köpenhamn – Julia Eriksson

Två och en halv dag i Köpenhamn

Låt oss ta vid där jag slutade sist: glad i hågen på väg mot Köpenhamn. Vid halv sex-tiden på onsdagen rullade mitt tåg in på perrongen och jag promenerade mot Vesterbro för att möta upp Anna på hotellet.

Efter ett snabbt ombyte drog vi på oss kapporna och tog sikte på Vinhanen, en liten naturvinsbar med kul vin på tapp. Min vän Anna bor i Stockholm numera men jobbar fortfarande i Köpenhamn ungefär en vecka i månaden, så då passar det ju ypperligt att åka ner och hälsa på när kroppen skriker efter miljöombyte och nya upplevelser.

När vi druckit upp gick vi ut på gatan och in i porten bredvid, nämligen på restaurangen Safari. Där hade vi bokat deras avsmakningsmeny med åtta rätter. I första serveringen fick vi bröd & romesco, ceviche med apelsin, vårlök & koriander samt ett spett med grillat fläsk kryddat med satay & sesam.

Efter det fick vi rödbetor med salsa verde, hasselnötter & dill, en liten toast med bakad tomat, salvia & sardeller och en perfekt tuggig fettucine med musselsås & persilja.

Grand finalen var två desserter: en liten citronmarängpaj och förmodligen den godaste pannacottan jag ätit för den var helt fluffig med smak av vanilj och serverades med bär & flarn.

Efter alla dessa rätter var vi otroligt mätta och belåtna. Jag kan varmt rekommendera Safari om man vill ha enkel, god mat, avslappnad stämning och en prisvärd meny.

Morgonen efter var det en vanlig jobbdag, fast en lite ovanlig då eftersom jag var i Köpenhamn. Men efter ett och ett halvt år av distansjobbande så känns det ju nästan mer exotiskt att vara inne på kontoret numera. Jag promenerade förbi en fin blomsterbutik i jakt på ett ställe att slå mig ned på med min dator.

Valet föll på Rist där jag beställde frukost i form av ”bolle med ost” och kaffe. Den ser inte mycket ut för världen men den var faktiskt väldigt god. Det är något med den danska frukostserveringen som bara är så: ett bröd, en skiva ost, ett ägg, en klick smör. Superbasic men det lyckas ändå bli märkligt gott. Nåväl, där satt jag och jobbade i några timmar.

När det var lunchdags gick jag till en fransk bistro vid namn Les Trois Cochons och beställde en sallad niçoise. Lika bra att passa på med svåruttalade grejer när man ändå är i Danmark och har lite svårt med språket tänkte jag.

De sista timmarna jobbade jag från hotellsängen och när Anna kom tillbaka från sitt kontor slog jag ihop datorn och tog tidig helg. Vi gick till Sanchez, en mexikansk restaurang med olika snacks och tacos.

Där åt vi ett lass med guacamole och en kantarelltaco bland annat. Mycket gott! Sedan gick vi hem och la oss i dubbelsängen med en godispåse och kollade på Frozen 2. Precis så som jag föreställde mig att livet som 30+ skulle vara, haha. Nej men det var ett perfekt avslut på kvällen och en lagom uppladdning för Anna som skulle ha en viktig presentation dagen därpå.

På fredagen vaknade jag upp med en helt blank dag framför mig. Eftersom nationaldagen inföll på en söndag i år fick vi ta ledigt en valfri dag under året istället (tack facket!) och jag valde den här fredagen i Köpenhamn. Ganska nöjd med det faktiskt. Jag började dagen med en gigantisk croissant från bageriet Hart och lite strosande i en second hand-affär intill.

Sedan promenerade jag in mot Strøget. Köpte en kaffe på Sonny och traskade upp till Hays stora butik.

Jag hade klätt mig i min glittrigaste silverpaljettröja tillsammans med blåjeans, vita tubsockor och loafers. Det var så länge sedan jag gick på stan, liksom fysiskt promenerade runt i olika butiker lite planlöst. Kan inte minnas när det hände senast?

Jag köpte lite smågrejer så som en randig bärkasse, återanvändbara disktrasor och en stor gul smiley som jag tänkte sätta på en tygpåse.

Sedan fortsatte jag att promenera runt och smet in i lite småbutiker och antikaffärer längs vägen.

På Holly Golightly såg jag en lampa med rödrandig skärm som jag tyckte var fin. Inredningen med stöveln hoppar jag nog tillsvidare.

Efter lite mer stros gick jag och satte mig på Bottega Barlie och beställde in en otroligt god färskost med bröd och ett glas orangevin.

Sedan åt jag blåmusslor med aioli. Allt var jättegott och när jag ätit upp satt jag nöjd kvar och väntade på notan eller en fråga om att beställa något mer. Jag väntade och väntade. Restaurangen var långt ifrån full, alla sällskap precis intill mig fick hjälp flera gånger och jag försökte vänligt vifta på personalens uppmärksamhet, men icke. Det var som att jag blivit helt osynlig, trots att jag satt mitt i fönstret iförd århundradets glittrigaste tröja. Jag fick en märklig känsla av att inte finnas eller synas, vilket förmodligen förstärktes av att jag var där själv. Efter en bra stund gav jag upp och klev halvvägs in i köket och bad om att få betala. Kanske är paljettröja ett helt vanligt, anonymt basplagg som får en att smälta in i väggen i Köpenhamn, vad vet jag?

Efter den märkliga fadäsen gick jag ut och möttes av ömsom regn, ömsom sol och en hel del blåst. Alla väder helt enkelt.

Jag klev in i en liten vinaffär i Nørrebro för att köpa med mig något kul hem. Där fick jag provsmaka några olika sorter och landade till sist i ett rött från Sicilien.

Sedan plingade det till i min telefon och min kompis Emelie meddelade att hon snart var framme i Malmö. Så då styrde jag stegen mot Hovedbanegården, tog en snabb och solig in the moment-selfie när jag väntade vid ett övergångsställe och gjorde mig redo att avrunda min Köpenhamnsvistelse.

Kvart i fem hoppade jag på tåget mot Malmö, men vad som hände där är en annan historia som förtjänar ett eget inlägg!

Längtan efter E-Type

Ett minne. Den här dagen för ett år sedan. Det är kväll och vi åker taxi genom Köpenhamn, ber chauffören spela E-Type, höjer volymen och sjunger med. Kommer fram till restaurangen där vi bokat bord för flera veckor sedan. Har den sena sittningen och i kroppen känns redan ett välbekant pirr. Fem bästa vänner runt bordet, fem små egna världar nu sammanslagna till en. Jag bär en prickig klänning, diadem och kängor, känner mig fin när jag får syn på mig själv i spegeln på toaletten. Vi dricker vin och äter pasta. Slickar skålarna som på film för att det är så gott. Får feeling och beställer amaro averna som avec. Går sedan några kvarter bort till en liten bar med jultema. Det känns som att vara i någons fina källare, hela stället är inrett med vintagemöbler och udda tavlor på väggarna. Vi dricker eggnog och glöggdrinkar och just denna dag är allting som det ska. Inombords nynnar jag på This, this is the way, this is the way I want to live och jag vet att det är sant. Så som livet är nu, så vill jag leva det.

Och ett år senare så är allting monumentalt annorlunda. Håll i och håll ut manar alla och jag vill skrika att jag gör ju det, jag håller i men vissa dagar känns det som om det inte finns något att greppa taget om. Tiden går så långsamt och dagarna flyter ihop till en enda sörja. Jag saknar konturer, någon att förhålla mig till, något att fokusera tankarna på. Vill bara ha något så banalt som en restaurangbokning gjord flera veckor i förväg att klamra mig fast vid. Och jag frågar främlingar om råd, för vad ska man göra när man har ännu en dag framför sig, när man ser ett tomt blad som återigen ska fyllas på egen hand. Svaret från samtliga blir: ta en promenad. Det är det kollektiva förslaget och jag vet och jag går och i höjd med Ringvägen kommer tårarna. Jag förstår att saker kunde vara tusen gånger värre men jag vill inte att livet ska bestå av ensamma promenader runt samma kvarter. Det räcker inte. Det finns så mycket liv i den här kroppen som inte får ta vägen någonstans. Det bor så mycket längtan i mig som bara vill sippra ut. Jag har så många hjärtslag som måste få delas med någon annan. Och jag inser hur banalt det är att ha en E-Type-låt som ledmotiv till livet, men jag längtar efter att få fyllas av den där känslan igen, att få ta sats från djupet av min bröstkorg och vråla med till This is the way I want to live och då faktiskt mena det igen. Helt och fullt.

En fredag i Köpenhamn

Förra torsdagskvällen tog jag tåget till Köpenhamn så när jag vaknade dagen därpå befann jag mig i Danmarks huvudstad, redo för en dag full av aktiviteter och äventyr.

Första aktiviteten fick bli brunch. Vi gick till ett ställe som heter Wulff & Konstali som finns på ett par olika ställen i stan.

Där får man välja om man vill ha fem eller sju små frukosträtter och sedan kryssa i de man önskar på en meny. Jag tog grapefrukt med rosmarinsocker, avokado med sesamfrö, brie med valnötter och apelsinhonung, smörgås med tryffelcrème och getost och våffla med citroncrème och mandel. Så bra koncept och så mycket gott att välja på!

Sedan kikade vi i lite antikaffärer i Islands Brygge innan vi trotsade regnet och gick in mot city.

Nästa stopp var nämligen Glyptoteket som jag trodde hette Glypoteket fram tills jag kom dit… Oh well.

Det var i alla fall den perfekta platsen en regnig fredag. Så ljust och härligt därinne och ganska lite folk dessutom. Här är mitt resesällskap: Julia, Linn och Sofie. Anna (som bor i Köpenhamn och som vi hälsade på) var på jobbet och höll ställningarna.

Vi myste runt i långa korridorer och tittade på otroliga skulpturer med ännu mer otroliga detaljer. Så mycket fint att se där.

Jag hittade ett fint mosaikgolv som jag ville spara som inspiration. Är lite sugen på att göra om mitt kök/hall framöver och då lägga in någon slags plattor. Tror dock jag inte ska ta mig vatten över huvudet utan välja något enklare än det här, haha.

Visste ni förresten att marmorskulpturerna inte alls såg ut såhär på antiken? De var inte vita utan fulla av starka färger som har nötts bort och försvunnit med tiden. Men eftersom färggladheten inte rimmar så väl med idealet kring den ”rena, vita antiken” som vi är vana vid, så har vi fått med oss en bild av att de ska se ut just så här. Extremt intressant och värt att ifrågasätta.

Fina kompisar i fina miljöer <3

Efter några timmar kände vi oss mätta på skulpturer, så vi sa tack och hej och gav oss ut i regnet igen.

Vi tog sikte på Hay för att köpa en inflyttnings- och tack för att vi får bo här-present till Anna. Jag var också lite sugen på den här röda glashummern men eftersom jag inte har någon gran i år stoppade jag mig själv.

Sen kollade vi lite på sneakers och jag klämde på dessa som jag tyckte var fina men inte köpte pga extremt dyr dansk krona plus känns som något som kan dyka upp på mellandagsrean om man har tur. Ska hålla utkik!

Vips sen var det sen eftermiddag och Anna hade slutat jobba så vi mötte upp henne och promenerade hemåt via mataffären där vi köpte en massa goda snacks till kvällen.

Ännu lite senare gav vi oss ut på middag till Oysters & Grill, som lät gott och hade bra recensioner men som dessvärre var lite tråkigt och ocharmigt.

Men vi lät oss inte nedslås alltför mycket av det utan traskade till Brus istället och drack espresso martinis följt av hela Nørrebros ölförråd vilket också fick bli spiken i kistan den fredagskvällen.

En helg av liv och av att leva

Jag åkte till Köpenhamn i torsdags eftermiddag. Sa mentalt k thanks bye till kontoret, tog min rullväska och gick till stationen. Omedvetet hade jag valt helt rätt dag att lämna landet, logga ut från mailen och slippa tänka på sånt som kan vara viktigt. Mmm Köpenhamn, inte så långt bort men åtminstone något annat och just nu var det annat som behövdes. Och en Anna. Som bor där numera istället för i New York, vilket är bättre för mitt hjärta och min kalender och för miljön.

Vi var en liten grupp om fem som glömde boka stortaxi varje gång men som klämde in oss på barer och kaféer och restauranger. Som drack all öl som fanns att tillgå i Nørrebro och skrattade – ikapp och i motvind och i medioker medgång. Skrapade faten och slickade skålarna, åt långsamma frukostar, spelade drömomgången i yatzy, handlade mat i en timme, trängdes sida vid sida framför spegeln i badrummet och så ner, ut, vidare, this, this is the way i want to live. Höj volymen, vidga hjärtat, ös på, ge mig mer och nytt och annat tillsammans med de som känner mig sen gammalt, sen urminnes tider, forever and ever.

Och nu, känslan av att vara påfylld. Att se nytt omkring sig, en klarare blick, en större lust. Vill laga nya pastarätter varje dag, hitta bredrandiga färgglada påslakanset, fästa tavlor på väggen i badrummet, dricka amaro med iskuber efter middagen, våga auktionera ut hjärtat på dejt igen, sy gulrutiga kuddfodral av tyget i skåpet och fortsätta samla på de där små ögonblicken som etsar sig fast och som antagligen är just det som är livet. Vad skönt. Det blev en helg av liv och av att leva.

En julidag i Köpenhamn

God morgon! Det är sista dagen i stugan på Svartsö och jag drar mig för att åka hem. Det har varit så fint här, långa soliga dagar, svalkande klart vatten och en känsla av att tiden står still. Men mer om det lite senare, nu tänkte jag att vi skulle ta oss till Köpenhamn där jag var förra veckan. Hoppas att allt är bra med er förresten – att ni dricker ordentligt med vatten i värmen, gör roliga saker och njuter av sommaren!

Vi började dagen med att ta tåget från Malmö Centralstation och sedan kliva av på Nørreport i Köpenhamn. Här är mitt eminenta ressällskap Madeleine.

Vi började med att kika runt i lite olika butiker. Det här är Stilleben vars färgkombinationer jag verkligen gillade.

Sedan gick vi i antik- och vintageaffärer, mest längs Ravnsborggade som är en favoritgata i Köpenhamn när det gäller sådant. I en affär träffade vi en gullig, rufsig hund som vägrade lämna mig när jag väl börjat klappa den och i en annan butik köpte jag en perfekt vit blus, ett riktigt Elsa Billgren-moment (hon är ju queen av vita vintageblusar).

Vid lunchtid stannade vi på Aamanns för lyxiga smørrebrød och iskallt vin. Det var väldigt, väldigt gott. Och danskt.

Sedan promenerade vi genom hela staden och ut mot vattnet. Är man på semester så väljer man gatorna som ser finast ut och inte nödvändigtvis den rakaste vägen.

Jag önskar att det fanns mer färgglada hus, stockrosor och hemliga, igenvuxna dörrar även i Stockholm. Så fint ju.

Vi gjorde en snabb sväng förbi Den lille havfrue för att kolla att hon satt kvar. Det gjorde hon så klart, omgiven av turister.

Sedan tog vi färjan över till Refshaleøen som jag inte varit på innan men hört mycket gott om. Vi började med ett stopp på Baby Baby Bar och lade oss i solen och spelade domino.

När vi blev glassugna promenerade vi bort till Reffen som är ett stort foodcourt-område. Tycker uttrycket foodcourt lätt kan låta lite onice men det här var verkligen supertrevligt och väldigt stort.

Fullt av folk i alla åldrar, perfekta solstolar att sitta och läsa i precis vid vattnet och en massa god mat att välja på. En glass blev snabbt några fler timmar och vi åt både middag och drack öl här ute. Perfekt för en sommardag i Köpenhamn.

När solen började gå ner promenerade vi tillbaka genom klassiska Nyhavn och tog sikte på Kødbyen.

Där tillbringade vi dygnets sista timmar men eftersom det var onsdag och semester var det ganska lugnt, så strax efter midnatt gick vi till stationen och tog tåget tillbaka till Malmö igen.

Hej Köpenhamn, du var…

…rena idyllen med cyklar parkerade längs husväggar, slingrande murgröna kring portar och fasader i alla tänkbara färger.

…återseendet av goda vänner från förr, gråt och förlåt, de förlösande skratten och så oändligt mycket kärlek.

…en sen och stimmig middag på Pâté Pâté, gin tonics med äpple, billig öl och dans dans dans i ljuset av neon och glitter.

…dålig sömn i huset från 1700-talet med flortunna fönsterglas, en smal säng och nattklubben precis utanför.

…planlösa promenader i vackra kvarter och ”vänta nu, vet någon vart vi ska eller går vi bara nu igen?”.

…en långsam frukost bland tavlorna på Beau Marché, med dammiga vinflaskor som backdrop och druvformade lampor i badrummet.

…stopp i exakt alla antikaffärer mellan Kongens Have och Nørrebro, två hundar som bara var tvungna att följa med hem och en halvt begriplig historia om en ljusstake.

…uteserveringar i oktober med kall öl, lobster rolls och hamburgare.

…ett åttaårskalas med gratis öl och tårta, att prata om allvarliga saker till en hysterisk blåsorkester och godispaus i en stor hög i sängen.

…en tolvrättersmiddag på Pluto med en servitör iförd leopardskjorta, förverkligandet av verbet smurfa och charader utanför fönstret.

…ytterligare en orolig natt som lindrades av frukosttallrikar på Huks Fluks, ett tomt torg i förmiddagssol och tre koppar kaffe.

…30 gradig värme i palmhuset i Botaniska trädgården, fjärilar och kaktusar som man absolut inte fick röra och slingrande klätterväxter överallt.

…varm choklad, små designutförsäljningar och söndagspromenaden längs vattnet där det enda som saknades var en hund att rasta.

…oändligt många bitar på Sticks & Sushi, en sista sammanfattning av allt som hänt och en långsam tågresa hem igen.

Louisiana

Under en av mina semesterdagar i Köpenhamn tog jag och Sara tåget ut till Louisiana. Det ligger precis vid havet, ungefär en halvtimme bort med pendeln. Om man inte är överförtjust i museum så är nästan bara platsen i sig värd ett besök. Den stora grönskande parken, det turkosgröna vattnet och de vackra byggnaderna är verkligen fängslande.

Vi såg ett helt gäng utställningar med alltifrån Picassos allra första teckningar till mer surrealistiska verk, som ett kolsvart rum med ljudet av isberg och Poul Gernes färgstarka konstverk. Vi gick där i timmar men hann nästan inte med allt, så att ha gott om tid på sig är ett bra tips.

Vårt Lousiana-besök avslutade vi med en runda i deras musei-shop. Där fanns det så mycket fina saker, perfekt om man ska köpa presenter till någon annan eller sig själv. Jag köpte en liten träfågel till min mamma och en utställningsaffisch från Poul Gernes till mig själv. Har ni några dagar i Köpenhamn och gillar konst så tycker jag absolut att ni ska avsätta en halvdag för ett besök på Louisiana.

Snapshots från Köpenhamn

I fredag bestämde jag mig för att rivstarta min semester genom att direkt efter jag slutat jobba, sätta mig på ett tåg med destination Köpenhamn. Där nere fanns nämligen min kompis Sara som i några veckor bott i en väns lägenhet och varit vakt åt kaninen Valdemar. Förutom strosande på Louisiana, vegansk brunch och dans på open-air i Köttbyn hann vi också med finmiddag på Paté Paté, lite söndagsshopping och ett antal danska öl. Här ovan ser ni några snapshots från min helg. Köpenhamn är verkligen en stad som är himla enkel att tycka om och fylld av fina saker, så en lite mer utförlig rapport därifrån kommer senare.