Idag har det varit en sån där riktigt dålig dag då inget vill funka, trots att jag hade en väldigt bra start i morse. Usch, pluggandet gick inget vidare, cyklingen på friluftsdagen funkade inte heller och sen sms'ar mitt fikasällskap som ligger hemma med feber och illamående, så det blev inget fika heller. Istället försöker jag tröstshoppa lite på H&M, vilket går sådär eftersom de inte vill ta emot min rabattcheck, så till slut bestämmer jag mig för att cykla hem. Jag kan tala om att det är ganska lång väg hem till mig (ca 1,5 mil) och eftersom jag cyklade vilse (mitt lokalsinne är sämst!) blev det ungefär 2 mil. Så plus de 1,5 milen jag cyklade förut, har jag cyklat ungefär 3,5 mil idag. Det känns i både benen och rumpan om man säger så… Som om den långa sträckan inte är nog, så tar såklart mitt batteri i mp3'n slut när det är lång väg kvar.
Det var en trött och gnällig Julia som kom hem sedan. Men sen slutar allt negativt, för där hemma väntar ett brev. Innehållande ett meddelande som lyder:
"När det många dagar går,
innan jag dig igen se får."
// ♥
Och i kuveret ligger ett finfint halsband med ett hjärta. Det var verkligen vad som behövdes för att göra mig lite glad! Tack! (och ja, jag vet vem min hemliga beundrare är!)
