Jag lyssnar på en podd där en av personerna pratar om sin senaste ögonfransbehandling. Resultatet ska vara fantastiskt, perfekta böjda fransar utan någon mascara och jag börjar googla salonger, det finns en tid i början av juli, 890 kronor, ska jag boka? Men vänta, för en kvart sedan hade jag inte ens en tanke på mina ögonfransars utseende och niohundra kronor är ju typ en halv vandringsryggsäck, ska jag gå runt i Pyrenéerna helt svettig med otroliga fransar, hur kommer det ens se ut, kanske skitsnyggt, vad vet jag, kan jag inte för en gångs skull få vara lite ytlig? Jag som aldrig ens varit på en ansiktsbehandling, aldrig färgat håret, är det inte något jag borde göra som trettio-någonting, jag menar är det så fel att vilja vara sitt snyggaste? Jag lägger ju oerhörd tankekraft på att välja mina kläder, blir nöjd när jag hittar en kombination jag känner mig extra fin i, fixar håret, sminkar mig, matchar smycken och skor, det är väl också yta? Och pengarna, jag hade lätt kunnat lägga samma summa på en middag på restaurang, på viner som beskrivs som pärlande och josiga, oliver och små gurkor med smetana och honung, vad är det som säger att mitt ansikte inte är värt samma summa? Kanske känslan av att så uppenbart försöka, vetskapen om att allting är en kvinnofälla, det här är bara början på en oändlig ström av åtgärder på icke-problem, borde jag behandla något ytligt så är det kanske mina tånaglar som blivit blå efter löpningen, men säg något tråkigare att lägga pengar på än det. Allt jag vill är att vara en otrolig naturlig skönhet som inte bryr mig om hur jag ser ut och jag fattar att sånt kommer inifrån men en liten skjuts på traven kan jag väl ändå få ge? Och jag funderar på när jag känner mig som snyggast, landar tanken på då jag är solblekt, brunbränd och saltstänkt, stark i kroppen och lugn i sinnet. Med ett tvekande finger stänger jag fliken till ögonfransbehandlingen, öppnar min bankapp istället och för över 700 kronor till sparkontot som är märkt ”sommarhus” och det är skrattretande långt kvar till något som ens har fyra väggar och ett tak, men jag kan ju alltid drömma. De övriga 190 kronorna lägger jag på en vattenfast mascara, hoppas att den gör mig snygg.
Etikettarkiv: smink
Tre färgklickar
I väntan på strålande vårsol och spirande natur får man tillsätta lite egna färgklickar i sitt liv. Här är tre saker som gjort intåg i mitt hem den senaste veckan.
I helgen sydde jag klart min väggbonad och spikade upp den ovanför sängen. Den är helt och hållet gjord av stuvbitar som jag hade hemma, men jag tycker att de olika färgerna passar fint ihop i sina kombinationer. Kollar man noga så ser man ju att den inte är särskilt millimeterrak eller perfekt, men jag intalar mig att det är positivt att det syns att den är handgjord, haha.
Nästa hemmaprojekt hoppas jag blir ett nytt, rutigt köksgolv som jag haft på span ett bra tag nu, men jag väntar fortfarande på att golvfabriken ska återuppta sin produktion som legat nere på grund av pandemin. Kanske hinner jag något litet sidoprojekt däremellan, fortsättning följer.
Den här klädhögen med nya Sellpy-fynd blandat med garderobsfavoriter såg jag från min säng när jag vaknade i söndags morse. Kanske kan man se den som ett slumpmässigt utsnitt av min palett för våren med färger som limegrönt, orange, ljusgult och brunt. Hej 70- och 90-tal.
På tal om vårstil hörrni, så känner jag mig lite… lost. Ena dagen töntig millenial med för smala jeans, andra dagen tråkig låtsasvuxen i trenchcoat och loafers. Jag måste hitta någon slags rolig, färgglad medelväg tror jag. Det blir till att ägna påskledigheten åt Pinterest och moodboards.
En väg dit är kanske denna? Jag, som helt ransonerat bort sminkningen under hemmajobbandet, kom nämligen på att det vore kul med jättefärgglad ögonskugga. Så i påskpresent till mig själv köpte jag den här lilla asken som känns som det närmaste godis man kan komma utan att behöva tillsätta socker. Känner jag mig själv rätt kommer jag inte kunna låta den vara länge utan gör nog snart entré i zoom-mötena med orange ögonlock…