Sju boktips för läslovet

Jag hade lite tid över för ett ärende på lunchen idag och vägde mellan två alternativ: att gå till gymmet och skaffa ett halvårskort eller att gå till biblioteket och låna nya böcker. Beslutet landade på det sista vilket visade sig vara rätt, för bara en timme senare gick Folkhälsomyndigheten ut med hårdare restriktioner för bland annat Stockholm som inkluderade en avrådan från att besöka både gym och bibliotek. Restriktioner som såklart känns nödvändiga men också ganska påfrestande rent psykiskt. Nåväl, innan jag dyker ner i min nya bokhög som jag hoppas räcker i tre veckor så tänkte jag bjuda på lite tips kring böcker jag läst den senaste tiden.

Eftersom det var ett tag sedan jag boktipsade senast och en hel del böcker har passerat, främst under mina semesterveckor, tänker jag att vi fokuserar på de som jag gillat bäst. Vill ni hålla koll på allt jag läser och i lite mer realtid så samlar jag det på Goodreads. När jag slutfört en bok brukar jag sätta betyg (1-5) och skriva en kort recension. De kursiverade sammanfattningarna nedan är saxade från böckernas baksidor/säljtexter för att ge ett hum om vad de handlar om, resten är mina egna tankar.

Testamente - Nina Wähä


Testamente – Nina Wähä

I Testamente möter vi Annie, som när hon blir gravid motvilligt åker hem till platsen där hon växte upp. Bondgården ligger i Tornedalen, med sitt eget språk, sitt eget meänkieli. Inte svenska, inte finska, något tredje. Ingen blir särskilt glad över att se henne. Det här är nämligen en familj där en stor hemlighet ständigt hänger över dem. Två föräldrar och tolv barn, fjorton beroende på hur man räknar, som aldrig kommit överens.

Betyg: 4,5/5 Personporträttsbonanza – på det ypperligt bra sättet! Genom boken får vi lära känna alla medlemmar i familjen Toimi. Det är mörkt, varmt och humoristiskt på samma gång och jag rycks med från första början. Wähä har ett egensinnigt men flödande språk som jag verkligen gillar. Ibland sticks det in små kommentarer till läsaren som hjälper till att forma berättelsen ytterligare. En bok som imponerar på mig.

Väggen – Marlen Haushofer

En kvinna följer med släktingar till alperna. När hon går och lägger sig första kvällen är hon ensam i huset och när hon vaknar dagen efter är hon fortfarande ensam. Hon går ut för att leta efter de andra och styr stegen mot värdshuset i närmaste by. Men på vägen dit går hon rakt in i en genomskinlig vägg. På andra sidan är alla varelser, både djur och människor, döda.

Betyg: 4/5 Väggen är en unik historia som berättas i ett svep. Här finns inga kapitelindelningar eller pauser, istället slungas man direkt in i en värld där allting plötsligt har förändrats. Allt och inget händer på samma gång, vi får följa livets vandring och naturens skiftningar. Det är isolerat och ensamt men samtidigt innerligt och hoppfullt. En psykologisk läsupplevelse som jag kommer bära med mig länge.



Karismasamhället - Elis Bureau


Karismasamhället – Elis Burrau

Elis Burraus splittrade roman består av scener som avlöser varandra, om konst, kärlek och poesi. Om unga vuxna i Stockholm och internhumorns dovt dunkande smärta. Om sociala situationer och karisma. Om Sasha, Alicia och Elis, om att spotta på gosedjursfåglar, chatta, kanalisera Bellman och ockupera Studentpalatset från höften. Det är lika osäkert och elektriskt som en hierarkisk fest.

Betyg: 3,5/5 Efter en diskussion om ”De äter ur din hand, baby” lovade jag Elis Burrau att ge boken Karismasamhället en chans. Till skillnad från hans andra bok som jag hade lite svårt för, så föll den här mig mycket mer i smaken. Den är rapp och kul, ger en vass inblick i en kompisbubbla och är skriven med intern finess. Här möter skarpa formuleringar ordlekar och känslor. Jag läser i ett svep och när jag är klar är jag faktiskt sugen på mer.

Svält – Knut Hamsun

”Det var på den tiden jag gick omkring och svalt i Kristiania, denna förunderliga stad som ingen lämnar utan att ha fått märken av den.” Så börjar Knut Hamsuns delvis självbiografiska genombrottsroman Svält. Det är berättelsen om en ung blivande författares svåra kamp och misär i det sena 1800-talets Oslo, hans förhoppningar och illusioner, kärleksdrömmar och diktarfantasier.

Betyg: 4/5 Sällan har väl en djup misär skildrats så hoppfullt och vackert. Det är flödande och energiskt, detaljrikt och välskrivet. Ett genomgående elände som fascinerar och fängslar mig i min läsning, även drygt hundra år efter utgivning. En klassiker värd att förtvivlas över.

Vardagar - Ulf Lundell


Vardagar – Ulf Lundell

Vardagar. Gårdagar. Nu. Sen. Zen. Livet. Levandet. Åldrandet. Döden. Livet. Livet och döden och livet igen. Minnena. Vägen. Åldrandet. Stannandet. Kropp och själ. Hus och hem. Jobb. Vinet. Vinden. Vattnet. Bilandet. Gåendet. Landet. Världen. Vardagar. Gårdagar. Här och nu. Sen. En häger. En gärdsmyg. Det som fanns och det som inte finns längre. Vardagar är Ulf Lundells dagboksurval från 2017. Musiken, familjelivet, skrivandet, naturen, politiken, hälsan, samhället. Han iakttar nutiden och ser tillbaka på sitt liv.

Betyg: 4/5 Vardagar är… vardagar. Det är livet som bara passerar, alldagliga saker som händer, reflektioner kring vad som visas på tv, vad politikerna säger i medierna. Men när Ulf Lundell skriver om sina vardagar blir det också fint och underhållande. Det finns något hjärtevärmande med en snart 70-årig Lundell som går på banan- och ananasringsdiet, som har skrivkramp och skilsmässosorg, som promenerar med gångstavar genom naturreservatet, köper t-shirts på Dressmann och lämnar BMW:n på service om och om igen. Det är trivsam sommarstugeläsning och ett flödande språk som inspirerar. Ett oväntat guldkorn.

Ett år av vila och avkoppling – Ottessa Moshfegh

Hon har allt. Hon är ung, snygg, smal, hon är nyutexaminerad från Columbia, lever på ett stort arv och har en lägenhet på Manhattan. I New York år 2000 står den moderna världen på sin absoluta topp, allt är tillgängligt, och det gäller att utnyttja dygnets timmar till max. Att sova, i stället för att arbeta eller njuta, betraktas som svaghet. Men samtidigt skrivs sömntabletter ut som godis. Då bestämmer hon sig – efter att ha fått sparken för sina timslånga tupplurar på jobbet – för att sova bort ett helt år. Kanske är kemisk dvala den enda utvägen ur en speedad samtid? En sak är säker: hennes psykiatriker hjälper gärna till.

Betyg: 4/5 ”Oj, wow” var min spontana känsla när jag slog ihop boken. Den är vackert formulerad men samtidigt både rå och sorglig. Huvudkaraktärerna är många gånger osympatiska och irriterande, ändå förstår jag dem på något underligt vis. Jag upplever en liten dipp i mitten av boken, men både början och slutet fängslar mig så pass mycket att det inte gör något.

Halvvägs in i min läsning började jag känna av en förkylning och satte mig i karantän hemma. Det var med ett visst obehag som jag läste denna bok isolerad i min lägenhet, helt ensam, utan att kunna ta mig ut. Direkt ville jag bara bli frisk och återvända till verkligheten, för ett helt år med vila och avkoppling, likt berättarens i boken, lockade mig inte det minsta.

Och solen har sin gång - Ernest Hemingway


Och solen har sin gång – Ernest Hemingway

Och solen har sin gång är romanen om den förlorade generationen, om en krets av rotlösa unga människor i 20-talets Europa. Den amerikanske journalisten Jake och den unga engelskan Brett är som sina vänner smärtsamt övertygade om tillvarons brist på mening. Jakten på starka upplevelser för dem från barernas och erotikens Paris till det solheta Spanien och tjurfäktningens dramatiska final.

Betyg: 3,5 Krångliga relationer, oändliga flaskor vin, kreatörer med ångest, missförstånd, avundsjuka, vänskap, stök, fylla, skvaller och fest. Och solen har sin gång gavs ut för första gången 1926 men är tacksamt tidlös (med undantag för enskilda detaljer som inte åldrats särskilt väl). Det är en berättelse som flödar mjukt och som målar upp miljöer och karaktärer med finess. Vi följer representanter från den förlorade generationen och med tanke på hur det här 20-talet hittills börjat är det omöjligt att inte slås av tanken på att en ny förlorad generation håller på att ta form. Förhoppningsvis kan även vi snart dränka våra sorger på Paris stökiga barer och under Pamplonas stekande sol.

Lukten från insidan

regn

Det är fredag och klockan är nio. Jag promenerar hem själv genom stan. Nej, inte själv – ensam. Stockholm är kyligt, det blåser på Skeppsbron, jag stannar längs vägen och köper en pizza. Lägger burken med vitkålssallad i fickan på dunjackan, äter alltsammans i stora tuggor när jag kommer hem. Nästa morgon luktar innerfodret svagt av vinäger.

På förmiddagen har vi höststädning i föreningen. Det duggregnar och vi bär in utemöbler, borstar terassen fri från löv, tar farväl av sommaren. Jag dammsuger upp spindelnät i taket på tvättstugan, rensar alla filter fulla av ludd. När jag kommer tillbaka till lägenheten fortsätter jag på mekaniskt vis. Ställer kryddburkarna i bokstavsordning, drar ut spisen och torkar bort fett och smulor, putsar badrumskranen spegelblank.

Du säger att du menar allt du sagt. Jag står under gatlyktan och läser ditt meddelande, har femtio meter kvar till porten men orkar inte vänta tills jag kommit hem. Ser på orden och försöker forma en korrekt bild av verkligheten. Vill städa upp och göra fint, polera allt vi har till perfektion. Jag försöker, men på insidan luktar det ändå fränt. Och när helgen är slut är allt som finns kvar en doft av vinäger som är svår att dölja.

Konsten att läsa poesi och några diktsamlingar jag gillar

bruno k öijer

Jag fick en kommentar från Lovis för ett par veckor sedan som löd:

Hej! Jag har ett önskeinlägg! Jag och min kille har börjat köra lite högläsning av poesi nån gång då och då (absolut lol jag vet, men ändå) och skulle så gärna vilja ha några tips på diktsamlingar du gillar! Kanske något om hur du läser poesi? Kram!

Hej Lovis och alla andra! Hallå, vilken bra fråga och vad mysigt med högläsning av poesi tillsammans (goals). Här kommer lite tankar kring hur jag läser poesi och vilka diktsamlingar jag gillar, men låt oss börja med ett riktigt expertsvar. När Kristina Lugn fick frågan om hur poesi ska läsas så svarade hon på följande kloka vis:

”Högläsning i ensamhet är en bra början. Omläsning i tystnad en underbar fortsättning. Utantilläsning en livslång tröst. Om jag hade råd att ge svenska språket en present, skulle det vara ett uttryck för ”utantill” med samma sakligt innerliga förståelse för ordens innebörd som engelskans ”by heart”.”

När jag läser poesi läser jag ganska sakta och koncentrerat. Jag gillar att vara på en dedikerad plats och att ha en dedikerad tid. Det kan vara en sommarmorgon utomhus innan alla vaknat eller en sen kväll hemma i min lägenhet. Ofta känner jag ganska snabbt om jag fastnar för något i dikten, då läser jag den gärna en eller två gånger till direkt och låter den verkligen sjunka in. Är det min egna bok jag läser ur så viker jag gärna hundöron för att kunna återkomma till texten senare.

linnea axelsson

Jag har också en mapp i min telefon med en massa avfotade dikter som jag brukar ta upp och titta på då och då. Kanske läser jag en eller två om morgonen när jag känner för det eller ibland när jag behöver inspiration till mitt eget skrivande. Det är nog det jag gillar mest med diktformatet, att det är så tillgängligt. Fyra rader räcker för att sammanfatta en känsla eller ett helt liv. En minut av läsning kan ge hela dagen en ny riktning. Men sedan är det långt ifrån alla dikter som har den effekten på mig. Vissa utgör kanske bara en fin del av ett större verk och vissa fastnar jag inte alls för, även om de är skrivna av en författare jag vanligtvis gillar.

Det här året har jag blivit en frekvent besökare på biblioteket och jag försöker att alltid ha minst en diktsamling i min bokhög på nattduksbordet. Under de tre eller fyra senaste somrarna har jag också haft ett litet projekt där jag köpt en rejäl samlingsvolym med dikter av en författare och burit med mig den till stränder, på tåg och i sommarstugor.

bruno k öijer

Att sätta fingret på vad jag gillar i en dikt är inte helt enkelt, men oftast handlar det om en kombination av ordval och flöde. Det får inte vara för enkelt, jag vill gärna att det ryms en lätt litterär spänning mellan raderna. Samtidigt kan jag gilla ett berättarrum som befinner sig i det vardagliga. Som inte rör sig i historiska händelser eller extrema situationer, utan det enkla och igenkänningsbara.

En av mina favoritpoeter är Bruno K. Öijer. Jag tror nog att hans diktsamling Och natten viskade Annabel Lee var en av de första jag läste och verkligen fastnade för. Jag minns att jag satt på ett flyg till New York, kabinen var nedsläckt, himlen nattsvart utanför och jag vände blad efter blad och sög åt mig varje ord. Även Dimman av allt älskade jag och min samlingsvolym med alla hans böcker är full av hundöron, framför allt mot slutet och hans senare verk.

En klassiker som tåls att läsas gång på gång är Bodil Malmstens Det här är hjärtat. Den är så fin i sin enkelhet, så rakt på sak och vackert utmejslad. En perfekt samling att starta med om man är lite ovan att läsa poesi.

Kristina Lugns Hej då, ha det så bra! är en annan favorit som balanserar så perfekt bland det vardagliga och känslosamma. Jag har länge tänkt att jag vill läsa mer av Lugn och planerar att nästa samlingsvolym jag köper och fördjupar mig i ska bli med hennes dikter.

werner aspenström

Werner Aspenström var min sommarpoet förra året och hans samlade dikter har jag funnit stor tröst i och återkommit till gång på gång. Han har ett sätt att skildra natur och årstidsskiftningar som jag verkligen gillar.

En annan storartad skildring av natur, men också makt, förtryck och känslor är Ædnan av Linnea Axelsson. Ett drygt 700 sidor långt verk som är en otrolig läsupplevelse.

Jag gillar också att hålla utkik på bibliotekets poesihylla med nyinkomna böcker från lite yngre, moderna författare. Här gillar jag exempelvis Olivia Bergdahl, Anna Axfors och Olga Ravn, men håller på att utforska fler hela tiden.

olga ravn

Hoppas att du känner dig nöjd med svaret på din fråga Lovis och att jag förhoppningsvis kan inspirera till lite mer poesiläsning framöver!

PS. Dikterna på bilderna är av följande författare (uppifrån och ned): Bruno K. Öijer, Linnea Axelsson, Bruno K. Öijer, Werner Aspenström och Olga Ravn.

Det var den veckan ja, det var vecka 42.

citronmarängpaj citronmarängpaj citronmarängpaj jila mossaed stockholm butternutpumpa rosa kostym kyrkan nina hemmingsson regn

En citronmarängpaj som fick följa med på middag. En dikt av Jila Mossaed. En solig promenad hem från jobbet. En ugnsbakad butternutpumpa i hasselbacksstil. En rosa kostym med svartvitrandig tröja som för tankarna till engelsk konfekt. En söndagsmässa i träkyrkan med maximalt 30 deltagare. En relaterbar illustration av Nina Hemmingsson. Ett regnväder utanför mitt fönster. Ja, det var den veckan ja, det var vecka 42.

Två enkla hösträtter

Välkommen in i köket! Idag tänkte jag att vi skulle titta på två goda rätter jag lagat den senaste tiden där den gemensamma nämnaren är höst. Och potatis. Och kantareller. Typiskt goda saker.

pizza med potatis, kantareller och taleggio


Snabbpizza med potatis, taleggio och kantareller

Först ut är en typisk Julia-rätt, nämligen libabrödspizza. Det är det snabbaste och enklaste som jag slänger ihop titt som tätt i veckorna. Den här kräver dock aningens mer finess, men det blir absolut inte komplicerat.

Till en pizza behöver du:
1 libabröd
1 stor potatis
1/2 dl crème fraîche eller färskost
1 bit taleggio
1 näve kantareller
lite persilja
rapsolja
smör
salt & peppar

pizza med potatis, kantareller och taleggio

Gör såhär:
Värm ugnen till 175 grader. Hyvla potatisen riktigt runt och lägg skivorna utspritt på en plåt. Ringla över lite olja. Rosta dem i ugnen i 5-10 minuter så att de börjar få färg.

Ta fram libabrödet och bred ut ett tunt lager med crème fraîche över hela. Fördela de förrostade potatisskivorna jämnt, salta & peppra och lägg på bitar av taleggio. Grädda pizzan i ugnen tills osten smält och den fått fin färg, ca 5-10 minuter.

Under tiden steker du kantareller, först i en torr panna och sedan med en klick smör. Hacka persilja fint. Toppa den gräddade pizzan med svamp och persilja. Servera med en god sallad vid sidan av.

Julias skördesallad

Nästa rätt är fick sitt namn när jag bjöd på den under en middag. Från början är den inspirerad av en vegetarisk caesarsallad jag åt på restaurangen Symbios, men här har den fått sällskap av svamp och potatis för att bli lite matigare.

Du behöver:
(Obs! Det är ”bara” sallad så känn dig fri att anpassa proportionerna utefter ditt sällskap och vad du har i kylen.)
potatis
zucchini
svartkål
grönkål
kantareller/trattkantareller/annan god svamp
picklad rödlök (gör den gärna minst en timme innan)
parmesan
caesardressing (gör egen eller fuska och köp färdig)
rapsolja
smör
salt

skördesallad

Gör såhär:
Värm upp ugnen till 250 grader. Dela potatisen i kvartar, behåll skalet på och fördela med snittytan nedåt på en plåt så att de inte nuddar varandra. Pensla med olja och baka i totalt 20 minuter.

När potatisen varit inne i 10 minuter ska den få sällskap av zucchinin som du delat i centimetertjocka skivor och sedan halverat. Glöm inte att ha en skvätt olja på den också.

När ytterligare 5 minuter har gått tar du ut plåten och vänder på potatisen och zucchinin. Vi har nu 5 minuter kvar och under dessa slänger vi också in bitar av svartkål som vänts i olja. Låt allt gå klart men se upp så att den känsliga kålen inte bränns. Ta ut plåten, salta ordentligt och låt svalna något.

Massera färsk grönkål riven i mindre bitar och vänd sedan runt den i lite caesardressing. Stek kantareller, först i en torr panna och sedan med en klick smör. Montera din sallad med grönkål i botten, rostade grönsaker ovanpå och toppa sedan med kantareller, picklad rödlök och finriven parmesan. Servera med mer dressing vid sidan av om du önskar.

Smaklig måltid! Nu ska jag ge mig ut i köket igen och laga något med butternutpumpa, kanske blir det nästa höstrecept?

Det var så fint ute idag men så fult inuti mig

park

Det var så fint ute idag
solen stark i ögonen
himlen hög som hopptornen
de jag aldrig klättrade i
parkerna stod i brand
marken ropade kom!
det var så fint ute idag
men så fult inuti mig
i bröstkorgen en klump
mörk och oformlig
en aubergine bakom revbenen
det är rabatt på dem just nu
fem kronor styck
livet har extrapris på sorg
och om en bråkdel känns så här
hur kan då resten få finnas
jag sökte efter svaren
under duvans vida vingar
nedanför bjälkar av trä
lät en låga brinna för er
hittade inte men fann mig
ett ögonblick av ro
av tro
vi skulle åkt till havet
men livet sköljdes bort
snabbspola i smärtan
låt minnet bli långt
för havet är kvar
och vi är kvar
och jag är här
i det fina
det fula
och det jag aldrig kommer att förstå

En lördag full av överraskningar

kalas

Förra lördagen var jag övertygad om att jag skulle på välkomstkalas för lilla Edda som föddes i somras. Jag tog på mig gula byxor och prickig blus, slog in en bok i presentpapper med tecknade leoparder och gick hem till Emelie, Johan och Edda.

överraskningsfest

Väl på plats noterade jag att det var väldigt lugnt i lägenheten. Var jag först? Och var alla andra gäster i så fall lite sena? Märkligt, men konstigare saker har ju hänt tänkte jag och följde med in i köket… för att sedan chockas totalt när Happy Birthday drog igång och ett gäng vänner hoppade fram. Det var ingen babyfest jag skulle på, det var mitt eget 30-årsfirande. Jag blev förvånad men framför allt jättejätteglad! Så fina vänner som har planerat allt detta i smyg, åkt till Stockholm från både Kilafors och Örebro och lyckats lura mig totalt.

ulriksdals värdshus restaurang emmer

Efter pet nat, ost och chark placerade vi oss i en taxi på väg mot hemlig destination. Målet visade sig vara Ulriksdals värdshus och restaurangen Emmer som finns där.

restaurang emmer

Deras koncept bygger på säsongsenlig, närodlad mat från deras egen trädgård med små inslag från djurriket. Varje liten råvara tas hand om på bästa sätt och höjs till skyarna.

restaurang emmer restaurang emmer restaurang emmer

Vi åt en skördemeny med fem serveringar som alla var så goda. Älskar att äta god mat tillsammans med mina kompisar, det finns inget mysigare och roligare.

restaurang emmer

Som avrundning på kvällen flyttade vi över till sofforna och tog en lavendel- och gin-drink innan vi åkte tillbaka in till stan igen. Jag somnade oerhört gott den kvällen, överraskad och överöst av kärlek från mina vänner.