Författararkiv: Julia

Jag älskar 2000-talet

Jag kan verkligen fascineras över människor som känner att de tillhör ett annat årtionde. Människor som bär vippiga klänningar, lägger upp håret på spolar för att få till 50-talslockarna eller drömmer om små florhattar. Jag tycker det är fint att man kan gå in så mycket för något, att man känner att man vill leva i en annan tid, men själv har jag aldrig kunnat känna någon sådan längtan. Jag älskar 2000-talet, nutiden, vår tidsepok! Jag förknippar den med så stora möjligheter, hela världen ligger ett knapptryck bort. Chanserna att få upptäcka nya platser, träffa nya människor och lära sig nya saker är så stora idag. Subkulturer utvecklas, världen krymper och hastigheten ökas. Vi kan välja vad vi vill ta del av och vi får också vara med och skapa själva. Begränsningarna minskas och världen ligger i våra händer.

Om jag visste vad 2000-talet hade att erbjuda tror jag att jag skulle ha väldigt svårt för att kunna leva i ett annat årtionde. Jag gillar förändringar, upptäckter och den stora informationstillgången som finns idag. Bara en sådan sak som bloggen, med den kan jag nå ut till massor olika människor! Jag får träffa nya vänner och utveckla mina intressen, är inte det ganska fantastiskt egentligen? Det är delvis därför jag älskar 2000-talet och trivs så bra här!

Om du fick välja, vilket årtionde (eller århundrande) skulle du vilja leva då?

Richmond Park

Igår tog jag och Karin en söndagspromenad i solen. Först gick vi till floden för att fota lite (de bilderna får ni se senare) och sen fortsatte vi promenaden mot Richmond Park. Där fanns det gott om britter som tillbringade söndagen med att flyga drake, rasta sina hundar eller bara promenera lite. Vi gick omkring lite och fotade och så, men sen fick det vara nog med hurtigheten så då gick vi och köpte Ben & Jerry’s-glass. På kvällen besökte vi en pub där de hade mysig live-musik och sen framåt natten (vid 02 ungefär) var det dags för mig att börja åka hem till Sverige igen.

Beyoncé

Redan innan jag skulle åka till London så visste jag att Beyoncé skulle komma till O2-arenan och ha en konsert här under lördagen. Men biljetterna var slutsålda och andrahands-biljetterna kostade över 100 pund så Karin och jag hade gett upp tanken på att få se henne. På lördagskvällen fick vi dock ett infall och bestämde oss för att åka till arenan och se om vi kunde få tag på några biljetter utanför. Där stod vi och såg tusentals glada människor gå in med sina biljetter i händerna och själva hade vi hoppet nere i fotknölarna. Så vi vandrade dystert mot utgången men då fick vi se ett par som viftade lite väl mycket med sina biljetter. Efter att de stått och stirrat på oss en stund och vi tittat tillbaka på dem så gick vi fram och frågade om vi fick köpa biljetterna utav dem. Och tänk, det fick vi! Så en minut senare och 50 pund fattigare satt vi högt upp på läktaren, beredda att se Beyoncé!

Hela 02-arenan gör vågen runt, runt i väntan på…

…Beyoncé!

Vi satt en bit ifrån men det hindrade inte oss från att (liksom alla andra) bli helt fängslade.

Jag har nog aldrig sett någon ge så mycket på en scen förut. Sjuka danser, en helt perfekt sånginsats och med otroligt grymma musiker bakom sig!

Hela showen var en perfekt mix av låtar. Hon öppnade med Crazy in Love och avslutade med Halo (som var magisk hundra gånger om!).

I slutet bjöd hon (liksom de flesta andra artister i år) på en litet Michael Jackson-tribute och det avslutade en perfekt kväll!

En liten Beyoncé-stop motion blev det också, kika!

Oxford Street

Såhär såg jag och Karin ut när vi strosade (eller snarare trängde oss) runt på shoppingrunda i London.

karin: skor – eurosko . kjol – h&m . kappa – sessún . vantar – monki . väska – second hand

julia: skor – dinsko . kjol – cubus . kappa – åhléns . handskar – primark . väska – zara . halsduk – present, stickad av emma

Rullskridsko-disco

Äntligen framme i London hos Karin, hurra!

Vi drog igång helgen direkt och tog tåget mot Vauxhall.

Där besökte vi Renaissance Rooms för att gå på rullskridsko-disco!

På med rullskridskorna och sen var det bara att åka!

Dansgolven var fyllda med paljetter, 80-talshits, neonfärger, discokulor och färgade lampor.

Såhär snygga var vi!

Otroligt rolig kväll och nu kan jag bocka av rullskridsko-disco från min lista på saker jag måste göra innan jag dör. Wiie!

Mot London

Nu har jag tagit mig igenom security check och sitter och väntar på att få boarda planet. Lyckades koppla in min iPhone så jag kan använda den som modem till datorn (eller nåt sånt, det funkar att surfa i alla fall). Kan inte fatta att om några timmar så ska jag få träffa Karin igen. Det ska bli så kul och vi har hela helgen fylld med spännande planer! Självklart kommer jag peta in ett blogginlägg emellanåt också, men tills vi hörs igen – ha det fint! ♥

Ensamma farbröder

Det stod en farbror före mig i kön på Hemköp idag. Han plockade upp tre varor på rullbandet. En liten förpackning ostkaka. En vaniljbulle i papperspåse. Och ett 3 deciliters mjölkpaket. Han betalade kassörskan med en tusenlapp. Händerna darrade lite. Han plockade ner sina varor i en genomskinlig fryspåse. Och gick därifrån. Helt ensam.

Det fick mig att tänka på en bok jag läste som liten; Sagan om den lilla farbrorn. Såhär börjar den:

Fortsättningen och resten av boken hittar du här.

En av de bästa böckerna om ensamhet som någonsin skrivits. ♥

Fixa, fixa, fixa

Dagarna bara springer iväg och här står bloggen och trampar. Men jag har inte glömt bort den, istället har jag gjort sånt här:

fixat med inlämningsuppgifter, växlat pengar, framkallat bilder, lagat mat, städat, börjat packa, fixat med fler inlämningsuppgifter (man fixar och fixar tills man blir helt matt och vill slänga allt, sen nöjer man sig till slut för att sedan lämna in och ångra sig sekunden efter), läst om konstsociologi, skrivit grupparbeten och ungefär tusen saker till. nu ska jag fixa ännu lite mer med mina arbeten så jag kan koppla av lite i london i helgen!