Jag kan verkligen fascineras över människor som känner att de tillhör ett annat årtionde. Människor som bär vippiga klänningar, lägger upp håret på spolar för att få till 50-talslockarna eller drömmer om små florhattar. Jag tycker det är fint att man kan gå in så mycket för något, att man känner att man vill leva i en annan tid, men själv har jag aldrig kunnat känna någon sådan längtan. Jag älskar 2000-talet, nutiden, vår tidsepok! Jag förknippar den med så stora möjligheter, hela världen ligger ett knapptryck bort. Chanserna att få upptäcka nya platser, träffa nya människor och lära sig nya saker är så stora idag. Subkulturer utvecklas, världen krymper och hastigheten ökas. Vi kan välja vad vi vill ta del av och vi får också vara med och skapa själva. Begränsningarna minskas och världen ligger i våra händer.
Om jag visste vad 2000-talet hade att erbjuda tror jag att jag skulle ha väldigt svårt för att kunna leva i ett annat årtionde. Jag gillar förändringar, upptäckter och den stora informationstillgången som finns idag. Bara en sådan sak som bloggen, med den kan jag nå ut till massor olika människor! Jag får träffa nya vänner och utveckla mina intressen, är inte det ganska fantastiskt egentligen? Det är delvis därför jag älskar 2000-talet och trivs så bra här!
Om du fick välja, vilket årtionde (eller århundrande) skulle du vilja leva då?
2000-talet är fint! Men jag måste säga att…vara tonåring i slutet av 60-talet hade inte varit så dumt! Mitt i Beatleshysterin.
Självklart vill jag leva nu, särskilt när jag vet hur bekvämt det är! Men en tismaskin och lite resor hit och dit vore sannerligen inte fel. Då skulle jag testa på att vara tonåring på 90talet och 50talet tror jag. Och ännu längre tillbaka i tiden, för att se hur allt var mest och inte för att testa på livet som ung kvinna…. Fast ärligt talat jag skulle ju testa allt om jag hade en tidsmaskin. 🙂
Jag håller med dig Julia! Fast ur arbetssynpunkt så hade jag nog velat leva i ett årtionde där det räckte med att fråga stället man ville jobba på och så hade man jobbet.
Jag vill till framtiden där det är helt jämställt och kön inte spelar någon roll. Men jag vill gå klädd i kläder från sextiotalet för det är finast. Och lyssna på musik från åttio- och nittio-talen för då var den som bäst!
men åh du kan inte ställa så svåra frågor, ja behöver betänke tid!
Katrín: Det låter spännande!
Klara: Det skulle jag nog också göra om jag hade en tidsmaskin, men jag skulle nog ändå välja att komma tillbaka till 2000, för det är här jag känner mig som mest hemma. 🙂
Ellen: Ja, det hade inte varit helt fel!
Rebecka: Det låter bra, jag tycker vi är på rätt väg nu i alla fall även om vi har en bra bit kvar. Det är ju ändå bra att man kan plocka det bästa från varje årtionde!
Bea: Du har hela framtiden på dig att tänka, så ta det lugnt! 🙂
90-talet är fab fab fab. jag älskar 90-tal och spice girls-skor. men, det får man ju faktiskt ha på 2000-talet också! så, det gör mig inte så mycket att det inte är 90-tal längre!
jag vill leva nu! men jag gillar vippiga klänningar 😉
Jag älskar att leva nu. Men andra årtionden får gärna komma på besök eller vad man ska säga.