Festival – Sida 2 – Julia Eriksson

Era bästa Barcelona-tips

Tidigare har ni ju hjälpt mig med superbra tips till både Amsterdam och Paris och nu tänkte jag efterlysa era bästa guldkorn i Barcelona. Första och enda gången jag varit där var år 2009 när jag var 18 år. Då åkte jag med några Norrköpingskompisar och vi tog oss runt i staden på en mycket minimal vi pluggar på gymnasiet och får studiebidrag-budget. Vårt hostel var ganska ruffigt och vi levde mest på baguette med philadelphiaost, men vi hade kul och checkade av en hel del sevärdheter (som ni kan se på de ganska lågupplösta bilderna ovan).

Nu åker jag dit under lite andra förutsättningar. Jag och tre kompisar ska gå på festivalen Primavera Sound som håller på i tre dagar. Det lär självklart bli mycket musik och festivalhäng, men i och med att de flesta spelningarna börjar framåt 18 och senare så har vi ganska mycket tid på dagarna. Därför vill jag ha era bästa tips på bra frukost- och lunchställen, mysiga butiker, roliga sevärdheter och sådant man bara inte får missa. Vi kommer bo i området El Born, nära gotiska kvarteren och Ciutadella-parken, men tar oss gärna runt om i stan. Lovar stor tacksamhet och bloggrapportering med högupplösta bilder i utbyte. Tack!

Popaganda – dag 2

Hej alla ni kloka, snälla, fina, peppiga och roliga som läser här. Tack för att ni kikar in med jämna mellanrum och lämnar små spår efter er, det får mig att gilla den här plattformen lite mer för varje dag som går. Nu är det lördag kväll, klockan är strax efter elva och jag ligger i sängen iförd en stor svart hoodie som ”lånades” från Laika en iskall februarinatt (jag var värd den, jag lovar, men det är en annan historia) och lyssnar på Whitney Houston. Varsågoda att visualisera. Idag har jag förmodligen haft den tröttaste lördagen i världshistorien pga hade en jätterolig fredagskväll. Var ute till halv fem, studsdansade, tog en del bra och en del kanske mindre bra beslut, chillade i en hängmatta, somnade till techno, sov längst ut på en soffkant (lovar att 48 % av min kropp faktiskt var utanför och jag fick ligga och spänna mig för att hålla mig kvar), lyckades stänga av tidigare nämna techno halv sju på morgonen genom att snubbla på sladden till högtalarna (grannarnas hjälte) osv osv osv. Idag har jag således inte gjort mycket annat än att dricka kaffe, äta tre wraps vid olika tillfällen, gått hem i solen längs Götgatan i sammetsjumpsuit, sovit, pratat i telefon och läst ikapp alla bloggar. Varsågoda för en av de kanske ärligaste och mest raka uppdateringarna någonsin i denna blogg.

Nu tänkte jag att vi skulle kolla på bilder från en mycket piggare lördag, nämligen den under Popaganda. Jag hade helt glömt bort dessa bilder och hittade dem, redigerade och klara, i en mapp på skrivbordet. Så throwback till den sista lördagen i augusti när det fortfarande var varmt och soligt och jag var på festival.

Vi började dagen med onlinepizzabuffé (bästa tipset: beställ en massa pizzor, slicea upp och servera med extra såser och ruccola) och drinkar hemma hos mig innan vi kilade iväg till festivalområdet och hängde lite i solen.

På plats bänkade vi oss på läktarna och kollade på konstsim – en årlig Popagandatradition. Det här får man kanske inte säga, men jag tycker ärligt talat att de är rätt dåliga? Eller det är verkligen sim-sim, *lägga sig och sprattla i en cirkel*, sim-sim, *någon ställer sig på någon annans axlar och hoppar iväg* sim-sim osv. Men det är ju lite gulligt och de ser ut att ha väldigt kul och det är ju det viktiga, right?

Sen sprang jag in i Emil och Linn och hängde med dem ett tag. Vi lyssnade på Amanda Bergman och uppdaterade varandra om livet på en kulle en bit bort från scenen, så mysigt. Sen såg jag Deportees (som är ett av mina bästa svenska band att se live, men de var ännu bättre förra året) och sedan [ingenting] som var nostalgi på hög nivå.

Slutligen avslutade vi festivalen med Crystal Fighters (bra!) och Niki & the Dove (bäst!) innan vi gick på mellanfest och gjorde hotshots och till sist åkte till Nobelberget. Där såg vi Jonathan Johansson, dansade och åt meze innan det fick vara slut på festivalande för i år.

Popaganda – dag 1

I helgen var jag på stadsfestivalen Popaganda. Det är den ultimata krama ur det sista ur sommaren-aktiviteten tycker jag och numera också lite av en tradition. Jag tänkte att vi skulle kika på hur det såg ut första dagen av två, nämligen fredagen.

Egentligen börjar festivalen redan vid 14 på fredagen men jag hade ett viktigt möte på jobbet under eftermiddagen som jag var tvungen att vara med på. Men så fort det var klart, kvart i fem, bytte jag skor och satte fart mot festivalområdet. Vädret var det bästa möjliga tänkbara med strålande sol och tjugofem grader varmt. Östkustsfestival vs. Västkustsfestival: 1-0.

Väl inne på området letade jag upp mitt kompisgäng, sprang in i ännu fler vänner och drack öl i solen. Emelie var ungefär lika peppad som jag, dvs mycket!

Första spelningen jag såg var Markus Krunegård. Han körde ett väldigt avskalat och akustiskt set utan sitt band vilket var fint men också lite, lite segt i längden. Jag saknade energin i hans låtar som inte riktigt kom till sin rätta här, tycker helt klart han är bättre med full sättning på scen. Men bonus för fint mellanprat och allmänt mysig stämning.

Sedan letade jag upp fler glada kompisar, drack öl, åt middag och lyssnade lite på Elias i bakgrunden innan det var dags för nästa spelning.

Years & Years stod på schemat och levererade riktigt bra. Jag älskade deras energi och dans och allmänt peppiga stämning. Dessutom friade deras trumtekniker (tror jag att det var) till sin flickvän på scenen mellan två låtar så efter det var stämningen om möjligt ännu bättre.

Vänner, öl och neonljus – vad mer kan man begära en fredag i augusti? Inte mycket, konstaterade vi.

Sedan kollade vi på FKA Twigs och hon var grym men tyvärr också lite som jag i mellanstadiet: felfri men svintråkig. Det var liksom för perfekt och väldigt odynamiskt och efter ett tag även rätt slätstruket. Det kanske beror främst på att jag inte lyssnat supermycket på hennes låtar innan, men jag gillar när artister bjuder på lite mer personlighet under liveframträdanden.

Nåväl, när vi lyssnat klart större delen av konserten gick vi och köpte popcorn och sen körde vi popcornfångartävling tills hälften låg på marken istället för i våra munnar. Sedan gick vi hem till Sandra och Erik för att dricka prosecco innan det var dags för efterfestival på Nobelberget.

Där såg vi Kleerup spela, vilket var riktigt riktigt bra. Jag har sett honom live ett par gånger innan och han är ju en ganska oberäknelig artist som gör lite som han vill och kanske inte alltid spelar en traditionell konsert från A till B liksom. Så mina förväntningar var ganska låga, vilket gjorde att jag istället blev väldigt positivt överraskad. För mig är Kleerup verkligen en av de främsta låtskrivarna vi haft de senaste åren och han är ju också något av ett musikaliskt geni, ordningssam eller ej.

Efter det var det bara att svänga loss i dimman och stänga dansgolvet en gång för alla. Jag älskar för övrigt den sista bilden här. Den ser ut som ett suddigt analogt foto hämtat från ett album blandat med bilder från en solsemester på Mallorca eller liknande. Så 90-taligt och genuint och fint att jag inte kunde slänga det!

Way Out West

Hej Way Out West, du var bra. Du var eftermiddagskonserter med Kindness, kontorsstolsdans och krocket på scen under stekande eftermiddagssol. Du var 1, 2… 35 stycken Norrlands Guld. Toakö, toakö, toakö. Alltid en toakö. Vegetariska burgare och popcornkrig. Spontandans på scen under Angélique Kidjo. Paniksituationer på Bananpiren och för lite sömn på luftmadrasser. Du var små vodkaflaskor i fickorna och fireball i strupen. Du var solsken och plötsligt ösregn. FaceTime-samtal under kisspauser i skogen. Vild guilty pleasure-dans till Galantis. Taxiresor med Five More Hours på högsta volym. Selfies i baksätet. Den gyllene trion och den odödliga hattduon. Du var Kleerup i bar överkropp mitt ute i ingenstans. Susanne Sundfør som sjöng för alla som var heartbroken. Som sjöng för mig. Du var proseccobrunch vid bokstaven T. Alla vänner på nära kramavstånd. Snoop Dogg-flätor och magtröja. Bandana och regnjacka. Du var frukost på balkongen. Rödvinskvällar på köksgolvet. Fnissiga samtal natten igenom. Svartklubbar som glömdes bort. Ett virrigt uppvaknande till Betty Davis Eyes. Glitter på kinderna. Solbränna på armarna. Du var bra och för en stund var mina dog days over. Tack.