Ja, det här inlägget är starkt inspirerat av Sardellens inlägg med festkläder i december, men det är också ett svar på ett önskemål från tidigare nämnda Sardell som bad om att få ett inlägg med ”noggrann, systematisk redogörelse för alla decemberfest-outfits”. Så på samma inspirerande ord i fokus-vis kommer nu en genomgång av vad jag bar under decembers festligheter, helt fritt från visuellt material.
Julbord med Sillens vänner
Som traditionen sig bör gick jag och Emelie, de två enda deltagarna i sällskapet Sillens vänner, och åt ett traditionellt julbord tillsammans. Denna gång besökte vi Ulriksdals värdshus. Jag bar en svart sammetsklänning med rosettformad urringning, tunna svarta strumpbyxor och boots med klack. Till det hade jag en röd liten väska med gulddetaljer i form av små flugor (väldigt knödel), ett guldhjärta i halsgropen och en stor sammetsrosett i håret.
Thanksgivingmiddag
Vår årliga thanksgivingmiddag blev framflyttad en vecka på grund av sjukdom, men som tur var kunde vi ses nästan alla ändå. Totalt var vi fjorton vuxna, sex barn (alla under tre år) och två hundar som sågs tillsammans och åt kalkon. Jag bar en mörkbrun långärmad sammetsklänning med små prickar som jag köpt i en second hand-affär i Köpenhamn för ett gäng somrar sedan. Till den hade jag chokladbruna strumpbyxor och ballerinaskor i ljus päls.
Julmiddag med jobbet
Den andra veckan i december hade vi planeringsdag med mitt närmsta team på jobbet, vilket följdes av gemensam middag. För att smälta in perfekt i gruppen av kreatörer bar jag helsvart som alla andra. Närmare bestämt en halvtransparent långkjol med svart mönster, figursydd kavaj med Gucci-skärp i midjan och under den en svart t-shirt.
Julfest med jobbet
I samma vecka hade vi även stor julfest med hela jobbet. Då bar jag en djupröd mockaklänning med breda axlar som jag köpt på Beyond Retro för länge sedan. Till den hade jag strumpbyxor, boots och en fläta i håret som avslutades i en sammetsrosett. Tyvärr kände jag mig inte alls särskilt kul klädd, det var något som skavde. Kanske är det kombinationen av rött och svart som jag tänker ska kännas julig men som ibland hamnar nära stilen ”rock”, vilket är långt ifrån vad jag eftersträvar.
Olles 40-årsmiddag
Min kompis Olle fyllde 40 och vi var ett stort gäng från universitetet som överraskade honom med middag på Tjoget. Jag bar en tunn men tung klänning från H&M Studio som är fylld av små glaspärlor i breda ränder. En favorit såhär års med undantag för att pärlorna börjar att trilla av en efter en.
Solsnu-skål och julcocktail
Jag och N var bjudna på dubbla drinkkvällar lördagen före jul. Först gick vi hem till min vän Lovisa där vi firade den norska traditionen solsnu, vilket är det samma som vintersolståndet och dagen när det vänder och äntligen börjar att bli ljusare igen. Efter det fortsatte vi till Ossian och Ida som med familj bjudit in till en stor julcocktail med folk i alla åldrar, jag har nog aldrig sett så många personer på en hemmafest innan. Under hela kvällen bar jag ett stickat set med kjol och tröja i limegrönt och vinrött tillsammans med långa dinglande guldörhängen och svarta ballerinaskor med liten klack. Jag lyckades med konsttricket att känna mig både för uppklädd och nedklädd på samma kväll vilket är en bedrift.
Julafton
Inför julafton hade jag provat en rad olika kombinationer med röda strumpbyxor, men ingen av dem kändes rätt, förmodligen på grund av rockkänslan ovan. Det är något när de bryts av med en sko i annan färg som blir fel för mig. Istället bar jag en ljusrosa ärmlös klänning med transparenta partier i över- och underkant. Under den hade jag en tunn svart tröja i ull och svarta strumpbyxor. På fötterna hade jag ballerinaskorna i ljus päls och i håret satte jag en enorm djupröd rosett i mocka som jag klistrat ihop själv dagen före.
Annandag jul
På annandagen samlades vi hela familjen med alla syskon och syskonbarn och åt kalkonmiddag. Jag bar en kort ljusbrun omlottkjol i ull som jag köpt på Humana några dagar tidigare. Till den hade jag bruna strumpbyxor, samma skor som på julafton och även samma tunna tröja. En nätt guldklocka runt handleden och ett guldhjärta runt halsen.
Om decemberstilen ska sammanfattas så har den innehållit ganska mycket svart, rött och brunt. Jag har inte använt några för mig nya plagg, förutom den sista kjolen som jag nyligen köpte. Istället har jag plockat fram sådant som redan finns i garderoben och som använts på liknande tillställningar tidigare. Det enda undantaget var den transparenta svarta kjolen som jag haft liggandes länge utan att bära. Jag har känt mig helt okej fin, men sällan sådär ”wow, där satt den”, vilket är lite tråkigt. Min bästa decemberlook var nog en helt vanlig jobbtisdag när jag tog på min grangröna kostym med lite struktur i tyget samt ett par blanka loafers och till och med fick spontana komplimanger i korridorerna. Kanske är insikten att finklätt inte måste vara strumpbyxor och klack, utan att det nästan är roligare med dressade byxor, blusar och kavajer? Eller så är jag fast i tanken att det måste kännas ”nytt” för att vara kul, vilket är en dålig tanke som jag i så fall behöver ändra. Helst redan idag eftersom det snart är nyårsafton och jag inte tänkte införskaffa något nytt utan snällt välja från det som garderoben har att erbjuda. Vi får väl se vad det blir.
Månatliga arkiv: december 2024
December-blender
Hej, jag har inte glömt att jag har en blogg. Jag har bara glömt att december har ett begränsat antal dagar och att det här med att tacka ja till allt är ungefär lika kul som utmattande. Det känns också som att ju längre jag väntar med att skriva, desto större blir steget till att göra det och då skapas känslan av att nu måste det komma något riktigt, riktigt bra och så har jag inte något riktigt, riktigt bra på lager och då blir det bara tyst.
Därför får ni nu en blandning rakt ifrån mixern som också är min hjärna. Låt oss kalla det för en december-blender.
Mina planer för julen i år är ganska vaga men jag jobbar med svepande rörelser och generella ledord. En sak har jag klart för mig i alla fall och det är att jag önskar mig en jul utan en enda sekund av stress. Inget sånt skynda in i bilen för nu måste vi åka någonstans och nu ska vi duka upp det perfekta bordet eller vad är klockan har det börjat på tv:n?
Jag vill lägga pussel och läsa böcker, gå på promenad och slumra på soffan. Och sen när mina syskonbarn kommer vill jag lägga pussel och läsa böcker med dem också. I min bokhög ligger just nu: Carl Frode Tiller – Inringning, Milan Kundera – Varats olidliga lätthet, Josefine Klougart – New Forest, Glenn Bech – Jag erkänner inte längre er auktoritet och Johanna Adorján – En alldeles särskild kärlek. Att jag hinner läsa alla känns naivt men jag hoppas på tre.
❦
Är det faktumet att jag börjar bli utomordentligt trött på individualism som gör att jag är så ointresserad av Spotify Wrapped i år? Att hålla på och visa upp sin personliga musiksmak, det känns tradigt. Jag nöjer mig med att veta att Shaboozeys A Bar Song (Tipsy) blev Sveriges mest spelade låt och folk har ju rätt, den är faktiskt bra.
❦
Ett knep som märkligt nog alltid funkar är att ha en riktigt tråkig uppgift framför sig, för då kommer allt det där som bara är lite lagom småtråkigt plötsligt kännas kul att genomföra. Som att dammsuga lister, torka ur kylskåpet, sortera lådor, gå igenom kvitton eller springa en och en halv mil på ett löpband. I jämförelse med att skriva en hemtenta är det nämligen riktigt skoj och exakt vad jag gjorde förra veckan istället för att författa 1600 ord om konsumtion. Det fick jag ägna hela söndagen åt istället.
Förra veckan hittade jag också en kamelfärgad dubbelknäppt nittiotalskappa i 80 procent ull för 300 kronor. Idag premiärbar jag den och gjorde en halvstark imitation i kontorslandskapet där jag låtsades vara Kevins mamma i Ensam hemma. Ändå lite julkänslor på det.
På tal om julkänslor så är det här mitt pynt som jag hängt upp hemma. En mistel i vinrött sammetsband som råkade vissna innan jag hann ställa N under den, men nu får den hänga kvar ändå.
En lingonkrans på ytterdörren som jag knutit tunna rosetter i ljusrosa och klarrött sidenband kring. Tyvärr vägrar vecken på banden att försvinna och lika mycket vägrar jag plocka ner och stryka dem. 1–1 i envishet.
Ett fång röda rosor i en tennvas. Och ej i bild men som ett tjockt lager i hela lägenheten: en intensiv doft av hyacinter som blommar för fullt.
❦
Det var dagens smoothie. Hoppas att ni mår bra och kommer ihåg att hälsa på busschauffören, hjälpa folk med barnvagn och säga tack fastän det kanske tycks överflödigt. Vi är alla bara små sillar som simmar fram i samma hav av dunjackor, stress och förkylningar och vi behöver varandra.
Mammor rings och tiden går i cirklar
December, december. ’Tis the season of tandkräm runt munnen, hela kroppen känns som en saffransdeg. Två svullna russin till ögon och folk runt omkring som hostar, är det mykoplasma, 54 tums, slå på tv:n nu börjar På spåret. Det är hyacinter i kruka och mistel att hänga upp medan jorden är på väg att gå under. Det ironiska i att stå på pendeln mot Mall of Scandinavia under Black Friday med ansiktet dolt bakom boken Konsumtion (Liber förlag).
Det är galna kvinnor som galopperar på Dramatens scen och jag som vill släppa tyglarna, skrika jiihoo. Gin tonics i Lilla baren, lilla gubben, det är många geriatriker här säger hon, bäst att de inte halkar, isdans och hot creole-dip. Inga benbrott men straff, mitt tysta ”åh” lagas bäst med gryta, står och kokar på spisen halva eftermiddagen. Mammor rings och tiden går i cirklar, hur kan det vara dag när det är natt ute?
Jag känner efter, skramlar den bruna burken med växtläkemedel, det mesta är väl placebo med spår av gråbo, men röd solhatt känns som en uppiggande accessoar när dagsljustimmarna ryms på en hand och två tår. December, december. Snart stundar både gravlax och gravöl, en skål för oss som blev kvar, som väntar på att ett mjukt snöfall ska bädda in oss alla. Låt det dala.