Filmnatt, jordgubbsfrosseri och illrosa badmadrasser

Efter blogghysteri och bullbak (bullarna blev supergoda!) på torsdagseftermiddagen, ringde Cary och undrade om jag hade lust att spendera kvällen och natten hos henne. Och det hade jag ju såklart! Så jag tog min ädla springare/"pojkvän" (med andra ord; min cykel) och trampade iväg. Lyxigt nog mötte Cary och co. upp mig med bilen efter halva vägen.

Hemma hos Cary började vi kvällen med lite fika, vilket innebar att Cary matade mig med bullar, kakor, läsk och jordgubbar. Julia ♥ fika. Klockan åtta satt vi bänkade vid tv'n för att se veckans avsnitt av Veronica Mars. Ojoj… bättre avsnitt har jag sällan skådat, och det tog slut alldeles för tidigt! Efter det började vi göra oss i ordning för en filmkväll. Vi poppade popcorn (Cary råkade smälta ner en plastgrej i deras mikro, det var rätt kul), blandade saft och hämtade täcken och kuddar.

popcornimikron
Hoppsan! Smält plast på popcornpåsen… Jaja, de går säkert att äta i alla fall… 🙂

Den första filmen vi såg var Panic Room, helt ok film men väldigt uppstressande! När filmen var slut (vid midnatt ungefär) behövde vi något som lugnade ner oss, så vi satte på Just Like Heaven. Riktigt bra film, både gullig och lite sorglig, en typisk Julia-film alltså. Vid två-tiden var det dags att krypa till kojs, för vi hade ju faktiskt en lång och spännande dag framför oss.

sepåfilm
Hihi… Jag (med röda ögon) och Cary ser på film.

NEXT DAY!

Uppstigning vid tiotiden. Vi dushade, åt frukost och laddade mentalt inför dagens uppdrag: Jordgubbs-frosseri! Någon efter elva tog vi våra cyklar och trampade iväg. En lång stund senare (ungefär 1½ mil) var vi framme vid vårt mål: jordgubbslanden! Fullastade med hinkar började vi plocka och sisådär en halvtimme senare hade vi fått ihop 8 liter. Självplockning is the shit! 🙂 Med jordgubbarna i hinkar lastade vi sedan upp oss på cyklarna för att börja den långa vägen hem till mig.

jordgubbar
Underbart goda jordgubbar, plockade av Jules och Cary.

Första stoppet var efter sisådär 2 kilometer. Då var det dags för glassinköp i handelsträdgården. Men, de hade inte bara glass där. De hade också världens mest illrosa, underbara badmadrasser som varken jag eller Cary kunde motstå. Och med tanke på den väntade poolen, stod vi där snart i kassan med varsin illrosa madrass under armen. Jag säger bara en sak: Fa-bu-lous!

rosamadrasse
Finfina illrosa madrasser. Ni hade väl inte heller kunnat motstå de, eller hur?!

Sen var det bara 5 km kvar och de tog vi i racer-tempo. Nåja, nästan i alla fall! 🙂 Hemma hos mig väntade den svalkande poolen och ett underbart jordgubbsfrosseri! Tillsammans satte vi i oss tre liter jordgubbar, vilket är ganska mycket. De sista var inte riktigt lika goda som de första… 🙂 Händiga som vi är tillverkade vi vår egna flytbricka där vi hade jordgubbarna, så vi kunde ligga i poolen på våra madrasser och äta samtidigt.

carypåmadrass
Cary på årets bästa inköp med vår finfina bricka med jordgubbar.

När vi tröttnat på att äta jordgubbar bestämde vi oss för att baka en jordgubstårta (vi hade ju liksom 5 liter jordgubbar kvar!). Efter att ha väntat några timmar på att pappa skulle komma hem med vispgrädde satte vi äntligen igång. Resultatet blev jättegott och tårtan åts efter en välbehövlig kvällsmat (Cary och jag hade ju nämligen bara levt på jordgubbar och glass hela dagen). Sen var det dags för Cary att ge sig av hemåt, med en illrosa badmadrass och två liter jordgubbar som sällskap på cykeln.

Nu blir det andra bullar…

Först och främst, Välkomna alla ni som hittat hit från Ebbas blogg (alla andra är såklart också välkomna, men jag har en känsla av att de flesta kommer därifrån)! Gissa om jag höll på att trilla av stolen när jag skulle kolla statistiken. Ni är än så länge (klockan är bara 13) över 1000 stycken (hjälp!) som hittat hit och det tycker jag är jättekul. Så ett extra välkommen till alla er.

Som den ofantligt kreativa och husliga sextonåring jag är håller jag just nu på att bakar bullar. Degen ligger på jäsning uppe i köket och diskbänken ser ut som ett bombnedslag. Hoppas i alla fall att de blir goda, för trots att de ska vara till ett läger om någon vecka och inte bara till mig, så måste jag ju ändå provsmaka!

bullar

Så här kommer mina bullar förhoppningsvis se ut…. 🙂

När ni kikat färdigt här på bloggen tycker jag att ni ska ge er ut i solskenet (för solen skiner faktiskt ute, i alla fall över mitt hus). Det är kanske läge att bättra på brännan lite, eller läsa en god bok i solen…?
Vilket ni nu än väljer, ha en bra dag och välkommen åter! 😀

Julia goes… klantapa!

Inspirerad av Sigrids fina naglar och nageltips bestämde jag mig för att ta tag i mina också. Hur svårt kan det vara på en skala liksom? Här kommer i alla fall hela händelseförloppet, enjoy!

1. Jag börjar leta efter ett fint lagom rosa nagellack. Alla är totalt försvunna! Hm… efter en lång stunds velande bestämmer jag mig för att ta ett rött istället eftersom det faktiskt skulle passa till outfiten jag har på mig. (Notera nu att hela händelseförloppet utspelar sig sent på kvällen, och jag kommer ju bara ha på mig outfiten i sisådär en halvtimme till. Alltså är bara tanken på rött nagellack rätt korkad.)

2. Med det röda nagellacket i högsta hugg slår jag mig ned vid skrivbordet. Tittar lite förströt på mina naglar och konstaterar att jag visst hade ett lager genomskinligt nagellack som jag tog på igår. Men hmm… vi låter det vara. Det går ju säkert att bara lacka över, eller hur?

3. Jag börjar lacka naglarna på högerhanden. Eftersom jag är högerhänt är jag extremt dålig på att hålla penseln i vänster hand och därmed få ett snyggt resultat. Det kommer lite utanför men det gör inget, tänker jag glatt. Det är ju bara att ta bort med lite aceton på en tops sen…

4. Fortsätter sedan med vänsterhanden. Oj, det kom lite utanför här med. Äh, vi fixar det sen! När jag lackat klart naglarna på både höger och vänster hand tittar jag på resultatet. Man borde kanske lacka ett lager till så att det sitter ordentligt, tänker jag optimistiskt.

5. Efter att ha hoppat runt och flaxat med armarna och blåst på naglarna (allt för att få nagellacket att torka) ska jag se om lacket torkat ordentligt och det därmed är dags för ett nytt lager. Jag petar försiktigt på en nagel. Oj, det hade visst inte torkat! Nu har jag istället en liten fin fläck-grop i nagellacket. Jaja, det är bara att lacka över… Nema problema!

6. När det första lagret väl har torkat, börjar jag med det andra. Det kommer ideligen utanför, men jag orkar inte riktigt reflektera över det, utan fortsätter glatt. När jag är på sista nageln upptäcker jag till min stora fasa att bomullstussen på mitt skrivbord på något sätt har förflyttat sig och fasnat i nagellacket på mitt högra pekfinger. Men när jag försöker ta bort den med vänsterhanden får jag bomullsludd på ytterligare tre naglar! Ah, panik!

7. Jag börjar inse att fyra av tio naglar nu är helt förstörda och måste göras om. Jag börjar känna mig en smula uppgiven och bestämmer mig för att ta bort nagellacket på alla naglar. Men det är lättare sagt än gjort! För (som ni kanske vet) när man späder ut rött blir det istället rosa. Och när jag försöker ta bort det röda nagellacket med aceton på en bomullstuss, förvandlas det istället till en rosa vätska som rinner på mina fingrar och lägger sig på mitt vita skrivbord.

8. Så, det röda nagellacket är borta och istället sitter jag med illrosa fingertoppar och ett lätt rosafärgat skrivbord. Jag bestämmer mig för att gå ned i källaren och rengöra händerna med ett starkt (sådär starkt så att näsan nästan trillar av av bara lukten) rengöringsmedel som min pappa brukar använda när han har fått olja på händerna. Beslutsamt skrubbar jag mina fingrar med rengöringsmedlet, och ja… det svider en del.

9. Till slut har jag i alla fall lyckats avlägsna de flesta rosa spåren på mina fingrar och bestämmer mig för att gå upp på mitt rum. Där möts jag av en inte allt för trevlig överraskning. Bomullstussen med aceton hade jag nämligen lämnat på mitt skrivbord, och när jag återvänder ser jag hur den liksom har löst upp en del av den vita färgen på bordsytan! Så fort jag kan slänger jag tussen i papperskorgen och hämtar rengöringsmedel på en svamp (för skrivbordet är ju fortfarande lätt rosa). När jag skrubbar ser jag att på stället där tussen legat har färgen nu försvunnit och det är en brun fläck. Med en suck åt mitt hopplösa jag, lägger jag tillbaka nagellacket och den hatade aceton-flaskan. Sen går jag och lägger mig.

Resultatet av Julias nagellackning: 10 sönderskrubbade fingertoppar och 1 mystisk fläck på skrivbordet.

Han är min, bara min! ♥

Okej, jag vet att det var några dagar sen jag bloggade sen sist. Men jag har faktiskt en riktigt bra ursäkt! Det är nämligen så att jag har hittat den rätta, och ja… han har hittat mig. Så man kan säga att vi har hittat varandra, och det är underbart! ♥
När jag är tillsammans med honom så känns det fantastiskt. Vi passar verkligen bra ihop, han och jag. Jag har kännt honom i drygt ett år, men det var inte förrens i början av sommaren vi verkligen fann varandra. Han finns alltid där till hands för mig, när jag behöver honom är han där. Även om utseendet inte spelar någon roll (fast det gör det ju egentligen, lite i alla fall) så måste jag bara berätta om hur han ser ut! Han är ganska smal (sådär lagom), han har snygg stil, längden är precis lagom i förhållande till mig och så ser han lite lagom cool ut också. ♥

Han har en del olika sidor, men alla passar vid olika tillfällen och jag gillar faktiskt de allra flesta! En av de bästa sakerna med honom är att han alltid lyssnar när jag vill prata med honom. Om allt känns tungt finns han där och hjälper mig uppåt, och när livet leker och susar ner i nedförsbackar är han med mig och delar lyckan. De bästa stunderna med honom är när man kan krypa sådär riktigt nära, tätt intill och känna livet fladdra förbi. Åh, det här kommer bli den bästa sommaren någonsin! ♥

PS. Vill ni se en bild på honom…?

PS 2. Skriv gärna en liten fin kommentar om ni gick på mitt lilla skämt, vore kul att testa hur bra det funkar liksom… 🙂

Here comes the sun!

Åh, vad jag älskar detta väder! Termomtern visar på temperaturer över 30 grader. Solen lyser och himlen är helt fri från moln. Det är varmt, varmt, varmt… men åh så efterlängtat, så här ska minsann inte klagas.

termometer

Det är fortfarande lite skräpigt i poolen, men inte mycket. Och temperaturen är nu lite över 20 grader, så visst går det att bada. Jag kanske tar mig ett dopp sen, det är bara inte så kul att bada själv… 🙂

pool

Kanske dags att ta en till vända ut i solen (då och då måste man ju in och svalka sig, vår källare är precis lagom sval). Med bra musik i öronen, solkräm, något att läsa och mycket dricka är det jätteskönt.

Julia ♥ sommarlov!

Att packa eller inte packa, det är frågan

Jaha… då var det dags att lämna fastlandet ännu en gång för att bege sig till Öland. Framför mig har jag en fyra timmar lång resa med min familj i en bil. Underbart! Eller kanske inte… På något mystiskt sätt har jag i alla fall lyckats slutföra min packning. Och jag kan härmed erkänna att jag är riktigt usel på att packa, eftersom jag bara tar med saker som inte är särskilt viktiga. Men, men… det kunde faktiskt varit värre.

Några saker jag packat:
3 diadem
3 par skor (ja, vi ska vara borta i 2½ dag)
1 klasslista (fråga inte!)
2 neccesärer
6 läppgrejs
1 fleecepläd

Däremot struntade jag i:
1 paraply (väderoptimisten inom mig jublade)
1 mask som man kan använda om man ska göra hjärt- och lungräddning på någon (jag hoppas jag slipper det i helgen)
1 klädnypa som det står "Julia" på
1 tomt rör som innehållit M&M's minis

Hej så länge! Jag kommer hem på söndag… Sen far jag på klassresa. Ciao!