Jag tog tåget till Rom

I fredags morse bar det av. Klockan 08:21 åkte jag från Stockholms Centralstation och 34 timmar och 28 minuter senare klev jag av på Stazione di Roma Termini.

Sträckan jag åkte var Stockholm – Köpenhamn – Hamburg – Zürich – Milano – Rom. Totalt fem byten och ett nattåg (mellan Hamburg och Zürich). Jag hade kollat upp rutten med hjälp av appen Rail Planner samt även läst på i gruppen Tågsemester på Facebook. Efter lite snabb räkning konstaterade jag att det skulle bli billigast med ett interrailkort så det köpte jag via interrail.eu (observera att det är den officiella sidan, interrail.se är en återförsäljare som säljer samma kort men till ett högre pris). Sedan bokade jag platsbiljetter hos de respektive tågbolagen. Till en början var det lite klurigt att förstå hur jag skulle göra, men den här guiden gjord av någon i Tågsemester-gruppen hjälpte mig mycket.

Ironiskt nog var sträckan mellan Stockholm och Köpenhamn den som skulle krångla mest. Dagen innan hade en ledning rivits ned i Hässleholm vilket ledde till förseningar, men i vårt fall blev det inte mer än 50 minuter som tur var. Jag hade sett till att ha marginaler på 1,5-2 timmar mellan alla mina byten för att undvika att missa anslutningar och det var jag glad för i det här fallet. På stationen i Köpenhamn var det också en del stök med spårändringar och försenade avgångar, men jag försökte hålla stenkoll på skyltar och utrop och kom på rätt tåg mot Hamburg.

Båda sträckorna mellan Stockholm och Köpenhamn samt Köpenhamn och Hamburg var ungefär fem timmar långa var. Den större delen av tiden ägnade jag åt att jobba och jag blev positivt överraskad över hur bra det fungerade med wifi på tågen (sedan hade jag i och för sig inga längre videomöten, men det funkade fint för mail, chatt och skrivande).

Vid 20-tiden var jag framme i Hamburg och hade då ett par timmar över innan det var dags att ta nattåget mot Zürich. Jag tog en liten promenad i några kvarter runt stationen för att sträcka på benen och satte mig sedan på en pub för att äta en väldigt tysk middag och dricka en öl. Där träffade jag ett par svenskar som också var ute på tågresa och vi småpratade en stund innan jag gick tillbaka till stationen för att leta upp spåret till mitt tåg.

När jag bokade min plats på nattåget valde jag liggvagn med fyra bäddar (couchette) och blev automatiskt placerad i en med enbart kvinnor, vilket var skönt. Två av de andra resenärerna i min kupé var ett par finskor som jag kände igen då de åkt exakt samma väg som jag från Stockholm, så det kändes också lite tryggt. Jag är ganska lättväckt när jag sover och hade därför ingen jättehög ambition om att få en full natts sömn på tåget. Mitt huvudsakliga mål var att vila och all riktig sömn fick bli en bonus, men jag satte i ett par öronproppar och lyckades faktiskt slumra på ganska bra där uppe i min koj. Helt klart över förväntan.

Vid sjutiden på morgonen blev vi väckta och fick varsin liten frukostbricka serverad. Så mysigt!

Utanför fönstret blev landskapet grönare och grönare ju längre resan pågick och det var väldigt trevligt att bara sitta och lyssna på musik och titta ut på små schweiziska byar.

Strax efter tio var vi framme på stationen i Zürich och då gick jag till biljettkontoret för att köpa platser till mina två sista tåg. Dels är det lite krångligt att göra det online för de italienska tågen, dessutom behöver man fysiskt printade biljetter och så hade jag valt att vänta lite med att boka de sista sträckorna om det skulle hända något på vägen och jag skulle bli försenad. Det var dock inga problem att lösa detta på stationen och jag fick utmärkt hjälp.

Någon timme senare åkte jag vidare mot Milano, men innan dess hade jag hunnit fylla på min matsäck lite samt köpa en riktigt dyr kopp bryggkaffe för 60 kr. De flesta tåg jag åkte hade någon form av servering ombord men jag hade också med lite saker att snacksa på om jag skulle bli hungrig längs vägen, exempelvis frukt, kex, oliver, babybel-ost och smågodis.

Vägen mellan Zürich och Milano var fylld med vackra landskap och det var ett nöje att bara få sitta där och ta in allt. Jag vet inte om jag är väldigt lättroad eller bra på att umgås i mitt eget sällskap, men jag blev aldrig särskilt uttråkad under resan. Tvärtom hann jag inte på långa vägar lyssna på alla de poddar jag laddat ner eller läsa böckerna jag packat.

Mitt sista byte skedde här i Milano där jag och mitt bagage hoppade på tåget mot Rom. Jag hade packat i en mindre rullväska och en vandringsryggsäck (50 l) samt bar en liten handväska med saker jag behövde ha nära till hands, så som telefon, betalkort, biljetter och pass. Högst upp i vandringsryggsäcken hade jag en vanlig ryggsäck med dator, matsäck, bok, laddare, vattenflaska och annat som jag kunde behöva på tåget. Varje gång jag klev ombord på ett nytt tåg tog jag upp den lilla ryggsäcken ur den stora och lade undan det andra bagaget. Eftersom jag inte hade någon jättestor resväska kunde jag ofta placera allt bagage på hyllan ovanför mig så att jag hade uppsikt över det hela tiden. Det var också smidigt med två lite mindre väskor istället för en stor när jag skulle kliva av och på tågen. Min lilla ryggsäck med dator och andra värdesaker tog jag med mig hela tiden när jag gick på toaletten etc och jag såg till att inte lämna min plats när tåget stannade för att undvika att någon skulle råka hoppa av med mitt bagage (med flit eller av misstag).

De två sista sträckorna tog ungefär 3,5 respektive 4 timmar och här i Toscana började jag ändå längta lite efter att komma fram eftersom målet nu kändes så nära.

På lördagskvällen, strax före 19, anlände jag till Rom, helt enligt tidtabell. Överlag hade resan gått både snabbare och smidigare än jag väntat mig och jag var tacksam för att jag haft tågturen på min sida. Mycket kan ju hända längs vägen, men det kan också gå väldigt bra!

Jag är ju knappast någon tågexpert efter att ha gjort en långresa, men är det något ni undrar över får ni gärna ställa en fråga här i kommentarerna så ska jag försöka att svara. Ciao från Rom!