbana. Under min vecka där köpte jag ett metrokort som jag laddade på ett par gånger. Kortet blippar man när man går in och ut så beroende på hur långt man åker kostar det olika belopp. Tunnelbanan är väldigt enkel att åka och det är inga problem att förstå var man ska gå och stå, även om man inte kan japanska. Den enda nackdelen är att tunnelbanan slutar gå vid midnatt ungefär och börjar gå vid femtiden, även på helger. Det går att ta taxi men som jag förstått är det ganska dyrt och chaufförerna kan ha svårt att hitta. Så när vi gick ut gjorde vi oss redo för en helkväll (något som gick förvånansvärt lätt, det kan vara en fördel att vara jetlaggad ibland).

Områden

Tokyo är verkligen stort och består av många olika områden. Några av mina favoriter var:

Shimokitazawa – område lite utanför stadskärnan som beskrivs ungefär som Tokyos Williamsburg. Där finns massor av mysiga caféer, second hand-affärer och mindre butiker.

Omotesando – fullt av bra shopping, kaffeställen och små hipsterställen. Känns lite som söder i Stockholm, fast mycket större.

Shibuya – storstadspuls deluxe. Skyskrapor, klassiska Shibuya crossing, varuhus och matställen. Stort och intensivt.

Harajuku – kanske mest känt för Harajuku-girls men här finns också många bra affärer (typ alla märken man kan komma på), perfekt att strosa runt för shopping.

Äta

Gillar man mat så gillar man Tokyo. Här finns hur mycket goda saker som helst att äta. Några mer specifika tips:

Ramen – den klassiska nudelsoppan är ett måste. I Ginza-området finns en ramen-restaurang som heter Kagari. Den har bara plats för åtta personer men maten där är himmelsk, helt klart väntan.

Shabu-shabu – fondue där man kokar kött och grönsaker i buljong. Man får in en egen liten spis och kastrull och lagar sin mat direkt vid bordet. Bland det godaste jag ätit! Finns shabu-shabu ställen överallt så håll utkik.

Sushi – givet när man är i Japan. Testa gärna kaizen sushi, så kallad rullbandssushi. Då får man se när kockarna lagar maten och kan plocka åt sig bitar allt eftersom.

Koreansk barbeque – kul grej att göra om man är ett litet gäng. Beställ in massor av grönsaker och kött och grilla direkt vid bordet på koreanskt vis.

Kaffe

Under min resa sprang jag på sjukt många bra kaffeställen, jag hade faktiskt ingen aning om att Tokyo var en så bra kaffestad. Här är mina bästa kaffetips:

Omotesando Koffee – extremt minimalistiskt kaffeställe gömt i ett villaområde i Omotesando. En liten hemlig oas med superbra kaffe.

Café Kitsuné – också beläget i Omotesando. Franskt, fint och genomtänkt.

Shozo Coffee Store – superlitet men jättefint kaffeställe, även det i Omotesando (se det som ett gemensamt tema för bra kaffe).

Butiker

Precis som det flesta storstäder är Tokyo en bra shoppingstad. De flesta stora brands finns representerade här och det går att hitta hur mycket kul som helst. Några affärer jag lade lite extra vikt vid var dessa:

Muji – den japanska motsvarigheten till Åhléns ungefär. Faktum är att det finns en liten Muji-avdelning på svenska Åhléns men den är inte i närheten av Muji i Japan. Här kan man hitta allt från snygga basplagg till stora möbler. Deras pappersavdelning är en dröm om man gillar block, pennor, kalendrar och sånt. Billigt och kul!

Loft – stort varuhus i Shibuya med allt man kan tänka sig. En blandning av välsorterade designprylar och knäppa japanska grejer man knappt förstår vad det är. Perfekt om man vill köpa presenter, men obs väldigt stort så ha lite energi innan du går in.

Comme des Garçons – mycket, mycket billigare att köpa i Japan än i Sverige. Så ett tips om du är sugen på en randig tröja eller liknande.

Don Quijote / Donki – galen butik som finns lite överallt. Här kan man köpa massor av japanska prylar för nästan inga pengar alls. Knäppt godis, alkohol, nagellack, maskeradutstyrslar, mat… allt man kan tänka sig. Helt hysteriskt och kul!

Göra

Besök ett tempel – vi passade på att besöka två tempel under vår resa. Min favorit var Meiji jingū-templet som ligger i Yoyogi-parken. Så stort och fint, promenaden dit är magisk.

Besök Yoyogi-parken – en av Tokyos största parker som är full av aktivitet. På söndagar samlas alltid ett gäng Elvis-imitatörer precis utanför parken och dansar loss till hans låtar. Så knäppt och fint.

Tokyo Metropolitan Government Building – vill du se Tokyo uppifrån så finns det flera olika alternativ men detta är helt gratis. Svindlande utsikt över hela staden.

Shibuya Crossing – helt gigantisk korsning som får Times Square att blekna. Varje gång rödljusen slår över till grönt så väller det över människor på väg åt olika håll.

En helg i Hälsingland

Prick klockan elva på lördagsförmiddagen rullar tåget in på Bollnäs station. Två timmar senare, med mat i magen, kaffe i termosen och stövlar på fötterna, ger jag och Madde oss ut i svampskogen. Solen värmer och korgarna dinglar trivsamt på armen. Ganska snart hittar vi de första trattkantarellerna och sedan fortsätter jakten under glada tillrop och tysta pauser. Vi äter blåbär och diskuterar svampplockarstrategier. Efter drygt en timme är korgarna halvfulla och vi fikasugna, så vi åker till hembygdsföreningens lilla stuga och sätter oss på farstukvisten. Dricker kaffe ur emaljmuggar och äter kanelbullar kisandes mot oktobersolen. Lämnar ett avtryck i gästboken och rullar sedan vidare hemåt.

Det börjar skymma över gården och vi matar grisarna Hilda och Torun som äter glatt, viftandes på knorrarna. Alla hönsen räknas in och tar plats i sitt hus och på sina pinnar. Vi plockar in nylagda ägg, sådana som fortfarande är varma när man håller dem i handen. Från frysen i ladan hämtar vi en regnbåge fiskad i den närliggande sjön och i landet drar vi upp grönsak efter grönsak. Morötter, polkabetor, salladsblad, krasse, persilja, rabarber… allt lägger vi i en korg och tar med in. I vedspisen sprakar en brasa och bredvid ligger katterna Rut och Bricken, halvslumrandes i värmen.

Att laga mat i ett stort kök, helt utan tider att passa, är en lyx för oss båda. Så vi vispar och kokar, ugnsbakar och steker, smakar av och piffar till under lugn och ro i flera timmar. Ett glas vin i handen, en lugn spellista i högtalarna och tid att prata om allt det där som annars aldrig hinns med. Till slut slår vi oss ned och äter. Smörstekta trattkantareller på levainbröd med persilja och krasse. Hel ugnsbakad röding med dill och citron, kokt färskpotatis, sallad på gårdens grönsaker och nyslagen majonnäs. Rabarberkompott med vit chokladkräm, söta hallon och mandelbiskvier. Efter middagen slår vi oss ned i soffan framför en dokumentär. En kvart senare slumrar vi båda, mätta och belåtna efter en härlig dag.

Söndagen väcker oss med sol. Vi äter en långsam frukost och ger sedan djuren sin mat innan de släpps ut från sin nattvila. Hönsen kacklar glatt ute på gården och tupparna galer sitt kuckli-ku. Vi plockar fram varsin stol, vänder den mot solen och spelar sedan tre omgångar yatzy med omväxlande tur. Luften är krispig och klar, träden börjar sakta ändra färg. Vi är långt borta från Stockholms gator och möten på kontoret. Här råder bara lugn och ro.

På eftermiddagen går vi grusvägar fram i den lilla by där gården finns. Vandrar längs åkrar och intill forsen. Hälsar på åsnor, får och hästar som går och betar i sina hagar. Tar ideligen av och på våra tröjor när solen värmer mer än väntat. Vi går ned till sjön som blänker lockande. Båten är full av vatten och löv men vi lånar två öskar och tömmer den på en kvart. Sedan ror vi ut en bit, försiktiga i avsaknaden av flytvästar och våra föräldrars förnuftiga ord i huvudet. Allt är stilla och lugnt. Hade vi haft en harmonimätare inom oss hade den garanterat stått på hundra. Efter en stund återvänder vi hemåt, dricker helgens sista termoskaffe och plockar ihop våra saker. Med mig hem till Stockholm har jag tolv handplockade ägg, en påse trattkantareller, en bukett trädgårdsblommor och minnen från en underbar helg.

Sicilien – Gole Alcantara & Palermo

På grund av separationsångest från sommaren har jag väntat och väntat med att publicera de sista bilderna från min Sicilien-semester men nu kändes det inte rimligt att hålla på det längre. Så håll till godo, sista delen av sol, bad och italienska miljöer på ett tag nu!

Efter vår utflykt till Etna passade vi på att göra ytterligare ett stopp innan vi tog bilarna hem till Messina igen.

Vi hade nämligen hört talas om ett ställe som heter Gole Alcantara som skulle vara riktigt fint! Det ligger precis emellan två klippväggar och vattnet som rinner där är kallt och klart källvatten.

Strömmarna i forsen var ganska starka så jag vågade inte ta med min kamera ut i vattnet men här är en snabb bild från min iPhone. Man kunde gå ännu längre in mellan klipporna och sedan glida med i det artongradiga vattnet. Perfekt svalka när solen stod högt på himlen och temperaturen låg på trettiofem grader.

Vi varvade kalla bad med att sola på släta klippor, läsa böcker och njuta av den fina naturen som fanns runt omkring. Verkligen ett guldkorn att besöka om ni har vägarna förbi!

På väg därifrån passerade vi fina, slitna små hus och illgröna vindruvsodlingar.

Sedan borstade vi av oss sanden och slog oss ned på en strandrestaurang i en liten by. Här är hela resegänget utom jag. ♥

Vårt allra sista stopp på resan gjorde vi Palermo där vi även flög hem. En liten snabbvisit bland historiska byggnader, grönskande träd och stora torg hann i alla fall fastna i min kamera.

Paret på den här bilden såg jag inte förrän jag kom hem och laddade in bilderna i min dator. Så bra överraskning.

Och med palmer och grönskande blad säger vi tack och hej till Sicilien. På återseende – jag vill tillbaka!

Sicilien – Etna

Nu tänkte jag att vi skulle titta på de häftigaste bilderna från min Sicilien-resa, nämligen de från vår utflykt till Etna. Själva vulkanen låg drygt en timmes bilresa bort och resan dit gick längs snirkliga vägar.

Efter att ha parkerat bilarna, byt sandaler mot sneakers, packat ned resans första (och sista) långärmade tröja samt fyllt vattenflaskorna var vi redo att bestiga vulkanen! Första momentet var linbana ett par hundra meter uppåt.

Redan därifrån var utsikten svindlande och vacker. Man kände direkt att luften var svalare där uppe, mer som en vanlig svensk sommardag än den tryckande medelhavsvärmen.

Vi bestämde oss för att börja utforska området kring det första stoppet.

Här är en del av vulkan-gänget: Sandra, Graziella, Emelie och jag.

Vulkanjord är tydligen extremt bördigt, så trots att det varit utbrott här för ett par år sedan växte blommor här och där.

Karin på upptäcktsfärd.

Sedan bestämde vi oss för att det var värt att betala ett par hundralappar till och åka högre upp på Etnas topp.

Resan upp gör man i små militärbussar. Eller, man kan gå också, men beräknad tid för en sådan etapp är cirka sju timmar och det kräver lite bättre kläder och förberedelser. Så här är Emelie i väntan på vår avfärd med bussen.

Här skumpade vi sedan upp längs de slingrande vulkanvägarna. Vi fick lära oss att det är rätt säkert att vara uppe på Etna eftersom det hela tiden görs en massa undersökningar och man ganska ofta kan förutspå kommande utbrott. Dessutom rinner lavan så sakta ned för berget att man hinner evakueras, det var skönt att veta, hehe.

Stopp nummer två, nästan tretusen meter över havet.

Vissa av de här topparna var bara några år gamla. När vulkaner får sina utbrott bildas ofta nya toppar och gamla förstörs. Vid det senaste utbrottet hade en stor del av forskningsanläggningen högre upp samt den gamla linbanan förstörts. Det är lite häftigt för oavsett hur människorna försöker planera och strukturera så är det alltid naturen som bestämmer på något vis.

Här uppe blåste det helt otroligt och det kändes ibland som vi stod mitt i molnen. På vintrarna brukar det vara snö här och då kan man åka skidor på Etna.

Vår guide berättade massor om Etnas historia, vi fick känna på den varma marken och spana in i en krater där det tidigare varit ett utbrott. Så häftigt och vackert. Naturen kändes verkligen futuristisk och månlik, inte alls som något man sett tidigare.

Men till sist var vi tvungna att lämna toppen och ta sikte på byn där nere igen. Genomblåsta och fyllda med massor ny vulkankunskap och helt magiska vyer. Ett utmärkt utflyktsmål!

Sicilien snapshots

Sex bilder, platser och stunder som jag minns lite extra från Sicilien.

Staden Messina, hamnstaden på östkusten som var långt ifrån en klassisk turiststad. Där nattklubbarna låg precis vid stränderna och vi slängde av oss klackarna och dansade runt, runt i sanden. Där veckans enda oväder drog in över torget och blåste liv i de slokande markiserna. Där vi snirklade oss upp för den långa backen på vägen hem, med Kiss Kiss radio i högtalarna och fönstrena nedvevade.

Granita, den sötsliskiga isdrycken i olika smaker. Kaffe med vaniljgrädde till frukost och iskall citronsmak framåt eftermiddagen. Serverad med en brioche vid sidan av och numera en favorit.

Taormina med den intensiva hettan och det turkosblå vattnet. Där stenarna brände under fotsulorna och det salta havet svalkade extra bra. Där man nådde stranden via en högtgående linbana som bjöd på lätt svindel och vacker utsikt. På varsin solstol försvann dagens timmar snabbt och parasollen fälldes upp och ned med jämna mellanrum.

De färska grönsakerna vi köpte på marknaden, båtarna som var ute för att fiska svärdfisk och de magiska pastarätterna med musslor, citron och vitlök. Det lokala vita vinet i karaffer, den krämiga gelaton som låg upplagd i långa rader och den nygräddade foccacian med sardeller. Det rådde ingen tvekan om att Italien var solens och matens land.

De böljande olivlundarna och de taggiga kaktusarna som kantade vägarna. Stora limeträd mitt på gatorna och vindruvor i stora klasar ovanför ens huvud. Överallt grönskade det och naturen skämde bort oss gång på gång.

Gole Alcantara, med det klara källvattnet. Där man kunde glida med i forsens strömmar och upptäcka magiska grottgångar. Där artongradigt vatten gav välbehövlig svalka när temperaturen kröp upp emot trettiofem grader. Där släta stenar blev till solstolar och taggiga klippblock utgjorde kulisser.

Sicilien – del 1

Hej! Nu tänkte jag att vi ääääntligen skulle titta på lite bilder från Sicilien. Det känns ju som om det var en halv evighet sedan jag var där, även om det bara gått ett par veckor egentligen. Nåväl, låt oss börja från början.

Vi landade i Palermo på onsdagskvällen och efter att ha hämtat ut vårt bagage och två hyrbilar åkte vi till staden Cefalù som ligger någon timme bort. Där stannade vi första natten på ett mysigt ställe vid namn Villa Lulu som vi hyrt via Airbnb.

Vädret var på topp redan från start med åtminstone 30 grader varmt och sol. Vårt boende låg supermysigt till en bit utanför staden, omgivet av fruktodlingar och olivträd.

Poolen som låg vid huset såg minst sagt lockande ut men våra planer för första heldagen var att åka in till staden Cefalù och se närmare på den samt besöka stranden.

Men innan vi lämnade Villa Lulu sa jag hejdå till min nya kompis Lara. Hon är dotter till Lucia som äger boendet och fattade snabbt tycke för mig. Något som var lite komplicerat eftersom hon bara pratade italienska och jag enbart förstod ett par ord av vad hon sa. Det fick dock inte henne att ge upp utan istället upprepade hon varje mening supertydligt minst fyra gånger och sen skrattade hon åt mig när jag fortfarande inte förstod. Aja, tur att vi kunde leka lite ändå, trots språkliga brister.

Väl framme i Cefalù sedan fanns det bara en sak att göra – raka vägen till stranden! Det var så skönt att svalka sig och vattnet var perfekt turkosblått och supersalt.

Efter några fler dopp begav vi oss in mot staden för att äta lunch. Pasta carbonara fick bli min första riktiga Sicilien-middag och det smakade utsökt.

Som på många ställen på Sicilien låg det ett högt berg i staden och det bestämde vi oss för att gå upp på. Vandringen blev rätt varm och jobbig men utsikten gjorde det väl värt mödan.

Det var verkligen vykortsvackert där uppe.

Väl nere på marken igen svalkade vi oss med gelato i mängder och sedan blev det ett sista dopp innan det var dags att åka vidare.

Så efter att ha simmat över den här viken till stranden, bytt om och packat in oss i bilarna, rullade vi vårt mot nästa mål. Staden där vi skulle tillbringa den större delen av resan, nämligen Messina. Men mer om det senare i veckan!