Jag älskar sexfiliga motorvägar. Skyskrapor som sträcker sig mot himlen. Surret från hundratals människor i metron. Tutande taxibilar på väg mot olika destionationer. Stressat business-folk som småspringer längs gatorna. Hurtiga joggare på löparrundor i parken. Jag är storstadskär. ♥
Men samtidigt är jag uppväxt mitt ute i ingenstans. Det finns inte ett enda Starbucks i gathörnen här.
Den största sevärdheten där jag bor är två runstenar från vikingatiden.
Trots avsaknaden av storstadspuls älskar jag platsen där jag bor. Skogen som jag promenerat i så länge jag kan minnas. Synen av de allra första vitsipporna. Grannbarnen som hoppar studsmatta med glada skrik. Anslagstavlan vid busshållsplatsen som annonserar om dansbandet Ros-Maries kommande spelning.
Det är så lätt att tycka att storstaden har allt som räknas,
men det finns ju faktiskt inga runstenar på Manhattan.