Etikettarkiv: tristess

Den olidliga och eftersträvansvärda tristessen

havet

Jag har tråkigt, tänker jag. Kalendern tycks ha gapande hål den här veckan, kroppen längtar efter semester. Jag vill inspireras, vara ledig, se något nytt. Men bolånen ska ju amorteras och semesterdagarna räcker knappt till julveckan. Jag förstår inte hur alla andra gör, förstår bara att det inte är synd om mig, att jag får göra det bästa av det jag har, tråkig stabil ekonomisk vardag är ändå allt som vissa drömmer om just nu.

Jag tänker på när jag var nitton och nyligen hade flyttat hemifrån. Bodde i den lilla ettan på Smedjegatan i Norrköping och gick på universitetet. Via ett studenterbjudande hade jag tecknat en helgprenumeration på DN och tidigt varje lördag dunsade tidningen ner på min dörrmatta. Jag läste den vid frukostbordet bland kaffekoppar, hallonsmoothie och amerikanska pannkakor, så som alla bloggares frukostbord såg ut under tidigt 10-tal. Med hungrig blick bläddrade jag genom sidorna och en av mina favoritsektioner var DN på stan. Jag minns hur jag scannade över allt som tycktes hända, allt som skedde där men inte här, tänkte en dag ska jag vara en del av det, då kommer det att vara omöjligt att ha tråkigt.

Fjorton år senare läser jag DN igen och fastnar för en artikel om hur människan är på väg att bli dummare och mindre kreativ. En av farorna tycks vara att vi inte har tråkigt längre. I jakt på snabba sätt att döva tristessen plockar vi upp våra telefoner och matar oss med nytt nytt nytt, men hjärnan behöver ha tråkigt ibland för att komma på idéer. Jag läser, skräms och känner igen mig. Jag vet själv att några av de få ställena där jag faktiskt brukar få idéer är i duschen och vid disken. Två ställen där jag inte har tillgång till min telefon, där tankarna får vandra helt fritt.

Jag tänker på veckans kalender med gapande hål, på nittonåriga Julia som drömde om Stockholms kulturutbud, på instinkten efter att döva allting med mera scrollande. Så bestämmer jag mig för att inte hänfalla åt det enkla och tomma utan att försöka mota tristessen och främja kreativiteten med andra medel. En långpromenad där hörlurarna får ligga kvar i väskan. Ett museibesök själv en kväll efter jobbet. En stilla skrivsession helt för hand. Ett event som jag bläddrat fram i DNs kalendarium. En lässtund på en noga utvald plats. Det värsta som kan hända är väl att det blir tråkigt, och blir det tillräckligt tråkigt så kommer jag kanske också på något.

Flykten från den fullkomliga tråkigheten

bored
 
Ända sedan jag var liten har jag avskytt att ha tråkigt. Jag minns hur jag som barn kunde gå och klaga hos min mamma, varpå hon nästan alltid svarade ”det är nyttigt för barn att ha tråkigt, du kommer snart på något att göra”. Givetvis det sämsta svaret jag kunde få i det läget (enligt mig själv). Och till skillnad från mycket annat som man växer ifrån med tiden, så har den där intensiva tråkighetskänslan inte slutat drabba mig helt.
 
Det händer inte så ofta, men då och då, kanske varannan månad, så sköljer tristessen över mig. Det som förvånar mig mest är hur fysisk den är. Långsamt hasar jag ned i stolen, det går inte att sitta upprätt längre. Jag suckar och stönar, håller huvudet i händerna och känner hur kroppen liksom säckar ihop. Nu när jag beskriver det låter det ju hur patetiskt som helst, men där och då är det en sådan intensiv känsla av tråkighet. Jag puttrar långsamt ned till en trött fläck i golvhöjd och liksom väser ”ååååh allt är sååååå tråååååkigt”.
 
I vanliga fall går tråkighetskänslan över av sig självt, kanske samma dag eller ett par dygn senare. Men i jakt på självkännedom och utveckling så försöker jag lära mig hur jag ska hantera den, mota bort den och vända den till något postivit. För jag tror faktiskt att det många gånger är just den känslan som fått mig att ta tag i grejer, förändra saker i mitt liv och hela tiden sträva framåt. Kanske inte prick där och då, men på längre sikt.
 
Så idag, efter några timmar av intensiv uttråkning, bestämde jag mig för att göra en lista. För just nu känns februari världslång, grå och trist. Folk försvinner hem om kvällarna, hänger med sina sambos, lagar mat, ser på film och sover. Ingenting kul händer och mitt liv är knappast mer spännande. Ska det vara så här nu fram till april?! Bara tanken på detta får det att klia i min kropp och kolla orimliga weekendresor till USA (ja, jag sa ju orimliga) ”bara för att ha något som händer”.
 
Med den här listan till hands tänkte jag försöka göra februaris restrerande arton dagar lite mindre tråkiga. Kriterierna när jag skrev den var 1. saker man kan göra (främst) på egen hand 2. saker som inte kostar en massa pengar 3. en merpart av sakerna ska kunna göras hemma under kvällstid (då jag ofta har som tråkigast). Nu är ju listan främst skapad för mitt personliga bruk men i bästa fall kan den inspirera några av er och kanske har ni också tips på fler punkter? Okej, here goes:
 
Saker jag ska göra för att undvika outhärdlig tristess
☁︎ Lära mig göra utbakade flätor
☁︎ Se The Danish Girl
☁︎ Läsa minst en bok
☁︎ Testa ett nytt träningspass på gymmet
☁︎ Planera mina outfits kvällen innan under en hel vecka
☁︎ Spela in och/eller skapa något i rörligt format
☁︎ Skriva en längre text eller krönika
☁︎ Sy något
☁︎ Testa att gå och lägga mig före 23 en vardagskväll (haha, att detta ens är en aktivitet för mig… jaja)
☁︎ Komplettera min moodboard-vägg i köket med fler bilder
☁︎ Besöka någon restaurang i Stockholm jag ännu inte varit på
☁︎ Göra egen glass i min glassmaskin
☁︎ Gå igenom och rensa garderoben
☁︎ Hitta ett större och mer långsiktigt kreativt projekt att jobba på
☁︎ Besöka ett museum
 
Uppföljning och utvärdering 29 februari. Hej då tråkighet!