

Er tur!
Men, som tur var skymtade vi något barrigt och grönt på andra sidan vägen. Ja, skog! Hurra! Så där fotade vi loss medan myggorna smuttade blod från våra stackars ben. Med vita strumpbyxor i blåbärsriset försökte vi sedan harmoniskt äta ostmackor och dricka varm choklad, men till slut härdade vi inte ut myggornas attack utan flydde in till bilen igen. Där satt vi, som en vilsen familj på en regnig rastplats någonstans i Sverige, och åt upp resten av matsäcken till tonerna av radions känslosamma skval. Sedan var det dags att påbörja en ytterst spännande resa tillbaka till Norrköping igen. Jag säger då det, när jag och Karin är i farten blir det aldrig som man tänkt sig. Men extremt kul har vi och jag tror resultatet av dagens lilla utflykt kommer bli riktigt bra! Åh, vad jag kommer sakna henne när hon åker tillbaka till London!