Midsommar ändå. Kanske är det en av de bästa högtiderna vi har? Flera dagar lång, med god mat (sill <3), blommor i håret, utelekar, idyll och dans. Och dessutom i år: fint väder!
I torsdags eftermiddag packade vi in oss i en bil och rullade upp mot Hälsingland. Vi som åkte tillsammans har umgåtts regelbundet hemma under våren och var alla friska (såklart). Väl på plats sov vi uppdelat, hängde nästan hela tiden utomhus och höll avstånd – fördelen med att vara på en stor gård. Slut på corona-disclaimer, men ville bara lyfta det med tanke på hur viktigt det är och hur tydligt det präglar tiden vi lever i. Något att se tillbaka på, om inte annat, när man scrollar i bloggen om några år.
Vi har firat här uppe i Västansjö tidigare år, men nu var det faktiskt ett tag sedan sist. Jag blev så glad att vi kunde komma iväg, det här var nog min första plan i år som inte blev inställd.
En av mina bästa vänner, Madde, kommer från Hälsingland och för ett gäng år sedan skaffade hennes föräldrar en gård här. Förra året köpte Madde ett torp i närheten och i april slutade hon på sitt reklambyråjobb i Stockholm och flyttade hit för att renovera torpet och bo här. Så modigt och inspirerande! Även om jag saknar att träffa henne nästan varje dag, kan jag inte låta bli att vara extremt stolt.
Det dröjer nog något år till innan vi kan fira midsommar i torpet, så tills vidare fick vi hålla till på gården. Men är ni nyfikna på renoveringsresan kan ni följa den här på Instagram.
På midsommarafton vaknade vi till en klarblå himmel och strålande sol. Då finns inget annat att göra än att åka ner till sjön för morgondopp följt av frukost i gräset.
Sedan plockade vi blommor och band kransar (ju yvigare och vildare – desto bättre) och började förbereda midsommarlunchen.
Madde hade hälsingedräkt dagen till ära.
Och jag hade min loppisfyndade Madicken-klänning med hålbroderad blus och träskor. Kände mig som tagen ur en Carl Larsson-tavla.
Dags för midsommarlunch i skuggan!
Sedan följde vi upp med krocket.
Och en intensiv kubbturnering där Fredrik och Johan till sist stod som segrare.
På kvällen åkte vi ner till sjön för ett dopp innan vi tände grillen och åt en sen men traditionsenlig grillmiddag. Det är lika förvirrande varje år när man kollar på klockan och den plötsligt är 23 utan att man märkt det eftersom det fortfarande är dagsljust ute.
Nästa morgon var lika strålande solig och klarblå, så det blev ett morgondopp även då.
Jag, Madde & Zaza tog varsin cykel ner till sjön och fick sällskap av hundarna Alfa & Garbo.
Jag blev lite sugen på att frilägga den soldyrkande Alfa och trycka upp en sån varg-tröja som man kan köpa på marknader…
Efter frukost hemma på gården fick vi med oss resten av midsommargänget och tillbringade större delen av dagen på stranden. Det blev picknick på grillresterna från gårdagen, yatzy-spel och många dopp i det 24-gradiga vattnet.
Väl tillbaka började vi elda i vedugnen i bagarstugan inför kvällens pizzabak.
Fredrik hade fixat en surdeg efter alla konstens regler och vi andra hjälptes åt med tillbehören.
Några tut i näverhornet för att valla in hungriga midsommarfirare till bordet.
Och sen åt vi otroliga pizzor som skjutsades ut på löpande band. Helt klart början på en ny midsommardagstradition.
Resten av kvällen tillbringades uppe på lodgen där vi spelade dart och biljard och åt rabarberpaj med vaniljsås.
Sedan var det helt plötsligt söndag och dags att åka hemåt igen. Vi sa hejdå till de mjuka, mjuka kycklingarna i hönshuset.
Gick en promenad längs ån med hundarna, packade ihop våra saker och tog ett sista dopp i sjön innan vi rullade mot Stockholm, uppfyllda av några perfekta midsommardagar på en av de finaste platser som finns.
Livsnjutarhelgen
I fredags efter jobbet packade jag, Madde, Sandra, Emelie och Graziella in oss i en hyrbil och styrde norrut. Målet var Hälsingland, närmare bestämt den lilla orten Västansjö utanför Bollnäs. Där, med blåa berg och höga granar som horisont, bor nämligen Maddes föräldrar på en gård och nu skulle vi få låna den över helgen.
Efter en lugn fredagskväll med ostbricka, chark och vin vaknade jag upp utvilad i ett soligt sovrum. Katten Bricken hade parkerat sig på mitt täcke och låg och slumrade.
Nere i köket doftade det redan nybryggt kaffe och vi hjälptes åt att ställa fram en stor frukost med allt man gillar, inklusive små ägg värpta av hönsen på gården.
Sedan var det dags att dra på sig underställ och täckbyxor för att ge sig ut i solen. Allra mest taggade var nog hundarna Garbo och Alfa, men strax därefter kom vi.
Vi plockade fram ett gäng sparkar plus selar till hundarna och sedan bar det av! De var så duktiga på att springa före och dra en och jag kände mig som en riktig hundförare med Alfa där i täten, haha.
Kolla vilket glatt gäng!
Efter någon timme var vi tillbaka på gården igen. Vi hade verkligen lyckats pricka in ett par perfekta vinterdagar och vill ta vara på dessa ännu mer, så vi tog oss upp här och in bakom bagarstugan.
Där tog vi oss an det drygt meterhöga täcket med snö och skottade fram en snösoffa som vi bäddade med renfällar. Mittemot gjorde vi ett litet bord där vi dukade upp nyponsoppa, varm choklad och korv med bröd.
Glöm umami och avancerade buljoner, den bästa smakhöjaren måste ju ändå vara att äta utomhus på detta vis. Allt smakar extra gott då!
När solen gick ned lyssnade vi på Lill Lindfors och lagade lasagne tillsammans. Den här typen av kompishäng är ju det bästa, när alla bara myser omkring, man har gott om tid att prata om allt och inget och man får göra saker tillsammans. Så härligt att få komma iväg på detta vis och bara hänga.
Till efterrätt lagade vi marängswiss (ni kommer väl ihåg att 2018 är swissens år?) och sedan såg vi en film innan vi kröp ned i våra sängar igen.
På söndagen bytte vi sparkarna mot längdskidor men behöll samma perfekta utsikt över de blå bergen.
Madde åkte skidor bakom Alfa och Garbo som växlade mellan att hjälpa till att dra henne framåt och att bli lite väl ivriga och välta henne ur spår. Men efter ett par vurpor fick de in rätt takt och riktning.
Och sedan avslutades helgen med lite mer häng i snösoffan innan vi gick in för att äta lunch. Jag lyckades fixa den perfekta korven med bröd och övervägde ett snabbt karriärbyte till matstylist.
Men lika snabbt som jag övergett de tankarna var det dags att säga hej då till hundarna, katterna, hönsen och Maddes föräldrar som hunnit kommit tillbaka. Vi packade in oss i bilen igen och tog sikte på Stockholm, fyllda med energi efter en riktig livsnjutarhelg på landet.
Midsommarfirande i Västansjö
Vi blir som kalvar på grönbete, som stadsbarn på sommarkollo. När vi kliver ur bilen på torsdagskvällen möts vi inte bara av en massiv myggsvärm och varma kramar från vänner utan också av utrymme. Vidsträckta grönskande ängar, lador med golv på flera hundra kvadratmeter och mängder av skrymslen och vrår att söka sig till. När man vant sig att umgås i Stockholmslägenheter med ett eller två rum och sällan tillräckligt med stolar – då är detta definitionen av lyx.
Känslan av sommarkollo genomsyrar hela vistelsen. Förmiddagen på midsommarafton tillbringar vi med fötterna dinglandes från ett traktorflak. Vi åker längs dammiga grusvägar, ser blåa berg i horisonten och stannar till vid ängar för att plocka blommor till kransar och stång. I en hage betar får som vi försiktigt matar, sedan matar vi oss själva med laxröra på knäckebröd. Solen strålar från en klarblå himmel, från högtalarna strömmar Ted Gärdestad och vi svalkar oss med iskall öl.
Väl tillbaka på gården gör vi oss i ordning för midsommarlunch. Den stora ladan öppnas upp och att sitta där är som att kliva rakt in i en Pinterest-bild. Jag klär takkronorna med löv, ställer blommor i vaser på bordet och binder min egen krans. Sedan följer snapsvisor, senapssill och säckhoppning i en rasande fart. Vi fikar jordgubbstårta och tävlar i femkamp med stort allvar och många skratt.
När myggen börjar sticka för ofta och ladan känns för stor, förflyttar vi oss på gården till vad som kallas jaktlodgen. Ett stort träinrett rum med biljardbord, darttavla och en egen bar. Här kan vi stöka runt på bästa vis och spela Ecuador på högsta volym utan att störa någon annan än hönsen som kacklar glatt. ”Ingen klubb i världen slår detta”, konstaterar vi nöjt innan vi går ut i sommarnatten för att ta luft.
Det blir aldrig riktigt mörkt och det gör det ännu svårare att gå och lägga sig, men till slut stupar vi i säng samtidigt som tuppen gal godmorgon. Nästa dag återhämtar vi oss på mjuka filtar i solen och med friska dopp i bäcken. Hundvalpen Garbo springer runt våra fötter och får full uppmärksamhet. Någon plockar fram en gitarr, grillen tänds, kubbturneringen avgörs. Och rätt vad det är börjar festen om. För midsommarhelgen är ju lång och vi har gott om plats och snart öppnar världens bästa klubb i jaktlodgen igen.
En helg i Hälsingland
Prick klockan elva på lördagsförmiddagen rullar tåget in på Bollnäs station. Två timmar senare, med mat i magen, kaffe i termosen och stövlar på fötterna, ger jag och Madde oss ut i svampskogen. Solen värmer och korgarna dinglar trivsamt på armen. Ganska snart hittar vi de första trattkantarellerna och sedan fortsätter jakten under glada tillrop och tysta pauser. Vi äter blåbär och diskuterar svampplockarstrategier. Efter drygt en timme är korgarna halvfulla och vi fikasugna, så vi åker till hembygdsföreningens lilla stuga och sätter oss på farstukvisten. Dricker kaffe ur emaljmuggar och äter kanelbullar kisandes mot oktobersolen. Lämnar ett avtryck i gästboken och rullar sedan vidare hemåt.
Det börjar skymma över gården och vi matar grisarna Hilda och Torun som äter glatt, viftandes på knorrarna. Alla hönsen räknas in och tar plats i sitt hus och på sina pinnar. Vi plockar in nylagda ägg, sådana som fortfarande är varma när man håller dem i handen. Från frysen i ladan hämtar vi en regnbåge fiskad i den närliggande sjön och i landet drar vi upp grönsak efter grönsak. Morötter, polkabetor, salladsblad, krasse, persilja, rabarber… allt lägger vi i en korg och tar med in. I vedspisen sprakar en brasa och bredvid ligger katterna Rut och Bricken, halvslumrandes i värmen.
Att laga mat i ett stort kök, helt utan tider att passa, är en lyx för oss båda. Så vi vispar och kokar, ugnsbakar och steker, smakar av och piffar till under lugn och ro i flera timmar. Ett glas vin i handen, en lugn spellista i högtalarna och tid att prata om allt det där som annars aldrig hinns med. Till slut slår vi oss ned och äter. Smörstekta trattkantareller på levainbröd med persilja och krasse. Hel ugnsbakad röding med dill och citron, kokt färskpotatis, sallad på gårdens grönsaker och nyslagen majonnäs. Rabarberkompott med vit chokladkräm, söta hallon och mandelbiskvier. Efter middagen slår vi oss ned i soffan framför en dokumentär. En kvart senare slumrar vi båda, mätta och belåtna efter en härlig dag.
Söndagen väcker oss med sol. Vi äter en långsam frukost och ger sedan djuren sin mat innan de släpps ut från sin nattvila. Hönsen kacklar glatt ute på gården och tupparna galer sitt kuckli-ku. Vi plockar fram varsin stol, vänder den mot solen och spelar sedan tre omgångar yatzy med omväxlande tur. Luften är krispig och klar, träden börjar sakta ändra färg. Vi är långt borta från Stockholms gator och möten på kontoret. Här råder bara lugn och ro.
På eftermiddagen går vi grusvägar fram i den lilla by där gården finns. Vandrar längs åkrar och intill forsen. Hälsar på åsnor, får och hästar som går och betar i sina hagar. Tar ideligen av och på våra tröjor när solen värmer mer än väntat. Vi går ned till sjön som blänker lockande. Båten är full av vatten och löv men vi lånar två öskar och tömmer den på en kvart. Sedan ror vi ut en bit, försiktiga i avsaknaden av flytvästar och våra föräldrars förnuftiga ord i huvudet. Allt är stilla och lugnt. Hade vi haft en harmonimätare inom oss hade den garanterat stått på hundra. Efter en stund återvänder vi hemåt, dricker helgens sista termoskaffe och plockar ihop våra saker. Med mig hem till Stockholm har jag tolv handplockade ägg, en påse trattkantareller, en bukett trädgårdsblommor och minnen från en underbar helg.