Kategoriarkiv: Dagar

Godmorgon mina små flarn! Det är måndagsmorgon och jag har en lång och fullspäckad vecka framför mig, lika bra att börja lite lugnt med frukost på sängen och Labi Siffre i högtalarna. Jag satt och kollade på valvakan igår från 19 till 01 och vad ska man säga? SD har inget i riksdagen att göra, det är så djupt tragiskt att 6% av befolkningen inte vet bättre än så. I övrigt är jag ganska nöjd med valet, men det går liksom inte att komma ifrån att det som hänt är helt galet… Jaja, nu ska jag byta ut min pyjamas mot något mer anständigt och kila iväg till skolan. Hoppas ni får en fin måndag!

Sådär, nu är jag röstad och klar! Jag hoppas att ni har gjort samma sak annars har ni nu tre timmar på er att pallra er till vallokalen och peta in er röst i några kuvert. Lätt som en plätt! Jag blir så trött på folk som inte tar vara på chansen,  som inte orkar gå av rösta av ren lathet eller något sådant. Det är liksom vart fjärde år vi pratar om och det tar inte många minuter. Har man inte röstat har man inte någon rätt att klaga sen heller tycker jag. Så har ni inte röstat än, gör det genast! Och gör det med hjärtat, rösta inte främlingsfientligt eller blankt. Tack och hej!

1. Nya tights som ser ut som att man målat benen med alla färgpennorna i burken.
2. Söndagsmiddag med familjen, moster & sambo och mormor.
3. Filip som kommit hem efter en veckas golfspelande i södra Frankrike.

Er tur!

17.33 stod Karin med bilen utanför mitt hus. Vår plan var att åka ut till skogen för att fota lite till en sak som snart ska dyka upp här. Eftersom vi båda är uppvuxna på landet med skogen bara några meter från huset hittar vi inte så bra till skogarna närmre stan men ”hur svårt kan det vara?” tänkte vi och körde iväg. Sisådär en halvtimme senare befann vi oss farligt nära nog så exotiska – men inte tillräckligt barriga, Kolmårdens djurpark. Happ, det var ju inte riktigt enligt planen, men nu var det faktiskt så att vägen vi planerat att åka på helt plötsligt var borta och då fanns det ju inte mycket mer att göra än att fortsätta framåt. Efter lite mer körande lyckades vi hitta något skogsaktigt där vi stannade till. För att upptäcka den trevliga skylten: ”Livsfara, riskområde!” och bredvid den en gigantisk mast. Happ, miss igen!

Men, som tur var skymtade vi något barrigt och grönt på andra sidan vägen. Ja, skog! Hurra! Så där fotade vi loss medan myggorna smuttade blod från våra stackars ben. Med vita strumpbyxor i blåbärsriset försökte vi sedan harmoniskt äta ostmackor och dricka varm choklad, men till slut härdade vi inte ut myggornas attack utan flydde in till bilen igen. Där satt vi, som en vilsen familj på en regnig rastplats någonstans i Sverige, och åt upp resten av matsäcken till tonerna av radions känslosamma skval. Sedan var det dags att påbörja en ytterst spännande resa tillbaka till Norrköping igen. Jag säger då det, när jag och Karin är i farten blir det aldrig som man tänkt sig. Men extremt kul har vi och jag tror resultatet av dagens lilla utflykt kommer bli riktigt bra! Åh, vad jag kommer sakna henne när hon åker tillbaka till London!

Det är så mycket söndag idag att det inte är klokt! Jag känner mig trött och långsam och det är inte många vettiga saker som utförts i detta hem idag. Musiken jag lyssnar på är sådär söndagsaktig och vädret är söndagstrist och mitt hår ser oerhört söndagsvisset ut. Jag har till och med söndagsfikat med egenrullade chokladbollar och flera små koppar kaffe. Sen har jag provat och hängt fram kläder till en grej jag ska göra imorgon. Hösttema för hela slanten så det blev massor stickat, klänningar, hattar och fina skor. Nu ska jag laga mat och kika lite i kursböckerna. Hur har er söndag varit?

Åh, jag har ju inte alls hunnit med att berätta vad det är jag sysslar med på dagarna nu, så här kommer ett försök till en förklaring! Jag har redan börjat skolan sen en vecka tillbaka ungefär, men jag har inga föreläsningar eller lektioner. Istället hänger jag med det fina gänget ovan och vi ägnar oss åt att planera inför mottagningen av alla nya studenter som ska studera på Tekniska högskolan vid Linköpings Universitet här i Norrköping (lite krångligt ja). Men tro nu inte att det är enbart vi åtta som själva håller i det två veckor långa välkomnandet av alla mängder av nya elever, nej vi är bara en liten del i denna stora cirkus. Vi tillhör nämligen föreningen Tryckbar som är utbildningen Grafisk Design och Kommunikations festeri. I princip alla universitetsutbildningar har ett eget festeri, alla ser olika ut och är lite olika inriktade.

Vad gör man då i festeriet Tryckbar? Jo, vår huvudsakliga uppgift är att vara sköna, gröna och se till att alla omkring oss har roligt. Vi ordnar därför en del fester och däremellan är det mycket spexande som står på schemat. Det produceras filmer, övas in danser, skrivs sånger, organiseras lekar och mycket, mycket mer! Inför välkomnandet av alla nya elever sliter vi extra hårt och i nuläget jobbar vi ungefär sexton timmar om dygnet med alla förberedelser. Det låter helt galet och det är extremt mycket att göra, men samtidigt är det otroligt roligt!

Nu vet ni lite vad jag håller på med om dagarna, hoppas att det gick att förstå en del i alla fall! Vill ni se mer av vad vi hittar på så kan ni kika in på Tryckbar.se och läsa lite om oss och titta på vår blogg. Och har ni några frågor så är det bara att fråga på så ska jag försöka svara! 🙂

Familjen med koll…?