Månatliga arkiv: augusti 2020
Det bästa jag kan åstadkomma på 280 tecken
Min personlighet är verkligen motsvarigheten till en serie där man bara ”det blir bra när du kommit fem avsnitt in”.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 23, 2020
Traumat som uppstår i köket varje gång man tar fram senapsflaskan och ska dekorera sin korv med en snirklig rand och det istället rinner ut någon tunn SENAPSJUICE.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 29, 2020
Alltid lika starkt när man gör kvartalets andra core-pass och sedan skyndar sig till spegeln för att kolla om man fått några magrutor.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 21, 2020
Har en lång dag med filminspelning framför mig så passade på att springa ner till Årstaviken och ta ett morgondopp. På bryggan satt bara kvinnor i 50-årsåldern med termos och pratade om Morden i Midsomer och jag kände ett instinktivt behov av att stanna hos dem resten av dagen.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 19, 2020
Om mitt liv hade varit en Zara-butik hade jag bett en manager att komma till kassan nu.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 2, 2020
Det spelar ingen roll hur mätt eller hungrig jag är eller vilken storlek brödet har, jag gör ändå alltid två mackor.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 11, 2020
Skulle man kunna få en liten, liten medalj för att man jämt och ständigt tar sin använda pappershandduk och – istället för att balansera den överst på berget – med kraft trycker ner alla andra handdukar i sopkorgen och därmed gör plats för många fler?
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) July 20, 2020
Ett diplom går också bra.
Vem som inspirerar mig? Jo det ska jag säga er. Den som kom på att det skulle heta Marabou frukt & mandel och inte lät sig hindras av att den enda ”frukt” som finns i råkar vara ett gäng skrumpna russin.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) April 17, 2020
Det är en hårfin gräns mellan att leta efter fästingar på sig själv och att göra yoga.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 9, 2020
Det sägs att fingertopparna är ett av de känsligaste organen men då har ni inte träffat mina föräldrars induktionshäll. He-rre-gu-d.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) July 15, 2020
Fruktansvärt ögonblick nyss när jag, som är helt själv i ett hus på en ö, plötsligt hörde röster utanför sovrumsdörren.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 5, 2020
Insåg sen att min telefon var kopplad till bluetooth-högtalaren i vardagsrummet och det var ljudet från en Instagram story jag tittade på som spelades upp.
Slaskidé: Nocco gör ett samarbete med Mauro Scocco. Säljs i hörnet vid 7-Eleven.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 13, 2020
Åh gud varje gång man går förbi ett dörrhandtag och fastnar med ärmen i farten så man tvingas stanna upp och backa tillbaka för att lirka sig ur och sen ska man gå vidare helt oberörd som om inget har hänt det är så KRÄNKANDE!
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 4, 2020
Jag vill inte dö jag vill bara inte mejla.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) June 29, 2020
Ni vet när man är på en jätterolig fest och det plötsligt tänds i taket för det är dags att gå hem och man förstår inte vart tiden tagit vägen? Så är varje kväll för mig. Efter trettio år blir jag fortfarande förvånad och lite besviken över att jag behöver gå och lägga mig.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) June 24, 2020
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 22, 2020
Finns det något svårare än att hitta sina vänner i en park? Man går omkring och försöker se ut som man vet vart man ska samtidigt som man febrilt stirrar på alla filtar efter bekanta ansikten och hela tiden måste gå lite för nära för att inse att det är fel sällskap.
Språk känns ibland som en parodi på sig själv. Som att naglar heter Nägel på tyska. Nääägel. Hahaha. Okej, ska fortsätta jobba nu.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) June 18, 2020
Nej, jag kanske aldrig blev framröstad till årets lucia men jag har blivit utvald att få göra ett antikroppstest so look at me now, Jessica & Linda.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 12, 2020
Kör en maskin tvätt för att uppnå känslan av att göra något utan att faktiskt göra något.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) June 28, 2020
Jahapp, då väntar ett år av att försöka uttyda om användningen av Comic Sans i folks stories görs ironiskt eller ej.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 5, 2020
Jag: varför är det så svårt att packa?
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) June 17, 2020
Också jag: då ska vi se, först måste jag sy klart blusen jag ska ha på lördag, sen ska vi se om den funkar med gröna hatten, frågan är om gula jackan passar alla outfits eller om jag borde ta den blå, ska jag ha höga eller låga strumpor?
Varför känns det som att Laleh och Miss Li har en tävling om vem som kan skriva bäst pepplåtar för barn på mellanstadiet?
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 31, 2020
Vad sjukt om man faktiskt skulle sätta sig en dag och läsa alla artiklar man sparat i öppna flikar och diverse bokmärkesfält.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 26, 2020
Kan ni också önska ibland att ni hade samma grundhumör som en norsk längdåkartjej? Sådär rosigt hurtig och glad, med genompostitiv syn på livet och kanske en framtida förmögenhet förvaltad i en släktägd räkodling.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) January 24, 2020
Cohen: There is a crack in everything, that’s how the light gets in…
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 20, 2020
Ivar: 🙋♂️ pic.twitter.com/eJUkkblRfd
Ölkorv är pingvinstång för trettio plus.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 10, 2020
Glömde just bort de rätta orden för snacks och mellanmål så benämnde det helt enkelt som ”småmat”.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) April 23, 2020
Matlagningssjälvförtroendet man får när man kommit ihåg att blanda ihop påsdippen i tid så den hinner stå i kylen i en halvtimme och smakerna ”riktigt sätter sig”, det är nästan tillräckligt för att söka till Sveriges mästerkock.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) March 8, 2020
Tog mig nästan 30 år att inse att när man säger att någon är ”5 cm öppen” vid en förlossning så är det alltså INUTI man mäter och därmed inte att det är fullt korsdrag i huvudentrén om vi säger så.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 5, 2020
Tack för mig – vi hörs snart igen!