December är en ganska klurig månad musikmässigt. Dels släpper i princip inga artister låtar, så det finns väldigt lite ny musik att upptäcka. Och dels är de låtar som väl letar sig ut ofta glättiga jullåtar, vilket ja… inte är alltid det man vill lyssna på. Samtidigt är ju december en tid för hemmakvällar och fixande och då vill i alla fall jag ha något att lyssna på i bakgrunden. Så varvat med poddar har jag två spellistor som fått gå varma den senaste tiden.

 

 

Den första heter Du känns som hösten vilket är en uppföljare på spellistan Du ser ut som våren som jag satte ihop i mars (wow, smalt jag vet, men man älskar ju ett tema och koncept). Spellistan består av ett gäng fina låtar som passar till mjukgrå himlar, tidig skymning och stillsamma kvällar. Den är snäll och lugn utan att bli tråkig eller alltför mycket kille med akustisk gitarr.

 

 

 

Smärtstillande i december

Den andra är något av en klassiker här på bloggen, nämligen min alternativa julspellista Smärtstillande i december. Den är den perfekta lindringen för oss som får migränkänningar av Tänd ett ljus och inte riktigt orkar med Last Christmas en gång till. Lite mer udda och lite mindre hysteriska jullåtar helt enkelt.

 

 

Snart släpps också Spotifys sammanfattning av all musik man lyssnat på och då blir det kanske ett och annat kärt återseende bland favoritlåtar från året som gått. Jag har ingen aning om vad som kommer toppa min lista i år, så hoppas på positiva överraskningar!

 

Jag älskar att göra spellistor. Det är knappast någon nyhet om man känner mig. Processen med att hitta ett tema, samla låtar med en viss känsla, varsamt lägga dem i rätt ordning och sedan lyssna från början till slut får mig att må bra. Sällan håller jag mig till en enda genre, det finns redan så många sådana spellistor. Istället gillar jag att röra mig gränslöst mellan gammal soul, ny pop och smetiga ballader. Jag fastnar för melodier och harmonier, ett visst ackordbyte, ett orkesterarrangemang som blir till en känsla som byggs ihop med fler.

 

Ibland börjar allt med en låt. Ibland en titel. Den här gången med Aretha Franklins You Send Me som på två minuter och tjugonio sekunder förmedlar en känsla av fullkomlighet. Jag blir inte glad, jag blir nästintill salig. Så här vill jag att kärlek ska låta. Och plötsligt finns där ett oskrivet tema som följs av Billy Joels She’s Always a Woman och det där pianospelet är så tryggt och jag minns den där majkvällen när jag gick hem över Skanstullsbron med den i hörlurarna och hela sommaren framför mig. Jag fyller på med Could Heaven Ever Be Like This med Idris Muhammad, som varsamt samplas i en av mina favoritlåtar med Jamie XX. Den nyare Som ingenting med Titiyo älskar jag bara för att det är det närmaste With Every Heartbeat vi kommer i år, och för de geniala textraderna ”Jag gick hem med idioter, om de höll mig tätt intill. Och vem räknar idioter, så jag gick hem med en till.” Frank Oceans version av Moon River, där originalet är en favorit sedan länge, men där den här versionen tog lite extra. Jag minns att den släpptes på natten under alla hjärtans dag och jag satt vaken och spelade videon om och om igen för det var så skört och så vackert och så ömsint. Och Prince originalinspelning av Nothing Compares 2 U från 1984 som släpptes först efter hans död och som är bättre än alla versioner som någonsin gjorts. Varför skriver man ens låtar om kärlek idag när denna finns?

 

Ja, jag skulle kunnna förklara varje låt på detta vis men det är tolv spår kvar och det här inlägget hade blivit evighetslångt i så fall. Istället tänker jag att ni får lyssna och skapa era egna minnen och känslor. Den som drabbade mig starkast var den som också fick bli titel tillsammans med en av låtarna: kan vi ha det så här för alltid okej? // could heaven ever be like this?

 

 

PS. För fler musiktips och enbart nyare låtar så har jag en spellista med titeln Julia väljer: 20 bästa nysläppen som uppdateras varannan vecka. Följ den!

Idag åker jag till Barcelona och går på festival, hurra! Tusen tack för alla era tips, jag ska försöka hinna checka av så många som möjligt. I och med intensivt festivalande blir det kanske lite tystare här inne fram till på måndag, men jag slängde faktiskt ner min lilla dator i sista sekund (ehm ja, jag är beroende) så en liten hälsning kan nog hitta fram. Dessutom tänkte jag inte lämna er helt tomhänta utan ge er hela tre spellistor att lyssna på tills jag kommer hem. Två favoriter och en sprillans ny.

 

 

Den första har fått namnet Svensk snusksoul. Kanske mest för att det är väldigt roligt att säga ”snusksoul”, men också för att det är något visst med småsouliga melodier i kombination med lite grövre texter. I beskrivningen till den här spellistan skrev jag ”låttexter du inte vill höra på radion när du åker bil tillsammans med dina föräldrar” vilket jag tror ger en ganska bra bild av vad den innehåller. Lyssna på den (med hörlurar om du är pryd) här!

 

 

 

 

Den andra listan är en gammal favorit från 2013 som jag tycker håller än. Den har titeln Mellan hägg och syren vilket känns extremt passande för årstiden vi befinner oss i. Se den som en liten nostalgisk blinkning till försomrarna som varit och låtarna man fortfarande tycker om.

 

 

 

 

Slutligen har vi en av mina favoritspellistor som verkar gå hem hos de allra flesta. Beskrivningen lyder såhär: Helgmorgnar med klirrande teskedar i kaffekopparna, springan av sol på parkettgolvet när man ställer balkongdörren på glänt, den märkligt söta doften av het asfalt och blommande citronträd, solbrun hud som tagit smak av det salta havet och uteserveringen med randiga markiser som blekts i solen. Därav namnet: Solblekta markiser. Trevlig lyssning så hörs vi snart igen. Puss & kram!