
Äh

Plötsligt känns London nästan vardag. Jag hittar perfekt till Hammersmith station nu, kan varenda liten trottoarkant och övergångsställe på vägen dit. Vet var på perrongen jag ska stå när jag tar Piccadilly line mot Heathrow och kontoret. Hur jag lägger i kapslarna i kaffeautomaten, vilken mugg jag ska ta ur skåpet och hur mycket mjölk som behövs. Jag hälsar good morning och good night och kan nästan allas namn. Gör lunchmacka på morgonen, middag på kvällen och ser ett eller två avsnitt av Ally McBeal. Skrattar med Karin åt det mesta, försöker att inte ta hela dubbeltäcket och lånar hennes klänning. På Tesco vet jag precis var premiumglassen står, den som bara kostar £4 för två burkar. På måndagskvällar ställer man ut soporna och varje dag efter kl 23 börjar alltid lägenheten ovan, flat 5, att möblera om.
För varje dag som går känns denna stad mer och mer bekant. Mer och mer som vardag och just nu känns det både bra och konstigt att jag åker härifrån om drygt två veckor.
Innan jag faller in i ett alltför vardagligt mönster tänkte jag därför fråga er om det är något särskilt ni vill se här ifrån London på bloggen. Vad jag äter till lunch, vilka skor jag har på jobbet, hur snabbt mina glassburkar tar slut eller något helt annat? Kom gärna med förslag så lovar jag att leverera!
Förut: superstädade badrummet helt kliniskt rent
Nu: chewy caramel-glass (caramel flavoured ice cream, swirled with caramel sauce and milk chocolate flavoured caramel filled chunks – halleluja!)
Sen: skype med Filip
Mycket bra söndag. Ni då?
Idag när jag vaknade sken solen in genom mina fönster. Så jag spelade Håkan Hellström på högsta volym, släppte in lite sval luft och låtsades att det var vår. Sen när jag gick på promenad till Zaza halkade jag på isen och skrapade upp handflatan i gruset. Som om vintern sade ”haha, tro inte att det är över än”.