Kategoriarkiv: Fint

Här kommer del 2 av mina tips på bra sommarläsning. De första tipsen kan ni läsa här! Igår klickade jag hem en hel hög med nya böcker som jag ser fram emot att läsa under min semester. Jag lovar att tipsa er om jag hittar några nya favoriter där, men det dröjer nog till slutet av sommaren i alla fall. Så först, lite säkra kort!

 

I mitt förra tipsinlägg skrev om jag två böcker av Donna Tartt och jag tycker att det finns vissa likheter mellan Den hemliga historien och Fördjupade studier i katastroffysik. Förutom den intelligenta och akademiska miljön som präglar båda böckerna (den här kryllar av litterära referenser) så finns det en spännande och mystisk historia som liksom smyger i bakgrunden. Jag minns att jag försökte läsa den här boken för sisådär fem år sedan och inte fastnade alls, men senaste gången jag läste den gillade jag den verkligen. Den kräver alltså lite tålamod att komma in i, men när man väl fastnat vill man aldrig lämna 16-åriga Blue van Meer och hennes spännande historia.

 

 

Här får vi följa huvudpersonen Saga som växer upp i Stockholm under 90-talet. Hon bor med sin konstnärliga och feministiska mamma som lär henne att det viktigaste av allt är att bli en stark och självständig kvinna. Något som Saga mer eller mindre strävar efter att lyckas med. Boken är till stor del en skildring av en generation på jakt efter någonting mer och ett tidsdokument av platser och saker man känner igen. Även om jag som är född 1990 ibland känner mig lite ung (jag tror boken är som bäst om man är född samma årtionde som Saga) så gillar jag den väldigt mycket. Språket flyter på snabbt och Saga är lätt att tycka om, trots att hon inte alltid gör som man önskar. Vill man läsa en generationsroman om Stockholm tycker jag att  Alltings början är en mycket bättre bok än Ulf Lundells snubbiga Jack.

 

 

Maken är en sådan bok som jag önskar att jag hade oläst, bara för att få uppleva den för första gången igen. Den är som omslaget säger: en förhållanderoman, med Martina och Gustav i huvudrollerna. Trots att den utkom 1976 finns det extremt mycket i den här boken som fortfarande lever kvar. Tankarna på kärlek, hur ett förhållande ska se ut, att göra slut och börja om, att vara två när man vill vara en och att vara en när man vill vara två… Oavsett var man är i livet tror jag att man kan känna igen sig mycket i den här boken och flera av citaten vill jag bara plocka ut och spara för alltid. Ett 546 sidor långt relationsdrama kan kännas övermäktigt, men ibland är det precis vad man behöver. Läs!

 

Fick jag bara välja en klassiker är detta mitt självklara val. Jag vet inte vad det är med Hjalmar Söderbergs språk, men jag fastnade för det direkt när jag läste min första novell av honom i gymnasiet och sedan dess är han en given favorit. För trots hundra år på nacken så flyter orden fortfarande på och liksom etsar sig fast under skinnet. Den allvarsamma leken handlar om Lydia och Arvid som träffas som unga på oskyldigt vis men plötsligt tio år senare återses igen. Nu med helt andra liv, men ändå med en kärlek som finns kvar i bakgrunden. Det här är en klassiker som säkerligen kommer hålla i hundra år till.

 

Okej, jag börjar se en tydlig tendens bland mina tips i detta inlägg: hopplösa kärlekshistorier som utspelar sig i Stockholm. Den här boken handlar om poeten Ester Nilsson som anser sig vara en ordentlig människa i en förnuftig relation. Ända tills hon blir ombedd att hålla ett föredrag om Hugo Rask och så sakteliga dras in i hans liv. En omöjlig kärlekshistoria börjar ta form och Ester hamnar direkt i underläge. Man slits hela tiden med att tänka nej, nej, nej när man läser Esters tankar, samtidigt som man förstår henne så väl. Lena Andersson skriver dessutom helt fantastiskt och varje ord känns noga utvalt för att bygga perfekta meningar fyllda med känslor. Uppföljaren Utan personligt ansvar ligger på min läslista nu och jag ser fram emot att sätta igång med den. 

Prick här har jag tillbringat hela min helg. På bryggor och klippor med ett spegelblankt hav som utsikt och en klarblå himmel ovanför mig.

 

Jag har andats skärgårdsluft, ätit glasstrutar, gått på grusvägar, spelat sällskapsspel, sjungit sånger, plockat smultron, grillat korv och badat i havet. 

 

Som en intensiv försmak av hur sommaren ska bli, ja som ett helt sommarlov kondenserat i en enda helg. En stillsam värmeböljande sådan, fylld med vänner. Och nu återstår fem dagar av jobb – fem ynka dagar – innan jag slår ihop datorn, stänger av telefonen och tar semester på riktigt. Jag längtar!

 

Snart stundar semestrar och det innebär ofta mer tid för bokläsning, hurra! Därför har jag nu samlat ett gäng av mina favoritböcker som jag tänkte tipsa er om. För att göra det lite extra semestervänligt har jag fokuserat på pocketböcker vilket jag älskar, mest för att de är så smidiga att ta med sig överallt men också för att de är billiga. Då gör det inte så mycket om de är lite dåliga eftersom man inte behöver känna sig tvungen att ha dem kvar i bokhyllan utan det är enkelt att bara passa vidare dem till någon annan. Man kan ju tro att jag är sponsrad av Pocket Shop (det vore drömmen!) men så är det icke. Jag råkar bara vara en frekvent kund där med stämpelkortet i högsta hugg… Nåväl. För att det här inte skulle bli världens längsta tipsinlägg har jag delat upp min bokhög i två inlägg, här kommer alltså del 1.

 

Trots min enorma pocketkärlek så vill jag tipsa om denna fantastiska tegelsten. Den finns förvisso utgiven även i pocket men för mig var halva läsuppelvelsen att få se alla bilder, kartor och grafik, så det rekommenderar jag er också. Få har väl undgått att höra talas om denna bok, men för er som missat så handlar den om Andréexpeditionen år 1897 där tre män bestämmer sig för att ta sig till Nordpolen. Försöket misslyckas och männen försvinner i kylan, ända tills de 33 år senare hittas infrusna på Vitön tillsammans med sina dagboksanteckningar. Boken handlar om historien kring André och hans vänner men också om Beas arbete för att ta reda på hur allt egentligen gick till.

 

Tio lektioner i matlagning – Lotta Lundgren
(I min bokhög är den inbunden men den finns nu också som pocket har jag sett.) Det här är en kokbok, men inte vilken kokbok som helst. Till skillnad från andra matlagningsböcker med recept så innehåller den inte en endaste bild. Bara en massa härliga sidor fyllda med bokstäver och texter om mat, konsten att tillaga den, smaker och hur de fungerar, kost vs måltider och instruktioner på hur man exempelvis filear en fisk. Men också hur mat hör samman med jämställdhet, politik, kärlek, förhållanden, ekonomi och kreativitet. Är du det minsta intresserad av mat så borde du verkligen läsa denna bok, om inte annat bara för att Lotta Lundgren skriver så förbannat bra.

 

Amanda Svensson är inte bara ett ungt författargeni, hon lyckas dessutom verkligen sätta sin egna stil och känsla på allt hon skriver. Jag har läst två böcker av henne och gillar båda, men den här är den som står hemma i min bokhylla just nu. Välkommen till den här världen är ett slags triangeldrama med splittrade huvudkaraktärer i fokus. De är fyllda med trassel och tankar och tristess, men också med längtan efter något större. Boken är unik och stundtals nästan jobbig men också fylld av igenkänning och ljusglimtar. Lättläst och snabb med en historia som dröjer sig kvar.

 

Den här boken låg i mångas solstolar förra sommaren och det med all rätt. Steglitsan är en lång och spännande historia som räcker under en hel semesterresa med sina nästan 800 sidor. Och visst, det kan ta en liten stund innan man fastnar (så var det i alla fall för mig) men sedan kunde jag inte lägga ifrån mig den. Genom hela boken hinner historien ta många vändningar men allting börjar med en olycka på ett konstmuseeum i New York där en pojke, Theo Decker, mirakulöst överlever. På museet finns även tavlan med steglitsan, den lilla fågeln som kommer att betyda mer än något annat. Tavlan och Theo blir början på en historia som får en att vända blad efter blad.

 

Efter att ha läst Steglitsan och fastnat för den ville jag läsa något mer av Tartt och fastnade för en av hennes andra tegelstenar, nämligen Den hemliga historien. Jag minns att jag tittat på den tidigare men valt bort den, kanske på grund av tjockleken, det ganska tråkiga omslaget eller för att den beskrevs som något av en deckare (en genre som inte tilltalar mig nämnvärt). Men när jag väl gav den en chans var jag fast snabbt. Boken utspelar sig i amerikansk fin-college-miljö där kultur och intellekt står högt i spel och grekiska fraser droppas till höger och vänster. Vi får följa ett tätt sammansvetsat gäng som gång på gång vandrar mellan dekandens och panik. Under allt gömmer sig en mörk historia som sakta men säkert träder fram och i slutet läser jag intensivt för att få lösningen samtidigt som jag verkligen inte vill att boken ska ta slut.

 

Hoppas att ni gillar de här första tipsen, nästa del kommer inom kort. Har ni förresten några böcker på lager som ni tror att jag skulle gilla så får ni gärna tipsa. Jag måste ju också fylla min bokhylla inför sommaren!

 

 

 

Föga förvånade vaknade vi upp till regnsmatter mot rutorna på midsommarafton men inombords fanns ändå ett litet festpirr. Midsommar! Efter en gemensam frukost och överenskommelse om sillunch klockan två spred alla ut sig på gården. Jag och några till drog på oss regnrockar och promenerade längs grusvägar för att inspektera bygden och dess djur. Sedan tog jag och Madde tag i uppgiften att städa ur ladan där vi skulle äta midsommarlunch. Dammet yrde och jag har nog aldrig känt mig så mycket som Ernst Kirchsteiger i ett avsnitt av Sommartorpet. Ni vet när de lite casual hittar en fantastisk lada som de städar ur lite snabbt, klär in i löv och ballonger och sedan bjuder in alla sina vänner på fest i? Precis så var det!

 

 

 

Bordet dukades och maten som några hjälpts åt att laga bars in och ställdes upp på bardisken. Snapsarna var kylda och kransarna bundna, nu kunde vi börja!

 

 

 

 

Kombinationen av femton fantastiska vänner runt samma bord, färskpotatis, sill, gubbröra och västerbottenpaj plus skålande till höger och vänster är ju bara perfekt. Jag önskar det kunde vara midsommar oftare! Kanske får vi se till att styra upp en ordentlig kräftskiva också…

 

 

 

 

Efter mera skratt och mat plockade Erik och Ella fram gitarren och stämde upp i Små lätta moln och sen blev det gemensam allsång till Sol, vind och vatten. Älskar att ha kompisar som suttit och smygövat på sådant i stugan medan man blåst ballonger.

 

 

 

 

Och sen åt vi jordgubbstårta och drack kaffe och helt plötsligt hade lunchen övergått i sen eftermiddag och lekar. Men det får vi kika på någon annan dag för annars blir detta inlägg alldeles för långt. På återseende!

Hej! Jag råkade visst logga ut här och försvinna ett tag, men det är ju sånt som händer ibland när tiden inte räcker till och uppkopplingen är obefintlig. Jag hoppas ni kan ha överseende med det. I vilket fall så har jag ägnat de senaste dagarna åt midsommarfirande och inte vilket firande som helst, det har varit helt fantastiskt! Trots regn och saknad av vissa personer så var dessa dagar i en liten stuga tillsammans med några av mina bästa vänner precis vad jag behövde. Nu har jag kommit hem och laddat in ett par hundra bilder i min dator som jag ska sätta mig och gå igenom, men innan jag visar er dem så bjuder jag från tre tjuvkiksbilder från mitt Instagram-konto @solig. Jag hoppas att ni också har haft fina firanden oavsett väder och plats!

 

Vi var ett stort gäng på femton personer som hyrde en stuga i Sörmland, mitt ute på landet någonstans utanför Nyköping. 

 

Eftersom det regnade en stor del av helgen så åt vi midsommarlunchen inne i en lada som vi hittade på gården och fick lov att använda. Efter några timmars sopande och skrubbande, dekorerande och lövande så kunde vi slå oss ner i den här sommaridyllen för sill och snaps.

 

Och precis runt husknuten gick en stor fårhage full av får som vi fick hälsa på och klappa precis hur mycket vi ville. Så idylliskt och lite småkomiskt att vakna till högljutt bräkande klockan sex på morgonen sen… 

Här är tre små utvalda saker som finns i mitt hem just nu. Sådant jag blir lite extra glad av att kika på helt enkelt.

 

Fina rosa blommor i ett litet dricksglas med guldkant som står på en bit marmor i mitt fönster.

 

En liten byrå i hallen tillsammans med en taggig kaktus, ett par solglasögon och en guldbox med smycken.

 

En högsmal vas fylld med tjuvade kvistar från trädet på gatan mittemot.

Som det sig bör är juni fylld med firanden av olika slag och den ena högtiden avlöser den andra. De två senaste helgerna har varit extra festliga för min del så jag tänkte att vi skulle titta på lite bilder därifrån.

 

Förra helgen tog min lillebror Alfred sin examen från Högskolan för scen och musik i Göteborg där han läst improvisationsjazz i tre år. En del av examensmomentet är en konsert för nära och kära där man visar upp vad man lärt sig, så jag och resten av Eriksson-klanen åkte ner till västkusten över dagen för att lyssna.

 

Här är Alfred med sin kontrabas. Gissa vem som agerade orimligt stolt storasyster under hela konserten när han framförde massor av egenskrivna låtar tillsammans med sina kompisar? Jo jag. Men alltså, en mer ödmjuk och genialisk person får man leta efter. Samtidigt som han pluggat på högskolan har han dessutom hunnit bli någon slags expert inom programmering och startat ett eget företag tillsammans med ett gäng kompisar. Och själv ägnar jag min fritid åt att spela mobilspel och hänga på Instagram… hehe.

 

Med sig i konsertsalen hade han också några kompisar från skolan – Joel på piano, Cornelia på trummor och Henrik på saxofon. Orimligt duktiga hela högen. Och sedan när konserten var slut gick vi och åt middag tillsammans hela familjegänget innan jag hoppade på tåget till Stockholm igen.

 

Igår var det dags för nästa högtid, nämligen bröllop för min kusin Jonas och Magda. Vigseln var i Gamla Uppsala kyrka, mycket fint!

 

Och som det sig bör när några av ens spexigaste vänner gifter sig så bjöds det inte på någon klassisk utgångsmarsch. Nej nej, till allas stora förvåning sattes ett målsnöre upp och den här episka låten började spelas samtidigt som brudparet slow motion-sprang ut. Fantastiskt! 

 

Nygifta och fullkomligt strålande!

 

Själva middagen och festen hölls sedan på Norrlands nation, de hade verkligen fina lokaler! Förutom god trerätters-middag och tårta bjöds det på många skratt och tal under kvällen.

 

Och så klart en riktigt eldig brudvals. Så fint att få fira alla dessa fina saker tillsammans med familj, släkt och vänner! ♥ 

 

En hel del av er önskade mer inredning i min lilla enkät och det är kul! Jag själv tycker att det är ett både intressant och roligt ämne, men i och med att jag bor ganska litet och i andrahand så har jag svårt att göra en massa inlägg om min egen inredning. Det hindrar mig dock inte från att ägna timmar till att leta inspiration, njuta av andras hem och tänka på hur jag själv skulle vilja ha det hemma i framtiden. Därför blev jag extra glad när jag såg det här inlägget med bilder från Kristins (aka Krickelins) hus. Jag vet inte om det är ljuset och de öppna ytorna, det fantastiska sättet att använda färg (intensivt men ändå sparsmakat) eller bara Kristins fingertoppskänsla för detaljer – men detta hem tycker jag är så fint! Helt klart inspirerande och därför frågade jag om jag fick låna några bilder och låta er se, vilket jag fick, så håll tillgodo!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om någon skulle fråga mig: vad har du på hjärtat idag? Då skulle jag svara tre saker. Nämligen följande:

 

Nummer ett: jag älskar pioner. De tjocka lagren med blomblad, den stora (nästintill bombastiska) blomman som bildas av en perfekt rund knopp och så doften. Helt klart en blomfavorit.

 

Nummer två: finalen av Mad Men. Är det någon här som följt den serien? Nu har ju det absolut sista avsnittet visats, sju säsonger har gått till ändo och jag saknar redan mina vänner på den fiktiva reklambyrån. De sista tre avsnitten var magiskt bra och jag tror jag behöver någon slags stödsamtal för att prata ut om slutet. Har ni inte sett serien, gör det! Jag vet, den är lite svår att komma in i till en början, men sen… Åh, så många karaktärer att älska.

 

Nummer tre: The Tallest Man On Earths nya album Dark Bird Is Home. Han har gjort det igen. Det här kommer till stor del utgöra soundtracket för min vår och sommar. Jag är så glad att jag ska få höra honom live på Göta Lejon i slutet av juni, jag hoppas och tror att det blir så där försommar-fint och ljuvt.

 

Vad har ni på hjärtat idag?

Det här har varit min utsikt prick hela dagen. Ibland utbytt mot den sakta flagande färgen i taket eller bokhyllorna längs med väggen. Jag har nämligen blivit ordinerad vila och så lite aktivitet som möjligt. Allt på grund av en lättare hjärnskakning som jag lyckades dra på mig under ett dyk ner i isvaken under Tough Viking. Turligt (eller oturligt nog) var det inget jag märkte av då under loppet eller ens dagen efter, jag kände mig bara lite trött. Men på måndagen när jag fortfarande hade en lite konstig huvudvärk, var väldigt sömnig, fick svårt att fokusera och kände mig yr så antog jag att något inte stämde. Och efter lite samtal med sjukvården konstaterades en lättare hjärnskakning där tyvärr det enda botemedlet är vila. Helst utan någon ansträngning alls – det vill säga ingen dator, tv, böcker, träning eller kreativitet. Supertrist. Och nu bryter jag dessutom lite mot rekommendationerna för att lägga upp detta, men jag skyller på att bilderna redan var färdigredigerade och att jag faktiskt legat helt stilla mellan 07 och 21…

 

Innan jag blev sängliggande passade jag i alla fall på att göra lite fint här hemma. Särskilt i mitt fönster (minus putsning av det, för det prioriterades visst bort).

 

Under min glaskupa ställde jag en liten kvist med hägg som jag plockat in. Både den kopparfärgade burken och silverbrickan är sådant som jag fyndat second hand, jag tycker det är fint när man blandar lite olika metaller och material.

 

En liten kvist från ett annat träd fick också följa med, jag tror det kan vara äpple kanske? Den står i alla fall i min provrörsvas bredvid en liten ljuslykta från Skultuna. Båda två är placerade på en marmorbit som var en del av en större fönsterbräda men som råkade tappas i marken. Till vänster står doftpinnar från Himla och luktar gott.

 

Jag vet ju att man inte får ta kvistar från träd hur som helst och jag kollar alltid om det finns några grenar på marken som trillat av först. Men sedan ska jag inte hymla med att jag knipsar av en liten kvist då och då, det känns inte som det skadar trädet om man bryter av ett litet skott längst ut liksom (rätta mig gärna om jag har fel). På något sätt borde det väl vara bättre att ta en kvist från ett närliggande träd än att köpa tulpaner i butiken som odlats fram i något uppvärmt växthus i typ Holland och sedan fraktats hela vägen hit, för det kan ju inte vara särskilt miljösmart?

 

Aja, förutom kvistar har jag också lite krukväxter. Jag gillar bäst sådana av det tåligare slaget. Den här kommer jag tyvärr inte ihåg vad den heter, men jag minns att jag specifikt frågade om något lättskött, hehe. Mässingskrukan som den står i köpte jag på Myrorna för 25 kronor, ett kap! Ljusstaken bredvid, som egentligen behöver få ett nytt ljus i sig, har Evelina Blomquist gjort.

 

På vänsterkanten huserar också mitt elefantöra som kämpar på. När jag fick det för drygt ett år sedan var det så här litet, så något har jag väl lyckats med.

 

Och precis när jag började skriva detta inlägg fylldes min lägenhet med ett magiskt ljus och jag tänkte att nej, nu har den här hjärnskakningen och allt takstirrande gjort mig komplett galen. Men precis så här rosaskimrande utan filter var alltså solnedgången utanför mitt fönster nyss. Imponerande! Nu måste jag fortsätta vila lite mer. Ta hand om er!