Ben & Jerry’s

Jag har drabbats av någon släng av en sjukdom. Ont i halsen, ont i huvudet och helt utmattad. Då förtjänar man faktiskt att äta glass även om det bara är tisdag. Inte sant? Så nu ligger jag i soffan invirad i duntäcket med en burk Ben & Jerry’s i handen och hoppas på att jag snart blir frisk!

Dagens tanter

Idag har jag mött två fina tanter.

Den första satt i stolen mitt emot min på frisörsalongen. Hon var 98 år ”bara två år kvar till 100!”, färgade håret ”folk får ju inte veta att jag blivit gråhårig” och gillade att baka bullar ”inte sådana där tråkiga småkakor”.

Den andra mötte jag på Myrorna. Jag stod och provade en blå kavaj utan någon direkt entusiasm. Hon gick förbi mig och sade: ”oh, den var fin på dig! Köp den!”. Jag gjorde det.

Nyklippt

Idag har jag varit och klippt mig. Så nu har jag blivit av med mina svinto-toppar och är numera ägare till en lugg som kan vara både rak och sne. Väldans bra! Sen var jag tvungen att leka lite så…
”Men snäääälla…!”
”Du skulle bara våga! Jag håller ögonen på dig!”
”Ehh… Jag fattar inte.”
”Wraow!”

Nya höstskor

Gratisshopping är ju den bästa shoppingen som vi alla vet. Så när man snubblar över ett par fina svarta boots med supermjukt ludd inuti och sedan hittar ett tillgodo-kvitto i sin plånbok, ja då kan det ju inte bli annat än bra!
Glada fötter, glad plånbok – glad Julia!

Mitt liv är faktiskt inte helt perfekt

Jag har haft den här bloggen i snart fyra år och på den senaste tiden har jag börjat tänka efter lite vilken bild den ger av mig. Till stor del består den ju av egna foton, lite musik och lite andra fina saker. Och det är just det där med fina saker som jag ibland bara blir så trött på. Allt som publiceras på bloggen går liksom igenom något pastellfärgat filter för att bli sådär himla fint. Många bloggar jag läser behandlar snarlika saker och kommentarsfälten ser ofta likadna ut, den gemensamma nämnaren är nog just det här med sånt som är fint.
Jag vill absolut inte hävda att jag inte gillar fina saker eller inte gillar när andra skriver om det, det vet ni ju att jag gör, men på senare tid har jag utvecklat lite av en rädsla. Det känns som om många som läser bloggar glömmer bort att det som visas upp i bloggen endast är en utvald del av någons liv. Kommentarer som: Åh, du lever det perfekta livet!” eller ”Jag önskar att mitt liv var precis som ditt!” kan dyka upp lite här och där och jag tycker det känns lite jobbigt varje gång jag läser en sådan. För visst, mitt liv är väldigt bra många gånger, det kan jag inte förneka, men mitt liv är också så mycket mer än det som syns här i bloggen. Allt som händer mig är långt ifrån sockersött, pastellfärgat och underbart.
Men frågan är då hur man ska redigera den här felaktiga bilden som skapats? Med stora varningsskyltar längst upp med texten ”OBS! Detta är bara en liten utvald del av Julias liv!” eller genom att skriva fler inlägg om smutsig disk, tentaångest, döda krukväxter och huvudvärk. Jag vet faktiskt inte, vet ni?

PS. Jag tänker inte skriva någon ursäkt för att jag publicerar ett inlägg med bara massor text eller ett tackmeddelande längst ned för att ni läste allting. För när jag läser sådant själv får jag alltid känslan av att man tar för givet att ens bloggläsare bara ska vara intresserade av att se på bilder och läsa två rader text, som om de inte kunde läsa mer, vilket är långt ifrån sant.