I slutet av sommaren 2010 gjorde jag min första tygpåse. Jag sydde den själv och strök på ett tryck med orden Heartbeat som jag designat en junidag samma år. Den fick många komplimanger och det var till och med flera som frågade varifrån den kom, om de kunde få köpa en likadan och om jag kunde göra fler. Så då startade jag min lilla tygpåsefabrik. Först tog jag alla beställningar via bloggen, skrev långa listor med namn och adresser och svarade på mängder av mail. Jag och Karin gjorde en liten stopmotion-film i skogen för att visa upp tygpåsarna och beställningarna trillade in.
Sedan bestämde jag mig för att designa fler tryck allt eftersom jag fick nya idéer att testa. Nya bilder fotades och ännu fler påsar såldes. Till slut bestämde jag mig för att skapa en egen sida till min lilla fabrik, den fick namnet Making Heartbeats. Jag ordnade en ny fotografering tillsammans med Karin och fem kompisar som snällt modellade. Nu hade jag plötsligt webbshop, eget företag och fick önskemål om att sälja tygpåsar till både Norge och USA och en massa andra ställen. Det var inte alls vad jag räknat med i början och det var superkul!
Men nu har det gått en tid, nästan tre år sedan den första tygpåsen skapades, och mitt liv och min tid har förändrats lite. För faktum är att det är skillnad på att plugga och att jobba heltid. Och det tar tyvärr mycket längre tid än vad man tror att svara på mail, köpa material, bråka med skrivare (det här har tagit alldeles för mycket tid), noggrant stryka varje påse, skära ut tryck, vika ihop, paketera och posta. Det är en liten invecklad process varje gång en ny påse tillverkas och jag vill verkligen att det ska göras med omsorg och då tar det tyvärr tid. Hade det varit så att jag tjänat en liten hacka på att göra tygpåsarna hade jag säkert fortsatt ett tag till. Men under dessa tre år har jag inte tagit ut en enda krona i lön utan alla pengar jag fått in har gått till att täcka kostnader för material och liknande. Så länge det finns tid har jag inget problem med att jobba gratis men när det mer blir ett stressmoment än något som är kul, då vet man att det är dags att börja stoppa maskinerna och stänga fabriken.
Innan jag gör det helt vill jag dock säga världens största tack till alla er som köpt och burit runt på någon av mina tygpåsar. Över 300 påsar har sålts och det är många fler än jag någonsin kunnat räkna med! Kanske kommer försäljningen återupptas en vacker dag – hemma i min lägenhet eller någon helt annanstans. Vi får se helt enkelt. Men återigen, tusen tack till alla er som handlat! Utan er hade jag suttit där med ett exemplar av min Heartbeat-påse och undrat vad jag skulle göra med den…
Förra helgen hade jag lite tid över en kväll och var på pysselhumör så jag bestämde mig för att göra en lagtröja. Jag har liksom alltid velat heja på ett lag, tillhöra någon fanclub och kunna bära t-shirt med lagnamnet och sånt, men jag har aldrig känt att jag hittat rätt. Men så plötsligt slog det mig vilket lag som var mitt – kaffelaget! Jag hejar på kaffe framför te tusen gånger om, jag dricker det flera gånger varje dag och kärleken är minst sagt långvarig. Så jag satte mig och designade en Team Coffee–tröja helt enkelt. Skrev ut bokstäver på t-shirtpapper, måttade ut, strök fast, vek upp ärmarna och fäste dem med några stygn. Sedan var det klart. Nu återstår bara att bära den och heja ordentligt!
Här om dagen när min vårlängtan riktigt slog till bestämde jag mig för att göra något med ett av mina favoritcitat. Nämligen Albert Camus ”In the midst of winter I found there was, within me, an invincible summer”. Jag placerade det på en rosenbakgrund, printade ut och hängde på min anslagstavla. Så nu kan jag kika på det varje dag, läsa det och tänka på att det bor en liten oövervinnlig sommar inom mig.
En julklapp som jag gav bort detta år var dessa muggar som jag målat själv. Vanliga vita porslinsmuggar, en svart sharpie-penna och sedan 30 minuter i ugnen på 150 grader så var det klart! Motiven jag gjorde fick bli en kombination av ränder, prickar och stjärnor. Fint! Dock får de bara handdiskas men så länge man inte har någon diskmaskin är ju det inget större problem. En rolig present att både göra och ge bort!
