juni 2020 – Julia Eriksson

Två nya källor till inspiration

Puffiga klänningar med volumiösa ärmar i all ära, men ibland är man ju faktiskt sugen på något annat. Lite ny inspiration helt enkelt. Tro därför att jag blev glad när jag tog ett virtuellt snubbelsteg över ett, för mig, nytt klädmärke vid namn Bode. Att jag missat det tidigare beror kanske främst på att de bara gör herrkläder, men det är ju fritt fram att inspireras ändå. Mest fastnade jag för vårkollektionerna från 2018 och 2019.

Jag har absolut haft lapptäcke och patchwork som sökord på Tradera under våren och blev ju inte mindre sugen nu. Hur fin jacka?

Skjortor och shorts i matchande set med känslan av att vara sytt av någon gammal duk. Att vara ett levande kafferep i sommar känns som en bra idé.

Eller bara att matcha från topp till tå i linne som en sval och elegant person utan svettningar och glassfläckar. Och gärna mixa blommigt och randigt i lager på lager när temperaturerna kryper nedåt lite.

Mer mönster- och färgfest! Som en godishylla i garderoben.

Eller varför inte bara smårutigt under storrutigt? Det måste jag testa snart. Plus jättestor hatt.

Jag har ju en prickig kostym sedan innan, men nu blir jag lite sugen på en rutig. Och overall är alltid fint, har både en beige och en mörkblå som jag gillar mycket.

Ge mig allt tack. Och låt mig aldrig bära ängsliga kombinationer i svart, grått och vitt igen. Det här är ju så fint?!

Kortärmad skjorta, shorts och sandaler är den ultimata semesteruniformen. Som en turistande pappa med stil.

Ett uns av pyjamas i looken är alltid trevligt. Man vill ju ändå inte se ut som någon som gillar att gå upp tidigt och lyssna på Framgångspodden.

Skjortan?! Rosa jackan?! Lapptäcksbyxorna?! Jag kommer absolut cirkulera som en falk kring hyllan märkt Personligt på Myrorna för att hitta något liknande.

Det gula setet påminner mig om att jag har ett bananmönstrat shortsset i linne som är en given sommarlook. Och skjortan får mig att tänka att jag borde lära mig brodera igen…

Ett annat märke som inspirerat mig är spanska La Veste. De gör småskaliga produktioner och har synts på en rad olika influencers. En del av mig tänker att vissa av plaggen inte borde vara omöjliga att försöka sy själv och en annan del vill bara klicka hem allt på studs (men som tur är, så är det mesta utsålt).

Ja, som ni förstått vid det här laget gillar jag set med matchande skjorta och shorts.

Hästens-rutiga byxor och matchande solgul hatt. Absolut ja.

Ett par fina byxor som jag är lite sugen på att försöka sy en egen version av och en krage som inte heller borde vara omöjlig att lyckas med. Eller…? Klipp till att Julia bryter ihop vid symaskinen.

En fin blus och samma byxor men i annan färg. Det känns lite som dockkläder men på riktigt – på ett bra sätt. För någon som fluktuerar mellan att klä på sig och klä ut sig går det i alla fall raka vägen hem.

Midsommar i Hälsingland

Midsommar ändå. Kanske är det en av de bästa högtiderna vi har? Flera dagar lång, med god mat (sill <3), blommor i håret, utelekar, idyll och dans. Och dessutom i år: fint väder!

I torsdags eftermiddag packade vi in oss i en bil och rullade upp mot Hälsingland. Vi som åkte tillsammans har umgåtts regelbundet hemma under våren och var alla friska (såklart). Väl på plats sov vi uppdelat, hängde nästan hela tiden utomhus och höll avstånd – fördelen med att vara på en stor gård. Slut på corona-disclaimer, men ville bara lyfta det med tanke på hur viktigt det är och hur tydligt det präglar tiden vi lever i. Något att se tillbaka på, om inte annat, när man scrollar i bloggen om några år.

Vi har firat här uppe i Västansjö tidigare år, men nu var det faktiskt ett tag sedan sist. Jag blev så glad att vi kunde komma iväg, det här var nog min första plan i år som inte blev inställd.

En av mina bästa vänner, Madde, kommer från Hälsingland och för ett gäng år sedan skaffade hennes föräldrar en gård här. Förra året köpte Madde ett torp i närheten och i april slutade hon på sitt reklambyråjobb i Stockholm och flyttade hit för att renovera torpet och bo här. Så modigt och inspirerande! Även om jag saknar att träffa henne nästan varje dag, kan jag inte låta bli att vara extremt stolt.

Det dröjer nog något år till innan vi kan fira midsommar i torpet, så tills vidare fick vi hålla till på gården. Men är ni nyfikna på renoveringsresan kan ni följa den här på Instagram.

På midsommarafton vaknade vi till en klarblå himmel och strålande sol. Då finns inget annat att göra än att åka ner till sjön för morgondopp följt av frukost i gräset.

Sedan plockade vi blommor och band kransar (ju yvigare och vildare – desto bättre) och började förbereda midsommarlunchen.

Madde hade hälsingedräkt dagen till ära.

Och jag hade min loppisfyndade Madicken-klänning med hålbroderad blus och träskor. Kände mig som tagen ur en Carl Larsson-tavla.

Dags för midsommarlunch i skuggan!

Sedan följde vi upp med krocket.

Och en intensiv kubbturnering där Fredrik och Johan till sist stod som segrare.

På kvällen åkte vi ner till sjön för ett dopp innan vi tände grillen och åt en sen men traditionsenlig grillmiddag. Det är lika förvirrande varje år när man kollar på klockan och den plötsligt är 23 utan att man märkt det eftersom det fortfarande är dagsljust ute.

Nästa morgon var lika strålande solig och klarblå, så det blev ett morgondopp även då.

Jag, Madde & Zaza tog varsin cykel ner till sjön och fick sällskap av hundarna Alfa & Garbo.

Jag blev lite sugen på att frilägga den soldyrkande Alfa och trycka upp en sån varg-tröja som man kan köpa på marknader…

Efter frukost hemma på gården fick vi med oss resten av midsommargänget och tillbringade större delen av dagen på stranden. Det blev picknick på grillresterna från gårdagen, yatzy-spel och många dopp i det 24-gradiga vattnet.

Väl tillbaka började vi elda i vedugnen i bagarstugan inför kvällens pizzabak.

Fredrik hade fixat en surdeg efter alla konstens regler och vi andra hjälptes åt med tillbehören.

Några tut i näverhornet för att valla in hungriga midsommarfirare till bordet.

Och sen åt vi otroliga pizzor som skjutsades ut på löpande band. Helt klart början på en ny midsommardagstradition.

Resten av kvällen tillbringades uppe på lodgen där vi spelade dart och biljard och åt rabarberpaj med vaniljsås.

Sedan var det helt plötsligt söndag och dags att åka hemåt igen. Vi sa hejdå till de mjuka, mjuka kycklingarna i hönshuset.

Gick en promenad längs ån med hundarna, packade ihop våra saker och tog ett sista dopp i sjön innan vi rullade mot Stockholm, uppfyllda av några perfekta midsommardagar på en av de finaste platser som finns.

Sånt som hänt sen sist

När jag tittar igenom bilderna i min telefon inser jag att det blivit sommar. Den är här nu. Jag badar, äter glass, sitter på balkonger, hänger i parker och ligger på en filt i solen och läser. Men innan semestern är ett faktum återstår tre veckor av jobb. Tur då att man kan hitta på somriga saker däremellan. Här är lite sånt som hänt sen sist i bild och text.

En kvällspromenad i klänning och kofta med hundkex i handen. Äntligen kan man gå barbent utan att frysa.

Jag har säkert 300 bilder på solnedgångar utanför mitt fönster men det är som ett nytt skådespel varje kväll. Dessutom är allt så grönt och lummigt nu. Jag flyttade ju in i november när parken utanför var som fulast och sedan dess har jag sett träden knoppas och slå ut ett efter ett.

Motsatsen till grönt och lummigt är mina krukväxter. Jag tänkte att jag skulle ta hand om dem ordentligt efter en lång vinter, så jag planterade om i ny jord och gav lite extra näring med resultatet att flera av dem tvärdog. Tydligen kan man näringschocka sina växter och ny jord innehåller redan en massa näring, så att tillsätta extra blev lite väl mycket. Ett par klarade sig dock och nu tänker jag att jag får fylla på med ett gäng nya, men kanske först efter semestern.

En kväll mötte jag upp några kollegor i en park. Så mysigt att träffas lite på riktigt nu när man jobbar på distans och bara har en massa videomöten. Hunden Esther var där också. 🙂

En annan kväll åt jag och Sofie middag på Racamaca, en ständigt återkommande favorit. Sedan gick vi till Vänster-baren på Häktet (ja, inte vänster-baren som i politiskt vänster utan den heter Vänster för att man går in till… vänster) och blev placerade distanserat vid ett hörnbord och ägnade resten av kvällen åt att spela yatzy.

En dag var jag på produktion! Min första sen hemmajobbandet började och det har jag verkligen saknat. Den här dagen skulle vi göra en fotografering för Spotify och en av deras nya podcasts. Planen var att fånga mycket sommarkänsla med högt gräs och mjukt ljus. När jag trampade runt här kände jag mig ytterst nöjd med att i år äntligen ha fått tummen ur och vaccinerat mig mot TBE. Eller ja, jag har en sista spruta kvar om 8 månader innan jag är helt skyddad, men har nästintill fullgott nu i alla fall.

Snett emot mitt hus, på andra sidan parken, ligger en liten glassbar som har haft stängt sedan jag flyttade hit men nu har den äntligen öppnat för säsongen. Jag gick dit och köpte tre kulor: smörkola, polkagris och pistage vilket var väldigt gott bortsett från att jag insåg att jag egentligen inte gillar pistage. Eller alltså, jag gillar i princip inga nötter. Tycker det är oerhört överskattat i allt utom typ jordnötssmör.

Jag har hittat en ny springrunda där jag springer drygt fyra kilometer och sedan avslutar med ett dopp från en brygga som ligger rakt nedanför mitt hus. För att det ska gå snabbt har jag badkläderna under och en liten gympapåse med en handduk på ryggen. Sedan traskar jag bara fem minuter hem när jag är klar, en perfekt start på dagen.

På nationaldagen gjorde jag absolut inget festligt förutom att laga en liten smörgåstårta med ägg, krasse, lax, rädisor och rom. Gott!

Va, va, va… En till utsiktsbild jag vet, men kolla. Trivs så bra här uppe på min lilla höjd.

Så gott som varje kväll försöker jag ta mig ut på en promenad för att få lite miljöombyte i hemmasittandet och jag har nog gått på alla söders gator vid det här laget. Men man hittar alltid ett fint träd eller nytt hus om man tittar noga.

Eller en smörgul rosenbuske som doftar otroligt.

Sedan jag flyttade har jag varit på jakt efter ett bra skåp till lägenheten. Briefen var: som Ivar från IKEA storleksmässigt (och gärna prismässigt) men helst inte Ivar för att alla har dem… Efter mycket letande hittade jag detta lilla renoveringsobjekt på Refurn. Det syns inte så bra på bilden men det är rejält slitet så jag har slipat och tänkte måla det citrongult samt fixa ett nytt lås så jag slipper hålla dörrarna stängda med tejp, haha. Fortsättning följer alltså, men hittills är jag mycket nöjd med mitt köp.

I fredags mötte jag upp Julia, Karin & Sofie på Julias balkong. Det blev kvällssol och drinkar och snacks innan vi gick vidare till Två små svin för att äta smörrebröd.

Skål i amaretto sour och det bästa av sällskap. Kände mig oerhört tacksam den här kvällen för att jag har så fina och smarta kompisar, det är så tryggt att bli vuxen tillsammans med dem.

Och i lördags var jag ju på loppisrunda med Julia och Karin, vilket avslutades med dopp i Långsjön. Varmaste badet hittills i år.

Stråväska och blött hår, nu ÄR det sommar.

Puss från en glad prick som strax ska hoppa in i bilen och rulla upp mot Hälsingland för midsommarfirande! Jag har längtat så mycket och nu är det äntligen dags för soliga dagar tillsammans med några av de roligaste jag vet. Hoppas att ni får det fint!

Lördagens loppisfynd

Igår hoppade jag och Julia in i Karins bil och tillsammans rullade vi iväg på loppisrunda. Vi fyllde våra korgar på två ställen innan vi svängde in på McDonalds vid motorvägen för lunch, för att sedan åka och bada. En mycket mysig dag! Det mesta i mina kassar gick i samma färgskala upptäckte jag när jag kom hem, kanske hade jag en omedveten radar inställd på rött och rosa? Låt oss ta en titt på vad jag fyndade.

Mest nöjd är jag nog med alla delar ur den här serien i korallrosa glas. Jag har ett par skålar och några kaffekoppar sedan tidigare, men blev så glad när jag hittade fler.

Vill bjuda på iskall lemonad eller Pimm’s i de där små glasen i sommar.

Ett annat fint fynd var den här filten i rött och rosa för orimligt billiga 19 kronor. Just nu ligger den slängd över min soffa som en liten färgklick.

På klädfronten hittade jag en rödrutig skjorta med fina detaljer.

Jag gillar särskilt den lilla rundade kragen, så gullig.

Jag hittade också en ytterst mjuk mörkblå kofta i 100 % lammull för en femtiolapp.

Och kolla här! En förklädesklänning som andas picknick och Madicken. Den ska jag ha på midsommar över vit hålbroderad blus tillsammans med träskor och krans i håret.

Så fin i tjock, stadig bomull, volanger på ärmarna och knappar längs hela ryggen.

Det var alla lördagens fynd! Nu ska jag ut i solen och läsa lite. Sedan cyklar jag till Julia för att se premiären av allsvenskan på hennes balkong. Blir alldeles pirrig när jag tänker på det, äntligen!

Jag vill ta mig till havet och göra mig ung

Huvudet under ytan och Årstaviken ovan nedan runt om mig. Sexton grader i vattnet sjutton i luften trettiosexkommaåtta inuti. Stannar på bryggan en stund i solen andas in ut in ut känner kroppen vakna hungern riva kaffe och smörgås när jag är tillbaka tunna gurkskivor skurna med osthyveln fönstret på glänt tunna barnröster skär genom luften de leker och skrattar. Det är något med skrattet tänker jag som om det inte längre finns hos mig som om det aldrig tar sig upp från mellangärdet genom halsen ut ur munnen numera för det blir konstigt att skratta när man sitter själv och inte har någon att göra det med eller åt och jag saknar det vill hitta tillbaka till ett riktigt hahahahahahaha ett bullrande från magen nej från tårna ända nerifrån botten av Årstaviken och rakt genom hela kroppen ut ut ut. Måste ut och fånga solen fånga dagen bära den i min ficka som en ovanligt len sten känna på den då och då låta fingertopparna glida över det ljust grå det massivt hårda gömma den i tyget linda in den tillsammans med känslorna med skuld och skam med frustration och sorg med inte ska väl jag vad är det jag kan. För dig var himlen oskyldigt blå för mig är den längtan och omsorg en upp och nedvänd ocean jag vill ta mig till havet och göra mig ung bli barn på nytt med tunn röst och obehindrat skratt om så bara för idag.

Jag syr en liten quiltad dubbelsidig väst

Efter att ha kört plattan i mattan på symaskinen och ganska enkelt svängt ihop fyra klänningar och en blus av liknande modell, kände jag att det var dags för något mer utmanande. Typ en liten quiltad dubbelmönstrad vändbar väst. Ja, just precis en sån som jag sett i outfitbilder på Pinterest och försökt hitta i alla vintageaffärer det senaste året utan att lyckas.

I vanlig hopplös ordning hade jag inget mönster eller några instruktioner utan gick på känsla och vad som kändes logiskt. Och jag som ville ha en utmaning fick det garanterat. För särskilt enkelt var det inte att fodra, quilta, sy ihop och fästa kantband på en väst för första gången.

Men efter en hel del trix och lite frustration blev jag klar och också ganska nöjd. Den kanske inte är perfekt i varje söm men den är skön att ha på sig och precis den lilla färgklick jag var ute efter.

Så nu kan jag toppa alla mina outfits med en mörkblå blommig eller ljusrosa småmönstrad väst. Till klänning, över blusar, med t-shirt och när som helst då något behöver bli lite roligare. Ja, som strösslet på självaste garderobsglassen.

Att ta ansvar

Hur skriver man om något man inte riktigt kan eller förstår? Där ens okunskap skiner igenom. Det enklaste hade varit att låta bli. Men att låta bli är också att låta något fortgå. Och det kan vi inte. Inte en månad, ett år eller ett sekel till. Det är nog nu.

En svart ruta är en svart ruta. Det kan kännas banalt i sin enkelhet. Men ibland är det kanske precis vad vi behöver, inte som enda lösning, utan som ett startskott. För att sedan ta tag i det riktiga arbetet. Det med oss själva och vår omgivning.

Jag har inte en särskilt stor plattform, men jag har ett eget ansvar. Att läsa på och att försöka förstå. Att lyssna när andra berättar och att utbilda mig. Att i de situationer där jag tydligt kan göra skillnad – i mitt jobb, i mina konsumtionsvanor, i mitt dagliga agerande – också göra det. Att säga ifrån när det krävs. Att göra något. För det är min skyldighet som priviligerad medmänniska.

Så jag läser, lyssnar och tar in. Börjar någonstans med visionen att aldrig sluta.

Det här dokumentet är fullt av konkreta tips på böcker, poddar, tal, YouTube-klipp, filmer och artiklar att ta del av. Här finns också många användbara länkar till namninsamlingar, donationer och utbildningsmaterial.