Sommaren är nog min bästa läsperiod. Ett par dagar in på semestern börjar jag, smått stressad, fundera på om min uppfattning kring hur många böcker det är rimligt att ha med sig för en två veckors-period är felberäknad, innan jag lugnar mig med att det finns titlar i långa rader i mina föräldrars hyllor samt bokhandlar i Norrköping om krisen skulle slå till.
Men innan jag återvänder till semesterns tredje bok tänkte jag att vi skulle ta en titt på vad jag läste i maj och juni. Sedan årsskiftet samlar jag allt jag läser på
Goodreads för att få bättre koll. När jag läst klart brukar jag sätta betyg (1-5) och skriva en kort recension om jag har feeling, så följ mig där om ni vill ha uppdateringar lite mer i realtid. Annars kommer mina samlade tankar här! De kursiverade sammanfattningarna är saxade från böckernas baksidor/säljtexter för att ge ett hum om vad de handlar om, resten är mina egna åsikter och upplevelser.
Vi for upp med mor – Karin Smirnoff
Modren har dött och vill begravas i sin hemby Kukkojärvi i norra Norrbotten. Tvillingarna jana och bror ärver hennes föräldrahem och blir snabbt varse att livet i Kukkojärvi är mycket annorlunda. De flesta människor lever enligt strikta religiösa regler där förbuden är många. Den som inte rättar in sig i ledet hamnar utanför.
Betyg: 5/5 Jag tog upp den här boken klockan två på eftermiddagen och la ifrån mig den vid sju, omtumlad och hänförd. Karin Smirnoffs språk är så fascinerande enkelt och eget, precist och tillräckligt. Historien är mörk men har en oväntad lättsamhet, en tydlighet och skärpa som tar över och går rakt in. En bok omöjlig att värja sig ifrån. Det här är andra delen i serien om Jana Kippo och den tredje boken släpptes nu i våras, jag ser verkligen fram emot att läsa den också.
Kärleksbrevet – Anna Axfors
Med sina sista ord till sin döende mamma berättar en ung kvinna vem hon blivit sedan de möttes sist. Samtidigt breder disken ut sig som ett alldeles vackert landskap och pojkvännen kommer och går.
Betyg: 3/5 Den här boken är ett kärleksbrev, onekligen. Det är vackert och välskrivet men med en handling i det snårigaste laget. Jag föredrar Axfors poesi i kortare format, exempelvis i ljuvliga Jag hatar naturen, även om det också här fanns stycken som fångade mig.
Jag ser allt du gör – Annika Norlin
På vägen mellan Jokkmokk och Kåbdalis, i skuggan av den största sorgen man kan bära, börjar en sång växa fram. Inget märkvärdigt, fem strofer bara, men kvinnan som sjunger dem känner hur stegen går lättare för varje rad. Hon går söderut. I sin skönlitterära debut skriver Annika Norlin om en samling människor i rörelse, på skav mot tillvaron.
Betyg: 4/5 Det här är en fin samling noveller där vissa glänser lite extra, exempelvis den avslutande ”Gå”. Annika Norlin porträtterar vardagliga och vemodiga händelser på ett fängslande sätt med karaktärer som är svåra att värja sig ifrån. Vissa formuleringar fastnar hos mig lite extra som:
”Hon får mig att känna mig som att det finns trägolv. Jag kan inte hitta det själv, men hon kan.”
och:
”Kunde ingen ha sagt åt en att man väljer en personlighet när man är liten och om det är en som andra trivs med blir man fast med den. Om det är en dålig personlighet vill folk i alla fall att man ska byta och då betalar staten för att skicka en till olika läger och terapeuter för att skaffa en ny. Men om det är en bekväm personlighet, en som passar andra, då får man inga läger.”
Efter ekot – Olivia Bergdahl
”Idag är det den 8 juni 2011. Det har gått 621 dagar sedan jag och Sam träffades första gången. Jag har räknat. Det är klart jag har räknat.” Fanny har åkt till sin mormor på Västgötaslätten, för hennes mormor vet ingenting om vad som har hänt. Hon bara skrapar sin potatis och dukar på verandan och anar inte hur lätt allt går åt helvete. Hur enkelt det är att komma så nära någon att den plötsligt har all makt att göra en illa. Men Fanny vet. Hon har försökt att göra allt rätt. Nu försöker hon inte längre.
Betyg: 3,5/5 En berättelse som börjar lite trevande men växer med tiden. Den kontinuerliga upptrappningen är intressant att följa och de regelbundna tillbakablickarna känns spännande. Stundtals stör jag mig på huvudkaraktärens sätt att alltid mäta allt i siffror och statistik, det blir en smula överdrivet. Trots det gillar jag boken och flytet i språket. Den är snabb och lättläst, en bra bok när man vill komma igång med sin läsning efter ett uppehåll.
Jag säger det ni tänker – Curtis Sittenfield
En tvåbarnsmamma i villaförorten fantiserar om att förgöra en gammal vän vars präktiga livsstilsimperium kanske eller kanske inte är byggt på en lögn. En framstående advokat vet inte hur hon ska reagera när hon och hennes man på sin smekmånad stöter på hennes gamla plågoande från skoltiden. En bortkommen Ivy League-student får veta sanningen om en kursares till synes avundsvärda liv.
Betyg: 2/5 Jag gillar Sittenfields språk och sätt att skriva, det gör jag. Men det är något med den här novellsamlingen som inte riktigt fastnar hos mig. Karaktärerna är så amerikanska att jag har svårt att ta till mig dem, det blir aldrig riktigt innerligt eller nära. Det känns som tv i bokformat, korta episoder med tydlig handling och uppmålade karaktärer, men ganska lite som faktiskt ryms däremellan.
De äter ur din hand, baby – Elis Monteverde Burrau
Cindy har stängt in sig i sitt rum. Hon skriver meningslös prosa, hon skriver dagbok, hon skriver mail, hon skriver dikter. Det måste väl gå åt helvete. Ibland är det enda moraliskt försvarbara att stjäla en identitet. Speciellt när solen och blodet och stolen bara skriker.
Betyg: 2/5 Jag blev nästan lättad när meddelandet om att det var dags att lämna tillbaka boken kom från biblioteket. Jag hade tragglat och kämpat, men gav upp, ungefär halvvägs in. En del av mig vill så gärna gilla det här, men det går inte. Jag läser och läser men det känns bara som meningslösa rader staplade på varandra, där det någon gång skimrar till, för att snabbt försvinna.
Som mest okej är boken om jag läser jättesnabbt utan att stanna upp och försöka tänka efter, men inte ens då orkar jag mer än 10-15 sidor åt gången… Jag följer Monteverde Burrau på Twitter och hans flöde av osammanhängande tweets är märkligt nog mycket bättre läsning än detta. Så jag stannar där istället.
Den där sista kommentaren i min goodreads-recension blev tydligen utplockad och omnämnd i någon tidningsrecension nyligen, varpå Monteverde Burrau utfärdade en ”
liten ödmjuk fatwa” mot mig på Twitter. Är detta mitt första kulturbråk? Helt oinitierat av mig? Högst oklart. Nåväl, det slutade väl och jag planerar att läsa hans andra bok Karismasamhället i sommar med förhoppningar om att jag ska gilla den bättre.
Välsignelser – Caroline Albertine Minor
En ung förälskad mamma mister sin man när han drabbas av minnesförlust, en dotter begår självmord, en annan ignoreras av sin döende far. I sju täta och delvis sammanflätade noveller undersöker Caroline Albertine Minor sorg, förlust, skam och vänskap.
Betyg: 5/5 Det här är en otrolig bok och en underbar novellsamling. Förmodligen det bästa jag läst i år hittills. Här finns ett rakt igenom vackert språk, stillsamma skildringar av livets alla detaljer och sorgliga, gripande öden. Jag vill läsa mer, mer, mer av Caroline Albertine Minor och gärna i längre format, för det här var ljuvligt.
Närhetsprincipen – Hanna-Linnea Rengfors
I april 2017 kommer den moderna terrorismen till Sverige. Den typ av händelser vi vant oss att följa på avstånd har till slut också inträffat »hos oss«. Medier som rapporterar. Telefonnät som slås ut. Kaos på Facebook. Ett torg som täcks i blommor. Närhetsprincipen är en storslagen och hjärtskärande berättelse om närhet och omsorg i en globaliserad samtid.
Betyg: 3/5 Kanske är det svårt att läsa om katastrofer när man befinner sig mitt i pågående kriser? Jag vill tänka att det är därför jag har svårt att helt absorberas av den här boken just nu. Det är en fin och tankeväckande diktsamling, men den kryper aldrig riktigt in under huden så som jag vill att poesi ska göra. Om tiden finns ger jag den kanske en chans till senare i år.
Emil – Johan Heltne
En man döms för våldtäkt. Sedan frias han. Han byter namn, säger upp kontakten med familj och vänner, börjar ett nytt liv på en annan plats. Emil är en berättelse om att leva med att ha skadat den man älskar. Roman handlar om det kanske mänskligaste av allt, det att vara obegriplig inför sig själv.
Betyg: 3,5/5 En lättläst bok om ett tungt ämne, paradoxalt nog. Heltne lyckas skriva fram en historia som både engagerar och provocerar. Här finns inget tydligt facit, inga enkla lösningar, bara en malande känsla av att något inte stämmer.
Den rödaste rosen slår ut – Liv Strömquist
Leonardo DiCaprio har dejtat femtioelva svinheta baddräktsmodeller men blir aldrig kär i någon. Varför? Beror det på konsumtionssamhället? Narcissism? Biologi? Eller har han bara inte träffat den rätta? Och: börjar vi alla mer och mer bli som Leo?
Betyg: 5/5 Liv Strömquist undersöker kärleken i senkapitalismens tid och gör det på ett helt briljant sätt. Välgrundat med teorier från filosofer, forskare och författare, med referenser från antikens Grekland, 1800-talsdramatik och Leonardo DiCaprio. Allt i ett perfekt avvägt, lika delar fascinerade och underhållande, seriealbum. Jag lånade boken på biblioteket men efter att ha läst klart den känner jag att jag behöver köpa mitt eget exemplar, för den här vill jag ha i min bokhylla och återkomma till med jämna mellanrum.
