Månatliga arkiv: april 2011

Sådant jag saknar

Jag kan inte förstå att det bara är tre dagar kvar här i London. Av alla tidigare trettiofem återstår nu bara tre små, det är inte ens hundra timmar. Min tid här har varit otroligt fin och väldigt lärorik. Jag har fått prova på att bo på riktigt i ett annat land och det är verkligen skillnad på att vara här några gånger på semester och på att verkligen bo och leva här. Jag har också fått jobba på riktigt, med riktiga arbetsuppgifter, på en riktig arbetsplats och det är tusen gånger roligare än vad jag kunnat föreställa mig. Nu vet jag att det jag utbildar mig till kommer vara till nytta. Jag är så glad att jag tog den här chansen, att jag inte tvekade, för jag tror det är sådana här saker som får mig att utvecklas som människa. Nya, ibland jobbiga, situationer lär en så mycket mer än vad tryggheten hemma gör! (Det låter klyschigt, men det är sant!)

Det kommer kännas konstigt att åka hem samtidigt som det ska bli skönt också. För oavsett hur fint och fantastiskt och spännande London är så finns det ju en del saker man saknar.

– Som att ha tre minuters promenad till skolan. Här ägnar jag två timmar varje dag åt att ta mig till och från jobbet.
– Eller trägolvet i min lägenhet. En fånig grej att sakna men det är så fint. Och jag förstår verkligen inte poängen med heltäckningsmatta. Särskilt inte vit heltäckningsmatta i hallen…
– Alla nära och kära. Familjen, kompisarna i skolan, alla andra vänner, sådana man bara vill prata med lite då och då.
– Min dusch, som nog är världens bästa dusch. Nåväl, den reagerar i alla fall blixtsnabbt på när man justerar värmen, det går att få supervarmt vatten i på bara några sekunder och den har en rak och koncentrerad stråle. Det verkar faktiskt vara sällsynt med alla dessa egenskaper hos andra duschar.
– Den svenska enkelheten. Man behöver inte säga ”Hej, hur mår du? Jag mår bra. Tack för att du frågade.” till kassörskan på ICA som inte ens noterar svaret.
– Och delar av min garderob, att handla på Hemköp, min spis som inte är en läskig gasolspis, att se vitsipporna slå ut längs med strömmen, mina iPod-högtalare, att få dj:a…

…men mest av allt har jag nog saknat den här, därför ska det bli fint att komma hem!

4 saker att lyssna på

Hej! Tänkte bara kolla med er så ni gjort musikläxan, om inte så bör ni göra den snarast! Här är nämligen fyra artister med bra material ni kan lyssna in er på; två hela album, en EP och en singel.

Först ut är James Blake med sitt album. som fått den finurliga titeln James Blake. Jag gillar att ha det på i bakgrunden när jag jobbar, det känns som man lättare kommer in i ett skönt flow då. Favoriterna här heter: Give me my month och Limit to your love. Nästa album är Niklas Von Arnolds Superman. ”Ännu en svensk soulartist”, tänker ni. ”Yes!” tänker jag. Ett skönt album att lyssna på om man sitter på tåget hem eller på kvällen när man sitter med datorn i knät. Mina favoriter härifrån just nu är: Don’t do nothing och Love starts. Den tredje delen av musikläxan kommer från nya svenska Serenades som består av Markus Krunegård och Adam Olenius (från Shout Out Louds). Deras sprillans nya EP Birds innehåller vårglad pop som blir ett perfekt soundtrack till promenader längs soliga trottoarer. Sist ut är Jonathan Johansson som släppt sin första singel Blommorna från kommande skivan. Låter lite mer elektroniskt än vad det brukar göra, men på helt rätt sätt!

Nu är det bara att sätta igång med läxan och trycka på play, hoppas att ni gillar det!

Primrose Hill




Igår var det som sagt aktivitetssöndag med utflykt till norra London. Vi började med ett besök på Camden Market där jag lyckades fynda ett par svarta, högmidjade jeansshorts (vilket jag letat efter i sisådär tre månader!) i en liten vintageaffär, hurra! Utöver detta fynd var det inte mycket som fångade mig med marknaden och jag konstaterade att jag är nog ingen marknadsperson egentligen. Det är alldeles för mycket krafs och folk och matos överallt! Så något lättade gick jag och Karin till Sainsbury och köpte picknickmat innan vi traskade upp på Primrose Hill som är en gigantisk kulle. Där har man utsikt över stora delar av London och kan sitta i gröngräset och bara njuta. Vi åt vår klassiska baguette med philadelphiaost, drack god dricka och knaprade på choklad. Samtidigt fnissade vi lite åt några killar framför som hade tagit med sig en gitarr upp. Vår teori var att de tänkte att gitarren skulle locka till sig tjejer men när det visade sig att ingen av dem lyckats spela ett vettigt ackord på en timme så blev det mest komiskt. Sen kom den sötaste lilla hunden som kilade runt som bara den. Det bästa och gulligaste var när hunden skulle springa nedför kullen och fick så hög fart att den snubblade över sina små korta ben och liksom välte. Annars satt vi mest där i solen och pratade om allt och inget, som varför det saknas ett ord för de som inte är män/killar/pojkar respektive kvinnor/tjejer/flickor utan det där mellantinget. Eller vad det är för mening med frisbee-golf. Eller vilken sorts fläck som är den sämta (troligtvis gräsfläcken) och tusen andra Karin- och Julia:iga saker. En bra söndag på picknick-kullen!

Söndagskläder




Jumpsuit och solglasögon från Primark, finstickad tröja från Zara, rosörhängen från H&M, skorna är Converse tygpåsen är min egna design (och går att köpa här!).

Kommer ni ihåg mitt nya koncept med aktivitets-söndag? Idag var det dags för nummer två i ordningen vilket innebar utflykt till norra London med besök på Camden Market och Primrose Hill. Vädret visade sig från sin allra bästa sida och såhär såg jag ut under dagen, så härligt med shortsväder!

En lördag i London

Ikväll spelade Håkan Hellström hemma i Norrköping och det är klart, man önskar ju att man hade kunnat vara där. Men eftersom det är svårt att vara på två ställen samtidigt fick det bli en lördag i London istället och det är ju inte illa det heller. Såhär såg det ut!

Först tog vi bussen till Trafalgar Square och där gick vi in på National Gallery. Man fick inte fota där men vi strosade runt ett tag och kikade på konsten i alla fall. Bästa var 1800- och 1900-talsavdelningarna tycker jag!

Sedan korsade vi oss fram bland alla långsamtgående turister och kikade lite i affärer innan vi sjönk ned på Pizza Express för en sen lunch. Jag åt en underbart god pizza med tomatsås, getost, karamelliserad rödlök, vitlöksolja och spenat.


Mätta och belåtna besökte vi sedan ännu fler affärer, men hör och häpna shoppade jag ingenting denna dag, förutom ätbara saker förstås! Det här åt jag på ett mysigt café som vi hittade framåt kvällen.


Efter fikastunden hamnade vi här, på Dominion Theatre, för att kika på musikalen We Will Rock You.

Karin var peppad och jag likaså! (okej, fick typ tolv arga blickar av Karin för att jag lade upp den här bilden, hon tyckte tydligen att den var ”förskräcklig”, men det tycker inte jag! jag riskerar nu att utsättas för någon hämnd efter att ha lagt upp den, typ att Karin snor hela dubbeltäcket, så jag hoppas verkligen att ni gillar bilden och förstår vad jag offrar för konsten, ehrm, bloggandet)

I alla fall, musikalen var bra! Ett stort plus till alla sång- och dansinsatser men ett minus till bakgrundsgrafiken som kändes alldeles för utdaterad och 90-talig. En bra lördag blev det i alla fall, även fast jag inte befann mig i Norrköping!

Turquoise

Just nu råkar jag ha fastnat extra mycket för färgerna ovan och finurliga saker i lite retro-stil. En ganska bra hang-up ändå, för visst är det fint? Söker ni källor till alla bilder så finns det på min pinterest-sida, vilket för övrigt borde vara en av världens bästa uppfinningar (pinterest alltså). Kan sitta där i timmar och bara samla på mig allt fint!

Men jag tänkte kolla lite med er bara, är det så att ni gillar sådana här inspirationsinlägg med kollage och så? För i så fall gör jag gärna fler, men det är ju lite halvt onödigt om ni inte gillar att kika på dem. Låt mig veta! Nu ska jag sluta svamla och gå och lägga mig efter en lång arbetsvecka, godnatt!

Om att vara lika

Jag bor ju hos Karin i London nu sedan fyra veckor tillbaka och jag trivs verkligen bra. Något som ständigt fascinerar mig är hur lika vi alltid lyckas vara, även om det oftast är omedvetet. Vi har känt varandra sedan vi var femton och umgåtts en hel del, men det senaste året har det blivit lite mer sporadiskt eftersom vi bott i olika länder. Trots det kommer jag hit och inser att även om vi inte haft så nära kontakt den senaste tiden så har nästan blivit mer lika varandra.

Ibland är det stundtals komiskt, som när vi klär på oss och tittar på varandra för att upptäcka att vi har samma mörkgråa Urban Outfitters-kofta på oss, som vi köpt oberoende av varandra i olika länder. Eller som den dagen när det regnade ute och vi plockar fram våra paraplyn. Mitt är svart med vita prickar och hennes är såklart vitt med svarta prickar. För att inte tala om alla gånger vi kan titta på varandra och sedan plötsligt brista ut i en spontan sång. Eller hur vi båda plöjer oss fram på trottoarerna med jättekliv i en takt som får andra att stirra på oss. Hur vi på restaurangen oftast vill beställa in exakt samma mat på menyn. Eller när vi inne i en klädaffär springer på varandra i provrumskön med precis samma tröja på armen. Det smått pinsamma ögonblicket som uppstår när servitören ställer ner tallrikarna på vårt bord och vi gemensamt plockar fram varsin systemkamera från Nikon och börjar fota tallrikarna med samma energi som om vi skulle jobbat för Guide Michelin. Eller den gemensamma blogg-timmen som infaller varje kväll då vi sitter i sängen med våra MacBooks och knapprar.

Många av sakerna vi gör är så självklara för oss men så underliga för andra. Därför är det så kul att bo ihop med någon som kan vara lika galen, kreativ eller klädkrisande som en själv! Har ni någon sådan vän?

Jason Munn



Jag fick ju en bok av Jason Munn i födelsedagspresent och jag tänkte att vi skulle kika lite på vad som finns där i. Här ovan ser ni några av hans affischer som han gjort och som av en slump så är det ofta väldigt bra band han gör dem till också. Otroligt enkelt, snyggt och inspirerande till tusen. När grafisk design ser ut såhär gillar jag det verkligen! Vad tycker ni?

Födelsedagspresenter

Jag tänkte visa lite vad jag fick i present igår av mamma och pappa. Saken är att de inte vet själva vad gett mig utan jag fick pengar att införskaffa lite London-presenter för på egen hand, så det här blev det!

En tunnstickad vit tröja från Zara, perfekt för sommarkvällar.

Tre par rosörhängen i guld, silver och svart.

En halvgenomskinlig necessär från Marc by Marc Jacobs.

Två bra cd-skivor, Neon Bible med Arcade Fire och Viva La Vida med Coldplay.

En fin bok av Jason Munn som gör otroligt snygga musikaffischer.

Och ett par mjuka puderrosa shorts från H&M.

Sedan fick jag en fin blombukett av söta Linda också, tack!

Psst! Vet att bloggen ser konstig ut just nu, men Photobucket har problem med att visa sina bilder just nu. Inget jag kan göra något åt så håll ut, de jobbar på att fixa felet!

Popmani


Om ni inte har gjort det än så tycker jag att ni ska klicka er in här och köpa det första numret av Popmani. Där kan ni nämligen hitta en artikel om Lyckobloggarna där jag, Sandra Beijer (Niotillfem) och Ingrid Wenell Eriksson (Ingrids inspiration) berättar om varför vi gärna skriver om fina saker, hur mycket man ändrar sin verklighet för bloggen och vad bloggandet kan leda till!