Jag vill ta mig till havet och göra mig ung

årstaviken
 
Huvudet under ytan och Årstaviken ovan nedan runt om mig. Sexton grader i vattnet sjutton i luften trettiosexkommaåtta inuti. Stannar på bryggan en stund i solen andas in ut in ut känner kroppen vakna hungern riva kaffe och smörgås när jag är tillbaka tunna gurkskivor skurna med osthyveln fönstret på glänt tunna barnröster skär genom luften de leker och skrattar. Det är något med skrattet tänker jag som om det inte längre finns hos mig som om det aldrig tar sig upp från mellangärdet genom halsen ut ur munnen numera för det blir konstigt att skratta när man sitter själv och inte har någon att göra det med eller åt och jag saknar det vill hitta tillbaka till ett riktigt hahahahahahaha ett bullrande från magen nej från tårna ända nerifrån botten av Årstaviken och rakt genom hela kroppen ut ut ut. Måste ut och fånga solen fånga dagen bära den i min ficka som en ovanligt len sten känna på den då och då låta fingertopparna glida över det ljust grå det massivt hårda gömma den i tyget linda in den tillsammans med känslorna med skuld och skam med frustration och sorg med inte ska väl jag vad är det jag kan. För dig var himlen oskyldigt blå för mig är den längtan och omsorg en upp och nedvänd ocean jag vill ta mig till havet och göra mig ung bli barn på nytt med tunn röst och obehindrat skratt om så bara för idag.
0

Delta i diskussionen

9 kommentarer

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *